Bryt likgiltigheten - inför civilkuragelag
Publicerad i GP 1 december 2005
Det tycks som om Sverige blivit kallare. Att vi oftare lämnar varandra i
sticket när någon är i nöd. I TV-dramatiseringen av dokumentärromanen
Lasermannen kunde vi se hur en person vägrade skjutsa en skottskadad man
till sjukhus för att slippa bloda ner sätena i bilen. Berättelserna är
återkommande – hur ingen kallar på polis när någon blir misshandlad och
ingen griper in när någon attackeras mitt ibland oss.
De senaste dagarna har vi också genom bl.a. GP:s rapportering om s.k.
bötning på Göteborgs skolor blivit uppmärksammade på att övergrepp tar sig
nya former och proportioner långt ner i åldrarna. Skolungdomar hotar och
tvingar med maffiametoder sina jämnåriga att betala böter för påstådda
förseelser. Både de ungdomar som ägnar sig åt utpressningsverksamheten och
skolpersonal vittnar om att många vuxna i skolvärlden inte vill eller vågar
se vad som pågår. Samhället har således gett upp kampen mot kränkningarna.
Samtidigt finns de som säger ifrån. Som inte accepterar ”bötning”, som
vägrar att titta åt ett annat håll när någon trakasseras på bussen, som
ingriper när någon misshandlats eller som följt den hem som hotats.
När någon offrar sin egen bekvämlighet för att undsätta en medmänniska, vet
vi att hon handlat rätt. Det är sådant mod och sådan vilja samhället
behöver. Att inte gripa in, säga ifrån, kalla på hjälp eller slå larm när
en medmänniska är i nöd är oacceptabelt. Och nog bör vår lagstiftning
försöka återspegla detta.
I Norge och Danmark och en rad andra länder är det straffbart att inte
ingripa om man kan förebygga eller hindra grov misshandel eller hjälpa
någon i livsfara.
Men i svensk rätt finns ingen allmän skyldighet att för att avslöja eller
hindra brott och det finns ingen plikt att anmäla ett brott som har
begåtts. Det finns inte heller någon allmän skyldighet att hjälpa en person
som befinner sig i en nödsituation. Varför kan vi inte hjälpa utsatta och
hotade människor med en liknande lagstiftning i vårt land?
På 90-talet föreslog Kvinnovåldskommissionen straffbeläggning av
underlåtenhet att ingripa för att förhindra eller stoppa våldtäkter som man
blir vittne till. Det skulle också gälla sådana som tar del i övergreppen
genom att bokstavligen heja på. Inget hände. Inget hände heller med de
förslag som Straffansvarskommittén lade fram 1996. Därför vill vi
Kristdemokrater lyfta upp frågan och föreslå en ”civilkuragelag”. Det är
ingen universalmedicin men det hjälper att stävja den brottslighet som är
ett snabbt växande problem i vårt land. Vi Kristdemokrater kämpar också för
att polisen ska få betydligt mer resurser så att fler ingripanden kan göras
och fler brott utredas. Men en civilkuragelag skulle vara en tydlig signal
från samhällets sida att vi inte godtar brottslighet eller kränkningar –
och att vi ställer upp för varandra. Det går knappt en dag utan att man i
pressen får läsa om nya övergrepp och våldtäkter som i många fall kunnat
avstyras om vittnen kunnat slå larm eller på annat sätt ingripa. Det är
dags att bryta den trenden.
Att många upplever stark och nästan ständig rädsla för att bli utsatta för
brott är tyvärr motiverat i en del fall. Man kan också förstå att människor
räds att ingripa när en medmänniska far illa. Men ofta nog handlar det inte
om verklig fara att rapportera eller ingripa utan om en slags bekvämlighet
eller likgiltighet som inte accepteras i länder vars rättstraditioner i
övrigt liknar vår egen.
Det svenska samhället tycks rädas brottslingarna och godta likgiltigheten.
En mycket allvarligt utveckling som det är det hög tid att vända. Alla som
kan måste vara med i brottsbekämpningen. Det handlar absolut inte om krav
att utsätta sig själv för livsfara utan om en laglig skyldighet att ingripa
efter förmåga.
Kristdemokraterna föreslår nu att regeringen dammar av
Straffansvarskommitténs förslag och ger riksdagen en proposition som kräver
att den som kan skall ha skyldighet att avslöja eller hindra brott eller
bistå en nödställd i allvarlig fara för liv eller hälsa. Bryt
likgiltigheten inför våldet och inför en civilkuragelag!
Göran Hägglund
partiordförande (kd)
Peter Althin
riksdagsledamot (kd)