I torsdags besökte jag Norrköping, Linköping och Göteborg. I Norrköping fick jag bland annat tillfälle att stå en stund på stan och prata med väljare tillsammans med Christina Doctare som står på fjärde plats på Kristdemokraterna lista. Det är uppenbart att intresset för valet - och för våra kandidater - stiger för varje dag nu! Det märks inte minst på intresset för att förtidsrösta. Det är möjligt sedan den 20 maj och enligt Valmyndigheten har just nu nästan dubbelt så många röstat jämfört med samma period vid valet för fem år sedan. Bra jobbat!
I Linköping var jag med och sprang Blodomloppet. Över 10 000 löpare deltog i loppet som är både ett socialt evenemang och ett utmärkt sätt att uppmuntra fler att ge blod. Efter den senaste tidens rapporter om blodbrist på svenska sjukhus kändes det extra angeläget.
Kvällen och natten ägnade jag åt att nattvandra i Göteborg tillsammans med Sofia Modigh som står tvåa på vår Europaparlamentslista. Sofia och jag fick tillfälle till givande samtal med fältarbetare från Stadsmissionen och med polisen. Återigen fick vi höra berättelser om hur ungdomar köper alkohol från vuxna som i sin tur, helt lagligt, fraktat mängder av öl, vin, och sprit över gränserna. Varje sådan berättelse stärker min övertygelse om att vi måste sänka de alkoholkvoter som i dag gäller inom EU.
*
Frågan om patientrörlighet har seglat upp som en stor fråga i valrörelsen. För oss Kristdemokrater är det en självklarhet att den som är sjuk ska kunna välja att få sin vård i vilket EU-land som helst. Men Socialdemokraterna vill hindra patienter från att söka vård över gränserna. I förra veckans partiledardebatt frågade jag Mona Sahlin hur det kommer sig? Svaret blev slående: "För en Socialdemokrat är systemen och patienterna och personalen samma sak". I praktiken innebär den synen att skyddet av politikernas och landstingens makt går före den enskilde patientens rätt att söka vård där den är bäst eller där den kan ges snabbare än vad det egna landstinget klarar av. Att de röda prioriterar systemet framför patienten är känt sedan tidigare men jag blir alltid lika förvånad var gång det kommer på tal.
*
Nordkorea har i veckan genomfört flera kärnprovssprängningar. Man har därtill hotat Sydkorea med vapen efter att landet blivit fullvärdig medlem i ett samarbete som syftar till att stoppa spridningen av massförstörelsevapen. Att ett av världens fattigaste och mest slutna länder satsar ofantligt stora pengar på att utmana sina närmsta grannar, och hela det internationella samfundet, är provocerande och naturligtvis oacceptabelt. Därför är det bra att såväl Sverige som stora delar av omvärlden snabbt var ute och fördömde Nordkoeras agerande.
*
I veckan har jag besökt Växjö och Umeå. Där har jag mött engagerade och duktiga poliser som berättat om sitt arbete för att minska alkoholproblem, narkotika och misshandel, särskilt bland unga. De arbetar på lite olika sätt men en gemensam nämnare är att de båda polismyndigheterna har börjat jobba med föräldrarna när unga personer hittas berusade, eller med alkohol, och när polisen misstänker narkotika.
Kristdemokraterna har drivit en lång kamp för att föräldrarna ska tas på större allvar och ges en aktiv roll när myndigheterna ska hantera barn och ungdomars problem. Det gladde mig därför att se hur polisen arbetar med fler och fler metoder där föräldrarna tas på allvar, och där deras föräldraansvar efterfrågas. Jag menar att det aldrig har varit bra när myndigheter sett alltför fyrkantigt och snävt på sitt uppdrag i relation till lagar och förordningar. Det har exempelvis lett till att barns problem inte alltid uppmärksammats för omgivningen, eftersom de ännu inte varit straffmyndiga. Det blir så mycket bättre när alla samverkar så tidigt som möjligt för att få rätsida på de problem som uppstår.
Jag fick också tillfälle att tala om trafficking med Umepolisen. Denna vidriga handel med kvinnor och barn som pågår, i princip mitt framför ögonen på oss. Detta är en internationell och kriminell verksamhet som definitivt hör hemma i EU-debatten.
*
Sedan en tid tillbaka har bloggosfären förärats med ännu ett bidrag: "Sanningen måste fram". Det är en blogg som utger sig för att vara Kristdemokratisk men namnet till trots finns det inte en uns av sanning i det påståendet. Tvärtom, bloggen ger uttryck för åsikter och värderingar som inte alls stämmer överrens med vad mitt parti faktiskt står för. Under valrörelsen har jag sett flera exempel på denna typ av smutskastningskampanj. Det handlar om personer som utger sig för att vara Kristdemokrater, eller gilla partiet, men som ger uttryck för de mest absurda åsikter i syfte att spä på fördomar om partiet och ge våra motståndare vatten på sin kvarn. Jag tycker att det är lågt. Låt oss istället fajtas med schyssta medel så att väljarna får möjlighet att bilda sin egen uppfattning om vad de olika partierna står för och vilket parti man vill rösta på.
Göran Hägglund