I min ungdom så var mina besök i det av en mur delade Berlin upplevelser som skakade om. På ena sidan grått, dystert och skrämmande. Förtryck. På den andra sidan en av Europas mest spännande städer. Båda sidor i skuggan av det krigshot som ännu upplevdes som en realitet.
Så här 20 år efter murens fall har mina barns generation inga egna minnen av muren. Reser man till Berlin idag kan man här och var fortfarande se skillnader mellan gamla öst och väst. Men det gamla känns ändå avlägset. Vi har alla all anledning att skicka en varm tacksamhetens tanke till modiga politiska ledare som genom sina beslut bidrog till att Europa är helt igen. Inte minst är den i Sverige gravt underskattade kristdemokraten Helmut Kohl värd uppskattning för sitt kraftfulla och djärva agerande när Västtyskland till närmast oöverblickbara kostnader tog ansvar för rekonstruktionen av det av kommunismen sargade och nedgångna östra Tyskland. Det var en politisk insats av historiska mått.
*
- Vi vill inte ha hit dem, sa enligt Aftonbladet Vellinges moderate kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman om att ett boende för ensamma flyktingbarn planeras i kommunen.
Vi ser det igen. NIMBY (efter engelska Not In My Backyard, inte på min bakgård), ett fenomen som inte sällan uppstår när det etableras eller flyttas en verksamhet som upplevs negativ av de redan boende. I sammanhanget ska tilläggas att Vellinge kommun har bland de lägsta skattesatserna i Sverige och att de sedan länge finns med på Migrationsverkets lista över de kommuner som vägrar ta emot flyktingar. Jag säger som min partikollega Otto von Arnold sa i Sydsvenskan i onsdags, ”Var finns solidariteten, Vellinge?” Vill vi leva i ett land som bryr sig om våra medmänniskor så måste vi hjälpas åt.
För ett år sedan lämnade en kristdemokrat sina kommunala uppdrag i Vellinge. Han gjorde det efter att ha utsatts för trakasserier och hot. Anledningen? Han hade föreslagit att kommunen skulle ta emot ensamkommande flyktingbarn. Trist!
*
Regeringen har kunnat enas om innehållet i en proposition om anhöriginvandring. Jag är glad och stolt över att vi kristdemokrater har medverkat till att barnfamiljer fortsatt får möjlighet att hålla samman. Det tror jag skapar trygghet som i sin tur är viktigt för en framgångsrik integration i vårt svenska samhälle.
I måndags blev det offentligt vilka som köper de apotek som varit till försäljning. De såldes till ett pris på 5,9 miljarder kronor. Det är ett riktigt bra pris och ett välkommet tillskott till staten. Men ännu viktigare är att vi tagit ytterligare ett stort steg i arbetet för att förbättra tillgängligheten till läkemedel. En spännande tid ligger framför. Hur kommer de nya aktörerna att utveckla apotekens serviceutbud? Hur många nya apotek kommer att starta vid sidan om de som redan finns?
*
Apotek Hjärtat blir den största aktören med 208 apotek. Kronans Droghandel köper 171 apotek. Medstop Holding AB köper 62 apotek och Vårdapoteket i Norden AB förvärvar 24 apotek. Utöver detta kommer Apoteket AB fortsätta äga 330 apotek över hela landet och i process ligger att 150 apotek ska säljas till småföretagare. Och vi vet om att flera andra aktörer ligger i startgroparna. Det blir svårt för oppositionen att fortsätta att tala om oligopol när vi har ett 10-tal aktörer.
När jag intervjuades i Studio Ett på P1 i torsdags angående apoteksomregleringen fick jag möjlighet att jämföra med vårt grannland Norge, som hade liknande system som Sverige innan de tog bort monopolet. Där ledde omregleringen till att antalet apotek hittills ökat med 62 procent. 15 kommuner som aldrig tidigare haft apotek har fått ett eget. Jag ser ingen anledning till att resultatet kommer se annorlunda ut i Sverige. Dessutom rankas de tre största apoteksföretagen i Norge högt i mätningar över kundnöjdhet. Nyckeln till detta är personalens kunnande.
*
Regeringen har nu lämnat över en remiss till lagrådet med förslag för att ytterligare stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården. Lagrådsremissen föreslår tre förbättringar för patienten. Den första är att den nationella vårdgarantin regleras i lag. Den andra är att en patient som begär det ska ha rätt till en fast vårdkontakt och den tredje att patientens rätt till en förnyad medicinsk bedömning (second opinion) utökas. Vi har sett stora förbättringar i landstingens arbetssätt det senaste året i samband med kömiljardssatsningen. Nu vill vi gå ett steg längre och gör därför vårdgarantin till lag. Om landstinget inte lyckas uppfylla tidsgränserna ska de se till att patienten utan någon extra kostnad kan få vård hos en annan vårdgivare. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.