Det är utan tvekan bröllopsyra i Sverige just nu, även om trycket på huvudstaden inte lever upp till de skyhöga förväntningarna. Här i Stockholm har festivalen LOVE 2010 anordnat allt från stadsvandringar med kungligt tema till gratiskonserter på olika scener under snart två veckor. Och nu börjar staden fyllas med glada firare som värmer upp inför helgens festligheter. Enligt beräkningar är det 250 miljoner personer som väntas se bröllopet om än inte på plats. Jag har äran att som folkets representant närvara vid vigsel mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling samt efterföljande bröllopsfest. Det ska bli jätteroligt och jag hoppas det blir en härlig dag för alla närvarande men framför allt för brudparet förstås.
*
Under det svenska EU-ordförandeskapet i höstas kämpade vi hårt med att få igenom direktivet om patientrörlighet över landsgränserna. Syftet med direktivet är bättre information om patienters rättigheter och smidigare system för patienter som söker vård i annat EU-land. En medborgare från ett medlemsland ska alltså få lika behandling som nationella patienter oavsett vart man söker vården. När frågan var uppe för beslut i december förra året på ministermötet för oss hälso- och sjukvårdsministrar så valde bland annat Spanien att rösta ner förslaget. Deras största farhåga var att stå ekonomiskt ansvariga för alla som valt att på ålderns höst spendera livet på spanska solkusten. Nu lyckades vi förra veckan nå en överenskommelse som blir rättvis för alla och som framför allt gynnar Europas patienter. Detta är en viktig politisk signal, vi behöver alla vård vi något tillfälle och i och med direktivet så förstärks våra rättigheter till vård i andra länder. Även möjlighet för länder att samarbeta för patientens bästa stärks.
*
Beklagligt nog har allt för många upplevt en lång väntan på akuten när man inkommit med olika besvär. Det är inte bra och jag vet att det går att ändra i organisationen så att mottagandet vid akuten blir mer effektivt. Det finns landsting som tagit inspiration från industrin och numera aktivt jobbar efter nya modeller. Exempelvis kan man ha team med olika specialiteter som möter patienten vid ankomst så att det snabbt går att reda ut vad som behöver göras istället för att bli sittande i väntan på tid hos den specialist som kan ställa diagnos. Flera landsting har i dag regler om en maxgräns på fyra timmar på akuten och jag ser gärna en garanti för samtliga landsting så att detta blir en verklighet i hela Sverige. Någonstans måste vi börja för att få till stånd den nödvändiga omorganisation som många akutmottagningar är i behov av.
Jag kände tydliga vibbar i onsdags, nerven gjorde sig påmind, en begynnande valrörelse har slagit upp dörrarna. Vi hade sista partieldardebatten för denna mandatperiod och det återstår att se vilken uppsättning som står där när riksdagen öppnar i höst. Mona Sahlin inledde med att alliansens skattesänkningar har kostat skattebetalarna 100 miljarder, det är också ett sätt att se på saken. Man kan också se det som att medborgarna har tjänat på att få ut mer av sin inkomst och där går en skiljelinje mellan oss. Vi har alltså trots en ekonomisk kris både gett tillbaka pengar till den enskilde och betalat av på skulden, varför vi nu också räknas som ett föregångsland i Europa.
Det har blivit mer regel än undantag att kaffet sätts i halsen när Lars Ohly öppnar munnen. Hade han bara varit en rolig kille kunde man fått sig ett gott skratt men när hans påverkan på det rödgröna samarbetet gör sig påmind så ryser i alla fall jag. Han vill lägga ner försvaret, köpa tillbaka alla apotek, betala kommuner som förbjuder nya entreprenörer inom offentlig sektor och sänka arbetstiden- med bibehållen lön- för svenskarna i ett läge där vi snarare behöver jobba mer. Enbart det sista förslaget kommer kosta 80 miljarder och då bara för vård- och omsorgssektorn! Att var fjärde arbetad timme förvinner vore dessutom en katastrof för sjukvården.
Förra veckan blev Ohlys inkonsekvens än mer tydlig när han i ett DN-reportage avslöjade sin vilja att sänka skatten för fotbollsspelare. Anledningen är att de bästa spelarna lämnar Sverige för att det lönar sig att jobba utomlands. Man behöver inte vara Einstein för att dra slutsatsen att det inte bara är fotbollsspelare som kan fly landet. Även andra kompetenser ser sig om efter nya uppdrag. Man kan intressant nog också tolka det som ett erkännande av jobbskatteavdraget, då mer pengar i plånboken tydligen är en drivkraft till jobb trots allt.
*
När vi ändå är inne på fotboll så tillhör jag den skara som gärna slänger ett öga på fotbolls-VM i Sydafrika när möjlighet ges. Visst är det tråkigt att inte ha ett gulblått lag att följa men man får trösta sig med att riktigt vacker fotboll tittar fram ibland. Den stora snackisen har ju blivit om Vuvuzelan, den sydafrikanska tutan, är en trevlig kulturyttring eller en plåga. Jag kan förstå irritationen på plan när den kompakta ljudkulissen försvårar kommunikationen men jag vet inte om förbud skulle gör stämningen bättre. Att det numera går att ladda ner en applikation på Iphone som spelar upp ljudet i tid och otid speglar allvaret i situationen, även för oss på hemmaplan. ;-)