Lyssna och se på talet med Windows media player

Rikstingsdeltagare!

Välkomna till Norrköping. Eller till Peking som staden ibland kallas.
Bakgrunden lär vara att den världsberömde upptäcktsresanden Sven Hedin höll en föreläsning på gamla läroverket här i Norrköping på 1910-talet. Han berättade då om sina resor i Kina.
Han berättade att ordet Peking betyder den norra staden. Detta snappades upp av läroverkets elever som kom att kalla sin hemstad Peking.
Uttrycket lever kvar än i våra dagar, nästan hundra år senare. Peking, huvudstad i mittens rike.
Ja, vad kan passa bättre för ett mittenparti som kristdemokraterna än att samlas just i mittens rike.
Och jag gissar att de fotbollsintresserade norrköpingsborna skulle vara beredda att ge nästan vad som helst för att befinna sig i mittens rike. Just nu ligger laget sist i tabellen…

***
Rikstingsvänner!
Under kommundagarna i Uppsala i januari kunde jag beskriva att statens kassakista är välfylld men att det finns ekonomiska orosmoln.
Sedan januari har den internationella finansiella oron dämpats något. Det gör att risken för allvarliga ekonomiska bakslag har minskat.
En del orosmoln hänger kvar. Inflationen stiger framförallt till följd av internationellt höjda priser på råolja och livsmedel.
Det har i sin tur lett till höjda räntor.
Glädjande nog är sysselsättningstillväxten fortsatt bra. I maj var arbetslösheten den lägsta på 17 år, enligt siffror från AMS.
De offentliga finanserna är urstarka.
Men inte minst inflationsriskerna manar till ansvarstagande i arbetet med höstens budget.
Det statliga Konjunkturinstitutet gör bedömningen att utrymmet för skattesänkningar och/eller utgiftsökningar är ca 30 miljarder kronor för 2009 och lika mycket för 2010.
Genom en god internationell konjunktur och ett ansvarigt förvaltande har vi fortsatt ett gott ekonomiskt läge.
Klokskap och ansvarstagande ska fortsatt vara i högsätet.
Det ser ut att ge oss goda möjligheter att genomföra både skattesänkningar för vanligt folk och en förbättring av välfärden i höstens budget.
***
Partivänner
Låt mig nu säga något mycket viktigt. Lyssna noga.
Alla partier skriver en och annan rapport om de äldres situation. Gör något utspel mellan varven. Skriver en motion i någon detaljfråga.
Men det finns ett parti i Sveriges riksdag som långvarigt och långsiktigt fört de äldres talan, som jobbat för de äldres trygghet.
För pensionärernas villkor.
För äldreomsorg med värdighet!
Det partiet är samlat här i Norrköping!
*
Att den här regeringen har en äldreminister är inte en tillfällighet. Inte heller att ministerposten innehas av en kristdemokrat.
Det är inte heller någon slump att alliansregeringen har ett ambitiöst reformprogram för den äldre befolkningen.
Vi genomför nu fler förbättringar än vad som har genomförts på många herrans år.
Två statliga miljarder varje år går till nya äldreboenden och till kvalitets- och metodutveckling.
Runt om i Sverige startas nu projekt för att förbättra äldreomsorgen. Det handlar till exempel om bättre rehabilitering.
Om bättre demensvård. Om bättre mat.
För att komma bort ifrån trista matlådor som stått i kylen en vecka innan de värms upp i mikron… så anställer nu många kommuner dietister, för att förbättra de äldres kost.
Regeringen satsar totalt åtta miljarder extra under mandatperioden. Göran Persson talade på sin tid om en miljard extra per år. Vi satsar alltså det dubbla.
Dubbelt upp, för den som är gammal!
*
En statlig utredning under ledning av vår egen Acko Ankarberg Johansson har lämnat ett förslag om Fritt val i äldreomsorgen.
Viljan att bestämma själv upphör inte bara för att man passerat 65.
I gårdagens DN kunde vi läsa om Ewa Samuelsson, kristdemokratiskt äldreborgarråd i Stockholm. Rubriken var ”Nu får de äldre välja var de vill bo.”
Smaka på den formuleringen. ”Nu får de äldre välja var de vill bo.” Egentligen är det ju hårresande att den typen av artiklar behöver skrivas i Sverige 2008.
Bakgrunden är att Ewa inför Fritt val inom äldreomsorgen i Stockholm från 1 juli.
Fritt val ska vara en självklarhet i vårt Sverige.
*
Rikstingsvänner.
Jag läste nyligen en artikel om en kvinna som heter Sabine. Hon stod inte ut med hur hennes mamma behandlades på äldreboendet i Göteborg. Sabine berättar: ”En gång hittade jag henne i allrummet, nerkissad och med en kall tallrik gröt framför sig. Hennes medicin låg utspilld på bordet och på golvet.”
Mamman fick trycksår och nekros på hälarna. En dag satt hon plötsligt i rullstol, hon kunde inte gå. Ingen meddelade de anhöriga om vad som skett. Sabine tog sin mamma från äldreboendet. Sabine valde att vårda sin mamma i hemmet i väntan på ett bättre äldreboende.
Sabine fick nog. Partivänner. Jag har också fått nog!
Så här ska det inte gå till i ett välfärdssamhälle. Så här ska det inte vara att bli gammal i Sverige.
*
Vi har under åtta år drivit frågan om värdighetsgaranti inom äldreomsorgen.
Bums efter valet tillsatte vi en utredning för att ta fram en konkret modell och lagstiftning.
Behöver jag säga att detta aldrig hände under den tid då sossarna styrde på socialdepartementet?
Får jag påminna om hur dåvarande ministern, socialdemokraten Ylva Johansson, argumenterade emot värdighetsgarantin?
Hur hon fokuserade på hur svårt det skulle vara att omsätta mål i verklighet?
Hur hon oroade sig för att äldreomsorgen skulle sänka sin ambitionsnivå?
Vilket väl visar vilka låga ambitioner socialdemokraterna hade med äldreomsorgen.
Behöver jag säga att värdighetsgarantin aldrig blivit verklighet utan kristdemokrater i regeringen?
Jag vet att många av er har kämpat för detta. Delat ut flygblad, motionerat, skrivit insändare och debattartiklar.
Sträck på er, alla ni som gjort insatser för att förverkliga detta!
Och en stor eloge till äldreminister Maria Larsson som ansvarar för detta viktiga arbete.
*
Partivänner.
Ganska ofta får jag frågan: Vad gör vi åt pensionerna?
Först av allt är det glädjande att kunna konstatera att pensionerna nu räknas upp med höga belopp.
2005, då socialdemokraterna satt vid makten, räknades pensionerna upp med i genomsnitt 2.000 kr per person och år.
I fjol räknades de upp med 4 000 kronor.
År 2008 räknas pensionerna i genomsnitt upp med 5 000 kr och under 2009 räknas de uppskattningsvis upp med 5.800 kr.
Det nya pensionssystemet fungerar nämligen så att ju fler människor som jobbar och betalar skatt, desto mer räknas pensionerna upp.
Det vi nu ser är beviset för det som vi kristdemokrater tjatat om i så många år. Ju fler som är i arbete, desto mer resurser finns det inom välfärdssektorn. Vänstern har ägnat årtionden till att hävda att resurser bestäms av skattetrycket. Av hur många procent skatten går upp eller ned. I ärlighetens namn bara upp. Vi är nu med och bevisar att de hade och har fel. När fler har arbete, får pensionärerna mer i plånboken. När fler är i arbete, får vi mer pengar över till satsningar inom välfärdssektorerna.
*
Vidare så höjde regeringen i fjol också bostadstillägget för pensionärerna med lägst pensioner. Detta var mycket viktigt.
I denna grupp finns det många äldre, ensamstående kvinnor med små resurser. Jag vill mer. Vi kristdemokrater vill mer.
Inför höstens budget är det för oss kristdemokrater pensionärerna med de lägsta inkomsterna som står först i tur när det gäller angelägna reformer. Och i förra veckan kunde vi presentera att det blir sänkt skatt för pensionärerna med lägst pension!

Detta handlar om respekt! Om värdighet! Och detta hade inte hänt utan oss i regeringen!
Ytterligare ett bevis på att kristdemokrater gör avtryck och har betydelse för människors vardag!
***
Vänner!
Vän av ordning undrar hur vi ska vi ha råd med dessa satsningar. Och alla andra välfärdssatsningar. Svaret är enkelt.
Genom en politik för jobben. Genom ett bättre klimat för företagande och entreprenörskap. Genom större skatteintäkter.
Inte genom högre skattesatser. Men genom fler skattebetalare. Men också genom att vi har en annan syn på det goda samhället.
Jag tror det är viktigt att vi inte glömmer bort hur vi bygger ett tryggt samhälle som har råd med välfärd. Inte bara till några, utan till alla.
För jag tror inte på ett samhälle där var och en får klara sig själv. Ett kallt och egoistiskt Sverige.
Jag tror på trygghet och jag tror samtidigt på personligt ansvar. Jag tror på ett samhälle där vi tar ansvar för oss själva och där vi tar ansvar för andra. Ansvar för varandra. Välfärdssamhället bygger både på solidaritet och på det personliga ansvaret.
För utan det personliga ansvaret finns en risk att skyddsnäten inte blir skyddsnät … utan snarare blir till hängmattor.
Låt mig nu förtydliga: Självklart ska vi ha generösa och robusta trygghetssystem.
Sjukpenning för den som blir sjuk. A-kassa för den som förlorar jobbet. Stöd för den som råkat illa ut i livet.
Den svenska välfärdsmodellen är en av de mest generösa i världen. Och ska så förbli.
Icke desto mindre. För politiker på vänsterkanten verkar det inte finnas någon nivå som är hög nog när det gäller bidrag och ersättningar.
Nu senast så krävde LO höjd sjukpenning och höjd a-kassa. Socialdemokraterna vill höja ersättningar för dem som tjänar mer än 30 000 kronor i månaden. Och det ska betalas av dem som tjänar mindre … Vi vill sänka skatten för dem som tjänar 15 000 kronor i månaden.
Socialdemokraterna vill höja ersättningar för välavlönade, jag vill sänka skatten för vanligt folk.
*
Vi kristdemokrater tror på solidaritet. Vi tror inte på välfärdsstaten. Vi tror på välfärdssamhället.
Där människor hellre står på egna ben än är i det offentligas händer. Där det finns utrymme för medmänsklighet.
Där kyrkor, samfund, idrottsrörelsen, scoutrörelsen och andra ideella föreningar är omistliga delar av samhället.
Där den lilla människan står i centrum. Och där betydelsen av gemenskap mellan människor betonas.
***
Kamrater!
Låt mig nu helt byta spår.
Kan någon förklara för mig varför det skulle vara en statlig angelägenhet att sälja starksprit i Nordamerika?
Att investera miljarder i produktion och distribution av sprit? För det är just vad det statliga bolaget Vin & Sprit ägnat sig åt.
Det finns somliga som varit kritiska till regeringens politik. Statliga Vin & sprit skulle tydligen tillhöra kronjuvelerna, om man får tro vissa debattörer. De har talat om ”utförsäljning”. Som om det handlade om att slumpa bort statlig egendom. Som att vi vill sätta upp en outlet ute på en åker och där rea ut statliga värden. Det är fel.
Vi är sparsamma med statens medel. Mats Odell har på ett oerhört skickligt sätt skött försäljningen av Vin- & sprit.
Jag tror att samtliga bedömare förvånades över det höga priset som Mats Odell och skattebetalarna fick för bolaget.
Och nu kan staten ägna sig åt sådant som är statens uppgift, i stället för globala annonskampanjer för svensk vodka.
Så ligger det till! Ja! Det är värt en applåd!
*
Lyssna noga nu. Från slutet av 2006 till slutet av 2011 kommer vi att minska statsskulden med 660 miljarder kronor! Den mer än halveras. Detta tack vare regeringens arbete med det statliga ägandet och en ansvarsfull finanspolitik.
Detta är förvaltarskap i praktiken. Vad somliga kallar för ”rea” lägger i verkligheten långsiktigt grunden för trygghet och välfärd. Vi lämnar över en starkare offentlig ekonomi till våra barn och barnbarn.
***
Partivänner.
Allians för Sverige presenterade inför valet 2006 en familjepolitisk överenskommelse.
De fyra huvuddelarna är jämställdhetsbonus, barnomsorgspeng, ökat pedagogiskt inslag i förskolan och vårdnadsbidrag.
1 juli införs vårdnadsbidraget. Det ger föräldrar möjlighet till mer tid med barnen. Det rör omsorgen om små tultande blöjbarn, mellan ett och tre år gamla. Vårdnadsbidraget är frivilligt att nyttja och det är flexibelt. Det kan tas ut helt eller delvis. Vårdnadsbidraget kan användas för att vara hemma lite längre eller för att gå ner i arbetstid.
*
Oppositionen är emot att föräldrar får välja själva. De är emot vårdnadsbidraget.
Det var socialdemokraterna som införde det så kallade ”friåret”. Ett års bidrag för vuxna att ägna sig åt sig själva. Det var tydligen ok.
Men ett vårdnadsbidrag för att ägna sig åt sina små barn. Det är inte ok.
*
Vi tilltror vanligt folk att själva fatta beslut. Att välja själva. Oppositionen är emot. Men inte oppositionens väljare.
Enligt de senaste mätningarna från SOM-institutet vid Göteborgs universitet får vårdnadsbidraget stöd av en majoritet av väljarna i samtliga partier. Det är alltså inte bara alliansväljare som är positiva.
Även en majoritet av socialdemokratiska, vänsterpartistiska och miljöpartistiska väljare är positiva.
Det är nog i få frågor som partierna på vänsterkanten marscherar i sådan otakt med sina väljare som just vårdnadsbidraget.
Kanske någon minns historien om den stolta modern som såg soldaterna marschera och utbrister: Se, alla andra går i otakt det är bara min son som håller takten.
*
Hur ser då kritiken ut? Vårdnadsbidraget sägs hota jämställdheten. Därmed underkänns vuxna människors förmåga och rätt att fatta egna beslut om sin egen vardag. Oppositionen kritiserar också vårdnadsbidraget för att bryta mot arbetslinjen.
Arbetslinjen är viktig. Men det finns flera linjer. En linje är valfrihet och att värna barnens bästa. Det hävdas att vårdnadsbidraget hotar integrationen. Det är ett mycket grumligt argument. Menas det att det är ok att låta svenskfödda föräldrar välja själva, men inte föräldrar med ursprung i andra länder?
Det hävdas också att vårdnadsbidraget tar pengar från förskolan.
Detta är ett av de märkligaste argumenten. Som om barnen vore till för förskolan, och inte tvärtom.
Vi ser det som naturligt att offentliga medel som satsas på barnomsorg ska komma alla barn till del. Alla barn. Inte bara de i förskolan.
Höjden av lycka är inte att hundra procent av landets ettåringar skrivs in i den kommunala förskolan.
Höjden av lycka är att varje barn får växa upp under bästa tänkbara förhållanden.
Och vad det är, ja det vet föräldrarna bäst.
*
Partivänner.
Jag har mött många människor som ångrar att de inte tillbringade mer tid med sina barn när de var små. Det är påfallande få som ångrar att de tillbringade för mycket tid med barnen. Genom vårdnadsbidraget förbättras valfriheten för landets småbarnsföräldrar.
Genom jämställdhetsbonusen underlättar vi ett jämnare uttag av föräldrapenningen.
Ett underskott på närvarande pappor under uppväxtåren är allt annat än bra. Därför vill vi underlätta för fler fäder att vara hemma när barnen är små. Men, och det får vi aldrig glömma, det är varje familjs egen vilja och egen situation som ska avgöra hur de organiserar familjelivet.
*
För lite sedan fick jag ett mejl. Så här stod det: "Nu är vi urless på detta kollektiv som dikterar hur vi ska leva våra liv och som anser att dom vet vad som är bäst för vår familj – VI VILL VÄLJA SJÄLVA! Valfrihet är en självklarhet." Så långt e-brevet.
En socialdemokratisk riksdagsledamot sa följande i en radiodebatt: ”Valfrihet är att slippa välja”.
Maken till snurrigheter får man leta efter!
George Orwell skulle inte ha kunnat formulerat det bättre själv i boken 1984. Orwell skrev: ”krig är fred”. ”Frihet är slaveri.” ”Okunnighet är styrka.”
Socialdemokraterna säger: ”Valfrihet är att slippa välja”.
Mina vänner. Vi står för något helt annat.
***
Vänner.
Äktenskapet har funnits under tusentals år och syftar ytterst till att skydda den svagare parten, barnen.
I vårt valmanifest var vi kristdemokrater tydliga med att vi vill bevara äktenskapet. Andra partier har en annan uppfattning.
Vi kristdemokrater vill vara konstruktiva utifrån våra principer. Våra värderingar ligger fast. Vår politik är tydlig.
Vi inom Allians för Sverige gick till val för att tillsammans och med respekt för varandra lösa politiska problem.
Hittills har vi varit framgångsrika och jag är övertygad om att vi också kommer att kunna lösa den här och andra frågor.
***
Partivänner!
Vi kristdemokrater för en politik som är baserad på tydliga värderingar.
På de urgamla principer och värden som förvaltats av judisk-kristen etik och västerländsk humanism.
Det här landet har varit kristet i ungefär 1 000 år. Och det har satt sina spår.
I solidaritet. I medmänsklighet. I synen på demokrati.
Demokratin i modern tappning växte fram i den kristna kulturkretsen.
Och det är inte så konstigt utifrån synen på varje människas lika och okränkbara värde.
*
Demokrati är tyvärr inte en självklarhet. Trots att vi skriver 2008.
Vi ser det i diktaturer som Vitryssland, Zimbawe, Burma, Nordkorea, Kina och Kuba.
När Fidel Castro efter snudd på 50 år vid makten trädde tillbaka, vad skedde då?
Utlystes fria och allmänna val? Fick folket säga sitt? Nej, hans brorsa, Raoul, tog över.
Skulle en man som tillhört den absoluta makttoppen i 49 år och 49 dagar den dag han utsågs till president, vara den som leder Kuba in på demokratins väg?
Tillåt mig tvivla.
Landet ser ut att ha förvandlats till ett familjeföretag som systematiskt kränker de mänskliga fri- och rättigheterna.
Kubanerna får inte bo var de vill. Kubanerna får inte organisera sig som de vill. Kubanerna får inte rösta som de vill.
Det har talats om små ekonomiska reformer.
Inte demokrati. Inte om att släppa de oppositionsledare som sitter i fängelse för kravet på demokrati och fria val.
På vänsterpartiets kongress nyligen ville diktaturkramarna ha utökad kontakt med kommunistpartiet på Kuba.
Jag säger, gärna kontakt, men först en rejäl demokrati!
***
Partivänner.
Det senaste året har det pågått en debatt om sjukvård för gömda och för papperslösa. Det vill säga människor som är i Sverige utan uppehållstillstånd.
De ojar sig på vänsterkanten. Förvånande med tanke vad litet de själva åstadkommit i frågan.
Jag vill inte göra någon hemlighet av att detta är en mycket angelägen fråga för mig. Sjukvård är en viktig sak. Att räcka ut sin hand till dem som lider.
Min ståndpunkt är tydlig. Vi ska erbjuda alla sjuka vård, oavsett på vilken grund de finns i vårt land.
En misslyckad migrationspolitik ska inte behöva betalas av en allvarligt sjuk tioåring eller av en 40-åring med svåra reumatiska besvär.
Vi tar ställning för humanitet och människovärde!
***
För några veckor sedan hade jag förmånen att sitta ned och samtala med Leo Razzak, en 21-årig kille från Norsborg.
Han är projektledare för Sharaf hjältar, en organisation som jobbar med att få unga killar att ta avstånd från hedersförtryck.
Han säger att hedersvåld är en förbannelse även för unga killar.
Killarna utsätts också för övergrepp när de tvingas att vakta sina systrar och ibland själva tvingas utöva olika former av hedersvåld.
Leo ifrågasätter, påvisar brister och kräver en förändring.
Många gånger innebär det att gå emot personer som är en generation äldre än han. Att gå emot djupt rotade föreställningar.
Leo visar ett enormt civilkurage.
Jag tror att vi behöver mer civilkurage. Samhället måste sända en signal om att vi är skyldiga att säga ifrån, att ställa oss upp om någon far illa.
En undersökning som kristdemokraterna gjorde under våren visar att två av tre svenskar nu vill ha en civilkuragelag.
En lag som skulle göra var och en skyldig att efter förmåga ingripa om man ser en människa i nöd.
Det behöver inte handla om att handgripligen ge sig in i slagsmål eller försöka stoppa ett rån. Men att göra det man kan.
Ta sin mobil och ringa polisen. Hejda en förbipasserande bil. Men någon gång kanske också säga ifrån.
”Men det kan bli farligt”, invänder kritikerna, ”jag utsätter mig själv för en risk”. Ja, kanske kommer du någon gång att ta en risk.
Men frågan är vem vill vi ska ta den risken om vi själva inte är beredda att göra det. Polisen? Socialen? Ja, men de kan inte vara allestädes närvarande.
Staten och myndigheter i all ära. Men kittet som håller ihop människor kan inte alltid och enbart vara offentligt anställda tjänstemän.
Vi måste ha mer av medmänsklighet, mer av personligt engagemang.
För det är vi, vanliga människor, som tillsammans kan skapa ett tryggare, schystare och mänskligare samhälle.
***
Jag vet inte om ni har läst den här boken. Jag hittade den på rea häromdagen!
I ”Min väg mina val” skriver den tidigare socialdemokratiske partiledaren om hur bittert det kändes för honom att förlora valet utan att ha genomfört en reformering av tandvården.
Det uttalandet av Göran Persson är en bra brygga till mitt nästa ämne!
För i dag är det tre dagar kvar! Sedan blir det billigare att gå till tandläkaren.
Tre dagar kvar. Sedan genomför vi den reform som Göran Persson var bitter för att inte ha sjösatt!
Jag gissar att samma känsla råder hos övriga i det ledande s-garnityret.
Vi får nu ett skydd mot höga kostnader.
Och som kronan på verket inför vi även en check för att stimulera regelbundna besök hos tandvården.
Nu blir det billigare för den med stora tandvårdskostnader att gå till tandläkaren! Rejält mycket billigare.
Ombud! Låt mig härmed utfärda ett påbud! Åk hem och berätta detta för era väljare!
***
Partivänner.
Vi är bra på sjukvård här i Sverige! På många områden är vi bäst i världen.
Tyvärr får svensk vård ofta betydligt sämre betyg när det gäller mjuka värden som bemötande och köer.
Svenska folket betalar varje år ungefär 266 miljarder kronor för att få en god vård. Ändå får människor inte vård inom den tid som staten och landstingen kommit överens om.
För så är det, staten och landstingen har kommit överens om en miniminivå. Den så kallade vårdgarantin. Garantin är mycket enkel.
Alla patienter i Sverige ska få kontakt med vården samma dag som de söker kontakt.
Sedan ska de träffa en läkare i primärvården inom en vecka. Vilket inte på något sätt känns snålt tilltaget.
Sen ska man inte behöva vänta längre än tre månader på att få träffa en specialist.
Och när diagnos väl har ställts ska patienten inte behöva vänta längre än tre månader på att behandlingen inleds.
Detta känns inte som orimliga krav. Tyvärr måste jag ändå konstatera att vårdgarantin inte uppfylls.
Detta trots att det snart gått tre år sedan överenskommelsen ingicks.
*
Det är inte rimligt att man får vänta så mycket längre för att komma till den medicinske doktorn än till Bosse bildoktorn.
Och jag vet att det bedrivs ett gediget arbete på många håll i landet.
Vi har goda exempel mitt ibland oss. När vår egen Anders Andersson styrde landstingsskutan i Kalmar län, gick det åt rätt håll.
Han lyckades sanera ekonomin och kapa köerna. Samtidig. Anders Andersson visade att det är politisk vilja som betyder mest för att lyckas.
Och Kalmar blev ett av landets bästa landsting när det gäller att få ned väntetiderna.
*
Det är uppenbart att mer måste göras.

*
Vad gör vi från statligt håll?
För det första tillför vi pengar. De senaste åren har staten tillskjutit 6 miljarder kronor till landstingen för att korta köerna.
För det andra så tittar vi på möjligheten att lagstifta om den vårdgaranti som överenskommelsen mellan staten och landstingen gäller.
Vi vill ge alla en tydlig rätt till vård inom rimlig tid. Och om man inte får det av sin vårdgivare ska det bli enklare att gå någon annan stans.
För vi värnar den enskilda människan. Inte politiken. Inte administrationen.
För det tredje så har jag i veckan tagit initiativ till att förbättra de öppna jämförelserna.
Mer pengar, lagstiftning och bättre information och kunskap om köerna och vården. Så tar vi viktiga steg mot kortare köer i vården.
***
Partivänner.
Vet inte om ni noterade det, men häromdagen skrev Aftonbladet om socialdemokraternas hemliga strategi inför nästa val.
Enligt strategin ska vi framställas som ”hjärtlösa”. Socialdemokraterna vill pränta in att alliansen har en politik som innebär att: ”Det är skillnad på folk och folk. Och några få måste gödas på andras bekostnad.”
Socialdemokraterna vill svartmåla regeringen: CITAT ”De stänger dörrar.” ”De slösar, slarvar och försitter.” ”De håller tillbaka utvecklingen.”
Deras självbild är en annan: ”Vi ser möjligheter.” Problemet är väl att de inte tar dem.
”Vi investerar i framtiden”. Problemet är väl snarare att de håller fast vid gårdagens lösningar.
Reagerar du negativt? Du är inte ensam. Aftonbladets politiska chefredaktör, Helle Klein, skriver att socialdemokraternas strategidokument inger oro.
”Det liknar en försäljarmanual. Det handlar om hur säljarbetet ska gå till, inte om vad som ska säljas.”
När partisekreterare Ulvskog säger att socialdemokraterna måste prata så att budskapet når fram skriver Helle Klein
”Vad är budskapet, undrar nog de flesta. Hur vore det om man ägnade sig åt det politiska innehållet?”
Så långt Helle Klein.
*
Vänner.
Det är omöjligt att inte känna sig utmanad när man hör om sådana här saker.
Men låt mig vara mycket tydlig. Vårt svar är inte snillrikt formulerade PR-tricks.
Vårt svar är att vi känner verkligheten väl. Vi vet hur småbarnsfamiljerna har det.
Vi vet hur pensionärer har det.
Och vi kan beskriva verkligheten och vi kan förklara hur vi vill förändra den.
Vi är inte i PR-branschen. Vi jobbar med politik baserad på etik.
Jag vill att kristdemokraterna ska vara trygghetens parti. Inte i statisk mening utan en trygghet som förmår att hantera nya utmaningar.
Som inte är rädd för förändring. För förändringar måste ständigt göras för att möta morgondagen.
Jag vill att vi utmanar socialdemokraterna om tryggheten. Att vi tar fajten om hur vi skapar det trygga samhället.
Visar att deras lösningar inte tål mötet med verkligheten. Visar att våra lösningar knyter an till människors vardag.
*
Partivänner.
Minns Mona Sahlins ord när hon valdes om att allt som kristdemokraterna är för, ska socialdemokraterna vara emot.
Det måste tillhöra en av svensk politiks mest udda strategier. Kanske är den ändå möjlig att förstå.
För socialdemokraterna är det svårt med en politisk motståndare som attraherar väljare med socialt engagemang.
Än mer besvärligt blir det för Mona Sahlin att kristdemokraterna i regeringsställning gör det som socialdemokraterna vet är nödvändigt.
En insikt som hon dock inte vågar uttrycka offentligt, då hon vill utmåla alliansregeringen som kall och omänsklig.
Socialdemokratin har istället fastnat i myten om sig själv som välfärdens ensamma försvarare.
De har fastnat i en politik och retorik som i praktiken riskerar att rasera trygghetssystemen. Vi vill rädda dem!

Sahlin & co kan inte blunda för att vår politik fungerar!
Och att den fungerar med bibehållen solidaritet. Just därför skulle hon aldrig genomdriva förändringar av det som hon nu kritiserar.
Mona Sahlin kan fortsätta på den inslagna vägen.
Men jag tror då att väljarna kommer att fråga sig vad det är för fel på den politik som ger människor jobb. Och pengar över att satsa på skola, vård och omsorg.
I slutet av dagen är jag övertygad om att väljarna ser ett större värde i en värdig äldreomsorg än i människors rätt att ta med sig a-kassa in i evigheten.
***
Kommande val vinns aldrig på vad som gjorts. De kan möjligen förloras på vad som inte gjorts.
Därför måste vi ständigt utveckla vår politik. Se framåt. Gå vidare.
Under det här rikstinget kommer vi att utveckla och spetsa vår politik inom viktiga områden.
Miljö- och klimat. Ungdomsfrågor. Jämställdhet. Integration. Och ekonomi och etik.
Utvecklingsarbetet stannar inte upp med detta. Vi tillsätter åtta nya arbetsgrupper för att ta nya steg mot framtiden.
Det handlar om äldreomsorg. Maria Larsson kommer att leda den gruppen.
Bostadspolitik. Mats Odell kommer att leda det arbetet.
På samma sätt kommer arbetsgrupper att tillsättas när det gäller familjen, vården, funktionshindrade, skolan, arbetsmarknaden och rättsfrågorna.
***
Partivänner.
Jag känner mig optimistisk inför 2010. Vi kommer att ha genomfört det mesta av vad vi gick till val på 2006.
Vi kommer att kunna se väljarna i ögonen och det kommer bli svårt för oppositionen att utmana oss.
Socialdemokraterna säger att de vill göra skillnad.
Valfriheten för småbarnsföräldrarna ryker all världens väg om de finge bestämma. Det är skillnad det.
I frågan om fastighetsskatten skulle skattehöjningar på 5, 10, 15 tusen inte vara ovanliga. Skillnad är ordet.
Låglönegrupper får skattehöjningar på 1 000 kronor i månaden. Det är skillnaden med socialdemokraterna vid makten.
Vid den här tiden om två år står vi på tröskeln till en ny valrörelse. Valet avgörs mycket av vad som händer under de sista veckorna.
Men det är under mellanvalsperioden vi lägger grunden för vad som är möjligt då. Grunden läggs vid varje möte med medborgarna.
I varje samtal. I varje agerande. Låt de här dagarna i Peking bli en pekning mot framtiden. Mot valet 2010.
Kristdemokraterna behövs mer än någonsin. Och våra bästa val ligger fortfarande framför oss.
Vi jobbar för ett tryggare Sverige. Ett schystare Sverige. Ett Sverige där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.

Tack för att ni lyssnade och lycka till!

 Utskriftsvänlig version     Dela med andra