Invigningstal vid Äldreomsorgsdagarna på Stockholmsmässan (10 november 2009)
Återigen har jag fått möjlighet att tala i inledningen av Äldreomsorgsdagarna. Det sätter jag stort värde på för här tas de stora och svåra ämnena upp. Att bli äldre är också att närma sig döden och sanningen är att de flesta av oss, också vi som sitter här, kommer att dö den långsamma döden där vi får sjukdom och funktionsnedsättningar av olika slag.
I år fokuserar Äldreomsorgsdagarna på existentiella frågor och etiska aspekter. ”I dödens närhet pågår livet” är en modig rubrik vars innehåll kan fylla ett stort behov. Vi måste nämligen våga tala om döden och vi måste våga leva med döden. Ett stort antal kommuner har inom ramen för kompetensstegen genomfört kompetensutveckling av personal om de här frågorna. Värdegrund, förhållningssätt, bemötande och etik – det är viktiga kompetensfrågor.
Intresset från de anställda i äldreomsorgen har varit stort. Det är glädjande. Det finns beredd mark. Relationen och mötet mellan den äldre personen och omsorgspersonalen har avgörande betydelse för den äldre personens livskvalitet och dödsvillkor.
Just nu arbetar vi med förslagen från värdighetsutredningen på departementet, bland annat förslaget om en nationell, lagstadgad värdegrund. Målet är att kunna lämna en proposition i vår. En värdegrund behövs för äldreomsorgen, liksom i skolan. Den behövs för de äldre, deras anhöriga och personalen. Men också för beslutsfattare och allmänhet.
En värdegrund för äldreomsorgen handlar om ett medvetet förhållningssätt som tar hänsyn till individens behov av att få leva ett värdigt liv och att känna välbefinnande. Det är viktigt att särskilt uppmärksamma de mest sköra personerna och personer som vårdas i livets slutskede. De ska ha ett värdigt liv och så långt det är möjligt få känna välbefinnande även in i det sista skedet av livet.
Yrkeskravsutredningen, eller som betänkandet heter ”I den äldres tjänst” har tittat just på kompetensfrågorna. Som ett av 11 viktiga yrkeskrav för personal i äldreomsorgen lufter man fram ”Omsorg och vård i livets slut”. Det är en viktig uppgift att bistå på ett bra sätt den sista tiden i livet. Utredningen föreslår också fyra områden för specialistutbildning, en av dem är omsorg och vård i livets slut. Det förslaget bereder vi också på regeringskansliet.
***
Det är så lätt att det blir fel i dödens närhet. För de äldre med en komplex sjukdomsbild kan vård och omsorg lätt bli fragmentiserad utan helhet och med en ökad otrygghet som följd. För en tid sedan skrev författaren Inger Edelfeldt i Dagens Nyheter om hur hennes mamma bollades runt i sjukvården den sista tiden. Det är förskräckande läsning. För varje ny undersökning eller nytt moment i behandlingen sändes hon till en ny plats och träffade nya personer. Mellanliggande påfrestande transporter. väntan, ångest och smärtstillande medel. Akutmottagning, vårdplatser, rehabilitering, korttidsplats, akutmottagning osv. Ständigt ny vårdpersonal som tar emot och undersöker.
Många har liknande berättelser. Här finns en av de stora utmaningarna framöver. Äldre multisjuka personer ska inte sitta på våra akutmottagningar, utom i undantagsfall. Det är fel plats. De mest sjuka äldre personerna har ett extra stort behov av en individanpassad, trygg, samordnad vård och omsorg. Den ska fungera över huvudmannaskapsgränser. Och det är en fördel om vård och omsorg kan ges i en trygg välkänd miljö, i hemmet eller på äldreboendet.
Här pågår en del spännande projekt i landet. Jag besökte Kungälv utanför Göteborg i fredags och träffade ett 40-tal personer för att prata om problemet. Jag fick många goda exempel på hur den kommunala äldreomsorgen och Västra götalandsregionens olika sjukhus samarbetar i de här frågorna. Ett exempel är att regionen erbjuder kommunens hemsjukvård och biståndsenhet omedelbart stöd i svåra och komplicerade patientärenden. En läkare kan till exempel komma hem. Man vill skapa en samsyn kring patienter med omfattande och komplexa behov. Det ska vara individens och de närståendes behov som sätts i första rummet.
***
Allt mer avancerad hälso- och sjukvårdsinsatser utförs i den enskildes hem och allt fler patienter får hemsjukvård. Det är fantastiskt vad man kan göra. Det är ungefär 250 000 personer som får insatser genom hemsjukvården. 87 procent är över 65 år. Socialstyrelsen har, i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting, kartlagt hur hemsjukvården fungerar. Man kan kortfattat säga att tillgången till läkare och sjuksköterskor i många fall inte är tillräcklig, men i kommuner som tagit över hemsjukvårdsansvaret har patienterna bättre tillgång till olika undersökningar och behandlingar. Regeringen kommer därför att lämna förslag på hur en ökad kommunalisering av hemsjukvården kan gå till.
***
Hur står det då till med den palliativa vården i vårt land? Socialstyrelsen har i en rapport ”Vård i livet slutskede” bedömt utvecklingen. Man kommer fram till att möjligheten att få palliativ vård har ökat, men att verksamheterna fortfarande är ojämnt fördelade. Trots utbildningar i landsting, regioner och kommuner är bristande kunskaper i vårdfrågor, etik och bemötande fortfarande ett påtagligt problem. Rapporten visar också att säker tillgång till läkare dygnet runt är en förutsättning för palliativ vård av god kvalitet Och ett annat resultat är att det är viktigt med verksamhetsuppföljning och systematiskt förbättringsarbete för att lyckas med kunskapsstyrning.
Stockholms läns landsting har startat palliativa projekt med hjälp av det stimulansbidraget som regeringen låtit alla kommuner och landsting få del av. 1,35 miljarder kronor per år är mycket pengar men de har gjort stor nytta och satt igång mycket nytänkande som kan användas också här. Vi funderar nu på departementet hur regeringen ska kunna stödja en god palliativ vård i hela landet.
***
Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta ett vård- och omsorgsprogram för äldre personer som har stora och sammansatta behov. Det här programmet ska ange vilken struktur, samverkan och insatser som krävs för att vården och omsorgen om dessa äldre personer ska fungera.
I fredags lämnade regeringen ett förslag till lagrådet som heter ”Stärkt ställning för patienten”. Där lyfts behovet fram av en fast vårdkontakt. Verksamhetschefen föreslås ges ett tydligare ansvar för att patientens behov av trygghet, samordning, kontinuitet och säkerhet i vården. Om det behövs eller om en patient begär det, ska verksamhetschefen utse en fast vårdkontakt för patienten. En person man kan ringa direkt. De mest sjuka ska faktiskt ha VIP-kort in i vården. Det är viktigt också fäör de som arbetar i äldreomsorgen att veta att det finns en fast vårdkontakt.
***
Låt mig också nämna att det i Hälso- och sjukvårdslagen
och i Socialtjänstlagen finns en ny bestämmelse sedan september i år. Bestämmelserna innebär att om det finns behov så ska en individuell plan upprättas för en person som har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten. En sådan plan ska innehålla uppgifter om vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för patienten och vilka insatser respektive huvudman ska ansvara för. I planen ska man också redovisa åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget.
En del reformer är på plats men mer behövs. De som har de största behoven måste få bättre vård och omsorg. Den ska utgå från den enskilda människans önskemål och behov och ha helhet och kontinuitet. Det här är frågor som vi behöver ägna mycket kraft åt framöver.
***
Så – tillbaka till döden. Döden finns ju ständigt i vår närhet. Det är ju egentligen en del av livet. Ändå talar vi väldigt lite om den. Och många upplever att det är obehagligt och påfrestande att göra det. Många säger nog som Woody Allen: ”Det är inte det att jag är rädd för att dö - jag vill bara inte vara med när det händer.” Men även om döden går att skjuta ett tag, genom ett aktivt fysiskt och socialt liv, så går den inte att förhindra.
Och faktum är att i dödens närhet får saker och ting nya perspektiv. Jag vill citera ur Mitch Alboms bok ”Tisdagarna med Morrie:” Huvudpersonen, en gammal man, säger till den yngre besökaren: ”Jag gillar att bli gammal. Det är så enkelt. När man växer upp lär man sig mer och mer. Om man alltid skulle vara tjugotvå skulle man alltid vara lika okunnig som man var då. Att åldras är inte bara sönderfall, förstår du. Det är växande. Det är mer än det negativa att man ska dö, det är också det positiva att man förstår att man ska dö, och att man lever ett bättre liv för den skull.”
Äldre vet också att de ska dö. De flesta behöver få tala om det. För de gamla som bor i äldreomsorgen är det av stor vikt att personal i äldreomsorgen själva vågar det. Att de ser till att anhöriga får möjlighet och att hjälpa till att undvika att de sista andetagen tas på akuten eller i en främmande sjukhusmiljö. Många har vittnat om vad värmen och det praktiska ordnandet av personal i äldreomsorgen betytt när de följt sin mamma eller pappa till sista andetaget. Ett äldreboende jag besökte ordnade alltid att man bar ut den döda när de andra boende satt i dagrummet. Döden skulle inte smusslas undan – alla skulle få ta farväl. Det var uppskattat.
Livet förtjänar att levas blodfullt till sista andetaget. Döden förtjänar att uppmärksammas. Varmt lycka till med en bra konferens.
Tack för ordet.