Tal av Maria Larsson vid FUB:s konferens om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, på Scandic Park Hotell i Stockholm den 19 mars 2010
Jag är glad att komma hit idag. Tack för inbjudan! Extra glad är jag åt att ni valt ett hotell som medvetet arbetar med tillgänglighet. Det är väl ingen tillfällighet antar jag. Scandic har ju utropat sig till den första hotellkedjan att samla all information om speciella behov som personer med funktionsnedsättning kan ha. Här på Scandic Park kan man redan när man bokar till exempel få veta att det nattetid finns en ringklocka som kan nås även från rullstolshöjd och att det finns en portabel hörslinga som man kan låna till sin konferens. Bara som två exempel. Det är förstås värdefullt och jag hoppas att fler hotell och andra som erbjuder tjänster och produkter tar efter.
***
FN-konventionen är ett exempel på att skapa förändrade attityder. Exemplet Scandic är också ett tecken på en attitydförändring. Det handlar om människosyn. Om att tillmäta alla människor samma värde och därmed samma rätigheter så styr det våra handlingar. Det avgör om vi behandlar våra medmänniskor med respekt.
Grunden för delaktighet, som också är det viktigaste målet. i regeringens handikappolitik, är att vi alla människor, lever tillsammans i samhället.
Därför är det bra att personer med funktionsnedsättning av olika slag blir allt mera synliga och tar plats. Ett annat sådant företag som tycker att funktionshinderfrågor är viktiga, är ICA. Alla har ni nog sett ICA-Jerry, den kille med Downs syndrom som finns med i ICA-reklamen. Han lär ha 260 000 kompisar på Facebook. När du och jag möttes senast Anna-Lena (Krook, ordf i FUB) på Handikappdelegationen senast berättade du om ICA-Jerry och om vilken betydelse det har att utvecklingsstörda syns och att de tar plats. Ett annat framgångsrikt arbete om attityder är Funkisbyrån som jag besökte nyligen. De ordnar klädvisningar med modeller som har funktionsnedsättning.
Förra veckan, vid ett frukostmöte för departementets medarbetare, hade vi besök av Pär Johansson. Pär är ledare för Glada Hudik-teatern och en mycket medryckande person. Det som började som daglig verksamhet med en grupp utvecklingsstörda, är idag en internationellt uppmärksammad verksamhet.
Varje människa är unik och har ett okränkbart värde. Varje människa har rätt till respekt, rätt att få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och rätt att inte bli diskriminerad. Då är både Scandic, ICA, funkisbyrån och Glada Hudik-teatern bra exempel. Jag övertygad om att FN-konvention kommer att ha stor betydelse för att förankra den här synen och respekten för den enskilda människan.
***
Jag hade äran att för Sveriges del underteckna både FN-konventionen och det protokoll om individuell klagorätt, som hör till. 193 stater hade arbetat med att förbereda konventionen tillsammans med sina nationella handikapprörelser och tillsammans med den internationella handikapprörelsen. Handikapprörelsen har funnits med både i det svenska handikappolitiska arbetet och i arbetet inom FN med konventionen. Jag tror det är förklaringen till att konventionen är så omfattande och så konkret till sitt innehåll.
Sverige hade ju föreslagit redan 1989 en särskild konvention för personer med funktionsnedsättning men tiden var inte mogen då och vi fick inte det stöd som behövdes. Även om det så småningom ledde till FN:s 22 standardregler.
***
Man skulle kunna hävda att Sverige och Norden ligger långt före många andra länder och det stämmer nog i vissa avseenden. Mänskliga rättighetstänkandet påverkar även oss på ett positivt sätt. Funktionshinderfrågorna har också i vårt land kommit att ses allt mer som en följd av arbetet med mänskliga rättigheter och den nationella handlingsplanen för handikappolitiken som sträcker sig fram till i år, utgår från mänskliga rättigheter. När vi nu skissar på en ny handlingsplan ska den naturligtvis ha konventionen som grund.
***
Sverige har lyft fram FN-konventionen på många olika sätt.
Under ordförandeskapet i Europarådet 2008 _ när vi också var ordförande i Nordiska ministerrådet, arrangerade vi en konferens i Strasbourg i samarbete mellan de båda organisationerna. Ett viktigt syfte var att uppmana medlemsstater som ännu inte ratificerat konventionen att göra det. I det arbetet har vi också haft god hjälp av det europeiska samarbetsorganet för handikappfrågor EDF (European Disability Forum). EDF deltog aktivt i planering och genomförande. Även mellan de nordiska länderna har vi haft ett bra samarbete men tyvärr är det hittills, som ni säkert vet, bara Sverige och Danmark som ratificerat konventionen. Totalt för hela FN är det 82 länder.
***
I början av nästa år ska regeringen lämna en rapport till den internationella kommittén för konventionen om vad vi gjort för att leva upp till den.
Regeringskansliet arbetar med detta redan nu och i det arbetet ingår att ha en dialog med representanter för handikapprörelsen om vad som bör stå i rapporten. Nästa steg är att den internationella kommittén kallar till ett förhör för att få veta vad Sverige gjort under de två första åren. Vilket skydd vi har för mänskliga rättigheter hur vårt välfärdssystem ser ut och hur vi informerar om att konventionen finns.
En viktig fråga som vi då bör ha ett bra svar på - är vilken eller vilka myndigheter som ska ha ansvar för att granska hur Sverige följer konventionen. Det här har utretts av Delegationen för mänskliga rättigheter (MR-delegationen) och det finns förslag om att Diskrimineringsombudsmannen ska få den rollen. Regeringen har inte tagit ställning till detta. Det kommer att ske under hösten. Alla de här dokumenten finns för övrigt på regeringens hemsida, också i lättläst version.
Jag vet att ni i morgon kommer att få lyssna till Elisabeth Abiri som ska berätta om arbetet i MR-Delegationen. Den här delegationen har ett mycket viktigt arbete och har jobbat i fyra år med att stödja statliga myndigheter, kommuner och landsting i arbetet med att respektera de mänskliga rättigheterna i sina verksamheter. Även Handisam har viktiga uppdrag när det gäller att stödja i första hand kommuner och landsting i deras arbete med att genomföra FN-konventionen.
***
Låt mig avsluta med att önska er riktigt lycka till med den här konferensen
och med samarbetet i Norden. Och inte minst med att vara en stark påtryckare för era medlemmars rättigheter. Jag vill använda FN-konventionen som ett verktyg. - i vissa fall kanske som ett bräckjärn för att bända upp ingrodda föreställningar. I andra fall kanske som en blåslampa – så att det blir lite fart i verksamheter där det går för långsamt. Och i andra fall kanske vi behöver klippa till med en hammare även om jag inte nu vill gå in på vilka som skulle behöva utsättas för det verktyget.
Oavsett vilket verktyg som passar bäst som redskap så är ändamålet just förändring och förbättring.
FN-konventionen kan också sägas vara en spegel. Ställer vi oss framför spegeln så ser vi likheterna och det som förenar oss människor. Vi är alla människor och det unika, lika och okränkbara människovärdet som alla människor har är grunden för konventionen. Om en människa ska kunna utnyttja sin fulla potential måste vi undanröja de hinder som finns i vägen. Vi måste se till att diskriminering inte kommer i vägen för det.
Tack för ordet och lycka till i ert arbete!