Tal vid Psykiatrins dag i Aulan på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping den 15 november 2010
Tack för välkomnandet. Roligt att få vara med på er årligt återkommande arrangemang i form av psykiatrins dag. Det är spännande att ni gör det tillsammans från både professionen och med patienter, anhöriga och allmänhet. Så klokt – jag ger min eloge. Jag tror vi har mycket att lära av varandra.
Jag samtalade i Almedalen i somras med en erfaren psykiatriker som hade många tjänsteår bakom sig. Hon berättade att när hon gick sin utbildning hade studenterna fått med sig att man skulle hålla de anhöriga utanför vården. Annars kunde de störa och förstöra.
Den tiden måste vara över. Anhöriga måste betraktas som en tillgång i vården. De har kunskap och erfarenheter som kan vara avgörande för en framgångsrik vård och behandling. Anhöriga ska också ha rätt att få sina egna behov prövade mot Socialtjänstlagen, en ändring som vi genomförde i för några år sedan.
***
Psykiatrin har varit och är en prioriterad fråga för regeringen. Jag vill berätta om en hel del av det som är gjort och en del om vad vi kommer att göra. Det är faktiskt så enormt många olika saker på gång så det får bli ett urval. Låt mig börja med att säga något om attityder. Det är tyvärr fortfarande tabu att tala om att man mår psykiskt dåligt.
Den förre norske statsministerns Kjell Magne Bondevik väckte mycket uppmärksamhet när han för ett antal år sedan tog timeout pga sin depression. Han har berättat om hur han en söndag helt enkelt inte kunde gå ur sängen och att han var redo att avgå. Jag tror att det som hände honom hade en ganska stor betydelse för att bryta tabun i vårt västra grannland. Han tillfrisknade sen, och omvaldes som statsminister för en andra period. Han har sagt att genom att berätta om sin depression ville han avmystifiera något som är ganska vanligt men som många människor har problem att tala om.
Bemötande och attityder har stor betydelse och det gäller i alla verksamheter där människor möts. Inte minst gäller det den enskilda människans möte med sjukvården, psykiatrin, socialtjänsten, äldreomsorgen, skolan osv. Ett bra bemötande inger förtroende och är en mycket viktig länk för att uppnå god kvalité och faktiskt också för att nå ett bra resultat. Hur vi bemöter andra grundas ytterst i vår människosyn. Det beror på om vi tillmäter alla människor samma värde och därmed samma rättigheter. Det här gäller särskilt attityder till utsatta grupper. För ett bra bemötande och för att minska fördomar och diskriminering är det därför viktigt att vi börjar just där.
Det sk Attityduppdraget – eller Hjärnkoll som det heter - som regeringen gett till Handisam, syftar till att hjälpa oss med detta. Det handlar då om attityden till personer som har en psykisk sjukdom eller en psykisk funktionsnedsättning. I Sverige lever var fjärde person med psykisk ohälsa någon gång under sin livstid. Vi bad Handisam göra en undersökning om attityder. Resultatet av den är skrämmande. Det visar att 25 % inte vill ha en arbetskompis som har psykisk ohälsa. En av fem, alltså 20 %, skulle inte bjuda in en person till sitt hem om han eller hon visste att personen har en psykisk sjukdom. Handisams uppdrag är nu att aktivt opinionsbilda och förmedla kunskap tillsammans med NSPH. Kunskap om att var fjärde person någon gång under sin livsresa drabbas av psykisk ohälsa, utan att man behöver vara rädd för det.
Men hjälp finns att få. Vi vet att attityder hos en hel befolkning går att förändra. Vi har tittat på andra länder som genomfört liknande kampanjer och nått remarkabla resultat. Handisam och NSPH har ett viktigt uppdrag.
***
Att våga tala om och våga tala med den som mår psykiskt dåligt lättar på trycket och kan göra att hjälp söks och kan ges i ett tidigare skede.
Vi måste ha kunskap och redskap för att göra det. Också självmord går att förebygga men det förutsätter att både medmänniskor och professionella engagerar sig. Jag har en dröm om en ABC-kurs åt många i psykisk hälsa, precis som många gått kurs och vet vad man ska göra när man möter en medmänniska med andningsuppehåll, blödning och i chock. Margit Ferm har varit en inspirationskälla i det här arbetet.
Nu har vi fått fram utkast till en Första hjälpen-utbildning i psykisk hälsa, som i steg ett ska riktas till professionen, inte minst primärvården och socialtjänsten som ofta är de som först möter. Men i steg två också till allmänheten, dvs medmänniskor. På det sättet kan vi ytterligare stärka kunskapen och bryta tystnaden.
***
Den nationella psykiatrisatsning som regeringen inledde förra mandatperioden med 2,7 miljarder kronor i tre år kommer att fortsätta också den här mandatperioden. En hel del arbete är påbörjat men vi är inte färdiga. Cirka en tredjedel av satsningen har öronmärkts för barn och ungdom. Vi har sett att den psykiska ohälsan hos unga har ökat. Enligt Kungliga Vetenskapsakademin, som presenterade en underökning i april i år, så har andelen flickor som upplever nedstämdhet och oro minst fördubblats. De siffrorna bygger på vad ungdomarna själva redovisat i enkätundersökningar. Vi har alltså anledning att känna oro. Vår målsättning är givetvis att bryta den uppåtgående trenden och vända kurvan neråt.
Vi har utsett 14 modellområden som ska ta fram effektiva former för hälsofrämjande insatser och väl fungerande första linjens vård för barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Vi har inrättat ett nationellt utvecklingscentrum för tidiga insatser för barn och unga. Vi har gjort en överenskommelse med SKL om en förstärkt vårdgaranti för barn- och ungdomspsykiatrin. Man ska kunna erbjuda tid för bedömning inom 30 dagar och därefter fördjupad utredning eller behandling inom högst 30 dagar.
För de landsting som klarar att leverera det till 90 procent av patienterna får en ekonomisk belöning. Prestationsbaserade bidrag höjer motivationen hos vården att prestera bättre –det har vi sett också med kömiljarden. Och för en trettonåring är 30 dagar fortfarande obegripligt lång tid när man kanske mår så dåligt att man inte ens orkar gå till skolan.
Det handlar alltså både om att påskynda metodutveckling för vad som är effektivt förebyggande arbete och att öka tillgängligheten till vården.
***
Vi fokuserar nu särskilt på tre områden när det gäller vuxna med psykisk ohälsa. Det handlar om vården, vardagen och valfriheten.
Låt mig utveckla det lite närmare.
Vården ska vara kunskapsbaserad och god och rehabilitering ska ske när det behövs. Det behövs stimulans till kunskapsutveckling och det behövs forskning. Vetenskapsrådet inrättar ett 30-tal tjänster på deltid för kliniskt verksamma medarbetare. SBU kommer att ta fram kunskapsöversikter och Socialstyrelsen levererar indikatorer för kvalitet och förbättrad uppföljning av verksamheter. En kunskapsbaserad webbportal byggs upp. En överenskommelse görs med SKL om förbättringsarbete inom heldygnsvården.
När det gäller vardagen är det viktigt att utbudet av arbete, sysselsättning, boendeformer och hjälpmedel i enlighet med socialtjänstlagen ska vara varierat och anpassat efter människors behov. Regeringen kommer att ge stimulansbidrag för att öka sysselsättningen för personer med funktionsnedsättning. De kan få arbete inom kooperativ verksamhet och Fontänhusen är ett bra exempel. Hjälpmedelsinstitutet har i uppdrag att sprida kunskap om och utveckla hjälpmedel.
Att ha ett arbete är ju något som har mycket stor betydelse för människors livskvalitet och delaktighet i samhället. Det handlar om mänskliga behov av gemenskap, utveckling och om en meningsfull tillvaro, och inte bara om försörjning. Alltför många människor med fysisk och psykisk funktionsnedsättning står idag utanför arbetsmarknaden. När personer med funktionsnedsättning får ett arbete innebär det delaktighet och att man känner att någon räknar med dem. De går inte bara till en arbetsplats utan framför allt till en plats där man kan komma till sin rätt och visa att man har en förmåga.
Tillsammans med arbetsmarknadsministern har jag dragit igång en offensiv för att fler arbetsplatser ska komma till stånd. Arbetsmarknadens parter är med och vi kan se även i delar av det privata näringslivet att det finns så många positiva effekter. Det gäller inte bara ICA-Jerry, som ni nog sett i reklamen, utan också på många andra arbetsplatser. Jag besökte hamburgerkedjan MAX och träffade två ungdomar med psykisk funktionsnedsättning som hade fått arbete där. De var påfallande glada och stolta över det.
Och så valfriheten. Personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning och deras anhöriga ska i ökad utsträckning ges möjlighet att välja och ha inflytande över vem som ska utföra vård, rehabilitering och stödinsatser, liksom utformningen av dessa. Vi måste alla ha ett tydligt patientperspektiv.
***
Alltför många med psykisk ohälsa har fått uppleva att de inte får hjälp när de vill ha den. Särskilt gäller det personer med såväl missbruk som psykisk ohälsa. Man har ständigt blivit hänvisad någon annanstans och det har blivit ett svarte-petterspel mellan olika huvudmän. Det ger ingen bra vårdsituation utan leder till ytterligare utsatthet. Därför har riksdagen på regeringens förslag gjort det till en skyldighet för kommuner och landsting att formalisera sitt samarbete. Det är ganska många kommuner och landsting som haft någon form av gemensamma styr- eller samverkansdokument men ofta har det bara handlat om överenskommelser om vissa rutiner för samverkan. Man har inte haft gemensamma mål och principer eller bestämt sig för ansvarsfördelningen mellan huvudmännen. Den här typen av samarbete är viktig och ska nu komma till stånd genom att det finns en skyldighet att samverka.
Det är väldigt viktigt att politiker och beslutsfattare ser den potential som finns i att främja hälsa; att arbeta hälsofrämjande och förebyggande. När människor ändå behöver vård ska det finnas en väl utbyggd psykiatri. Både den enskilde själv och hans eller hennes anhöriga måste ha en roll i vården. Skapar vi ett samhälle som är rikt på goda sociala relationer, på delaktighet och gemenskap så kan vi möta ohälsan bättre när den drabbar oss. Så vill jag till sist önska er en riktigt inspirerande dag som sätter spår i de olika verksamheter och organisationer ni representerar. Fortsätt och utveckla det goda samarbete som kännetecknar det här länet och den här dagen. Det kan bilda modell för helan landet.
Tack för ordet, och lycka till resten av dagen!