Morning session

Dear Colleagues, Commissioner,
Thank you for organizing this interesting conference. The families build the society and parties should support families to have children. We should ease the economic burden and form systems with flexibility and give good access to child care of different kinds. Then families can form their lives as they wish.

Fertility rates in Sweden are on the rise. It is now 1,94. We are very happy with this, of course. One important factor to our increasing birth rate is that we have an ambitious family policy. It is not an economic set-back for families to have children. It is possible to combine working-life and family-life. I think it is key that the system for family policy is predictable and secure. This allows men and women to feel safe in the knowledge of what the conditions will be when they become parents.

Important parts of our family policy are generous spending on family benefits and flexible parental leave and reduced working hours for parents with young children. This is combined with affordable, high-quality childcare. The Swedish government has the ambition of developing the family policy towards a greater freedom of choice for families. The conditions for women and men to take active and equal responsibility for parenthood should be improved, and at the same time families autonomy and self determination should increase.

But more can be done in my country as well as in other countries. To become a parent and to raise a child is a tremendous responsibility and a very important task. We have launched a system for a general voluntary parental support. Parents are the most important persons for every child and a good upbringing is of enormous value for every nation. To support parents is to support their children.

***

Afternoon session

Thank you for a interesting afternoon. It is necessary to exchange experiences in this field.

When you become a parent it is a very special situation. The political decision-making has to take this into consideration. Family policy plays an important role in making reconciliation of work and family life possible and to ease the financial burdens of raising children. A very important aspect of family policy is to increase opportunities for families to make choices about how they want to organize child care and parental leave.

In order to address these issues the Swedish government introduced a child-raising allowance in 2006 for families who want to continue to take care of their children after the 480 days of parental leave have expired. This is a new alternative until the child reaches the age of three. It is similar to the Finish system.

We are also proposing a number of amendments in family policy the coming years. Our present family policy contains not only child care and after school care facilities, but easy access, good quality with a high educational content and affordability. All this remain important factors to make it possible for parents to work.

Since three years we have a tax-deduction for house-hold services. It can be services like cleaning, washing up and picking up kids at school. This reform is important for many people to make family life easier.

It is important to provide a family friendly society which makes it possible for men and women to become parents or decide to have another child. Policies that enables men and women to combine work and family life will also have positive effects on gender equality, for example financial equality in the family and can also promote gender equality in working life. We also have a gender equality bonus if the parents share the parental leave. If we make it flexible and easy to be away from work for parents with young children, we must also secure that they can return to the labour market when it’s time.

To increase the family autonomy in this regard is crucial. Other kinds of financial support for families are also important to create a family friendly society, such as child allowance, housing support, free school meals and health care and dental care for children.

But the focus for family policy must be the child. We must acknowledge that children have a right to spend time with their parents and that parents must be given the best possible conditions for bringing up their children. The possibility to find a work-family balance is important also for child well-being. The importance of a child perspective when making policy choices can not be stressed enough.

Thank You.

Jag får tacka för möjligheten att vara här. Låt mig direkt säga att det är fantastiskt att sådana här konferenser finns. Som ny svensk barnminister törstar jag efter att möta så många som möjligt som ägnar sig åt hur barn behandlas i vårt land. Jag har nu ansvaret, inte bara för socialtjänstens arbete med barn utan även för Barnkonventionen i Sverige. Så för att sätta mig in i mina nya ansvarsområden är jag runt på en liten Eriksgata och besöker olika aktörer som arbetar med olika barnrättsfrågor. Men jag sätter också stort värde på att fortsätta att träffa representanter för olika verksamheter som rör barn, inte minst socialtjänsten.

Och min känsla är att det håller på att utvecklas en helhetssyn på barns rättigheter, barns uppväxt och barns behov. För en tid sedan mötte jag en kvinna i 60-årsåldern.
Hon hade varit utsatt för övergrepp när hon var fyra år och det var en sak hon fortsatte att bearbeta. När hon berättade tystades det ner. Det blev väldigt tydligt för mig att upplevelser i barndomen påverkar oss hela livet.

***

För ungefär ett år sedan gav regeringen Barnombudsmannen i uppdrag att samtala med placerade barn, Syftet är att ta fram och sprida en metod för hur man kan samtala med barn som är placerade för att på bästa sätt ta reda på och använda sig av deras erfarenheter. Det uppdraget sak redovisas i sin helhet i mars. Som en del i det arbetet fick jag möjlighet att träffa 13 ungdomar som alla deltagit i projektet. De är alla omhändertagna i samhällsvården; på familjehem och i HVB–hem. Några därför att deras föräldrar inte kunnat ta hand om dem på grund av sina egna problem, andra på grund av sitt eget beteende.

Deras berättelser berörde mig djupt. Ungdomarna delade generöst med sig av vad de hade varit med om och hur de upplevde kontakterna med socialtjänsten, familjehemsföräldrar och institutionspersonal. De hade olika livsberättelser och många svåra upplevelser bakom sig. Det fanns många bottnar i deras berättelser – säkert också saker som de inte ville berätta för mig. Men en sak hade de alla gemensamt: de upplevde att de vuxna inte hade lyssnat till dem. Inte socialsekreterarna, inte familjehemsföräldrarna, inte personalen på HVB-hemmen. Som sagt, det var deras subjektiva upplevelser. Men det faktum att alla sade samma sak gör i alla fall mig övertygad om att ämnet är väldigt viktigt och att vi kan lära oss av deras upplevelser och berättelser. Det fanns bra socialsekreterare också och jag gissar att ni som är här skulle tillhört dem.

Samtidigt vet jag av rapporter, inte minst från Länsstyrelsernas tillsynsuppdrag för ett par år sedan och från Socialstyrelseårliga lägesrapporter till regeringen, att barn är mer synliga i barnavårdsutredningarna och att det blivit allt mer självklart att tala med barn och ta reda på deras uppfattning. Och att dokumentera den. Det här är ju också förfaranden som föreskrivs i Socialtjänstlagen sedan 2008. Men ungdomarnas berättelser visar hur viktigt det är att stämma av efter ett barnsamtal att barnet har förstått. Man behöver förvissa sig om att barnet har klart för sig varför samtalet ägt rum och hur det som sagts ska dokumenteras och föras vidare till föräldrar och andra.

***

Jag vill ta tillfället i akt att berätta om att Riksdagen i december förra året godkände en ny strategi för att stärka barnets rättigheter som regeringen lagt fram. Det är en strategi som pekar ut nio principer som uttrycker grundläggande förutsättningar för att stärka barnets rättigheter. Strategin vänder sig till riksdagen, regeringen, statliga myndigheter, landsting och kommuner. Låt mig citera ett viktigt stycke ur strategin som är värt att begrunda för alla som i sitt arbete på olika sätt kommer i kontakt med barn.
”Barnkonventionen uttrycker ett förhållningssätt till barn som sätter barnet i fokus vid beslut eller åtgärder som kan beröra ett enskilt barn eller en grupp barn. Detta barnperspektiv innebär att inför ett beslut eller en åtgärd ska ansvarig beslutsfattare överväga om det berör barnet eller barnen och i så fall på vilket sätt. ”

Att ha ett barnperspektiv handlar både om attityder och kunskap men också om arbetssätt. Har man ett barnperspektiv så ska man se barn som fullvärdiga medborgare och kompetenta individer. De ska bemötas med respekt i alla sammanhang. Jag, som varit lärare i 20 år, vet at respekt är inget man ta sig, utan något manfår. Som en gåva när man visat att man är värd förtroende. När man beslutar om en viss åtgärd inom det offentliga så ska hänsyn tas till de mänskliga rättigheter som barn har enligt bland annat barnkonventionen. Att ha ett barnrättsperspektiv innebär då att man säkerställer barnets rättigheter.

En av principerna i strategin handlar om att all lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen. En annan om att barn ska få möjlighet att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem. Och en tredje om att de ska få kunskap om sina rättigheter och vad rättigheterna innebär i praktiken. De här principerna i strategin är bra att ha framför sig och stämma av arbetet gentemot. Avsikten nu när Riksdagen antagit strategin är att såväl regeringen, som myndigheter, kommuner och landsting ska approcheras med insatser för att sprida information om den.

***

Men när det gäller barns rätt att komma till tals, så kanske en del upplever att det finns en risk att barnens rättigheter kolliderar med socialtjänstens skyldigheter. För det första får vi inte glömma att barnen i det här avseendet faktiskt är den svagare parten och de har rättigheter enligt både Barnkonventionen och vår egen lagstiftning. Vi har en skyldighet att lyssna till barn. Men det får inte leda till att socialtjänsten känner sig utsatt. Och därför arbetar regeringen hårt för att på olika sätt också stärka socialtjänsten.

Även om kommunerna har huvudansvaret så kan regeringen bidra med att skapa och sprida kunskap om arbetsmetoder. Det gör vi genom att vi förstärker kompetensen hos de som arbetar med barn – och det sker främst inom det som kallas Evidensbaserad praktik i Socialtjänsten. Vi har slutit en överenskommelsen med SKL och bland annat etableras nu utvecklingsledare inom den sociala barn- och ungdomsvården. Arbetet med Öppna jämförelser, som för första gången redovisade ett antal indikatorer inom den sociala barn- och ungdomsvården, hör också till detta.

***

Under mandatperioden kommer jag att särskilt fokusera på placerade barns situation. Under förra mandatperioden tillsatte jag som ni väl vet den sk Barnskyddsutredningen. De har överlämnat sitt förslag om en barnskyddslag bland annat med bestämmelser om stöd och skydd för barn och unga. De här förslagen har remissbehandlats och bereds nu vidare. Jag har för avsikt att lägga proposition under mandatperioden. Den sk Vanvårdsutredningen och dess uppföljare Upprättelseutredningen, har belyst allvarliga övergrepp och försummelser som begåtts bakåt i tiden mot barn som togs om hand av sociala myndigheter och placerades i fosterhem och på olika institutioner.

I förra veckan tog jag emot betänkandet från den Upprättelseutredningen, som haft i uppdrag att lägga fram förslag om hur personer som upplevt allvarliga övergrepp och försummelse ska kunna få upprättelse. En undersökning som utredningen genomfört visar att 246 barn utsattes för övergrepp eller försummelse i sina familjehem eller HVB under 2008 och 2009. När samhället åtar sig ett vårdnadsansvar eller övertar föräldrarollen, måste det ske med stor omsorg. Det måste till krafttag både på kommunal och nationell nivå för att komma till rätta med detta.

Tidigare idag har regeringen fattat beslut om att ge Socialstyrelsen två uppdrag som båda har att göra med placerade barn. Det ena uppdraget handlar om sammanbrott i placeringar när det gäller barn i åldrarna 0–10 år, såväl i familjehem som i HVB-hem. Det finns en hel del forskning som identifierat riskfaktorer när det gäller tonårsplaceringar. Men vi behöver mer kunskap om sammanbrotten för de yngre barnen. Socialstyrelsen ska undersöka förekomsten av sammanbrott och identifiera riskfaktorer för sammanbrott.

Det andra uppdraget handlar om att Socialstyrelsen ska utarbeta ett program för en trygg och säker vård i familjehem och HVB. De ska dels ta fram en handbok för socialtjänstens handläggning av ärenden som rör placerade barn, dels ta fram ett grundutbildningsmaterial för familje- och jourhem som kommunerna ska kunna använda sig av i utbildningen av familje- och jourhem.

Ja, jag har på kort tid försökt ge några perspektiv på vår nya barnrättsstrategi och om vad som pågår när det gäller den sociala barn- och ungdomsvården. När jag frågade de 13 ungdomarna jag mötte om vad de tror att de gör om tio år, så var det flera som menade att deras erfarenheter behövs inom socialtjänsten. De skulle vilja arbeta som behandlingsassistent, socialsekreterare, jurist, advokat. Jag tror att det stämmer. Att ha egna erfarenheter är oslagbart när man närmar sig en komplex situation. Men i brist på det så kan vi lära mycket genom att lyssna till barn. Det behöver vi alla bli bättre på.

Jag vill önskar er lycka till vid er fortsatta konferens idag.

 
Jag vill tacka för möjligheten att vara här. Dagens ämne är en viktig fråga, att arbeta med barns uppväxtförhållanden, att rusta samhället, kommunerna, olika yrkesgrupper, frivilligorganisationerna och att tillsammans arbeta för barns bästa. Att arbeta tillsammans, i samverkan som det heter, det angreppssättet kännetecknar också arbetet mot alkohol, narkotika, dopning och tobak, det vi kallar ANDT. Därför vi har slagit ihop arbetet mot alla de fyra substanserna och har nu ett gemensamt förebyggande arbete med en strategi som omfattar allt detta. Att samverka och samarbeta om de frågorna är egentligen också det enda sättet att nå resultat. Allt annat vore kontraproduktivt.

Det var 2008 som vi satte den nya organisationen på plats. Med ett ANDT-sekretariat inom regeringskansliet, med ett övergripande ANDT-råd, med fullt finansierade länssamordnare hos Länsstyrelserna som samarbetar med kommuner och frivilligorganisationer. Det är på den lokala nivån som det handfasta arbetet behöver ske. Under 2008, 2009 och 2010 reste jag och min statssekreterare Ragnwi Marcelind runt till alla län för att hålla sk länsdialoger. Kommuner, polis, tull, frivilliga organisationer – ja alla aktörer på lokal nivå mötte upp och gav oss sin bild av hur arbetet går och för att berätta vad de tycker varit viktigast. Vi var lite av resande gårdfarihandlare men det har varit väldigt roligt och nyttigt att träffa så många olika människor. Vissa deltagare kunde peka på hur olika nationella initiativ tas emot på lokal nivå och just det har varit både den stora tillgången i vårt nya arbetssätt och en fortsatt utmaning. Hur vi ska få olika nationella initiativ, till exempel vår nya ANDT-strategi, att bli lokalt och konkret arbete.

Det är av yttersta vikt att vi bibehåller den starka kopplingen mellan nationella beslut och lokalt genomförande och att vi ger länsstyrelser och kommuner ekonomiska möjligheter att fortsätta arbetet. Detta har vi kunnat göra eftersom medlen till det förebyggande arbetet, 260 miljoner kr per år, har låsts för fyra år framåt. Därför passar också Uppmärksamhetsveckan så bra in i tänkandet. Det är ett nationellt initiativ som bara kommer att ge resultat om det lokala jobbet blir gjort.

***

Det känns väldigt roligt att ha blivit barnminister. Som ni vet har jag sedan tidigare haft ansvar för en hel del frågor som i hög grad berör barns och ungdomars uppväxtvillkor och hälsa. Det handlar om hur socialtjänsten arbetar med utsatta barn, om barn- och ungdomsvården och barn som omhändertas. Jag har också i min portfölj ansvar för frågorna om barn som växer upp i hem med missbruk eller psykisk sjukdom, eller barn som vräks från sin bostad tillsammans med någon familjemedlem. Det är frågor som verkligen sätter fingret på vilka rättigheter barn har, hur vi lyssnar till dem och hur vi kan se till att föräldrar får stöd så att deras uppväxt blir så trygg som möjligt. Därför är det på ett sätt naturligt att nu också bli barnminister. Cirkeln sluts så att säga på ett bra sätt med frågorna om barns rättigheter och Barnkonventionen.

Enligt Barnkonventionen har barn rätt till skydd. Föräldrar eller andra vårdnadshavare har ansvar enligt konventionen för att ge skydd och uppfostran. Enligt artikel 33 ska barn också skyddas från narkotika. Men det står också att när den omvårdnaden inte fungerar så är det staterna som har ansvar att gripa in. Det är ju staterna som skrivit under konventionen och har skyldigheter i enlighet med den. En skyldighet som vuxensamhället har är att lyssna till barn och att ha förmågan att upptäcka barn som far illa. Jag träffade nyligen 13 barn i åldern 13 till 17 år, som alla varit placerade i familjehem eller HVB–hem för vård och boende. De här barnen hade olika livsberättelser och olika tragiska upplevelser bakom sig.

En tjej, vi kan kalla henne Hanna som var 15 år, blev placerad därför att hennes föräldrar hade supit bort sina liv. Men hon upplevde att man hade lyssnat mer på hennes föräldrar än på henne när det gäller åtgärderna som satts in. Det som blev så tydligt när jag fick lyssna till de här barnen var att de hade så olika livshistorier men alla hade en sak gemensamt. De upplevde, rakt igenom sina långa erfarenheter i barn- och ungdomsvården, att de vuxna inte lyssnade till dem. De var olika och hade olika förslag till lösningar. Men det som var genomgående, och jag tror att varenda en av dem faktiskt påpekade just det, var alltså att vuxna inte hade lyssnat.
Genom en ändring i Socialtjänstlagen 2008 har barns rättigheter i ärenden i den sociala barn- och ungdomsvården, stärkts. Men det är inte tillräckligt.

När samhället tar på sig föräldraansvaret så är det ett otroligt stort ansvar vi tar på oss och det får inte bli så fel som det i vissa fall har blivit. I förra veckan tog jag emot den sk Upprättelseutredningen. Ungefär 1 000 vuxna, som varit placerade under tiden från 1920-talet och framåt, har intervjuats om sina erfarenheter. Många av dem har berättat om vanvård, våld och övergrepp. Och när de försökt berätta har de inte blivit trodda. Det är många gånger fasansfulla berättelser och det vi har att ta ställning till nu är deras rättmätiga krav på både moralisk upprättelse, ursäkt och kanske också kompensation.

Men, det viktiga är ju att vi lär oss av såna möten som det jag hade med ungdomarna, och av det som Upprättelseutredningen berättar för oss. Det är inte enbart en mörk historia som vi lagt bakom oss. Många barn fortsätter att negligeras och behandlas illa även i våra dagar, eller ännu värre, upplever fasor och vanvård. Jag är övertygad om att vi måste fortsätta arbeta hårt med att förbättra situationen för barn som befinner sig i familjehem, HVB eller på institution. Att ta del av vad barn berättar för oss har ett mycket stort värde.

***

2007 tog jag det initiativ som gick under namnet ”Dags för Barnen”. Det handlade om att uppmärksamma alla barn som växer upp i en familj där det finns ett riskbruk, eller en förälder som har psykiska problem. Det var en slags uppmärksamhetsstart och vi fick ett fantastiskt gensvar. Det var som att dra proppen ur ett badkar, ca 7.000 personer deltog i de satellitsända konferenser vi ordnade i hela landet. Och jag tycker att det blev fart i de här frågorna. Ett av de första uppdrag jag delade ut var att ge Folkhälsoinstitutet i uppdrag att ta fram en bedömning av antalet barn. Det är svårbedömd materia men deras slutsats var att det är minst 385 000 barn vi talar om, den siffra ni har som grund för att beräkna vart femte barn.

Kan ni se dem framför er? Det är förskräckligt många. Om de här barnen ställer sig på led räcker det härifrån, från Klara Konferens i Stockholm ända till Slottet i Nyköping. Nästan tio mil bort. Och tillbaka igen. I varje skolklass och i varje förskola finns de här barnen.

Ett barn skrev så här:
” Min mamma drack alkohol och åt tabletter och var för det mesta påverkad av något. Min pappa var också, liksom mamma alkoholist, men hade mera kontroll över sin situation. Jag och min bror agerade vårdare utan lön och semester. Man kan uttrycka det ungefär så att i vår familj fanns inga barn, bara korta vuxna. ”

Såna här barn finns i varenda förskolgrupp, i varenda klass. De har ofta en klump i magen och de vågar sällan ta med kompisar hem. Man kan inte vara säker på hur det är hemma och man är inte trygg.

Under resans gång har vi sen vidtagit flera olika åtgärder. En viktig sådan har varit att kommunerna måste kunna erbjuda verksamheter som möter de här barnens behov. Därför har pengar ur det förebyggande arbetet, använts till det. Det har gått lite för långsamt, tycker jag själv. Kommuner kan vara ganska försiktiga ibland. Men det är just därför sökarljuset måste riktas lokalt mot hur den lokala situationen ser ut. Frivilligorganisationerna har varit med även om vi ibland sett att kommuner och organisationer inte alltid finner varandra. Men vi vet att i kommuner där man kan uppvisa framgång så har man lyckats väl i sitt samarbete med frivilliga organisationer.

En viktig fråga är hur man hittar de här barnen. Föreningslivet och organisationerna har en nyckelroll. De har örat mot marken och en lyhördhet som myndigheter ofta saknar. I barn- och ungdomsföreningar träffar man också hundratusentals ungdomar i olika verksamheter varje vecka, allt från schack till fotboll. Det är verksamheter som egentligen har andra syften men som ger den närkontakt som kan leda fram till att man kan identifiera Glömda Barn.

En mycket viktig fråga jag vill lyfta extra är behovet av samverkan. En undersökning som gjordes för några år sedan bland grundskolerektorer och socialarbetare visade att samarbetet brister. När socialsekreterarna fick frågan om vilken enskild faktor de trodde var viktigast för att kunna ge ett bra stöd så pekade 60 procent på tydligare rutiner för samverkan mellan skola socialtjänst och polis. 30 procent ville ha större engagemang från ledning och politiker och bara en av tio prioriterade ökade resurser.

Jag tror de gjort en alldeles riktig bedömning. Det behövs ett tillitsfullt samarbete för att de här barnen ska bli upptäckta och få hjälp. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar att se till att samverkan kommer till stånd. Men det finns också en skyldighet för hälso- och sjukvården och skolan att delta när socialtjänsten bjuder in till samverkan. Skyldigheten finns inte för frivilligorganisationerna men de brukar nog inte vara något problem. Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för Skolutveckling tog sedermera fram en strategi som man kan arbeta efter lokalt.

***

Jag vill än en gång säga att jag är väldigt glad över uppmärksamhetsveckan. Vi vet av andra exempel att en viktig fråga kan få bra skjuts och det kan startas nya verksamheter, människor blir alerta och börjar fundera på sitt eget ansvar. Men om uppmärksamheten inte hålls vid liv så dör det undan. Det här är ett ansvar som kräver det lilla extra. Det krävs att socialsekreteraren inte lägger orosanmälan från grannarna åt sidan när någon hört av sig om ett barn som gråter i trappuppgången. Det krävs att schackläraren som tar emot knattar för att spela schack varje vecka, gör något åt saken när han misstänker att allt inte står rätt till. Det krävs att distriktssköterskan, som tar emot en patient för alkoholmissbruk, frågar om det finns barn där hemma.

Det krävs helt enkel ”civil beredskap”. Jag inser att jag låter som en försvarsminister, och det är jag nog i de här frågorna när barn far illa. Vi måste skapa civil beredskap. Sedan 1 juli i år kommer Lex Sarah att finnas, en anmälningsskyldighet för olika yrkesgrupper i offentlig tjänst. När ett barn far illa finns det alltid någon som ser. Men det finns inte alltid någon som gör något. Låt oss därför alla bli försvarsministrar och utveckla den ”civila beredskapen”.

***

Jag vill nämna några ord om den nya strategin för att motverka alkohol, narkotika, dopning och tobak. Den syftar ju till att på bred front samordna allt arbete i de här frågorna, både det förebyggande, ingripande och stödjande men också vård och behandling. I strategin finns ett viktigt fokus på det förebyggande arbetet i strategin. Det är ett nödvändigt fokus som jag menar är helt grundläggande

När det gäller konsumtionen av narkotika, alkohol och tobak visar vår historia att negativa trender går att bryta trots omvärldsförändringar.
Förväntningarna på 1990-talet när det gäller alkohol var att konsumtionen skulle stiga oavbrutet, men sen flera år är den trenden bruten. Rökning är det mest glädjande, andelen dagligrökare har minskat under lång tid, särskilt för män. När det gäller hur många som provat narkotika sjönk andelarna under 1980-talet men under hela 1990-talet kan vi se vi en kontinuerlig uppgång. I slutet av 1980-talet rustade man ner det förebyggande arbetet och slog sig till ro med de låga siffrorna. Det fanns alltså inga starka motkrafter mot de nya trenderna och den ökade tillgängligheten under 1990-talet. Så när allt fler ungdomar började pröva narkotika togs både myndigheter och organisationer på sängen. Det tog tid innan man rustat upp preventions-insatserna igen.

Sedan 2001 minskar andelen niondeklassare som prövar narkotika, även om CAN:s senaste undersökning möjligen antyder en ökning. Men min poäng är att uthållighet och envishet lönar sig. Att samla så stora delar som möjligt av Sverige bakom ett uthålligt och ihärdigt förebyggande arbete, det ger effekt. Det här är insikter om det förebyggande arbetet som vi också tagit med oss in i arbetet med den nya ANDT-strategin.

En annan viktig byggsten är samverkan. Strategin bygger på samverkan mellan målen, samverkan mellan substanserna och samverkan mellan nivåerna. Samverkan mellan substanserna handlar om att vi vet, grovt sett, att om vi förebygger det ena så förebygger vi det andra. Missbruket av dopningspreparat är ett exempel. Dopning är ju relativt nytt, i vissa län rentav okänt. Medan dopning tidigare ofta betraktats som en sak för idrottsrörelsen så vet vi att sambandet med narkotikaproblematiken är påtagligt. Det finns alltså mycket kunskap och erfarenhet kring främjande och förebyggande som de respektive områdena kan lära av varandra.

Historiskt kan det ha funnit perioder av rivalitet mellan de olika frågorna.
Företrädare för narkotikaområdet har sett en prioritering av alkoholförebyggande som något som skett på bekostnad av ”deras egen” fråga. Representanter för det tobaksförebyggande arbetet har upplevt att tobaksfrågorna prioriterats ned till följd av alkoholsatsningar. Men i det lokala förebyggande arbetet som riktas till barn och unga är det i regel en fördel i att uppmärksamma både alkohol och rökning.

Att regeringen nu på detta tydliga sätt väljer att forma en samlad politik för samtliga områden innebär en utmaning av dessa mönster. Nu kan vi tillsammans utveckla ett konstruktivt samarbete där ett utbyte kan ske av kunskap, erfarenheter och metoder.

Samverkan mellan nivåerna betyder det jag sa innan att de nationella målen måste hänga ihop med det lokala arbetet. Och samverkan mellan aktörer handlar förstås om att de offentliga organen, saten, kommunerna med flera, inte klarar sig utan frivilligorganisationerna. Funktionerna som länssamordnare är strategiskt viktig. Regeringen har förstärkt länssamordnarnas betydelse bland annat genom att se till att de finansieras fullt ut och genom instruktioner och gemensam ledning. De har i uppgift att samordna arbetet lokalt och involvera även frivilligarbetet.

***

I ANDT-strategin knyts allt arbete samman av sju långsiktiga mål och en enda övergripande målsättning. Jag ska inte gå in på så många detaljer i den men jag är glad att det finns ett tydligt barnperspektiv och vill därför i alla fall nämna till exempel mål nr två. Det handlar om att barn ska skyddas mot skadliga effekter orsakade av alkohol, narkotika, dopning eller tobak. Att barn har rätt till en god uppväxtmiljö och till bästa möjliga hälsa. Målet handlar också om att missbruk ofta beror på en kombination av olika risk och skyddsfaktorer och där kommer det in att barn i familjer där det finns problem uppmärksammas och får stöd.

Mål nr tre handlar om att antalet barn och unga som börjar använda narkotika och dopningsmedel eller som debuterar tidigt med alkohol eller tobak, ska minska successivt. Här blir behovet av samverkan, inte minst med civila samhällets organisationer, så beydelsefullt. Jag vill också gärna säga att strategin är hela regeringens, inte bara Socialdepartementets. Jag hoppas att ni ska göra den också till er strategi.

***

Låt mig innan jag avrundar göra reklam för ett annat evenemang, nämligen lanseringen av strategin. Den kommer att ske här i Stockholm den 19 april. Då hoppas jag att massor av organisationer och föreningar, liksom kommuner och olika verksamhetsgrenar kommer att vara där. Vi kan känna oss helt trygga också eftersom både Tull och Polis också är involverade. Under våren och försommaren hålls sedan länsvisa lanseringskonferenser i alla län.

Låt mig så avslutningsvis berömma alla insatser som sker också runt om i landet under uppmärksamhetsveckan: På torsdag här i Stockholm hos Ersta Diakoni kan man till exempel träffa Oscar som berättar om sin uppväxt med missbruk i familjen. I Sundsvall i eftermiddag visas filmen Isblomma om Isa 16 år, vars pappa är alkoholberoende. Och det blir samtal efter filmen. Runtom i Skåne, och säkert på andra platser också, visas en utställning och filmer om och av barn som gått i stödgrupp. Det händer jättemycket runt om i landet och det är väldigt glädjande! Med de orden hoppas jag på en framgångsrik vecka då vi kan hjälpas åt att sätta den här viktiga frågan på dagordningen.

Tack för ordet.

Tal vid träff med Myndighetsnätverket för barn- och ungdomsfrågor, hos Barnombudsmannen i Stockholm den 21 januari 2011

 
Vad trevligt att få komma hit och träffa Myndighetsnätverket för barn- och ungdomsfrågor. Jag har hört att ni är mycket aktiva och jag vill därför gärna göra vad jag kan för att stödja er. Det finns gott hopp om att vi ska kunna ha en helhetssyn i barnrättsfrågorna. Sedan valet i höstas är jag som ni vet ny barnminister. Jag har ju sedan tidigare haft ansvar för en hel del frågor som i hög grad berör barns och ungdomars uppväxtvillkor och hälsa. Det har handlat om hur socialtjänsten arbetar med utsatta barn, om barn- och ungdomsvården och barn som omhändertagits. Jag har också i min portfölj ansvar för frågorna om barn som växer upp i hem med missbruk eller psykisk sjukdom, eller barn som vräks från sin bostad tillsammans med någon familjemedlem. Även frågorna om att förebygga psykisk ohälsa hos barn och föräldrastöd har legat hos mig.

Därför känns det väldigt bra att nu också få bli barnminister och addera frågorna om barns rättigheter och Barnkonventionen. Dessutom kan det innebära att jag i något mindre utsträckning behöver hänvisa till något annat statsråd mm något som vi alla vet kan göra medborgarna eller medierna galna.

***

Men ni har också stora och breda ansvarsområden. Och ni har många lagar och förordningar att känna till och att utforma verksamheten efter. Med de uppgifter som era myndigheter har förväntas ni också ha överblick och kännedom om hur verksamheten påverkar medborgarna och barnen.

Tiderna har förändrats. För 100 år sedan hade man en annan syn på barn. De skulle göra rätt för sig, fick arbeta och slita ganska hårt och ta ansvar. De skulle vara tysta och lyda. Det var OK att slå och aga i uppfostrande syfte. Tiderna har förändrats i väldigt många avseende men man märker att den gamla synen smyger sig på ibland. Alla människor har mänskliga rättigheter men för barn behöver vi särskilt arbeta med att säkerställa att barnens mänskliga rättigheter inte kränks.

Barnkonventionen fyllde 20 år 2009. Den har haft stor betydelse runt om i världen. Sverige var en av de första länderna att erkänna och ratificera den. Men jag kan dock tycka att den i Sverige i för hög grad blivit en papperstiger och ibland ses bara som en högtidlig deklaration. Ert nätverk, liksom Barnkonventionen, är ju till för barnen. Frågan är om barnen vet om det? Enligt en undersökning som BO gjorde 2009 var det bara 22 % som hade hört talas om Barnkonventionen.

Igår fick jag ett brev från Hanna och Tina. De skriver så här;
”Vi vill passa på att påpeka det där med barnkonventionen. Härom dan var det en man från Rädda Barnen här och prata om barnkonventionen och om våra rättigheter som barn. Ingen i våran klass hade hört talas om detta och det tycker vi är lite synd. Därför skulle vi vilja att skolorna får mer med sådan information och att man får det redan i tidig ålder. Nu är vi ca 17 år och bara ”barn” ett år till och vi tycker det är synd att vi inte fått reda på våra rättigheter förrän nu. Hoppas det blir en förändring.” Så skrev Hanna och Tina.

***

Flaggskeppet just nu är den strategi för att stärka barnets rättigheter, som Riksdagen godkände i december. Den kom till för att ge barn starkare rättigheter på alla områden och för att öka medvetenheten hos alla aktörer. Därför omfattar den alla offentliga aktörer på både nationell och lokal nivå, såväl regeringen som våra stora myndigheter liksom den allra minsta lilla kommunen. Ingen kommun eller myndighet kan säga att ”det struntar vi i - det får Barnombudsmannen eller socialtjänsten sköta.” Vi måste regelbundet göra uppföljningar av hur vi arbetar med konventionen.

Strategin är inte en åtgärdslista utan uttrycker de principer som ett starkt barnrättighets arbete bör fungera utifrån. Det handlar om att all lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen om att barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang. Det handlar om att barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem och att de ska få kunskap om sina rättigheter och vad rättigheterna innebär i praktiken. Strategin går också ut på att föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap och att beslutsfattare och olika yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i sina verksamheter. Den kunskapen om barns levnadsvillkor måste hållas aktuell och ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. Beslut och åtgärder som rör barn ska också följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. Och den sista principen är att aktörer inom olika verksamheter ska stärka barnets rättigheter genom samverkan.

***

En viktig princip i Strategin är att ”Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken.” Det ansvaret kan vi alla vara med och ta. Regeringen gav Barnombudsmannen i uppdrag att översätta Barnkonventionen till minoritetsspråken och att göra en barnanpassad version. Jag fick det uppdraget redovisat för mig i onsdags. Nu finns den översatt till fem språk i tio olika varianter, till exempel i fyra olika varianter på romani och tre varianter på samiska.

Även om det tidigare funnits flera slags informationsmaterial om konventionen riktade särskilt till barn och unga, så har Barnombudsmannen nu tagit fram en version med hög kvalitet av själva konventionstexten, anpassad för barn och unga på ett enkelt språk.

För att barn ska få kunskap om sina rättigheter har skolan en mycket viktig roll. Det står faktiskt i Barnkonventionen att skolan ska ge elever kunskap om mänskliga rättigheter. Det visar sig också, i undersökningen om vad barn känner till om konventionen, att det nästan alltid är skolan som står för kunskapen. Den del av eleverna som kan något om konventionen har nästan alltid fått den av lärarna. Skolans roll kan inte överskattas när det gäller att ge barn kunskap om sina rättigheter. Jag vet att ni har en aktiv skolgrupp inom nätverket och vill önska er lycka till i det här arbetet och ge er råg i ryggen. Nu när vi har en ny skollag och nya ämnesplaner blir det viktigt att se att skolan lever upp till det.

***

Den nya strategin ska vara vägledande också för Regeringen. Vi kommer att utgå från den när vi utformar politiken. Och vi kommer att förvänta oss att myndigeter, kommuner och landsting också gör det. Vad kan Migrationsverket göra för att mottagandet av ensamkommande barn förbättras? Hur kan de få ett starkare rättsskydd och större möjligheter att lyckas i Sverige? Kan vi på det området bättre leva upp till principen att barns fysiska och psykiska integritet ska respekteras? Vad kan SIS och socialtjänsten i kommunerna göra för barn som tas om hand inom samhällsvården? Kan vi göra ett bättre uppföljningsarbete och ett bättre förebyggande arbete? Hur lever socialtjänsten upp till principen i strategin att barn ska kunna uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem? Ett omhändertagande berör dem ju i allra högsta grad. Kan Kronofogden utveckla arbetet med vräkning så att man tillsammans med kommunerna kan se till att barn inte vräks? Kan dessa båda myndigheter samverka bättre, i enlighet med en av principerna i strategin?

På de här områdena vet jag att Barnombudsmannen är aktiv – och jag vet att det pågår ett förbättringsarbete som jag följer noga. Inte minst kan de förslag som finns i Barnskyddsutredningen, och som jag hoppas kunna genomföra, leda till att flera av principerna efterlevs bättre. De handlar om barns rätt till information och att få göra sin röst hörd när det gäller den sociala barn- och ungdomsvården.

Väldigt grundläggande för en myndighet är förstås att man väl känner till hur ens egen verksamhet påverkar barn. Det kan ju vara barn som medborgare och direkta mottagare av tjänster eller service. Men det kan också vara att man behöver ha ett barn- och familjeperspektiv i sin verksamhet. Kriminalvården och rättsväsendet i övrigt har starka skäl att se till barns bästa i sitt arbete, inte minst hur de påverkas när någon i deras familj omhändertas för brott. Om vi tar hälso- och sjukvården och socialtjänsten som exempel så har vi för något år sedan skärpt skyldigheterna för aktörerna på de områdena att i högre grad efterfråga om det finns barn som berörs. Det kan handla om en vuxen som söker vård för ett missbruk eller för våld i nära relationer eller när en patient tas om hand.

Ni får gärna ge mig några exempel på hur era verksamheter sköter detta.
Jag tror att det finns väldigt mycket att förbättra och att varje myndighet behöver kartlägga sin verksamhet och ha ett systematiskt förbättringsarbete.

***

En sådan kartläggning pågår just nu inom den kommunala och landstingssektorn. Regeringen har initierat ett arbete där kommunerna ska fundera på vilken fortbildning och vilket stöd olika yrkesgrupper behöver. Det kan handla om till exempel lärare och socialsekreterare. Det arbetet leds av Sveriges Kommuner och Landsting och Barnombudsmannen medverkar också där.

En ännu bredare kartläggning sker också genom att regeringskansliet gör en genomgång av den svenska lagstiftningen. Barnkonventionen har ju varit i kraft i 20 år och vi behöver se hur vår egen lagstiftning överensstämmer med rättigheterna i konventionen. Är våra lagar tillräckliga för att vi ska kunna säga att vi lever upp till Barnkonventionen? Det här är ett grannlaga arbete som ni förstår och alla departement har fått i uppdrag att redovisa på sina områden. Det här innebär också att vi måste ta reda på hur praxis har utvecklats och då måste man se på domstolarnas roll. måste vi rimligen kunna belägga det. Sverige blir också en starkare internationell aktör i MR-frågor på det sättet.

Just nu pågå den sk Vanvårdsutredningen som undersöker hur barn farit illa i
barn- och ungdomsvården mellan 1920 och 1980. Det är förskräcklig läsning och man känner ett mörker när man tar del av deras rättigheter. Man skäms. Det får inte hända igen. Det som sker i bans liv präglar resten av deras liv. Att barn därför bemöts med respekt, omges av trygghet och kärlek är såväl föräldrars uppgift som förskolans och skolans uppgift. Men det är också myndigheters och alla vuxnas gemensamma ansvar. Jag vill önska er lycka till att förbättra barns rättigheter i era organisationer. Det ni gör skapar förutsättningar för ett tryggare och bättre samhälle, inte bara för barnen utan för alla. Banen är framtiden – det är en klyscha men den är ju faktiskt sann. Därför är det här arbetet så viktigt.

Tack för att ni har lyssnat.

 
Ers Majestäter, Ers Kungliga Högheter,
barn och ungdomar, damer och herrar,

Det är en stor ära att bli bjuden till detta första Barn – och ungdomsforum. Jag vill på regeringens vägnar gratulera Ers Majestäter till det här initiativet. Det bekräftar Ert brinnande intresse för att bidra till att förbättra livsvillkoren för barn, inte bara i Sverige utan i hela världen.

Ni och Era gäster idag är bland de främsta som arbetar för att göra barnets rättigheter till en verklighet för varje enskild flicka eller pojke. Här finns också barn och ungdomar och ni är allra viktigast. Ingen konferens om era rättigheter skulle få äga rum utan att ni är representerade. Och jag gläds åt att jag får finnas med här idag.

***

Astrid Lindgren, svensk men en av världens mest lästa barnboksförfattare sa en gång:
”Det var när min son Lasse var liten och jag gick med honom i Vasaparken,
som jag på allvar blev medveten om hur barnen hela tiden hunsades och trampades på av de vuxna.”
Och Astrid har i sina berättelser gett oss så många starka
och kloka barn som förebilder, inte minst för oss vuxna. Ett samhälles anständighet visas av hur man behandlar barn och äldre.
Det är et uttryck men också en sanning.

Barnkonventionen har 20 år på nacken. Den har betytt mycket för att stärka barns rättigheter i Sverige och i hela världen. Ändå har vi ett långt stycke väg kvar för att till fullo tillförsäkra barn de rättigheter som där beskrivs. Också i Sverige.

Just nu pågår en diskussion i Riksdagens socialutskott om barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lag. Partierna tycker lite olika. Mitt parti Kristdemokraterna är för det. Men samtliga partier, också inom ramen för regeringssamarbetet, är överens om att vi ska göra en kartläggning för att belysa hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med de i konventionen fastslagna rättigheterna. Den kartläggningen kan sedan leda oss vidare.

Regeringen har också till riksdagen lagt förslag om en Strategi för att stärka barns rättigheter i vårt land. Det handlar, förutom arbetet med att stärka barnkonventionen, om stöd i föräldraskapet. Föräldrar är ju de viktigaste personerna i varje barns liv.

Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” sa Astrid Lindgren.

Men det finns också barn som växer upp i utsatthet, beroende på att föräldrar, som älskar sina barn, ändå inte förmår ge den omsorg barnen behöver pga missbruk eller psykisk sjukdom.

Jag är mamma till tre barn. De har lärt mig mycket. Ingen perfekt mamma, men jag har hunnit lära en del. Jag är också lärare och har arbetat i nästan 20 år i skolans värld och haft förmånen att träffa många barn i många klasser. Jag har lärt att ett möte med barn blir som bäst när det präglas av ömsesidig respekt. Jag tror att det gäller varje möte.

Därför har det varit viktigt för mig att förra mandatperioden, som ansvarig för barn i utsatthet, i lagstiftningen stärka barns rätt till information i sina kontakter med kommunens socialtjänst,
att få sin berättelse dokumenterad, att få ge sina förslag till lösningar på ett problem som berör barnet och att de förslagen ska vara en del av beslutsunderlaget. Detta gäller också barn i kontakt med skolan, med sjukvården och med domstolsväsendet. Det kräver barnkompetens. Den måste finnas på plats.

Barn har rätt till inflytande enligt barnkonventionen. Ibland kan vi kanske känna en oro för att barnet ska känna obehag och känna sig utsatt när det ska komma till tals. Men rätten att komma till tals är absolut och barn ska skyddas i sitt deltagande – inte hindras.

***

Astrid Lindgren sa;
”Man kan inte piska in något i barn men man kan smeka fram mycket ur dem.”

Våld, aga och vanvård fortsätter att drabba barn. Jag är stolt över Sveriges ledande roll i världen när det gäller arbetet mot våld mot barn. Sverige har mer än trettio års erfarenhet av förbud mot aga.
Tyvärr har alltför få länder än så länge följt vårt exempel.

Men jag är bekymrad över att aga fortfarande förekommer i vårt land, lagstiftningen till trots. Barn har rätt till skydd mot våld och exploatering. Jag vill arbeta aktivt för det nationellt och internationellt.

****

Sofia, som är 20 år och ordförande i Rädda Barnens ungdomsförbund, säger så här:
"Att vara ung och vilja förändra är inte alltid så populärt bland makthavare och vuxna. När barn och unga inte alltid är söta och snälla blir det jobbigt".

Sofia är årsbarn med Barnkonventionen. Även om det var 20 år sedan vi ratificerade barnkonventionen i Sverige så är vi inte färdiga utan vi tänker fortsätta arbeta med detta. Arbetet är påbörjat men inte avslutat.

Jag är som barnminister beredd att lyssna på Ers majestäter,
på barnen och ungdomarna, på alla de organisationer i det civila samhället som arbetar för och med barn och naturligtvis också på våra myndigheter som samlar barnkunskap åt oss. Jag vill stärka barns skydd och rätt i Sverige och i världen tillsammans med er.

Tack för att ni alla är här idag. Låt oss fortsätta dialogen. Låt mig sluta med ett citat av vad Jonathan säger till Skorpan i Astrid Lindgrens berättelse om Bröderna Lejonhjärta:
”Men då sa Jonathan att det fanns saker som man måste göra även om det är farligt. Varför då, undrade jag. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort, sa Jonathan.”

Tack för ordet.