Obs! Det talade ordet gäller!
Herr talman!
Världens blickar är för närvarande riktade mot Haiti, och världssamfundet gör stora ansträngningar för att komma till rätta med effekterna av den förödande jordbävningen. Också Sverige gör förstås insatser och inte minst enskilda människor och ideella organisationer genom ett väldigt starkt stöd för den nödvändiga uppbyggnaden och för räddandet av människor i Haiti.
Herr talman! Jag vill hävda att det vore farligt för Sverige om oppositionen fick bestämma i vårt land, och jag ska förklara varför. Alliansregeringen har ridit ut den värsta ekonomiska stormen sedan 30-talet. Den har klarats på ett sätt som det hänvisas till och pekas på som ett föredöme i stora delar av världen. Vi har klarat av att värna välfärdens kärna. Sverige är också ett av få länder som inte tvingas genomföra stora besparingar under och efter den globala krisen, och vi går därmed starka in i framtiden.
Jag vill påminna om hur det har låtit från vänstersidan under de senaste två åren. Har vi sagt ett har man sagt två. Har vi sagt två har man sagt fyra. Det skulle vara extra allt precis hela tiden.
Men vad skulle egentligen ha hänt om vi hade haft Sahlin, Ohly och Eriksson vid rodret under krisen och om landet hade styrts av glatt lättsinne i stället för ansvarstagande? Förmodligen skulle skattebetalarna vara glada ägare av en bilfabrik, färre människor i vårt land skulle ha ett arbete att gå till, statens låneskuld skulle ha varit väsentligt större, vi skulle se stigande räntor som skulle pressa skuldsatta familjer och sårbarheten vid kammande nedgångar skulle vara större med allt vad det innebär. Då hade vi nu, precis som många andra länder, varit i en situation att vi hade fått ägna oss åt en fördelningspolitik som hade handlat om att fördela nedskärningar och inte reformer som människor har nytta av.
Bakom dessa negativa effekter skulle det förstås finnas mängder av mänskliga tragedier, och jag tycker att det finns skäl att påminna om detta och naturligtvis om de problem som var uppenbara efter tolv år av socialdemokratiskt styre. Det finns skäl att påminna om att ansvar måste vara det viktigaste ledordet i en svår tid. Att överlåta ansvar på oppositionen vore direkt farligt för Sverige.
Herr talman! Vi går mot en framtid då allt färre ska försörja allt fler. Det finns ingen annan ekvation för välfärden än att alla som kan arbeta också ska göra det. Regeringen ställer nu om illa fungerande system för att trygga välfärden och välfärdens grunder. Sjukförsäkringen är ett aktuellt och omdebatterat exempel på detta.
Kommer ni ihåg hur det var under de tolv misskötta åren? Det var ett ständigt växande antal personer i sjukskrivning, och allt fler förtidspensionerades, 140 om dagen - en närmast obegriplig siffra. Ingen frågade efter vilka förmågor som fanns kvar att bygga på. Ingen tittade på alternativen till förtidspensionering. Nu vill oppositionen tillbaka till detta - samma usla system men klätt i nya ord - utan kostnadsberäkningar eller finansiering förstås, höll jag på att säga. Det finns inga förslag till hur den sjuke i praktiken ska få möjlighet att komma tillbaka.
Jag är fast besluten om att vara med och bygga en fungerande rehabiliteringskedja, en fungerande välfärdskedja. Det kräver människovärdet.
De som kan komma tillbaka i arbete ska ha möjlighet till det och få stöd för att göra det. De som är svårt sjuka ska förstås inte arbeta. Men det vore inte ekonomiskt ansvarigt att avstå från att skapa denna kedja, och det vore inte heller medmänskligt. Jag viker inte en tum från uppfattningen att det gamla systemet var inhumant och ett slöseri med mänskliga resurser som inte är värdigt ett välfärdssamhälle.
Jag tror att det är viktigt att regeringen är lyhörd. Vi genomför en stor omställning här, och självklart ska vi vara lyhörda. Vi har varit det och justerat det som har behövt justeras, och vi ska naturligtvis också för framtiden följa vad som händer. Det är inte så att vi är ute efter att ställa till det för människor utan att ge ett bra stöd så att människor får en möjlighet att komma tillbaka. Det är det som det handlar om, mina vänner.
Herr talman! Alliansen har inte bara värnat statsfinanserna. Vi har också förbättrat hushållens ekonomi. Genom jobbskatteavdraget har ett par som är vanliga löntagare ca 3 000 kronor mer att röra sig med varje månad trots den ekonomiska krisen. Det är mycket pengar för denna familj, pengar som står på spel om vänstersidan vinner valet. Det vore farligt för mångas ekonomi.
Regeringen har också skjutit till stora belopp för att stötta kommunerna och landstingen under krisen. Vi har utvecklat äldreomsorgen, och vi har gjort det möjligt för fler att åldras under trygga former och i skydd mot ensamhet. Vi har skapat en ny lagstiftning, LOV, som stärker den enskildes valmöjligheter också på äldre dagar. Vi uppnår målet om 20 000 poliser. Vi har inlett det viktiga arbetet som handlar om att förbättra skolan, som Jan Björklund talade om här tidigare. Vi har påbörjat förändringsarbetet för att flytta fokus från system till patienter, från system till människor. Vårdvalet och etableringsfriheten ger både vårdgivare och patienter nya möjligheter. Syftet är naturligtvis att stärka den enskildes inflytande. Då kanske politikerna inte ska kunna stänga till möjligheter när fler vill erbjuda vård om man kan göra det på ett kvalitetsmässigt bra sätt.
Vi håller på att genomföra ett efterlängtat lyft av psykiatrin, och genom ett intensivt arbete ger kömiljarden nu resultat. Vårdköerna kortas snabbt och rejält.
Här står vänstersidan helt utan lösningar och får vara iakttagare på läktaren.
Vi har gjort det billigare att gå till tandläkaren för dem med de största kostnaderna. Vi har gjort det möjligt att köpa receptfria läkemedel i handeln. För närvarande finns det 3 000 nya inköpsställen, och Sverige får fler riktiga apotek. Tillgängligheten ökar. Inte minst har vi värnat familjefriheten i och med vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen. Människors möjlighet att bestämma själva ökar.
Ta ett steg tillbaka och se den stora bilden! Det är inget tvivel om vilken politisk kraft som bygger grunden för svensk välfärd. Men inget av detta hade varit möjligt med en vänsterregering. Man hade motarbetat valfrihet eftersom man vill att politiker ska bestämma, och man hade snubblat i spillrorna av sina egna misskötta finanser, mina vänner.
Herr talman! Allt detta är sådant som de rödgröna struntar i eller motsätter sig. Det viktiga för dem är systemet. Att ge dem makten är farligt på många olika sätt. Det vore farligt för statsfinanserna, det vore farligt för jobben, det vore farligt för företagen, det vore farligt för människors privatekonomi och för grunderna för välfärden och det vore farligt för Sverige, mina vänner.