Sommartal av Göran Hägglund den 31 juli 2010 på Stortorget i Borgholm.
OBS. Det talade ordet gäller.
Kära åhörare!
Välkomna till Borgholm. Och då menar jag inte bara ölänningar utan också alla som kommit hit från fastlandet. Och för det kan vi tacka bron. Faktum är att den representerar mycket av det jag vill tala om i dag, nämligen långsiktighet. En bro byggs inte bara för några få för stunden, utan för det allmänna bästa för kommande generationer. Det har varit många bud om vad verklighetens folk har för sig under sommaren. Jag är övertygad om att de gör åtminstone en sak, nämligen åker och storhandlar.
På många av dessa köpcenters parkeringsplatser finns sedan några år särskilda familjeparkeringar. De är lite större än andra parkeringsrutor för att föräldrarna ska kunna krångla ut vagnar och bilbarnstolar utan att smälla i andra bilar. Rutorna markeras med en blå skylt med en barnvagn. De här parkeringsplatserna är också en liten bild av en kristdemokratisk idé. För här finns inga parkeringsvakter för att freda dem från andra bilister. I stället finns något som är viktigare. Det finns en norm som säger att man inte tar sådana platser om man inte har barn i bilen. Inte en lag som förbjuder andra att snylta på ett utrymme de inte behöver. Inte en vakt som håller undan. Utan en norm som upprätthålls. Av oss alla. Tillsammans. Så tycker jag samhället i stort ska fungera.
Så långt det är möjligt med hänsyn och respekt för varandra och våra olika behov. Med en gemensam värdegrund. För om det inte vore så. Om det inte fanns en gemensam uppfattning om att man ska ta hänsyn till andra. Ja, då skulle förbud och regleringar finnas där i stället. För varje liten detalj. För varje given situation. Alternativet till ett samhälle som hålls samman av en stark värdegemenskap är massproduktion av lagar och förordningar. Jag har sagt att vi kristdemokrater ska vara politikens gränspoliser. Det innebär att vi ska vara de som står emot när politiker vill styra istället för att stödja. Det innebär att vi ska se till att den där parkeringsvakten inte plötsligt blir nödvändig. Och att liknande kontroll kanske kan avskaffas i andra sammanhang i samhället. Men låt oss komma ihåg, att det är först när vi enskilda ger upp – eller glömmer bort - vårt eget personliga ansvarstagande som vaktpolitiken får sin chans. Det är då de politiska ingenjörerna och tillrättaläggarna vädrar morgonluft. När vi blir egoister, och slutar att räcka ut en hand eller ta ett steg tillbaka till förmån för andra. Då skapas förutsättningarna för de som vill ha politiskt detaljstyre. Därför handlar det goda samhället ytterst om vår personliga moral. Om våra relationer till varandra. Vi kristdemokrater är inte bara gränspoliser. Vi står också för en relationslinje i politiken. Och de två sakerna hänger ihop. Och här om någonstans kan man tala om långsiktighet. De relationer som betyder mest, det är de som är långsiktiga. Och det är framför allt familjerelationerna. De relationer där man mognar – möter andra – och utvecklar sin personlighet. Det är därför vi kristdemokrater talar så mycket om att ha en aktiv och stödjande familjepolitik. Där allt som rör familjer inte förvandlas till arbetsmarknads- eller jämställdhetspolitik. Det är därför som vi kristdemokrater talar så mycket om att ge plats och förutsättningar för civila samhället. För de föreningar och sammanhang där vi gemensamt tar krafttag för att lösa gemensamma problem. Långsiktighet är ett av de viktigaste värdena för ett gott samhälle över huvud taget. Långsiktighet är en förutsättning för trygghet. För det innebär bland annat att man får förutsägbara villkor. Det är då man kan planera och påverka. För de flesta är det något självklart. Men det handlar inte bara om relationer. Det kan också – faktiskt - handla om ekonomi.
*
Ändå argumenterar konstigt nog vissa för det rakt motsatta. När det gäller exempelvis både fastighetsskatt och familjepolitik. Låt mig börja med fastighetsskatten. Långsiktig trygghet i sitt boende, och förutsägbara villkor, borde vara ett av de främsta målen för alla politiker och ekonomer. Men likväl uppfanns en gång den statliga fastighetsskatten. En skatt som påverkades av hur stor köpkraft de nyinflyttade grannarna hade, inte den egna ekonomin. En skatt baserad på en inkomst man inte hade. En skatt som innebar sömnlösa nätter för många inför pensioneringen, när inkomsterna skulle sjunka. Skatt som tvingade människor att flytta för att de inte hade råd att betala skatten. Jag är glad över att vi kristdemokrater har sett till att fastighetsskatten på boende avskaffats. Den har ersatts av ett system med en låg kommunal avgift som inte kan skena iväg. Beklagligt nog finns det tre rödgröna partier som inte är nöjda med detta. Skatter som skenar iväg är nämligen något av det bästa tågmästare Ohly vet. Han och de tre rödgröna partierna anser att otryggheten och ovissheten ska växlas på igen, från det stickspår där de ställts av. Nästa steg måste vara att eliminera hela systemet med fastighetstaxering så att ovissheten och otryggheten i boendet inte bara ställs av, utan skrotas för gott.
*
Men medan vi andra åker omkring här på Öland och drömmer om hur vi kanske skulle kunna äga någon av de sommarstugor vi ser. Då funderar rödgröna politiker över hur de ska kunna pungslå villa- och sommarstugeägare på så mycket skattepengar som möjligt. Politiker som uppenbarligen tycker att de sömnlösa nätterna för blivande pensionärer inte är tillräckligt många. Som tycker att det inte är tillräckligt svårt för det unga par som funderar på att köpa ett första eget hus. Som tycker att skatt på påhittad inkomst är en bra idé. De rödgröna partierna vill som bekant återinföra både fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. De rödgröna vill att också fastigheter ska beskattas som förmögenhet. De rödgröna vill ha dubbel skatt på påhittad inkomst. Vi har fått ett lika tydligt som cyniskt besked från Miljöpartiet. Dom säger att den som inte har råd att med sina riktiga – och redan beskattade – inkomster betala fastighetsskatten istället får låna pengar för att betala skatten. Det andra alternativ som anvisas är att sälja huset. Lars Ohly har dessutom gett besked om att även bostadsrättsägare måste betala förmögenhetsskatt. För mig är det obegripligt varför de rödgröna ger sig på det basala behov som ett tryggt boende utgör. Men, det finns ett enkelt sätt att sätta stopp för denna våg av otrygghet för boende i Sverige. Det är att rösta så att de rödgröna inte får chansen att starta den. Kristdemokraterna är garanten för att vänsterns stolliga planer på boendeskatter stoppas.
*
Låt mig nu fortsätta med familjepolitiken. Också här möts vi av en rödgrön opposition som vill försämra förutsättningarna att kunna planera, försämra tryggheten och möjligheterna att själv påverka. Om de rödgröna får bestämma är det inte bara de möjligheter som vårdnadsbidraget ger som tas bort. Även barnomsorgspengen och jämställdhetsbonusen ryker. Färre valmöjligheter och mindre för familjerna själva att säga till om alltså. Och uppmuntran till föräldrar att dela mer lika på uttaget av föräldrapenning ska bort. I stället väntar en tvångsdelad föräldraledighet efter valet om de rödgröna för bestämma. För då är det de som bestämmer. Inte föräldrarna själva. Föräldraförsäkringen är ju, som alla nyblivna föräldrar vet, individuell och delad i två lika delar till mamman och pappan. För att ge familjerna flexibilitet finns en rätt att överlåta dagar till den andra föräldern. Den rättigheten för föräldrarna står inte de rödgröna ut med. För i de rödgrönas föreställningsvärld gör föräldrarna fel så fort de använder rätten att överlåta dagar. Vilken enfald som svar på den mångfald av situationer som olika familjer står inför! Som ett komplement till sin våg av otrygghet på bostadsområdet, så frammanar de rödgröna en ofrihetschock av tvång och centralstyrning på familjeområdet. Det vill jag sätta stopp för!
*
Kära åhörare, låt mig i detta sammanhang också understryka det självklara. Jämställdhet mellan kvinnor och män är viktigt. Det är i själva verket en direkt konsekvens av kristdemokratins uppfattning om alla människors lika värde. Men av detta följer inte att alla bör eller måste bete sig likadant; vare sig inom gruppen kvinnor, inom gruppen män, mellan kvinnor och män, eller mellan olika familjer. Att alla inte måste bete sig exakt likadant har de rödgröna dock aldrig förstått. För Kristdemokraterna betyder jämställdhet mellan kvinnor och män omöjligen enfald och statligt framtvingad likriktning. I så fall skulle varje persons och familjs möjligheter att själv utforma sitt liv omintetgöras. För mig är det självklart att det ekonomiska stödet till barnfamiljer ska vara så utformat att det blir ekonomiskt möjligt för såväl kvinnor som män att prioritera tid med barnen. Och kvinnans ställning på arbetsmarknaden förbättras om vård av barn blir båda föräldrarnas självklara val. Vad är då politikens uppgift och var går dess gräns? Jo, den politiska uppgiften är att stödja och underlätta familjers, kvinnors och mäns, val - men inte att styra dem. Politiskt utformade system ska fungera som stödhjul för en tryggare färd. Men inte hålla i styret och inte dirigera vart resan ska gå. För de flesta är också detta självklart; Om man tappar något, så letar man på den plats man tappade det. Inte där det är som ljusast. Lika självklart borde det vara att de problem med ojämställdhet som finns på arbetsmarknaden också ska lösas på arbetsmarknaden. Arbetet mot osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män behöver stärkas. Arbetet mot diskriminering av gravida och småbarnsföräldrar måste bli mycket tuffare. Arbetet med att öppna den offentliga sektorn, där många kvinnor arbetar, för fler arbetsgivare och kvinnliga företagare måste fortsätta. Därför är också de rödgrönas nya stopplag och slopande av etableringsfriheten på vårdområdet helt obegripliga ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är framförallt kvinnors karriärmöjligheter och inkomstutveckling som de beskär med sin politik, inte männens.
*
Friidrott är ju populärt i dessa EM-dagar. Det går hittills inte så bra för de svenska friidrottarna… De går baklänges över mållinjen, glömmer att dricka, ta sin medicin och är allmänt hängiga. Man har faktiskt funderat på att nästa gång skicka Ohly, Sahlin, Eriksson och Wetterstrand som Sveriges deltagare. Men den nya truppen har tvingat fram förändringar i vissa grenar. Längdhopp har till exempel fått ersättas av mängdhopp på grund av de ständiga övertrampen. Höjdhoppsribban är borttagen och ersatt med en mer allmän bedömning av hopparens resultat. Detta eftersom ribbhöjdens information blev betygsliknande och så lätt kunde feltolkas. Stafetten har inte fungerat eftersom några gröna först velat springa på innerbanan, nära mitten, men sedan ständigt bytt bana vänsterut. Samtidigt visar det sig att några röda – som först inte fick följa med till EM – enbart kan tänka sig att springa längst ute till vänster.
Det gör tyvärr att lagets vänstersinnade ytterkurva blir en lång omväg som omöjliggör goda resultat. Sahlin har själv, uppenbart nöjd, uppfunnit tävlingen 4 långa år, med hinder. Hindren är strategiskt utplacerade för att slå ut löparna efter hand. Förutom traditionella bockar och vattengravar har också Sahlins röda arrangörsstab grävt några stora gropar där det tidigare fanns språngbrädor i form av RUT och ROT-avdrag. Språngbrädorna har varit till stor nytta för många entusiastiska löpare med skilda bakgrunder och erfarenheter som tidigare haft svårt att få tillträde till löparbanorna. De yngre löparna, som har fått mer löpskolning av regeringen på senare tid och börjar se starkare ut. Men dom hamnar nu i den specialgrävda, närmast bottenlösa djuphavsgraven, fylld av en särskild ungdomsskatt som Sahlin infört och som fördubblar avgiften för att anställa unga. Djuphavsgraven kräver sina offer och fyra år är en lång tid. Antalet löpare som förväntas ta sig i mål blir färre och färre. Färre ska med. Så enkelt är det.
*
Vänner, jag såg i Barometern i veckan att det var fullt hus på akutmottagningen i Kalmar. Den som söker sig dit i sommar kan få vänta många timmar innan man får hjälp. Så är det inte bara i Kalmar. Så är det runt om i vårt land.För ett par veckor sedan rapporterades om kaos på en annan akutmottagning – denna gång i Göteborg. ”Personalen gråter och vi känner oss uppgivna. Man kan inte garanteras bra vård här nu”, sa en undersköterska till Aftonbladet. Långa väntetider på akuten är ett ständigt återkommande – och för patienterna ett akut - problem. Som socialminister har jag ägnat mycket kraft åt att korta väntetiderna i vården. Med gott resultat, om jag får säga det själv. Vi har mer än halverat köerna. Och vi fortsätter jobba på att få bort dem helt! Än så länge har inte akutvården funnits med i det arbetet... Det ska det bli en ändring på.En överläkare på akuten i Kalmar säger: ”Vi är specialister på bröstsmärtor, andningssvårigheter, huvudskador, benbrott och sånt”. Med det menar han – med rätta - att akuterna idag tvingas ta emot för många patienter som egentligen skulle gå till vårdcentralen. Det är därför vi stärker primärvården, det vill säga vårdcentralerna. På kort tid har antalet vårdcentraler ökat med 181 st, det innebär en ökning med 18 procent. Det är viktigt också för situationen på akuterna. För en väl fungerande primärvård gör att akutmottagningarna kan koncentrera sig på det som bara de kan göra. Vi kristdemokrater vill att ingen ska behöva vänta mer än fyra timmar innan man fått sin vård. Det söker vi stöd för i det kommande valet!
*
På 10 år har antalet vårdplatser i Sverige minskat från 33.000 till 26.000. En viktig del av förklaringen är en fantastisk utveckling med nya läkemedel och behandlingar som gör att vårdplatserna kan minskas. Den som tidigare behövde stanna både en och två nätter på sjukhuset kanske numera kan åka hem efter bara någon timme efter en operation med titthålskirurgi. Men… vi ser nu alltmer av överbeläggningar. Patienter tvingas ligga i korridorer och sköljrum. Risken för spridningar av infektioner och multiresistenta bakterier och vårdskador ökar. Socialstyrelsen kommer allt tätare med varningar och till och med böter till landsting som inte sköter sig. Min uppmaning till landstingspolitiker av alla kulörer i alla landsting är därför: gå igenom prognoserna, inventera platserna och fråga er – vad behöver vi göra för att möta bara dagens och morgondagens behov av vårdplatser? Min bedömning är att antalet vårdplatser måste öka. Att landstingen i ljuset av en åldrande befolkning måste planera för hur en utbyggnad ska ske. Och – observera – jag säger inte bör – jag säger måste!
*
Kära åhörare! I torsdags kom nya besked från Pensionsmyndigheten om den allmänna pensionen för 2011. I våras var prognosen en nedskrivning med 2,9 procent. De beräkningarna bidrog till att regeringen föreslog en tredje skattesänkning för pensionärerna. 5 miljarder kronor avsattes från den 1 januari 2011. När nu Pensionsmyndigheten visar att pensionerna inte kommer att sänkas med 2,9 procent - utan 4,3 procent - anser vi kristdemokrater att det måste mötas med förstärkta åtgärder. Förutsatt att det finns ekonomiskt utrymme vill jag vara tydlig med att kristdemokraterna inför höstens budgetarbete vill förstärka pensionärernas skattesänkning för nästa år. När andra grupper får förbättringar av ekonomin är det rimligt och rättvist att också pensionärerna får sin del.
*
Vänner, vi kristdemokrater går till val för ett mänskligare Sverige. Ett Sverige där vi vågar bry oss om, även när det är obekvämt. Ett Sverige där friheten ökar, men inte på bekostnad av solidaritet och medmänsklighet. Ett mänskligare Sverige, där välfärden finns för den som behöver. Ett Sverige där ingen är hopplös. Där ingen dörr är för gisten för att bli knackad på. Ett mänskligare Sverige. Där ekonomin är trygg, såväl den privata som samhällets. Där politikens kraft inte används till att tvångsreglera människors vardagsliv utan till att ta itu med de verkligt viktiga utmaningar vi står inför. Vi har fyra år bakom oss som jag är oerhört stolt över. Jag vet hur hårt vi jobbat. Och jag vet vad vi åstadkommit. Men jag är inte nöjd. Hur skulle jag kunna vara det när jag ser familjer som splittras för att de inte fått tillräckligt med stöd att hantera sina bekymmer och sin vardag?Hur skulle jag kunna vara nöjd när respekten för de äldres önskemål ska hänga på politikers välvilja? Hur skulle jag kunna vara nöjd med att vi halverat vårdköerna när hälften av kön återstår?Hur kan jag vara nöjd när finansvalpars spekulationer har flyttat långtidsarbetslösa ännu längre bort från möjligheten att få jobb? Hur skulle jag kunna vara nöjd när människor avstår från att förverkliga sin dröm, sin idé, för att det är för krångligt att starta och driva företag? Hur skulle jag kunna vara nöjd när jag vet att vi skulle kunna förhindra så många av de brott som begås av unga och som drabbar unga? Hur skulle jag kunna vara nöjd när så många skolbarn går skolvägen med böcker i ryggsäcken och klumpar i magen? Det finns utmaningar som återstår. Som väntar på att vi ska ta oss an dem med samma handlingskraft som vi tagit oss an andra. Och det ska vi. För jag är inte nöjd.
*
Hur skulle jag kunna vara nöjd när pensionärer eller familjer med minimarginaler oroar sig för en trasig tvättmaskin eller en krånglande bil? Hur skulle jag kunna vara nöjd när människor i vårt land bedöms, inte utifrån deras meriter, utan utifrån deras hudfärg? Hur skulle jag kunna vara nöjd när vi skulle kunna ge det civila samhället så mycket bättre förutsättningar att stärka mellanmänsklig gemenskap och sammanhållning? Hur skulle jag kunna vara nöjd när ungas självbild förvrids av krafter som inte vill dem väl - och de samtidigt saknar kontakt med motbilder ur en kultur som bär idén om varje människas rätt till värdighet? Hur skulle jag kunna vara nöjd när vi kan göra så mycket mer för alla de av världens barn som drabbas av krig, svält, sjukdom? Hur skulle jag kunna vara nöjd när frustrationen växer över att de globala miljöutmaningarna inte får det nödvändiga globala svaret? Säg mig, hur skulle jag kunna vara nöjd? Mina vänner, vi behöver mer mänsklighet, mer medmänsklighet. Vi behöver fler som bär idén om att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Som bär den och omsätter den i handling, vare sig vi fattar beslut i vardagsrum, lärarrum, behandlingsrum, förhörsrum eller sammanträdesrum. Jag vill bära den idén. Slåss för den. Varje dag fram till valet. Varje dag efter valet. För ett mänskligare Sverige.
Rösta på Kristdemokraterna.