Tal av Göran Hägglund vid Kommun- och landstingsdagarna i Norrköping 28 januari 2011
OBS! Det talade ordet gäller!
Ärade Åhörare
Sverige behöver en politisk vision. En vision som känns. Som motiverar. Som inspirerar.
Skapar sammanhållning. Förklarar vart vi är på väg och hur vi tänker oss färden. Arbetslinjen är idag ett av alliansregeringens främsta honnörsord. Och all heder åt den. Men politik kan inte enbart handla om ekonomi och arbete. Det måste finnas mer än så. Ett samhälle är mer än en arbetsmarknad. Ett samhälle är framför allt ett nät av mänskliga relationer. Sverige behöver en seriös diskussion som inte begränsar sig till ekonomin. Som ägnas åt grundfrågorna om värden och deras betydelse för samhällsutvecklingen.
*
Minns ni scenen från Alice i Underlandet? Alice frågar katten:
- Vill du vara snäll och tala om för mig, hur jag ska gå för att komma härifrån.
- Det beror mycket på vart du ska, svarade katten.
- Det betyder inte så mycket vart, sade Alice
- Då kvittar det åt vilket håll du går, sade katten….
Jag tror att vi behöver påminna oss om målen för politiken. Är man inte klar över vart man är på väg… blir varje vägval lika rätt eller lika fel.
*
Jag tror att politiken behöver en relationslinje. Vi människor behöver inte bara arbeta. Vi behöver tid med varandra också. Och allt fler har det svårt att få tiden att gå ihop för att vid sidan av jobbet vara med sina nära och kära. Livspussel kallas det ibland. Politiker måste börja diskutera vikten av att upprätthålla och underlätta för de relationer som håller ihop familjen och andra gemenskaper, som grannskapet eller idrottsklubben. Vilka är hindren i människors liv, i våra liv? Kan det vara så att det goda familjelivet kan få det svårare i ett samhällsklimat där alla ska arbeta maximalt hela tiden? Kan det vara så att det finns en förskjutning i Sverige mot en ensidig individualism? Så att långsiktigt och hållbart engagemang över huvud taget blir svårare att upprätthålla? Kan det vara så att allt det här spelar roll för känslan av att vi har något gemensamt att samlas kring? För många består relationsproblem av ensamhet, att inte få känna att man är behövd av andra. Vilka andra partier visar över huvud taget intresse för den verkligheten? Relationer kommer inte heller ur tomma intet. De mognar i goda gemenskaper. Och den viktigaste är förstås familjen. Där är kärleken ovillkorlig och relationerna långsiktiga. Vi behöver en politik som gör det möjligt för folk att äga sin egen tid under livets gång. Att kunna arbeta mycket under en viss tid och att sedan kunna ägna mer tid åt sig själva och barnen under en annan. Inte bara enskilda personer utan hela Sverige skulle må bättre av det. För ju bättre kvalitet på relationerna, desto friskare är samhället. Bilden av den autonoma individen, den som rör sig som en isolerad atom genom alla sociala sammanhang och låter marknadskrafterna sköta samhället, den bilden är inte bara falsk. Den är också förskräcklig. Vi är personer, gemenskapsvarelser, som behöver varandra och har plikter mot varandra. I det lilla och i det stora.
*
Mina vänner,
Sverige behöver en politisk kraft som har en idé om samhället bortom ekonomin. En idé om värderingar. Värderingar som föds och gror i det civila samhället. Där får vi lära oss värdet av sådant som flit, om ansvar för sin egen försörjning och engagemang för sin nästa. Det är inte i alla skeden i livet man är förmögen till arbete, det vet vi alla. Men det är viktigt att idealet om flit och strävsamhet hålls levande. Att bidra med sina talanger, sin kunskap och sina färdigheter. Och få bidra. Samhällsgemenskap är ett begrepp som vi kristdemokrater har hållit oss med ända sedan partiet föddes. Det säger oss något mycket väsentligt om våra politiska utgångspunkter. Det ger oss andra perspektiv än de vanliga i debatten. Dagens Sverige har byggts av hårt arbete. Och framför allt av värderingar: om alla människors lika värde, solidaritet, öppenhet, tillit, hederlighet, flit och om en vilja till sammanhållning. Vi har klarat många utmaningar och svårigheter. En del genom tillfälligheter, men många gånger genom kollektiv klokskap, gemensamma uppoffringar och en vision om att vi tillsammans ska bygga det som är bättre.
*
Man har upplevt att det har funnits en gemensam mening…
Samhället kan vara en stark gemenskap… eller en svag. Ett svaghetstecken är när grupper glider isär. Är det inte det vi märker i Sverige i dag? Märker vi inte en spricka mellan stad och landsbygd? Märker vi inte hur två sätt att se på verkligheten formas? Två olika kulturer, där man tycker, tänker och känner på olika sätt. Beroende på i vilken miljö man bor. Och nog gäller det här också infödda och invandrade svenskar. Verkligheter och livsvillkor ser väldigt olika ut för människor beroende på ursprung. Vi gör mycket i Sverige för att främja integrationen. Den goda viljan är det faktiskt inget fel på. Men vi måste vid det här laget också erkänna att det är svårare än vad vi trott. Alla invandrare upplever inte att de är en del av en svensk samhällsgemenskap. Vi märker också en skillnad mellan äldre och yngre. Det finns ett generationsgap i Sverige. Vi hyllar allt som är ungt till den milda grad att vi fått ett begrepp som heter åldersrasism. Vi kristdemokrater fick kämpa – och gjorde det framgångsrikt - för att även pensionärerna skulle få del av regeringens skattesänkningar. Och vi arbetar varje dag för att de och andra ska få den omsorg de har rätt till. Men känslan av att äldre och yngre lever under olika villkor går inte att komma ifrån.
*
Partikamrater,
Varje samhälle har en värdegrund. Uttalad eller outtalad. Vi är det tydliga idépartiet byggt på kristen människosyn och värdegrund. Den grunden kan delas av människor oavsett trosuppfattningar och vi ska vara ett parti för alla dem! Vår människosyn utgår från att människan till sin natur är förnuftig. Det ger henne frihet och möjlighet att välja mellan ont och gott. Människan är ett mål i sig. Ingen annan människa får äga henne eller på ett kränkande sätt använda henne som ett medel. Därför måste politiken känna sina gränser. Varje människa är en unik och oersättlig person och har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell identitet. Personalism är kristdemokraternas svar på individualism och kollektivism. För oss är inte den enskilde sig själv nog och oberoende av andra, men inte heller bara en utbytbar komponent i samhällsapparaten. Varje människa är unik, men behöver gemenskap med andra för att utvecklas. Förvaltarskapstanken gör människan ansvarig för att bruka och bevara, i stället för att slita, slänga och förbruka.
*
Subsidiaritetsprincipen säger oss att samhället ska byggas underifrån. De större gemenskaperna har en skyldighet att stödja de mindre. Men inte att onödigtvis styra. Vi har insikten om människans ofullkomlighet, att vi i samspelet med andra kompletteras och skapar en bättre helhet. Solidaritetsbegreppet utgår från den gyllene regeln - allt vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem. Vi vill solidarisera oss med de svaga och förtryckta, och sträva efter rättvisa. Alla räknas och omfattas av samhällsgemenskapen. Utifrån den här grundsynen strävar vi varje dag efter att bidra till ett sammanhållet och gott samhälle där ingen människa hålls tillbaka och ingen lämnas efter.
*
Vänner,
Det går bra för Sverige. Och det ska vi som får vara med och leda Sverige vara glada - och stolta - över. Kris har vänts i möjligheter. Exporten stiger, arbetslösheten sjunker. Underskott förbyts i överskott i offentliga finanser. Vi har en unikt stark position. När andra länder notoriskt nödgas till nedskärningar ritar vi rejäla reformer. Vi är en framgångsö i ett oroligt hav. Vi är en Pippi Långstrumpekonomi, som en OECD-bedömare uttryckte det häromdagen. Det går bra för Sverige. Det ska gå bra för Sverige. Men det räcker inte. Som kristdemokrater är vårt uppdrag större. Alltid större. Går det bra för alla i Sverige? Hur går det för de utsatta barnen? För dem som växer upp i skuggan av våld och droger? Som inte tror att de duger? Som inte tror att de är älskade för vem de är – utan för hur de ser ut eller vad de gör? Hur går det för dem som tappat tillit till vuxenvärlden? Hur går det för de hemlösa? Hemsökta av psykisk ohälsa, missbruk. För vilka den kalla vintern är en fråga om liv eller död? Hur går det för vår nästa? Vi ska lysa i varje vrå, leta efter revorna. Och när vi har sett ska vi aldrig glömma. Vi kan inte göra allt själva, men vi ska se till att det blir gjort. Att vi aldrig mattas i vår stävan efter det gemensamma bästa. Efter allas bästa. Det kristdemokratiska uppdraget kan aldrig begränsas till en sektor, en grupp, en tid, ett område, en nisch. Det är universellt – för att de värden som förmedlats genom den kristna etiken är universella. Människovärdet gäller alla, alltid.
*
Partivänner,
Pseudonymen Mark Twain lär ha sagt att Rickard Wagners musik är bättre än den låter. Är det inte likadant med ordet subsidiaritetsprincipen? Subsidiaritet måste vara mer än ett begrepp för oss. Det som politiken har att göra, ska den ha kraft att göra och göra väl. Men politiken ska göra halt inför vissa gränser. Det finns mycket i Sverige som regleras i lag men som är sådant som människor själva kan hantera. Det är när vi inte hanterar det som politiken i stället griper in i våra liv. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det är när värderingarnas vall brister som lag- och regleringsströmmen väller över oss. Och det är kvaliteten i våra relationer som avgör om vi i det civila samhället mäktar med vårt gemensamma ansvar för varandra. Därför mina vänner, är det kristdemokratiska samhället i första hand ett civilsamhälle.
*
För en vecka sedan läste jag en intervju med Martin Ingvar. Professor och hjärnforskare. Han säger: De neuroser och den allmänna nedstämdhet som idag leder till ökad sjukfrånvaro hänger intimt samman med känslan av att inte vara behövd. Att interagera med andra människor får en att känna sig behövd. Informationen i hjärnan som säger att jag har talat med någon, säger mig att jag är viktig, att jag behövs, för en kompis, eller i ett annat socialt sammanhang. Martin Ingvar. Men är detta en politiskt fråga, frågar vän av ordning…. Ja, det är en av vår tids stora utmaningar! Jag tror att vi alla träffat förtvivlade föräldrar till barn och ungdomar med ätstörningar, som skär sig eller är drabbade av depressioner. Barn och ungdomar som vänder smärtan inåt eller blir utåtagerande och ett problem för sig själva och omgivning. Det tycks inte vara symptom som i första hand är kopplade till ekonomi eller materiella omständigheter – men vi ser många ungdomar som drabbas av psykisk ohälsa. Vi möter den här utmaningen med stora satsningar på barn- och ungdomspsykiatrin, på förstärkt elevhälsoarbete i skolan och på flera andra direkta sätt. Men politikens uppgift kan rimligtvis inte bara vara att hålla psykakuterna öppna. Vi måste också se att detta, om något, är ett område bortom budgetposternas räckvidd. Det är ett samhällsproblemen som för oss politiker kan vara både ovant och obekvämt att tala om. För svaren är ingalunda självklara. Men vi måste våga tala om sådant som ett råare samhällsklimat, om föräldrar som inte kan eller vill ta sitt ansvar, om en kultur av yta, hårdhet och konsumtionshets. Det är inte så lätt för den förälder som verkligen försöker. Man kan uppleva sig ensam, att hela det offentliga rummet och även andra barns föräldrar signalerar andra värderingar än de som man själv vill ge sina barn. Då kan situationen bli övermäktig. Det är mycket i dag som får passera med argumentet att det är en sak mellan barnet och föräldrarna. Men det krävs en nation för att fostra en generation. Tillsammans formar vi de värderingar som påverkar barns uppväxt. Det handlar om allas vårt ansvar för den moraliska helheten – för den etik som genomsyrar samhället.
*
En annan utmaning handlar om äldreomsorgen och vården. Glädjande nog lever vi allt längre. Allt fler får en lång och frisk ålderdom men vi vet att många kommer att bli gamla och vårdbehövande samtidigt. Antalet personer som är 80 år och äldre kommer att öka med omkring 45 procent mellan år 2020 och 2030. Vården och äldreomsorgen är idag inte rustad för att möta alla de som i framtiden kommer att behöva mer vård än i dag. Det här innebär utmaningar för flera olika samhällssektorer. Inte bara statliga insatser kommer behövas utan även kommunala reformer. Så har regeringen också infört värdighetsgaranti och satsning på boenden för äldre. Ändå kanske det inte räcker. Vi måste föra en bred diskussion om hur vi ska möta morgondagens behov, krav och förväntningar. Men inte minst måste vi komma ihåg – återigen – att det i grund och botten handlar om värderingar. De äldres välbefinnande kommer att kräva uppoffringar av de yngre. Och då kommer just den där känslan av gemensam mening att vara avgörande för hur väl vi kommer att klara utmaningen. Återigen - det handlar om samhällsgemenskap.
*
Vi kristdemokrater ska inta den plats i svensk politik där ett värdeorienterat idéparti hör hemma. Det är insikten om att vi bara når det riktigt viktiga när vi erkänner en verklighet bortom ekonomin. Och att det viktiga är ett samhälle som håller ihop som en gemenskap och inte som ett ekonomiskt kontrakt. Vår väg dit går genom relationslinjen. Genom att systematiskt värna och öppna för den värld av mänskliga dygder, plikter och gemenskaper som håller ihop oss som människor och som samhälle. Det är den väg vi kristdemokrater ska föra in Sverige på!
*
Mina vänner,
Ingen ska tvivla på att vi är schysta lagspelare i alliansen. Vi inser alliansens betydelse för Sveriges utveckling. Men ingen ska heller tvivla på att vi finns i svensk politik för att företräda våra värderingar, vår egen politik och ingen annans. Synen på samhällsgemenskapen tar sig uttryck i viljan att stödja den som behöver hjälp. Det behöver vi alla under skeden av våra liv. När vi är barn. När vi blir gamla. När vi drabbas av sjukdom. Då ska vi ha hjälp av en väl fungerande välfärd. Skola, sjukvård och äldreomsorg. Alliansen har genomfört fyra steg när det gäller jobbskatteavdrag. Skattesänkningar som framförallt är betydelsefulla för låg- och medelinkomsttagare. I det valmanifest som alliansen presenterade inför 2010 års val är vi överens om att ta ett femte steg under förutsättning av vi kan se en fortsatt gynnsam ekonomisk utveckling. Fredrik Reinfeldt meddelade nyligen att moderaterna utöver det, vill se ett sjätte jobbskatteavdrag. Vi ska ingalunda utesluta ytterligare skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Det har betydelse för hur många nya jobb som tillkommer. Och större ekonomiskt utrymme är viktigt för familjerna i Sverige. Men politik är att vilja. Och politik är att välja. Jag kommer att fortsätta att kämpa för att minska skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer. Och innan vi kristdemokrater lovar ut nya skattesänkningar vill vi säkerställa att vi kan klara en god vård, en fungerande omsorg och en skola med hög kvalitet… Det är ett tydligt besked från kristdemokraterna.
*
Partivänner,
Regeringen har genomfört en stor och viktig reformering av sjukförsäkringen. Syftet är att de som kan komma tillbaka i arbete ska få allt stöd för att kunna göra det. Andra, som är svårt sjuka eller av annat skäl saknar arbetsförmåga ska förstås inte arbeta. Det gamla systemet var inhumant och ett slöseri med mänskliga resurser. Det var inte värdigt ett välfärdssamhälle. Det var inte ekonomiskt hållbart. Allt fler förtidspensionerades och ingen tog ansvar för utvecklingen. Det här har varit en av regeringens allra viktigaste reformer. Och som alla större reformer måste det vårdas och justeras för att det ska fungera som tänkt. Därför arbetar vi intensivt med de delar där vi märker att det inte fungerar. Vi håller självklart blicken fäst vid alla delar av sjukförsäkringen. Vi vårdar självklart en så pass viktig reform med människors bästa för ögonen. Grunddragen är riktiga -justeringar ska ske för att det ska bli som tänkt. Vi kommer att bevaka detta med falkögon.
*
Mina vänner!
När världen tar sig samman kan stordåd uträttas. Något som verkligen behövs för att förbättra situationen för världens allra fattigaste. Inför millennieskiftet enades världens nationer inom FN om de så kallade Millenniemålen. Åtagandet handlar bland annat om att se till att alla barn, pojkar och flickor, får gå i skolan. Att bekämpa HIV, TBC och malaria. Drastiskt minska barnadödligheten och antalet kvinnor som dör i barnsäng. Nu finns ett gemensamt åtagande om att målen ska vara uppnådda till år 2015… Och fattigdomen trängs faktiskt tillbaka i världen. Ett av målen handlar om extrem fattigdom. Det rör människor som lever på mindre än 1,25 dollar per dag. Allt tyder på att målet är inom räckhåll. När det nås betyder det att antalet fattiga har halverats sedan 1990! Också när det gäller skolgång går utvecklingen i rätt riktning. I länderna söder som Sahara har antalet barn som har tillgång till grundskola gått från 58 procent till 76 procent på tio år. Det handlar om att alla barn får möjlighet att lära sig räkna, läsa och skriva. Spridningen av svåra sjukdomar avtar sakta. Det ger hopp om en bättre framtid för miljoner och åter miljoner människor. När det gäller mödra - men framförallt barnadödligheten - så återstår mycket arbete. 24 000 barn beräknas dö varje dag i förhållandevis enkla sjukdomar. Störst är problemen i de fattigaste länderna i Afrika. Millenniemålen kan med detta för ögonen med rätta beskrivas som det viktigaste löftet till världens fattigaste. Ett löfte om att skapa förändring och förbättring och om att världens länder tillsammans tar sitt ansvar för en bättre värld. Ingenting är enkelt. Men det går! Nationsgränser begränsar inte vårt ansvar för våra medmänniskor. Vi är en del av ett större sammanhang. Och som kristdemokrater har vi i alliansen kämpat för ett fortsatt generöst bistånd. För att Sverige ska prioritera kampen mot fattigdomen, och kampen för mänskliga rättigheter. Det är inte en fråga om att världen saknar ekonomiska resurser. Det är en ren viljefråga. Vill vi nå Milleniemålen – Så gör vi det. Låt oss fortsätta att driva på arbetet för våra allra fattigaste systrar och bröder!
*
TV-vänner,
Vi har kommit över en tv-tablå. Den som de röd-gröna hade tänkt införa om de hade vunnit valet. Eftersom informationen kommer från Wikileaks är jag förhindrad att kommentera tredjepartsuppgifter. Men jag kan återge tablån. Under eftermiddagarna gamla repriser som vi har sett och hört tidigare. Funkade inte då. Funkar inte nu. Programmet Cityakuten som skulle ha sänts under eftermiddagen har utgått eftersom vårdvalet avskaffats och antalet vårdcentraler minskat dramatiskt. 17.00 Efterlyst (repris) – socialdemokraterna söker en ny politik – belöning utlovas till den som kan ge spaningsuppslag. Du kan också ringa in till tipstelefonen om du tror dig ha känt igen nästa sosseledare. 17.30 Antikrundan – direkt från Lars Ohlys presskonferens på Café Marx på Söder. Södra Bergens Balalajkor underhåller. 18.00 Vilse i pannkakan. Trauma-tv för en ny oförstörd generation. 18.15 Görans magasin – Göran Persson recenserar socialdemokratiska partiet från sitt gods. Producent: Erik Fichtelius. 18.30 Språka på socialdemokratiska. Unga örnar får lära sig rätt ordval: i dagens program behandlas områden som att det istället för samhälle heter stat och att valfrihet är att slippa välja. 19.00 Top model – denna säsong deltar Per Nuder, Veronica Palm, Sven-Erik Österberg, Mikael Damberg, Lena Sommestad och Thomas Östros. 20.00 Lyxfällan – teamet besöker Lars Ohly vars parti länge levt över det ekonomiska utrymmet. Lyxfällan sanerar budgetmotionen. 20.30 Blame factory – interiör från utbildningen för blivande partiledningar i de röd-gröna partierna. 21.00 Inaktuellt – en halvtimme högläsning ur socialdemokraternas partiprogram. 22.00 Uppdrag förvanskning – ett program där Ibrahim Baylan lägger saker och ting tillrätta. 23.00 Grannfejden – Morgan Johansson och Thomas Östros bråkar om vem som bär skulden för valförlusten. 23.30 Damberg flyttar in – Mikael Damberg flyttar in hos valberedningens Berit Andnor. Och vid midnatt visas Lost. Ett nervkittlande drama från Sveavägen 68.
*
Mina vänner,
Det här är första gången vi samlas allihop sedan valet förra året. Valresultatet blev inte vad vi önskat och arbetat för. Och jag ska återkomma till det. Men låt oss först se det stora perspektivet. För det stora som har hänt, det är att alliansen har brutit socialdemokratins makt över det svenska samhället. Det rödgröna alternativet är i dag inget alternativ. Det är en splittrad opposition. Och det forna jättepartiet socialdemokraterna är i en djup kris. Det kommer aldrig att kunna nå samma styrka som i gångna tider.
Och väl är det. Gångna tiders Sverige, det var ett Sverige där politisk makt gick före rätt. Där höga skatter tyngde familj och civilsamhälle. Där stat var lika med samhälle och där den enskilda människan är statens egendom i första hand och medborgare i andra. Alliansens valseger innebar att det samhället är borta. Bit för bit, steg för steg, gör vi Sverige till ett bättre land att leva i. Det hade inte varit möjligt utan kristdemokraternas insats i svensk politik. Det hade inte varit möjligt utan ert slit och era uppoffringar under valrörelsen!
Tack för det!
*
Jag vill att vi särskilt uppmärksammar de partikamrater som lyckats riktigt bra i valet. Gått mot trenden och ökat väljarstödet i sina valkretsar. Jag tänker exempelvis på partikamraterna i Stockholms stad som gick fram i riksdagsvalet. Partikamraterna i Markaryd, Ödeshög, Leksand, Hultsfred och Uddevalla gjorde – bland andra - riktigt bra kommunval. Och Knut Isaksson i Dorotea som har tagit plats i fullmäktige. I Hällefors har Arne Rubin gjort detsamma. Båda på orter där vi förra mandatperioden helt saknade representation i fullmäktige. Jag tycker att ni ska ge dom och er själva en särskilt varm och rungande applåd!
*
Men som sagt, för oss gick det inte så bra som vi hade velat. Vi ska erkänna utan omsvep att vi gjorde ett dåligt val. Och vi måste ha en uttömmande debatt kring detta. Jag hoppas att ni känner samma som jag: revanschlystnad. Vi kan bättre. Jag vill att ni ska vara helt ärliga mot er själva när ni nu ger er in i debatten om vårt partis framtid. De senaste opinionsmätningarna har inte varit någon munter läsning. Vi kan inte unna oss lyxen att trippa på tå runt sådant som vi tycker behöver ventileras. Tala från hjärtat. Kristdemokraterna tillhör inte mig eller media eller någon annan. Kristdemokraterna tillhör er och vi behöver raka rör.
*
Efter valet tillsatte vi en framtidsstrategigrupp med Michael Anefur som ordförande. Som ni vet presenterade den sin rapport strax före jul. Rapporten har det talande namnet Kristdemokraterna kan bättre. Framtidsstrategigruppen har åstadkommit en mycket fyllig rapport. Vi får förslag på vilken profil vi ska ha, på vilka områden vi ska satsa och på hur vi ska organisera oss bättre och hur vi ska kommunicera bättre. Men jag ska inte dra innehållet. Jag gissar att ni alla har suttit djupt försjunkna över julbordet och läst rapporten. Det viktiga nu i det här läget är att göra rapporten den ära den förtjänar och diskutera förslagen. Och återigen, ingen äger debatten förutom ni. Men jag vill också ge mitt bidrag och peka på några faktorer som jag tror är viktiga för oss. Det finns ett område där vi har ett grundmurat förtroende och det är välfärden. Jag tror att folk ser oss som ett parti som verkligen bryr sig om de som har det svårast. Som alliansens sociala röst. Som partiet som bryr sig om de utsatta, de marginaliserade och behövande. Som det medmänskliga partiet. Vi har under den mandatperiod som har gått visat att vi gör skillnad när vi får förtroendet att regera. Men vi måste också inse att enbart detta inte räcker i politiken. Sådant förtroende är en plattform att stå på från vilken man sträcker sig vidare. Den är inte nog i sig. Vi bör sträcka oss mot det goda företagandet. Det som inte hämmas av orimliga skatter och regler. Som präglas av skaparglädje istället för girighet och som ser sitt samhällsansvar vid varje vinsttillfälle. Vi bör sträcka oss mot en rättspolitik på etisk grund. En som erkänner att det finns ett behov av förlåtelse och upprättelse i varje brott.
Och att straffet därför är ett erkännande av förövaren som en moralisk person och förmögen till ånger och bättring. En rättspolitik som innehåller alla element i kedjan: förebyggande, skyddande, straffande, förlåtande och återanpassande. Vi bör sträcka oss mot det civila samhället. Gemenskapernas samhälle, det som finns vid sidan av politik och marknad.
*
Sedan tror jag precis som framtidsgruppen att vi måste se över familjepolitiken. Jag har sagt det tidigare och fått en del feed back. Eller som det hette när jag växte upp: skäll. Jag tror att vi för det första ska slå fast att det inte är vilket område som helst i vår samhällssyn. Tvärtom. Familjepolitiken är ett fundament som avgör väldigt mycket av samhällsutvecklingen. Vi ska också vara beredda på att ta fajten mot dom som står i vägen. Alla tycker inte som vi. Familjepolitiken är ett politiskt slagfält där olika politiska filosofier möter varandra i en viktig kraftmätning. Våra förslag ska inte anpassas efter vad som godkänns på liberala ledarsidor. Utan efter vad som är bra för familjer. Vad som gör det möjligt för dem att leva ett gott liv. Vad som ger barn en trygg uppväxt. Människor vill ha en frihetlig familjepolitik. De vill inte bli behandlade som kuggar i ett samhällsmaskineri. Vi är deras röst i debatten. Deras kraft i politiken. Det ankommer på oss att utforma en politik som möter deras behov. För de andra partierna utgår snarare från politikens behov. Från arbetsmarknadsläget eller från sina ideologiers rutnät. Just det faktum att vi skiljer ut oss bland partierna ska inte hämma oss. Tvärtom är det vår styrka. Vi är det enda partiet som har en riktig potential med vår familjepolitik. Det handlar om vårt självförtroende och vår vilja att stå för vad vi tycker även när det blåser. Vi vill föra familjepolitiken framåt. Bort från det makarna Myrdals Sverige, där barn i första hand tillhörde offentliga institutioner och i andra hand föräldrarna. Vi ska ta strid för vår familjesyn.
*
Men vi ska inte heller vara rädda för att vara självkritiska. Och här tycker jag att vi ska ta oss en rejäl funderare. När det gäller vårdnadsbidraget, som är en del av vår familjepolitik, finns det tillgängligt för småbarnsföräldrar i ungefär en tredjedel av landets kommuner. Det borde förstås vara tillgängligt för alla barnfamiljer i hela landet. Vårdnadsbidraget har i nuvarande form tydliga begränsningar. Jag menar att det är viktigt att vi diskuterar hur vi går vidare. Självklara grundpelare måste fortsatt vara verklig valfrihet och rättvisa. Valfrihet borde vara en självklarhet för alla småbarnsföräldrar. Oavsett var de bor i landet. Oavsett vad maktfullkomliga kommunpolitiker vill. För makten ska tillhöra föräldrarna!
*
Mina vänner,
Vi kristdemokrater befinner oss i ett uppfordrande läge. Det är allvar nu. Vi ska ta revansch, det är inte tal om annat. Vi behövs mer än någonsin. Ekonomin går bra. Men vi vill mer. Den politiska kraft som ser samhället bortom ekonomin är inte bara en möjlighet utan ett måste. I ett land som sakta håller på att glida isär. Denna kraft heter kristdemokraterna. Det är upp till oss och ingen annan att täta de sprickor som uppstått i samhället. Det är upp till oss att visa att det finns något mer än en arbetslinje. Det är upp till oss att befria familjer i skruvstäd. Det är upp till oss att se de minsta. Det är upp till oss att visa att det finns en väg till ett sammanhållet Sverige. Att det finns en verklighet bortom politik och marknad. Vi kristdemokrater behöver inte söka utmaningar i svensk politik. De finns där, rakt framför oss.
*
Jag vill att ni låter de här kommundagarna bli avstampet för vår revansch. Trodde någon att den kristdemokratiska förnyelsen stannat upp, låt de veta annat. Trodde någon att vi inte längre skulle vara politikens gränspoliser, gör dem besvikna. Trodde någon att alliansens sociala röst har tystnad, ge dem svar på tal. Trodde någon att en relationslinje inte har något med riktig politik att göra, låt dem förvånas. Och trodde någon att kristdemokrater ser något annat än uppgång framför sig. Låt oss överraska dem tillsammans!
Tack för att ni har lyssnat.