Tal vid Äldreriksdagen på Älvsjömässan i Stockholm (17 april 2008)
Jag vill börja med att tacka för inbjudan. Låt mig säga att jag är mycket glad över det fina samarbete vi upplever att vi har med SKL från socialdepartementets sida. Jag är också glad att er ordförande Anders Knape besökt såväl regeringens pensionärsråd som handikappråd vilka vi regelbundet träffar på Social-departementet. Det är uppskattat. Regeringen och kommunerna behöver gå i armkrok för medborgarnas bästa. Och det är först när beslut omsätts på det lokala planet som många av besluten som fattas i riksdagen får kraft och blir något.
Rubriken för mitt inlägg är ”Mer vetande och mindre tro – om behovet av kunskapsutveckling på äldreområdet”. Kanske kommer jag att ta lite vidare svängar än så. Men låt mig tydligt säga att jag är den förste att understryka vikten av forskning och kompetensutveckling som en grund för en väl fungerande omsorg. Därför har vi nyligen invigt två nationella kunskapscentral; det ena om anhörigfrågor, det andra om demensfrågor.
Därför har vi ökat de statliga satsningarna på äldreforskning för vi vet att det är avgörande för en mer kunskapsbaserad vård. I den utredning som jag beställt och nyss fick levererad som handlar om hur en mer kunskapsbaserad socialtjänst ska kunna uppstå föreslås just att avtal ska slutas mellan stat och SKL. Det är en modell jag tror på. Vi är medparter till varandra – inte motparter. Vi testar systemet redan i år kring missbruks- och beroendevården.
***
Den här ålderstrappan målades 1845. När den presenterades var medellivslängden för män faktiskt bara 42 år. För kvinnor 46 år. Det är inte så konstigt att man upplevde att det började slutta efter 50. Själv fyllde jag 50 för något år sedan och gillar inte den där trappan. Sen dess har medellivslängden ökat markant. Det är en enorm välfärdsframgång att vi idag har en av världens högsta medellivslängder. Men den här ålderstrappan, och synsättet att det är de produktiva åren som är mest värda, lever i hög grad kvar i synen på äldre. Det är viktigt att vi ser de äldre som en tillgång, inte en belastning. Situationen har förändrats:
- fler äldre vill arbete – regeringen möjliggör det,
- fler äldre vill starta egna företag.
Var tredje medlem i Vårdförbundet är intresserad, en del av dem är äldre och har mycket av arbetslivserfarenhet och livskunskap. Det vill vi uppmuntra.
Äldre ska välkomnas i arbetsliv och samhällsliv. Det behöver Sverige.
***
Vi vet att de närmaste tio åren kommer närmare en miljon människor i Sverige att gå in i pensionsåldern. Många kommer att prioritera en god hälsa. Många kommer att ha råd att prioritera upplevelser och resor. På våra äldreboenden riskerar vävningen att bytas ut mot artificiell sol, som man t ex gjort på Playa del Sundsgården i Luleå, eller i Piteå, där den här bilden är tagen. De förbereder sig för resan till den riktiga solen. Den här generationen diggar Mick Jagger och Rolling Stones. Jularbo riskerar att bytas ut på äldreboendena.
***
Vi vet att den demografiska förändringen är en utmaning för äldreomsorgen.
Allt fler blir äldre. Det handlar om att utveckla kvalitet och kvantitet på samma gång. Styrsystemen fokuserar fortfarande på kliniska behandlingsmetoder och miljarder investeras i läkemedelsutveckling. Allt medan hälsofrämjande samtal och aktiviteter ofta lyser med sin frånvaro.
En del görs bland annat med de stimulansmedel som kommuner och landsting kunnat söka. Vi har sett det som viktigt att bistå er i fortsatt kvalitetsutveckling av äldreomsorgen. Sstimulansmedlen om 1,35 miljarder som vi avsätter årligen under 4 år, kan användas för sju olika förbättringsområden. Flera av dem handlar om att förebygga ohälsa. Det gläder mig att så gott som alla kommuner och landsting
kommit in med ansökan och får del av pengarna.
Men det är dags att inse var de stora pengarna finns. Vilka insatser som kan ge en kraftigt ökad livskvalitet för den enskilde och stora ekonomiska besparingar i era sjukvårds- och äldreomsorgsbudgetar. Därför är äldre en av två prioriterade grupper i Folkhälsopolitiska propositionen. WHO beräknar att ca 60 procent av sjukligheten i världen beror på sk ”icke-smittsamma” sjukdomar” medan de smittsamma sjukdomarna står för 40 procent. De stora folksjukdomarna, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer, är i oerhört hög grad betingade av livsstilsfaktorer.
Jag besökte en kunskapskonferens i Umeå, hos Geriatriskt centrum, i förrgår. Idag har 15 procent av befolkningen över 80 år en demenssjukdom. Om sjukdomsdebuten i demenssjukdom kunde skjutas upp i genomsnitt fem år, så skulle antalet demenssjuka minska med 50 %. Idag vet vi att bra kost, motion och aktivitet samt ett socialt aktivt liv skjuter upp insjuknandet.
Idag vet vi att trygghetsboende, dvs att ha eget boende men dela måltidsgemenskap med andra, tv-tittande med andra, vardagen med andra så mycket som man själv önskar och ha tillgång till en trygghetspersonal en liten stund på dagen skjuter upp ett ökat omsorgsbehov med heldygnsomsorg. Det visar studier gjorda på Kungsholmen i Stockholm.
Vi har ett tidsfönster just nu innan äldreboomen träder in. Den bör vi använda väl till att planera och rusta för framtiden. Jag tror att trygghetsboende behövs i varje kommun. Jag vet att det kommer att minska behovet av särskilt boende. Men särskilt boende fattas redan i dag i mer än hälften av landets kommuner enligt er egen bedömning. Det är inte konstigt – 18 000 platser försvann mellan åren 2000 och 2005. Vi ser som en viktigt statlig uppgift att bistå kommunerna att nu få igång byggnation av särskilda boendeplatser. Därför finns ett investeringsstöd som ger rabatt på bygget oavsett vem som är byggherre. Passa på och rusta för framtiden – kom in med en ansökan från din kommun. Sedan halvårsskiftet 2007 när stödet kom på plats har 80 kommuner ansökt om att bygga cirka 3 900 platser. Det är en bra start. men mer behövs.
Totalt är det mer än 8 miljarder vi avsätter under mandatperioden till stöd för äldreomsorgen ute i kommunerna. Mer än någon gång tidigare. Det är en tydlig markering att vi vill bistå när både kvantitet och kvalitet behöver växa.
***
Att få bestämma själv, att få påverka sin egen vardag också när man blir gammal och hjälpbehövande är viktigt för både självkänslan och livskvaliteten. Det är en grundläggande syn inom regeringsarbetet som inte bara berör äldreomsorg utan naturligtvis också hälso- och sjukvården. Det är utgångspunkten när vi nu tagit fram en ny lagstiftning Lag om valfrihetssystem, LOV, där brukaren står i centrum och blir huvudperson. Också inom ramen för de generella välfärdssystemen. Inom äldreomsorgen handlar det om möjligheterna att välja vem som ska leverera hemtjänsten och vilket äldreboende jag vill flytta till när biståndsbeslut fattats.
Jag är mycket glad över att den politiska uppställningen omkring äldres rätt att välja har ökat. Den grundläggande avsikten med ökad valfrihet handlar ju nämligen om att öka den enskildes trygghet. I februari besökte jag Örnsköldsvik. Och där träffade jag Milfred Renlund, 84 år. Hon hade besök av 14 personer från hemtjänsten under förra sommaren. ”Man fick börja om och visa varje gång, hur de skulle göra, visa runt och så.” sa Milfred till mig. Det finns också exempel på att upp till 30 personer besökt äldre under en enda månad. ”Man känner sig som en guide i sitt eget hem därför att personalen byts hela tiden.” sade en äldre kvinna.
Vi vet att det inte skapar trygghet. Vi vet att det skapar oro och ångest. Att kunna välja, och att välja bort det man inte är nöjd med, skapar trygghet.
I Botkyrka säger kommunledningen att vi klarar inte att leverera hemtjänst med kvalitet om vi inte har ett valfrihetssystem. Invandrarföreningar behöver utbilda vårdpersonal för att vi ska klara hemtjänst på 50 olika språk i vår kommun.
Äldre kan och vill välja. Deras anhöriga kan och vill välja när den äldre inte själv förmår. Jag har stora förhoppningar om att vi ska få se många kommuner påbörja införande av ett valfrihetssystem från nästa år. Vi skickar med lite pengar, 280 miljoner, som fördelas mellan de kommuner som påbörjar under 2009. Så fatta beslut och kom in med en anmälan i höst.
En förutsättning för att man ska kunna välja är också att man har kunskap.
Det är en stor brist i Sverige att vi saknar mycket nationell statistik inom det sociala området. Därför är arbetet med kvalitetskriterier och öppna jämförelser angeläget. Jag vill tacka er för det viktiga arbete ni utfört med Öppna jämförelser som jag läser med stort intresse. Det har gett oss mycket kunskap. Men jag menar att det också är ett statligt ansvar att utveckla ett system för kvalitetsjämförelser.
Äldreguiden har orsakat diskussioner. Självklart säger inte Äldreguiden allt.
Det är svårt att mäta kvalitet, här finns barnsjukdomar. Men vi måste börja någonstans och så kan vi efterhand förbättra systemet. Nästa år kompletteras den med hemtjänst och med brukarenkäter. Det blir viktigt.
Vi vet även av tidigare undersökningar att skillnaderna mellan kommuner är stora och kostnaderna är väldigt olika. Och i den kommun som hade högst kostnad för en hemtjänstinsats hade man en medioker kvalitet. Organisation och ledarskap är viktiga faktorer i kvalitetsarbetet.
***
Behovet av en väl utbildad och kompetent personal inom äldreomsorgen är en stor utmaning. På tio års sikt kommer pensionsavgångarna från äldreomsorgen att öka samtidigt som antalet personer i befolkningen med vård- och omsorgsbehov kommer att öka. Det är en svår ekvation. Det kommer att råda stor efterfrågan på utbildad personal. Att göra ett gott arbete är beroende av att vi politiker sänder rätt signaler och att det finns en personalpolitik där det finns tid för eftertanke och reflektion, kompetensutveckling och stimulans.
Jag hade nyligen förmånen att lyssna till PO Sandman, en geriatriker som leder Socialstyrelsens arbete med att skriva riktlinjer för demensvården. Han resonerade om vad det här med kompetens egentligen är. Kompetens är aldrig bara kunskap som fakta. Det är bemötandekunskap, åtgärdskunskap, och etisk kunskap. Handledning är ett kraftfullt instrument för kompetenshöjning.
Regeringen har tillsatt en utredning med uppdraget att lämna förslag på en nationell strategi för kompetensförsörjning så att vi ha beredskap inför framtiden. Utredaren, som heter Gösta Jedberger, ska lämna förslag på enhetliga yrkeskrav och yrkesbenämningar.
Han ska också lämna förslag på hur kompetensbehovet inom sektorn ska kunna tillgodoses och hur vidareutbildning kan förbättras. Det behövs många vägar in i vården, det behövs vidareutbildningar, specialiseringar, det behövs karriärvägar och möjligheter att starta eget inom branschen.
***
Vårdens personal fungerar ofta som handledare också för anhörigvårdare. Dessa fantastiska människor som av kärlek och fri vilja tar på sig ett uppdrag som ofta vara 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. Det orkar naturligtvis ingen. Vi vet att alla behöver stöd i den uppgiften och vi tror att flertalet idag får det ute i flertalet kommuner på ett bra sätt. Medel har utgått till kommunerna under en rad år för att bygga upp verksamheten. Förra året hade 90 procent av kommunerna ansökt om de utvecklingsmedel som finns för anhörigstöd. Och nu vill regeringen lagfästa rätten till det stöd som många alltså redan har.
***
Ja, utmaningarna inom äldreomsorgen är många. Det gäller att ha målet i sikte när vi organiserar äldreomsorgen. Jag tycker att några ryska dockor kan användas som en bra målbild. När vi blir äldre lägger vi på oss nya skal av erfarenheter och vi blir lite rynkigare. Alla åldrar inom sig är värda att bemötas med respekt. Att få vara den person man varit hela livet också när man blir gammal. Att ha roligt hela livet och inse att den sociala samvaron har stor betydelse. Här har frivilligorganisationerna en viktig uppgift. Som äldreminister ser jag er som mina viktigaste samarbetspartners för att vi tillsammans ska åstadkomma att man kan känna sig trygg med att bli gammal i vårt land.
Tack för ordet.