Tal vid seminariet Vården och omsorgen – en framtidsbransch, på Scandic Frimurarehotell i Linköping (14 maj 2008)
Jag vill börja med att tacka så varmt för inbjudan. Det är ett spännande arbete som pågår för att skapa mångfald och bana väg för fler utförare inom äldre- och funktionshinderomsorgen, och i andra verksamheter där omsorg om människan står i centrum. Vi är som regering angelägna om att stimulera en sådan utveckling.
Utgångspunkten för mig som äldreminister är det andra frågor som: - hur kan vi öka tryggheten för äldre? - hur kan den äldre få mer inflytande? - hur kan vi främja hälsa och minska insjuknandet i sjukdomar som ofta uppträder vid högre ålder? Och den långsiktiga frågan är förstås: - vad krävs för att anpassa samhället i stort till det ökande antalet äldre? Det handlar om att sätta brukaren i centrum. Det handlar om ett perspektivskifte och ett tankeskifte.
Vi får återkommande rapporter som pekar på att brukaren inte står i centrum. Låt mig ge er några exempel. Oron och ensamheten är utbredd bland äldre. Och den är ofta kopplad till att man inte tror att man ska få det man behöver, eller att man inte vet var man ska bo i framtiden. Delvis beror detta på att över 18.000 platser i särskilt boende försvann under åren 2000-2005. Socialstyrelsen pekar i en lägesrapport om äldreomsorgen på hur denna brist på lämpliga boenden skapar problem i flera led. En del äldre blir kvar på korttids-boende, som egentligen bara ska vara en övergångslösning, därför att det inte finns på plats i särskilt boende. En del äldre blir kvar på sjukhus trots att de skulle behöva
korttids-boende för att få rehabilitering. Den sammantagna effekten är att äldre vårdas på fel sätt, i former som inte svarar mot deras behov.
En annan brist handlar om dåliga rutiner och otillräcklig omvårdnad. När Socialstyrelsen presenterade resultatet av en landsomfattande undersökning i alla kommuner och äldreboenden, visade det sig bara en tredjedel av de äldre med biståndsbeslut fått vara delaktiga vid utformningen av insatserna.
***
Den här typen av observationer leder mig till slutsatsen att äldres eget inflytande behöver öka. Bristande inflytande, bristande möjligheter att påverka leder till otrygghet. Jag vill göra utrymmet för självbestämmande så stort som möjligt, också för den som har behov av stöd och hjälp. Eller jag skulle hellre säga, särskilt för den som har behov av stöd och hjälp. Jag menar att just för personer, vars frihet redan är inskränkt, måste vi bli extra noggranna med att ge så stor frihet som är möjligt. Naturligtvis inom ramarna för den levnadssituation och de begräsningar man har. Den som inte har full rörelsefrihet känner nog ett extra stort behov av att få påverka vem som hjälper till att sköta hygienen. Den äldre som behöver ledsagning för att gå till banken, kanske vill försäkra sig om att det är en fullt ut hederlig person som ska gå med. Jag är övertygad om att personer med funktionsnedsättning kan och vill välja. Äldre med hemtjänst och deras anhöriga kan och vill välja.
I februari besökte jag Örnsköldsvik. Och där träffade jag Milfred Renlund, 84 år. Hon hade besök av 14 personer från hemtjänsten under förra sommaren. ”Man fick börja om och visa varje gång, hur de skulle göra, visa runt och så.” sa Milfred till mig.
Det finns också exempel på att upp till 30 personer besökt äldre under en enda månad. ”Man känner sig som en guide i sitt eget hem därför att personalen byts hela tiden.” sade en äldre kvinna. Att kunna välja, och att välja bort det man inte är nöjd med, det skapar trygghet. Att kunna bo som man vill, bestämma över sitt sociala liv, resa bort är inte längre självklarheter. Kanske är det också så att en sjukdom eller ett funktionshinder ytterligare minskar friheten.
Och just därför måste det offentliga garantera så stor valfrihet som möjligt över det som är möjligt för den enskilde att bestämma. Dit här rimligen att kunna välja vem som ska hjälpa mig med de mest grundläggande behoven, att komma upp på morgonen, hygien, matlagning osv. Och att slippa oroa sig för morgon duschen.
***
Valfrihet förutsätter två saker: något att välja mellan, alltså flera utförare, mångfald. Och kunskap och tillräcklig information hos den som ska välja. Lagen om Offentlig Upphandling, LOU, har varit otymplig och svårhanterlig när det gäller sociala tjänster. För en och en halv månad sedan levererade därför Fritt val-utredningen sitt förslag. Och man föreslår en LOV – en Lag Om Valfrihetssystem. Avsikten är ju som ni vet ett annat förfarande för att ideella och privata aktörer ska kunna erbjuda sociala tjänster. Inte bara äldreomsorg – det ska kunna tillämpas också för till exempel missbruksvård och de flesta andra tjänster som ryms under socialtjänstlagen.
Inom äldreomsorgen handlar det om möjligheterna att välja vem som ska leverera hemtjänsten Och vilket äldreboende jag vill flytta till när biståndsbeslut fattats På det här sättet kommer brukaren i centrum när man genom sitt eget val kan påverka innehållet och utförandet.
Vi kommer också ifrån de hårt kritiserade stora upphandlingarna av hemtjänst och äldreboenden. Där är det politiker som gjort valet åt de äldre. I det nya systemet är det de äldre och deras anhöriga som gör valet åt sig själva. I det gamla upphandlingssystemet är det priset som i huvudsak varit avgörande. I det nya är meningen att det finns ett fast pris, lika för alla. Och den som lockar flest kunder blir framgångsrik. I det gamla systemet med upphandling utesluts alla utom den som vunnit upphandlingen. I det nya får man inte begränsa antalet utförare.
En av de mer intressanta reaktionerna på valfrihetsförslaget kom från Botkyrka kommun, söder om Stockholm. Det är en mycket mångkulturell kommun där hemtjänst idag bedrivs på 50 olika språk. Och den styrs sedan länge av socialdemokraterna. Botkyrka ser valfrihetssystem som en enda möjligheten att kunna tillgodose behovet av hemtjänst på så många olika språk. Man till och med uppmanar invandrarföreningar att starta hemtjänstverksamhet.
Men, även för personalen i äldreomsorgen innebör det här nya möjligheter. Vårdförbundet gjorde en enkätundersökning bland sina medlemmar. Och det är en tredjedel som svarar att de skulle kunna tänka sig att starta eget inom vården. Ett exempel såg jag i Dagens Nyheter. Några kvinnliga anställda, alla över 50 år, bildade företaget Vårdstyrkan och kunde ta över verksamheten i ett äldreboende i Täby. Ewa Johansson säger: ”Man kommer närmare besluten och har möjlighet att göra något här och nu. Jag öskar att fler skulle kunna starta eget för det är så roligt.”
***
En förutsättning för att kunna välja är att man har information. Här tror jag att remissrundan på valfrihetsutredningen ska ge en del intressanta synpunkter. Men det kommer alltså att vara kommunen, i vissa verksamheter kanske landstinget, som har avtalet med utföraren.Och det är då kommunen som ansvarar för att brukaren får tillräcklig information om vilka utförare det finns. Därtill ska det finnas ett ickevalsalternativ för den som inte vill eller kan välja.
Slutsatsen är att den enskilde blir huvudperson och kan påverka den omsorg, vård och service man får. Slutresultatet blir ökad trygghet. Känslan att man kan påverka sin egen situation leder till tillförsikt och minskad oro. För att skaffa underlag för att jämföra olika äldreomsorg finns uppdrag till Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och landsting att arbeta fram system för öppna jämförelser. Ett led i detta är också den Äldreguide som Socialstyrelsen presenterade nyligen. Här kan kommunen, det enskilda äldreboendet och du som privatperson jämföra äldreomsorgen i hela landet. Ända ner på äldreboendenivå går det att jämföra.
Man kan konstatera att det är väldigt olika i olika kommuner. Och några saker var förvånande. Jag nämnde inledningsvis om att nattfastan är för lång i 60 procent av kommunerna. När det gäller delaktighet i beslut om hemtjänst, fick de äldre vara med bara i en tredjedel av kommunerna. Självklart säger inte Äldreguiden allt. Det är svårt att mäta kvalitet och det är klart att det finns barnsjukdomar. Men vi måste börja någonstans. Och från och med i höst görs också enkäter bland de äldre själva. Det resultatet kommer att finnas med från nästa år. Äldreguiden ska också utvecklas att innehålla mer, till exempel uppgifter om hemtjänsten.
Men målsättningen är att äldre ska få veta hur det ser ut på olika ställen i landet. Så att man kan använda Äldreguiden för att kunna göra ett fritt val mellan olika äldreboenden. Öppna jämförelser driver också på kvaliteten. Vi vet från tidigare undersökningar att skillnaderna mellan kommuner är stora. Kostnaderna är väldigt olika. Och i den kommun som hade högst kostnad för en hemtjänstinsats hade man en medioker kvalitet.
Organisation och ledarskap är viktiga faktorer i kvalitetsarbetet. Genom öppna jämförelser får personal, ledning och politiker veta hur man ligger till, och de goda exemplen lyser så de kan spridas vidare. De skapar ett förändringstryck inifrån systemet. I Emmaboda som jag besökte nyligen har en livlig kvalitetsdiskussion kommit igång tack vare Äldreguiden
Regeringen beslutade nyligen om de 280 miljoner kr som finns som stimulansmedel för det nya valfrihetssystemet. Avsikten är att kommuner snabbt ska kunna pröva att införa valfrihet. Socialstyrelsen ska fördela medlen.
***
Den bästa kontrollen av utförarna sker förstås av den som nyttjar en tjänst. När Milfred Renlund i Örnsköldsvik byter utförare, därför att hon är missnöjd med bristande kontinuitet, så är det ett kraftfullt sätt att påverka kvaliteten.
En bra och fungerande tillsyn över olika verksamheter syftar främst till att granska olika huvudmäns verksamhet. Det är en slags årlig bilbesiktning. Men man ska också komma ihåg att tillsyn är bra för den individ som är föremål för beslut enligt Socialtjänstlagen. Flera rapporter påvisat tyvärr stora brister i hur tillsynen fungerar. Den sk Tillsynsutredningen har utrett detta. I princip kan man säga att den har föreslagit att tillsynen läggs hos en central myndighet. Det skulle innebära att Länsstyrelserna inte skulle ha hand om tillsyn enligt Hälso- och sjukvårdslagen eller Socialtjänstlagen. Utredningen nu är ute på remiss nu och jag tror det har inneburit, och kommer att fortsätta innebära, ett nyttigt fokus på tillsynen.
***
Befolkningens behov behöver också sättas in i ett europeiskt perspektiv.
Medlemsländerna i EU behöver börja samarbeta om äldrefrågor. Inför Sveriges ordförandeskap i EU 2009 vill jag gärna sätta frågorna om demografi och den åldrande befolkningen på dagordningen. Det gäller både de möjligheter det innebär. Och de problem som kan tänkas komma. Det finns ett stort internationellt intresse för svensk äldreomsorg. Inte minst märks det på antalet studiebesök från andra länder. Ofta står frågor om kvalitet i fokus. Och självklart finns det utländska erfarenheter som vi kan ta tillvara.
När ett stort internationellt intresse kombineras med det europeiska samarbetet öppnas möjligheter till ökad export inom vård- och omsorgsbranschen.
Utsikter till tjänsteexport..? hur stor är dagens export av vård- och hälsotjänster?
***
Låt mig nu avslutningsvis få er att lyfta blicken något. När den här ålderstrappan presenterades 1845 var medellivslängden för män faktiskt bara 42 år. För kvinnor 46 år. Det är inte så konstigt att man upplevde att det började slutta efter 50. Den här ålderstrappan avspeglar tyvärr också synsättet att det är de produktiva åren som är mest värda.
Vi har upplevt en fantastisk välfärdsutveckling de senaste hundra åren. Sen 1845 har medellivslängden ökat till 79 år för män och 83 år för kvinnor.
Den här ålderstrappan från 2008 känns möjligen mer relevant för vår tid.
Många som går i pension nu ser fram mot en ”andra ungdomstid”. Enligt en undersökning som företaget Kairos Future gjort, så tycker nyblivna pensionärer: att livet mellan 65 o 80 är som livet före, bara friare. Pensionär blir man när man är 80 och går med rullator. Undersökningen visar också att 44 procent lyssnar mest på rockmusik. På våra äldreboenden kommer vi att få byta ut Kalle Jularbo mot Bruce Springsteen. En fjärdedel i undersökningen säger också att de vill jobba så länge som möjligt. En undersökning från Manpower visar att mer än var tionde svensk planerar att jobba längre än 65 år. Var tredje egenföretagare avser att jobba längre. Nästan tre av fyra 40-talister tänker resa mer utomlands, och en fjärdedel tänker flytta till ett varmare land.
På våra äldreboenden kan alltså vävningen komma att bytas ut mot artificiell sol, som man t ex gjort på Playa del Sundsgården i Luleå, eller i Piteå.
***
Att äldre och personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att välja handlar om värdighet och respekt. Det är många som upplever att deras integritet och självbestämmande kraftigt begränsas när de blir gamla. Det är inte så konstigt, åldrande innebär ju förstås begränsningar det känner alla till som åldras. Och just därför måste valfrihet och påverkan bli så stor som möjligt. Det som är något självklart inom till exempel skolan och barnomsorgen, har setts som onödigt. Eller, i värsta fall, felaktigt när det gäller äldre.
Att få bestämma själv, att få påverka sin egen vardag också när man blir gammal och hjälpbehövande är viktigt för både självkänslan och livskvaliteten. Det här är en grundläggande syn inom regeringsarbetet som inte bara berör äldreomsorg utan naturligtvis också hälso- och sjukvården.
Jag drar mig till minnes ett citat av Henry Ford. Han, som bara tillverkade svarta Ford-bilar, lär ha sagt att människor får välja vilken färg de vill så länge de väljer svart. Jag är mycket glad över att den politiska uppställningen omkring äldres rätt att välja har ökat. Och att den inställning som Henry Ford möjligen hade, är ovanlig numer. Regeringen vill medverka till att det ska finnas en mångfald av aktörer – offentliga, privata och idéburna, som alla ska kunna verka långsiktigt. Då kan brukaren hamna i centrum.
Tack för ordet.