Tal vid invigning av seminariedagen ”Bygg om ålderstrappan”, vid Karolinska Institutet i Stockholm, onsdag den 6 februari 2008
Tack för möjligheten att vara här. Arrangörerna av dagens seminarium tar sig an äldrefrågorna ur flera olika synvinklar. Det vill jag gärna uppmuntra. Allt för länge har åldrande setts i huvudsak som ett problem när det i själva verket rymmer så många möjligheter.
När den här ålderstrappan presenterades 1845 var medellivslängden för män faktiskt bara 42 år. För kvinnor 46 år. Det är inte så konstigt att man upplevde att det började slutta efter 50. Sen dess är det nog främst minskande barnadödlighet som gjort att medellivslängden ökat så markant. Ålderstrappan avspeglar tyvärr också synsättet att det är de produktiva åren som är mest värda. Själv fyllde jag 50 för något år sedan och gillar inte den där trappan.
***
Det här är min vän Emil tillsammans med sin fru Elsa. Emil fyllde 95 år igår. Han ville gå datorkurs hos sin pensionärsförening när han var 90 år. De tyckte han var för gammal eftersom de inte kunde registrera folk över 90 år, Nu använder han datorn till att mejla med barnbarnen och barnbarnsbarnen, mest varje dag, När de på äldreboendet har besök av en dragspelare, googlar Emil på Evert Taube och skriver ut sångtexter.
***
Ändå lever gamla tiders ålderstrappa i hög grad kvar i synen på äldre. Det finns en dyrkan av ungdomen som möter oss överallt; i nyhetsvärdering i medier, i reklamen och det förmedlas genom normer och värderingar. Synen på åldrandet sitter i våra system, i våra lagar och inte minst i våra sinnen. Det är som om vi skulle ha mentala ålderstrappor inmonterade.
Föreställningen att 95-åringar inte använder datorer, till exempel. Enligt SCB är det ungefär 40 % av alla män mellan 75 och 85 år som har tillgång till en dator. Tyvärr finns ingen statistik för personer över 85 år vilket säger något om ålderstänkandet hos SCB.
Antalet träffar på Google brukar kunna avslöja en del om svenskarnas tankevärld: En sökning på ”Gammal och sjuk” ger 865.000 träffar. ”Ung och stark” ger 1.310.000 träffar. ”Ålderdom” ger knappt 62.000 träffar. ”Ungdom” ger nästan 13 miljoner träffar!
***
Ålderdiskriminering är en utbredd företeelse. För en vecka sedan lämnade regeringen ett förslag till en diskrimineringslagstiftning. Flertalet EU-länder har redan en sådan. Nu blir ålder en ny diskrimineringsgrund – det blir alltså förbjudet att diskriminera någon pga ålder i arbetslivet, också i Sverige. Jag menar att det är absolut nödvändigt. Sju av tio företag drar sig för att anställa människor över 50 år. Men om det däremot finns många unga i företaget är man mer benägen att anställa äldre..
I en norsk undersökning svarar arbetstagarna själva att de upplever att många förmågor ökar med stigande ålder, exempelvis arbetsförståelse, problemlösningsförmåga, konflikthantering. Förmågor som är väldigt viktiga på arbetsplatsen.
Regeringens avsikt är att det ska löna sig att arbeta. Det ska vara möjligt att stanna kvar i arbetslivet även efter pensionsåldern. Numer finns en rätt att stanna kvar till 67 år. Allt fler gör det. En undersökning från Manpower visar att mer än var tionde svensk planerar att jobba längre än 65 år. Var tredje egenföretagare avser jobba längre. Skälen är både privatekonomiska och att det är roligt. Regeringen har också sett till att man får dubbelt jobbskatteavdrag om man jobbar efter 65 år. Det som är bra för den enskilde i det här avseendet är också bra för samhället.
Fler äldre startar också egna företag. Jag hörde ett exempel på radion om Rune. Han hyr ut tjänster – byggjobb och hushållstjänster, som utförs av pensionärer. Alla som jobbar hos honom är över 65 år, den äldste är 81 år. Jag ser framför mig att fler ålderspensionärer kommer att ombes stanna kvar som mentorer i arbetslivet och ta hand om lärlingar på arbetsmarknaden. Det som saknas i arbetslivet är ofta flexibilitet och att successivt kunna avsluta sitt arbete.
***
De senaste hundra årens ökade medellivslängd innebär en enorm välfärdsutveckling. Undersöknings- och framtidsstudieföretaget Kairos Future har skrivit boken ”Rekordgenerationen”. Det finns lite olika skolor om hur denna rekordgeneration tänker och hur de prioriterar. Det är förstås individuellt. Men ganska klart är nog att de kommer att prioritera en god hälsa, de kommer att ha råd att prioritera upplevelser och resor och de har en levnadsstandard och krav på en sådan som är större än tidigare generationer.
Medan tidigare generationer var mer oroade över att gå i pension - är dessa mer roade. Jag vet inte om ni noterade bilagan i gårdagens Svenska Dagbladet. Den hade titeln ”Den ljuva tiden”.
Det här är generationen som lyssnar på Rolling Stones. Man kan notera att Mick Jagger tillhör rekordgenerationen. Jag tror att den här generationen bereder sig på att hålla igång på samma sätt som Mick Jagger. Inte att mata duvor i parkerna.
Utvecklingen av demografin inom EU föranleder medlemsländerna i EU att börja samarbeta om äldrefrågor. Inför Sveriges ordförandeskap 2009 vill jag gärna sätta frågorna om demografi och den åldrande befolkningen på dagordningen. Det gäller både de möjligheter det innebär. Och de problem som kan tänkas komma. I hela Europa kan vi räkna med att ca en tredjedel av befolkningen kommer att vara 60 år eller äldre år 2025. Andelen äldre-äldre, alltså över 80 år, kommer att öka markant.
Att en större andel av befolkningen uppnår hög ålder ökar oftast vård- och omsorgsbehovet i alla länder. Men allt fler äldre mår också allt bättre och vill och kan vara aktiva. Det innebär alltså också möjligheter att fler vill vara i arbete och att man får fler friska år efter pensionen
***
Folkhälsoinstitutet i Sverige har lett projektet, Healthy Ageing. WHO, och nio andra EU-länder har deltagit. Uppdraget gällde att fundera över hur vi ska kunna erbjuda bra hälsa och god livskvalitet för människor i livets senare skeden. Tre rekommendationer ifrån det här projektet vill jag ta upp och sända med er att fundera över:
Den första rekommendationen är ”Det är aldrig för sent att främja god hälsa”. Alla som har upprepat sina nyårslöften om godis, rökning eller att börja träna vet vad jag menar: Så länge man lever är det aldrig för sent att börja. En viktigt del av det hälsofrämjande arbetet i äldreomsorgen är det som personalen gör. Arbetsuppgifterna inom vård och omsorg för äldre skiljer sig idag avsevärt från det arbete som utfördes för 15 år sedan. Det är mindre av hushållsskötsel och mer av mycket kvalificerad vård, omvårdnad och omsorg. De äldre som har äldreomsorg är allt oftare mycket gamla och multisjuka, har demens eller är personer som behöver vård i livets slutskede. Anhöriga tar ett allt större ansvar som vårdare och är också oftare personer som också behöver stöd.
Kraven på omvårdnadspersonalen ökar därför. Kompetensstegen har satt fokus på behovet av fortbildning och har i sitt slutbetänkande i november förra året presenterat förslag på modeller för hur kompetensutvecklingen kan ske. En utredning som ska ledas av Gösta Jedberger har just börjat arbeta med dessa frågor.
Tre saker är viktiga som vi har skickat in i utredningen. För det första är det så att ungefär hälften av de som anställs i dag saknar en grundläggande omvårdnadsutbildning. Det är viktigt att det finns en grundläggande gymnasieutbildning. En fungerande fortbildning på arbetsplatserna är också absolut nödvändig. För det andra finns det en mycket stor samlad kompetens och erfarenhet inom äldreomsorgen. Det är viktigt att personal som har kunskaper men saknar formell utbildning ges möjlighet att validera sina kunskaper och komplettera de kunskapsluckor som eventuellt finns. För det tredje så måste status, arbetsvillkor och karriärvägar förbättras.
Den andra rekommendationen från Healthy Ageing handlar om: självbestämmande. Rätten att bestämma över sig själv är avgörande för att man ska känna värdighet och autonomi. Det är viktigt att kunna lägga fast en värdegrund för äldreomsorgen. Det finns sedan länge en värdegrund för skolan och förskolan. En värdegrund för äldreomsorgen kan handla om att säkerställa ett värdigt bemötande i livets alla skeden, oavsett om den gamle är aggressiv, har demens osv. I en stressad tillvaro kan en värdegrund hjälpa till att prioritera i vardagen. Det kanske är viktigare att sitta kvar en stund hos den gamla och prata. Eller att äta med de äldre istället för att susa runt och stöka med disken.
***
Självbestämmande är förstås också rätten att välja. För många äldre, och för personer med funktionshinder, som bor i särskilt boende, är det redan så stor del av självbestämmandet som tagits ifrån dem. Möjligheten att komma ut, planera sin vardag, äta när man vill, träffa sina vänner när man vill. Just för personer, vars frihet redan är inskränkt, måste vi bli extra noggranna med att ge så stor frihet som är möjlig.
Ökad valfrihet ger också ökad trygghet och tilltro till äldreomsorgen. Jag träffade nyligen personal från ROSSAB - Real Omsorg i Stor Stad AB i Järfälla. Deras specialitet är att de erbjuder hemtjänst på olika språk. För äldre invandrare, som kanske förlorat det svenska språk de lärt sig i vuxen ålder, är det tryggt just att kunna välja hemtjänst på sitt eget språk. Eller för de som lider av att det är stor personalomsättning bland hemtjänstens personal. Att då faktiskt kunna välja bort den hemtjänstenheten och prioritera en utförare som erbjuder få personer som kommer.
För den som levt med ett husdjur hela sitt liv är det mycket värdefullt att ha det hos sig. Jag har sett att man nu planerar ett sådant äldreboende i Stockholm. Utredningen om Fritt val i äldreomsorgen presenteras i slutet av denna månad.
***
Jag menar att vi behöver ett tankeskifte i Sverige. Det kinesiska tecknet för gammal har synonymerna ”klok, vis, erfaren och vördnadsvärd”. Slår man upp ordet i en svensk ordbok kan man få se att det betyder: ”antik, föråldrad, omodern och mossig”. Vi behöver ett tankeskifte.
***
Den tredje rekommendationen är att satsa på forskning. Det är en rekommendation riktad såväl till EU-kommissionen som till medlemsländerna. Jag vill verkligen understryka värdet av detta. Jag slås varje dag av hur mycket det är som vi fortfarande inte vet. Vi behöver kunskap om vad som fungerar och vad som inte fungerar i praktiken. Vi måste bli bättre på att knyta ihop ny kunskap med praktisk verklighet.
Regeringen har vidtagit många åtgärder för mer forskning och kunskapsutveckling. Jag ska inte trötta er med det. Men jag vill i alla fall nämna de två kompetenscentra som inrättas för anhörigfrågor och för demensfrågor. Avsikten är att de ska samla in kunskap och sprida ut den till alla verksamma inom äldreomsorgen. Anhörigcentrat ska ligga hos Regionförbundet i Kalmar. Demenscentrat ska, som ni säkert väl vet, ligga hos Stockholms läns äldrecentrum och Silviahemmet. Det kommer att invigas inom kort. Det kommer att bli en resurs för vårdpersonal, för anhöriga och för beslutsfattare. Och ytterst naturligtvis till gagn för de äldre.
Ökad kunskap är en viktig förutsättning för att klara de utmaningar som vård och omsorg för äldre står inför. Och att vi kan mäta och jämföra. Socialstyrelsen har fått ett uppdrag som vi kallar ”Öppna jämförelser”. Den första delen, som handlar om äldreomsorgen, presenterades strax före nyår. Det är intressant läsning. Där kan man se att nattfastan är alldeles för lång – mer än elva timmar - i 60 procent av kommunerna. Elva timmar anses vara gränsen för när risk för undernäring finns.
En annan överraskning var att bara en tredjedel av de äldre hade fått vara med i processen inför biståndsbedömningen. Det är upprörande. När beslut ska fattas om en äldreomsorgsplats eller om man ska få hjälp med hemtjänst, måste ju den äldre själv eller hennes anhöriga få ge sin syn på saken. Detta är en organisationsfråga som det inte kostar pengar att förändra.
Hittills har redovisningen varit på kommunnivå. Men 1 april kommer det att redovisas på äldreboendeenhetsnivå. Det läggs upp på Internet via Socialstyrelsen och kallas för Äldreguiden. Statistik ger oss viss kunskap. Men forskning är en förutsättning för ett friskt åldrande – att finna de goda, preventiva metoderna.
***
Varje äldre ska kunna påverka i så stor utsträckning som möjligt. Målet måste vara att varje människa ska kunna fortsätta att vara den peson man är också när man blir gammal och hjälpbehövande.
Jag tycker det passar med att citera ur Mitch Alboms bok Tisdagarna med Morrie:
- Mitch, jag gillar att bli gammal.
- Gillar du det?
- Det är så enkelt. När man växer upp lär man sig mer och mer. Om man alltid skulle vara tjugotvå, skulle man alltid vara lika okunnig som man var då. Att åldras är inte bara sönderfall, förstår du. Det är växande. Det är mer än det negativa att man ska dö, det är också det positiva att man förstår att man ska dö, och att man lever ett bättre liv för den skull.”
Tack för ordet.