Barnfattigdom och föräldraansvar
Under de senaste veckorna har barnfattigdom blivit en brännande fråga. Det är bra att brister i vårt samhälle lyfts fram, och det är bra att barnens situation sätts i fokus. För oss kristdemokrater är barns behov av en god start i livet en självklar politisk ståndpunkt.
Antalet fattiga barn ökar i vårt land, enligt Rädda Barnens rapport. Och debattörer diskuterar olika förslag till lösningar.
Den främsta orsaken till barnfattigdom, och som det råder enlighet om, är att föräldrarna saknar arbete. Minskade inkomster genom arbetslöshet slår mot hela familjen. Därför måste trösklarna till arbetsmarknaden sänkas. Och i de fall det bara finns en förälder som ensam står för försörjningen är det naturligt att hushållsinkomsterna oftast blir lägre.
Inom ramen för gällande trygghetssystem finns en åtgärd som kan ge bättre ekonomiska villkor efter föräldrarnas skilsmässa. Idag tycks uppfattningen vara att det är en enkel och självklar åtgärd att den som har hand om barnen (oftast kvinnan) ansöker om underhållsstöd. Men underhållsstöd, dvs det som förmedlas via Försäkringskassan och sedan utkrävs av den andra föräldern (oftast pappan), är att betrakta som ett minimibelopp. Om föräldrarna istället kunde prata sig samman om hur det ekonomiska ansvaret för barnet ska fördelas, skulle 90 procent av barnen i de tre lägsta inkomstgrupperna få det bättre ekonomiskt. Här finns sannolikt en stor okunskap och detta är något som socialtjänst och jurister borde informera bättre om. För barnens bästa.
En fortgående konflikt och missnöje med fördelningen av det ekonomiska ansvaret för barnet är oftast till skada, inte bara för ekonomin utan främst för barnen. Barn uppfattar omedelbart pyrande konflikter mellan föräldrarna och det skapar otrygghet. Barn vill kunna lita på och ha goda kontakter med båda sina föräldrar och de flesta föräldrar vill ta sitt föräldraansvar. Vi måste därför få till stånd en förändring så att särlevande föräldrar kan bli överens om barnets ekonomi och fortsatt kan ta det gemensamma ansvaret.