Hur blir Perssons bokslut?
I oktober 1994 blev Göran Persson Sveriges finansminister och 1996
upphöjdes han till partiordförande och statsminister. Vad har hänt under de
tio år som han nu suttit vid makten? Har välfärden fått den skjuts framåt
som han har utlovat? Har Sverige gått åt rätt håll under drygt tio år av
socialdemokratiskt styre?
Det visar sig att Göran Persson har misslyckats på punkt efter punkt.
Socialdemokraterna – som själv utnämnt sig till den främste garanten för
full sysselsättning och välfärd – har i själva verket fört Sverige i fel
riktning på dessa områden.
Antalet vårdplatser i Sverige har minskat med 40 procent sedan 1994. I
Kalmar län har antalet vårdplatser under perioden 1994-2003 minskat från
1305 till 754 stycken. Antalet platser i den psykiatriska vården har
relativt sett minskat ännu mer. I Kalmar län har antalet psykiatriplatser
minskat med hela 47 procent, från 262 till 122 stycken mellan 1994 och
2003.
Barngrupperna i förskolan har ökat med i genomsnitt två barn per grupp,
från 15,5 år 1994 till 17,2 år 2004. Var fjärde barn finns nu i en grupp
med 20 barn eller fler. Sedan maxtaxan infördes har trycket på förskolan
ökat ytterligare, vilket på många håll leder till allt större grupper.
Familjedaghemmen har effektivt pressats tillbaka. För tio år sedan fanns
det 308 barn i Kalmar kommuns familjedaghem. Vid senaste årsskiftet fanns
det bara 143.
Även näringslivsklimatet har försämrats i Sverige under Göran Persson.
Nyföretagandet har minskat och antalet konkurser är fortsatt högt. Antalet
nyregistrerade företag minskade med nästan 6 500 stycken mellan 1994
och 2003. Antalet sysselsatta i nystartade företag minskade med drygt 6
procent år 2003. Antalet utlandsägda företag ökade mellan januari 2002 och
december 2003 från 8501 företag till 10 077. Trots dessa dystra siffror
kommer Perssons regering aldrig till skott med regelförenklingsarbetet och
viktiga skattesänkningar för företag, som är så nödvändiga. Priset får alla
arbetslösa betala.
Göran Persson håller också på att misslyckas i den gren han enligt sig
själv är duktigast på, nämligen statsfinanserna. Trots att konjunkturen
just nu är relativt god måste socialdemokraterna nästa år låna 54 miljarder
kronor för att få budgeten att gå ihop.
Över en miljon människor, mätt i årsarbetskrafter, är på ett eller annat
sätt utanför arbetsmarknaden och lever på bidrag. Inte sedan krisåren under
början av 1990-talet har det sett så illa ut. Istället för att göra det
attraktivt att arbeta eller anställa har socialdemokraterna regelmässigt
gjort tvärtom. I den nu föreslagna budgeten anslås 10 lånade miljarder
kronor för att kommunerna ska kunna anställa 20 000 arbetslösa
svenskar med oklara arbetsuppgifter. Det är ett oerhört resursslöseri både
med pengar och människors tid och kraft.
Sverige behöver göra ett definitivt bokslut med Göran Persson och hans
politik. Sverige behöver få en regering som värnar trygghet och välfärd.
Vi vill visa att maktskifte kan innebära förändring. Hösten 2002 fick
landstinget borgerligt styre med Kristdemokraterna som största parti i
alliansen. Efter 10 år av socialdemokratiskt styre har trenden i Kalmar
läns landsting brutits. Under 2003 mer eller mindre upphörde neddragningen
av antalet vårdplatser och inom psykiatrin ökade till och med antalet.
Därmed går Kalmar län emot rikstrenden. Köerna har kortats samtidigt som
ekonomin vänts från ett rejält minus till ett plus. I Timbros undersökning
får Kalmar läns landsting bästa placering vad det gäller tillgänglighet för
andra året i rad. Detta visar att majoritetsförhållanden i landsting spelar
roll och att ett maktskifte kan få positiva effekter även om
Socialdemokraterna fortsätter att styra landet.
Vi kristdemokrater utmanar den sittande regeringen och är redo att ta
fajten! Fajten för en bättre vård och omsorg, för barnen och familjerna
samt för jobben och företagen. Kort sagt; fajten för ett bättre Sverige!
Chatrine Pålsson
Riksdagsledamot för Kristdemokraterna