Tal i riksdagen den 11 november 2004.
Anf. 139 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Ylva Johansson välkommen som statsråd och som ansvarig för en av befolkningens allra viktigaste frågor. Det är sannerligen en stor utmaning, och många av oss har stora förväntningar på Ylva Johansson.
Jag har tidigare sagt i denna kammare att jag är näst intill generad över hur den sittande regeringen har negligerat och nonchalerat de grupper av personer som inte själva kan tala för sig. Jag tycker att det är beklämmande.
I den föregående interpellationsdebatten tog Ulrik Lindgren upp frågan om vård i livets slutskede. Människor med psykisk sjukdom är ett annat sådant område.
Människor får inte den vård och behandling som de behöver. Det känns svårt när personer med psykisk sjukdom som söker vård blir avvisade därifrån. Då kanske vissa av dem begår våldshandlingar som de inte skulle ha begått om de inte hade varit sjuka. Dessa handlingar kommer man aldrig i livet ifrån. Det är väldigt allvarligt. Det finns tyvärr många exempel på sådana händelser som har inträffat i Sverige.
Det svar som jag har fått på min interpellation handlar om handlar om Anders Miltons utredning. Problemet är att regeringen inte gör som han säger.
Jag frågade om Ylva Johansson var beredd att tillskapa tusen nya vårdplatser. Enligt Anders Miltons förslag är det vad som behövs inom psykiatrin. Om man nu har inrättat en psykiatrisamordnare med ett så viktigt uppdrag måste väl regeringen vara lyhörd för vad han säger. Regeringen avsatte inte alls de pengar som Anders Milton behövde.
Det känns kanske fel att just Ylva Johansson som nyss har tillträtt ska få skulden, men det är väl en utmaning så god som någon för ett nytt statsråd att verkligen lita till den expert som man har tillsatt. Då handlar det om både resurser och idéer om hur man ska tillskapa de vårdformer som behövs.
Sedan vill jag ställa en fråga om vårdgaranti, vilket vi borgerliga partier har krävt i flera år. Vi hade också ett gemensamt borgerligt förslag 2002. Menar Ylva Johansson att en psykotisk patient ska behöva vänta i tre månader på vård? Det är klart att det är jättebra med en vårdgaranti, men här handlar det om att kunna erbjuda hjälp nu till de människor som är i behov av akuta insatser.
När det gäller denna överenskommelse, vet man att den blir av? Det står att man ska träffa en överenskommelse med Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet. Hur ska människor som är i behov av vård i dag kunna vara säkra på det blir av? Man måste ju handla nu. Läget är akut.