Kriminalisera passivitet vid brott
Ett antal fasansfulla våldsdåd har under senare tid uppmärksammats. En del
har haft dödlig utgång medan andra har haft ”turen” att komma levande ur
situationen. Rädslan på gator och torg sprider sig och allt fler väjer sig
från att gripa in och skydda ett brottoffer dels på själva brottplatsen
dels i rättssalen. En trygg rättstat och frånvaron av kriminalitet är
tillsammans med ekonomisk trygghet de komponenter som skapar ett tryggt
samhälle med trygga medborgare. Frånvaron av brott kommer förmodligen
aldrig att förekomma men vi måste sträva efter och göra allt vi kan för att
hålla nere antalet brott. Vi har alla ett moraliskt ansvar att se till att
så få människor som möjligt utsätts för våld och kränkningar. Polisen har
naturligtvis det yttersta ansvaret att gripa in och förhindra brott, men
bara polis räcker inte. Vi har alla ett ansvar som medmänniskor.
Vuxenvärlden inom hem, skola och fritid har ett ansvar att föra över goda
normer och värderingar till den unga generationen för att på så sätt
förebygga brott. Vi behöver satsa mycket mer på förebyggande åtgärder än
vad som sker idag annars kommer inte den långsiktiga brottskurvan att avta.
Den viktigaste brottsförebyggande resursen är familjen och därför kommer vi
kristdemokrater fortsätta att värna familjen och betona dess ovärderliga
roll för att skapa trygga barn och ungdomar.
Brott sker varje dag och risken är stor att man trubbas av då det ena
våldsdådet efter det andra rapporteras genom tidningar, radio och tv. Vissa
fall biter sig dock fast mer än andra. Ingen av oss har väl kunnat undgå
den fruktansvärda händelsen då en ung man blev ihjälsparkad efter att ha
sagt till ett gäng killar som stod och urinerade i en port på Kungsgatan i
Stockholm. Det som inträffade vittnar om en total avsaknad av känsla för
människovärde och känns minst sagt overkligt. Hur kunde det ske mitt i
centrala Stockholm på en tidpunkt då mycket folk var i omlopp? Många blev
vittnen men ingen kunde stoppa händelseutgången. Något är fel när människor
misshandlats och människor runtom bara passerar eller passivt tittar på.
Det framstår som ett moraliskt oacceptabelt handlande att inte ingripa,
kalla på hjälp eller att slå larm när en medmänniska misshandlas eller
våldtas. Eller när någon håller på att drunkna eller förblöda efter en
olycka. Hade någon eller några i omgivningen ingripit hade kanske
misshandeln inte lett till den unga mannens död.
Kristdemokraterna har efter denna händelse öppnat för en diskussion om att
kriminalisera underlåtenhet att ingripa när någon hotas till liv och hälsa.
Ett mått på vilka värden som råder i samhället är i vilken grad vi ställer
upp för människorna i vår närhet. Tyvärr verkar det som vi gör det allt mer
sällan i vår individualiserade tid vilket är en farlig utveckling. I länder
som Frankrike, Norge och Finland finns lagar som kräver någon form av
ingripande från vittnen. Ingen ska naturligtvis behöva utsätta sig för
livsfara för att hjälpa en människa i en nödsituation. Men var och en ska
göra det som man utifrån situationen och sin egen förmåga kan göra. Det kan
dels vara att försöka skilja de inblandade parterna åt men det kan också
vara något så enkelt som att slå larm och ringa polis. Man ska kunna dömas
om man är passiv och därför menar kristdemokraterna att vi behöver en slags
civilkuragelag, som på juristspråk skulle kunna kallas ”underlåtenhet att
ingripa”. Det viktigaste är inte vilken påföljd det blir, utan den signal
som sänds ut att det är oacceptabelt att vara passiv inför en medmänniska i
nöd.