Detta är jag
Jag är smålänning som bor "på lingonröda tuvor och på villande mo där furuskogen susar sussilull och sussilo".
Jag älskar Småland. Jag älskar det fina och det vackra i min hembygd. Jag är stolt över natur och kultur. Linneorna, som växer rikligt här under några korta sommarveckor, betyder särskilt mycket för mig. Likaså de stora mörka skogarna. De upplever jag som trygghet.
Till yrket är jag sjuksköterska. Jag tog min examen 1969 och hade två år innan jag började på sjuksköterskeskolan arbetat som sjukvårdsbiträde på ett sjukhem för långvarigt sjuka. De två åren var oerhört lärorika för mej som då endast var 18 år gammal. Jag har varit yrkesverksam fram till tidpunkten då jag tillträdde uppdraget som riksdagsledamot 1991. Jag har en tjänst som avdelningschef på en medicinvårdavdelning men är tjänstledig från den på grund av mitt politiska uppdrag. Sedan jag började i riksdagen har jag arbetat några veckor av min semester varje sommar som vikarie på Oskarshamns sjukhus. Anledningen till det är att jag vill fortsätta att ha närkontakt med sjukvården för att se utvecklingen. Eftersom det dessutom är stor brist på sjukskötersekvikarier på somrarna så finns behovet även för verksamheten. Jag är tacksam att jag fått denna möjlighet.
Här ser du mitt dotter Magdalena och mitt barnbarn Evelina. Mitt politiska intresse väcktes i mitten av 70 talet av att vi då hade tre små barn och jag och min man började fundera över hur våra barn skulle få det. Detta resulterade i mitt engagemang för Kristdemokraterna.
1979 blev jag invald som landstingsledamot i Kalmar läns landsting. Jag har fortfarande kvar det uppdraget. Som riksdagsledamot kan jag dock inte delta lika aktivt som tidigare men jag har ersättare. Jag följer dock landstinggruppens arbete kontinuerligt. Dessa sammanträden brukar läggas på tidpunkter när jag är hemma. För mig är det värdefullt att se vad riksdagsbesluten får för resultat ute i landsting och kommun och naturligtvis för den enskilde.
Sedan 1991 har jag arbetat i socialutskottet med frågor om familj, äldreomsorg, folkhälsa, socialtjänst, hälso och sjukvård, missbruksvård och så vidare. Det är oerhört stimulerande och särskilt viktigt i en tid då ekonomin är bekymmersam. Enligt min och kristdemokraternas syn är vård och omsorg en huvudfråga. Att kunna känna trygghet när man blir sjuk eller drabbas av ålderssvaghet är en livskvalitetsfråga. Den är av grundläggande betydelse för ett välfärdssamhälle. När sjukdom och ohälsa drabbar så finns inget som är viktigare än att få den vård och omsorg man behöver och när man behöver den! Det är det som är trygghet! Dessa argument behöver upprepas i en tid då besparingar måste vidtas för att få samhällsekonomin i balans. Då krävs det prioriteringar! Det är den stora politiska utmaningen de kommande åren! Eftersom antalet äldre äldre också ökar behövs mer resurser till vård och omsorg!
Att vara politiker kräver förankring med de människor som har röstat. Mitt uppdrag är inte i första hand att framföra min egen åsikt. Det är att föra fram de människors åsikt som valt mig. Den utgångspunkten kräver kommunikation. Det krävs att man på olika sätt har kontakter i sin egen valkrets. Det kan ske på många olika sätt. Ett sätt är att vara aktiv i partidistriktets verksamhet. Jag är vice ordförande i lokalavdelning i Fliseryd. På så sätt engagerar jag mig i det vanliga arbetet med lokalavdelningsmöten och lottförsäljning etc. Det fördjupar teamkänslan och bidrar till laganda i den politiska rörelsen! Den är viktigt och kommer att bli avgörande för framtiden! Jag tror den politiska rörelsen i stort måste vitaliseras så det blir engagemang, vianda och framtidstro. Annars är det risk att demokratin spårar ur.
Avslutningsvis vill jag framhålla att för att kunna göra ett gott arbete måste man få vara hel människa. För mig är det en huvudfråga att familjen mår bra. Jag älskar även fest och mänsklig gemenskap! Jag brukar säga att man ska fira allt som går att fira! Livet är ofta så arbetsamt och tungt på olika sätt så god gemenskap behövs för att orka. Vi får aldrig glömma att vara människor och medmänniskor! Alla behöver någon att tala med, någon att dela både glädje och sorg med. Alla behöver någon som kan ge råd och stöd. Den mänskliga kontakten och gemenskapen kan inte bytas ut med något annat. Därför är det viktigt att prioritera varandra och att söka skapa ett människovänligt samhälle. Det är viktigt att tillåta sig att vara människa att erkänna misslyckande och att ge varandra uppmuntran! Då orkar fler leva ett gott liv!
Om du har synpunkter på vår politik så får du gärna höra av dej!