Stödet till avhoppare i Afghanistan måste öka
Publicerad på Newsmill 14/1 -11
Afghanistan lider idag av många olika problem. Det är talibaner som krigar men också kriminella ligor som härjar med drog- och människohandel på agendan. Fattigdomen i Afghanistan är enorm och det behövs lång tid framöver stora insatser på det humanitära området. Fattigdomen gör att de grupper som idag destabiliserar läget i landet har en stor rekryteringsbas. Dessa i sin tur gör att våldet ökar. Det våld som härjar Afghanistan måste nu på olika sätt stävjas. Säkerhetsläget måste förbättras för gemene man men då krävs också att vi ger människor alternativ och en framtidstro. Möjligheten till egen försörjning genom arbete måste vara högt på det internationella samfundets agenda.
En positiv åtgärd som det nu rapporteras om är att det nu finns ett särskilt program som den afghanska regeringen står bakom i syfte att minska antalet motståndsmän. Programmet går ut på att motståndsmän som ger upp och överlämnar sig till det Afghanska reintegrationsprogrammet ARP (Afghan Peace and Reintegration Program) får ett särskilt stöd. För närvarande ger ISAF och andra internationella aktörer stöd till de afghanska säkerhetsstyrkorna att hantera processen. Planen är att på sikt de afghanska myndigheterna själva ska kunna hantera processen.
Tanken bakom programmet är att den motståndsman eller kriminell som frivilligt överlämnar sig tas om hand och ges uppehälle och utbildning för att sedan kunna reintegreras i samhället, allra helst i sin egen by tillsammans med sin familj. När personen återvänder till byn hålls ett bymöte, en så kallad shura, där personen erkänner det han har gjort och byborna ger honom sin förlåtelse. Den afghanska regeringen kommunicerar programmet till stor del via media, att det ska löna sig att lägga ned vapen och välja bort ett kriminellt liv.
I den svensk-finska styrkan har Sverige samordningsrollen i programmet. Det svensk finska återuppbyggnadsteamet (PRT) ska i sina dagliga kontakter med lokala myndigheter i det område man är, fånga upp de behov som finns och försöka föra dem till rätt instans. De ska också se till att det stöd som ges verkligen går rätt till. Det finns olika typer av finansiering via ex CERP- fonden (Commanders Emergency Response Fund) som ska gå till uppehälle för dem som inträtt i reintegrationsprogrammet till dess att APRP fungerar som det ska. Den svenska styrkan har dock ibland fått indikationer på att de som ex överlämnat sig i den oerhört fattiga provinsen Sar-e Paul har det svårt med försörjning och mat. Därför har man agerat för att involvera andra aktörer som kunnat ge personerna humanitär hjälp. Det finns naturligtvis också alltid en hotbild mot de personer och dess familjer som överlämnat sig, vilket måste hanteras.
Sverige har genom ISAF bidragit med ekonomiskt stöd till programmet som startades i fjol. Programmet är förstås mycket välkommet men det har också väckt frågor av ekonomisk och säkerhetspolitisk art. Hur kan vi se till att avhopparens familj har ekonomiska förutsättningar att överleva under den tid som familjeförsörjaren är borta och utbildar sig? Hur kan säkerheten både för avhopparen och hans familj säkerställas? Här finns idag inga tydliga svar vilket gör att vissa afghaner säkert drar sig för att överlämna sig till programmet. Som delaktig i återuppbyggnadsarbetet av landet spelar Sverige en oerhört viktig roll och jag har därför lämnat in en skiftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt om vilka åtgärder han planerar att vidta för att lösa dessa problem i reintegrationsprogrammet. Att få fler afghanska män att lämna brottets och extremismens väg är nämligen fullständigt avgörande för att landet ska få tillstånd en varaktig och hållbar fred.
Désirée Pethrus