EU har varit för passiv och för avvaktande
Publicerad på Politikerbloggen 4/2 -11
Le Monde rapporterar under torsdagen om att fem EU länder gått samman om en gemensam deklaration där man kräver att en övergång mot ett nytt styre i Egypten måste börja omedelbart. Det är Frankrike, Spanien, Tyskland, Storbritannien och Italien som gått samman om deklarationen. Det är ett sent men ändå välkommet och modigt ställningstagande. Tidigare har det inom EU mer låtit som att man ska ”vänta och se”. Frågan är bara varför inte denna deklaration kom redan i måndags på utrikesministrarnas möte i Bryssel? Och varför är det bara fem länder som antar en deklaration? I morgon, fredag, samlas EU´s statsministrar till Toppmöte i Bryssel. Kommer de att anta något uttalande då om Egypten? Det finns ännu inget som tyder på det.
Satsningen på en gemensam europeisk utrikestjänst är, genom Lissabonfördraget, en prestigefråga. Tanken är att utrikestjänsten ska stärka EU som en global aktör på världsscenen. Och det är nu upp till bevis. För det är nu frågan ställs på sin spets. Det är nu, mitt i krisen, som man har chansen att visa beslutsamhet och initiativ. I kölvattnet av den stora demokrativåg som nu sveper över Arabländerna och som kan liknas vid när Berlinmuren föll i Europa, har EU hittills varit alldeles för passiv och avvaktande. Ingen strategi finns för hur man ska agera. Nu är det bråttom för EU och chefen för utrikestjänsten Catherine Ashton att ta initiativ. EU kan agera själv, men kan också ta chansen att tillsammans med USA visa på att mänskliga fri- och rättigheter väger tyngre än egenintresse i regionen. Det är en investering på många olika plan för framtiden. Och det ger mindre utrymme åt krafter som verkar åt annat håll.
Vad som nu behövs är att Mubarak stiger åt sidan, att en övergångsregering snarast kommer till stånd, att nyval utlyses för både parlaments- och presidentval. Och där måste folket få tydliga datum för när det ska ske. Det kan ta någon eller några månader men september är förmodligen alldeles för sent. Det bör ske före sommaren. EU bör erbjuda sig att medverka i valproceduren och medverka med oberoende valobservatörer. EU bör också se över sitt partnerskapsavtal med bl.a. Egypten. Det är nu förstås också viktigt att demonstranterna utser talespersoner så att det finns motparter att tala med. Armens roll måste också förtydligas vad gäller säkerhetsfrågor i landet. Även löften om snabba sociala reformer krävs.
Om inte EU nu tar chansen att medverka till demokrati och utveckling finns risk att folkets vilja slås ner av Mubaraks anhängare. Och då finns stor risk att vanligt folk vänder sig till krafter som har mer fundamentalistisk inriktning och som ger löften om stöd till revolt. Det om något vore mer farligt än att nu stödja många medelklassdemonstranter som finns ute på Tahirtorget i Kairo.
Att nu fem länder, som i och för sig är stora länder i EU, tagit en gemensam deklaration är bra. Men bör inte EU i en så viktig fråga som detta kunna tala med en röst? EU´s utrikesministrar hade i måndags möte men var då inte helt tydliga med just frågan om att något måste hända redan nu och att president Mubarak de facto måste avgå för att man ska kunna starta en reformprocess. Nu har alla statsministrar chansen att under fredagens toppmöte anta ett uttalande om Egypten. De kan då tydligt deklarera var EU står när det gäller mänskliga fri- och rättigheter och vad som behövs för en fredlig utveckling i Egypten.
Désirée Pethrus
Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (KD)