Tal vid Pela Fadime organisationens demonstration på Sergels torg på Internationella Kvinnodagen 2009
Vi har idag samlats för att fira Internationella Kvinnodagen. Men kan vi fira dagen när vi vet att så många kvinnor lever med våld och förtryck runt om vår värld? Ja, det känns inte så enkelt. Vi vet att vi nått långt vad avser kvinnors rättigheter och vi har fina jämställdhetsdeklarationer i FN och i olika länder världen över. Samtidigt vet vi att miljontals kvinnor har könsstympats, tusentals hedersmördats och kvinnor i alla länder utsätts dagligen för våld i nära relationer. Det som är särskilt tragiskt är att alla dessa olika former av våld utförs av personer som är nära relaterad till flickan/kvinnan. Ofta utförs det av släktingar och stöds av dem.
Vi har samlats här flera gånger för att protestera mot att kvinnor utsätts för ett våld på olika sätt. För bara något år sedan samlades vi för att protestera mot steningen av en 17 årig yazidi-kurdisk flicka i Irak, närmare bestämt i Mosul-Bashoga. Hennes brott var att hon rymt med sin kärlek. Kärleken till en muslimsk arabisk man. Hon ville gifta sig med den man hon älskade. För detta mördades hon genom stening. Hon följde inte familjens val. Att mörda en ung flicka är oacceptabelt och de ansvariga måste stå till svars. Men vem ställer de ansvariga till svars? Alltför få kvinnor får någonsin upprättelse i en domstol. De utsätts istället för ytterligare förnedring och skam.
Det hedersrelaterade våldet är ett globalt problem. FN uppskattar att cirka 5000 hedersmord begås varje år. Cirka 4- 5 miljoner personer lever under skadliga hedersnormer. Ett normsystem som bygger på männens överordnande roll kvinnornas . Det våld som drabbar kvinnor relateras inte alltid till hedersbegreppet. Men miljoner kvinnor övervakas, trakasseras, könsstympas, tvingas till arrangerade äktenskap med äldre män och många till och med mördas för att de helt enkelt vill leva i frihet, och kunna välja den de älskar. Den frihet som vi tar för självklar, är för många unga kvinnor en utopi.
Den fråga man måste ställa sig är, vem som ska skydda alla flickor, kvinnor från alla dessa former av övergrepp. I de länder där hederskulturen råder finns ofta lagar som förbjuder våldet, men ingen ingriper och ställer männen till svars för våldet som drabbar flickan/kvinnan.
Därför är det viktigt att vi i Sverige är noga med att ställa krav och trycka på olika länder det hedersrelaterade våldet pågår. Den svenska regeringen tar ofta upp olika fall internationellt, men vi kan göra mer för att stoppa våldet i de länder vi samarbetar med. Sverige ska ställa krav på att länder följer de FN dokument som finns och som ger kvinnor lika rättigheter som män.
Många säger att det är på grund av religionen som det hedersrelaterade våldet finns. Men det är inte alltid sant. För det är mer i olika regioner som det är en tydlig utbredning. Det har ofta sitt ursprung i ekonomi och hur man sett flickans kyskhet som en viktig markör för om den familj man handlar med har en heder som gjorde att man var en trovärdig affärspartner. Den hedern satt märkligt nog i flickans kyskhet! Kunde man kontrollera henne, så var man en hedersam familj. Den gamla kulturen kan bara försvinna om vi utvecklar kulturen och om vi slutar se kvinnan som någon som man kan förtrycka.
Även här i Sverige lever många flickor/kvinnor under förtryck. De riskerar könsstympning, arrangerade äktenskap och olika former av hedersrelaterat våld av sin närmaste familj. Jag har här på Sergels torg tidigare krävt att regeringen ska ta fram en nationell handlingsplan. Nu har regeringen tagit fram en sådan handlingsplan som ska öka skyddet och stödet till utsatta kvinnor. Rättsväsendets kunskaper ska öka, och man ska samverka mellan olika myndigheter för att effektivisera bekämpandet av detta våld. Det visar att vi i Sverige ser med allvar på detta våld mot kvinnor.
Det är inte rimligt att flickor/kvinnor i Sverige eller någon annan stans drabbas av våld av dem som står dem närmast. Det är ett svek som är nästan outhärdligt för en flicka att klara, att hennes familj förskjuter henne. För vem ska hon då vända sig till i det nya landet?
Vi kristdemokrater ser mycket allvarligt på allt våld mot kvinnor. Det hedersrelaterade våldet är det många som fortfarande inte känner till i tillräcklig omfattning. Man förstår inte mekanismerna om hur flickors/kvinnors sexualitet ska kontrolleras. Vi kan aldrig acceptera att inte flickor/kvinnor inte får leva i samma frihet som en pojke/man gör.
Alliansregeringen måste nu fortsätta att driva på i frågor om en nollvision mot våld mot kvinnor. Våld i nära relationer tär på den som drabbas och gör personen mycket utsatt.
Vi får aldrig sluta slåss för att våldet mot kvinnor ska upphöra - först då kan vi fira denna dag med glädje!