Debatt om arbetsrätt
2009-02-26
Riksdagen
Herr/fru talman
Det betänkande vi idag debatterar tar sin utgångspunkt i ett stort antal motioner som berör arbetsrättens område. Det är alltså ingen proposition från regeringen som föranleder debatt här idag. Och med det vill jag påpeka att denna regering inte gjort några stora förändringar i arbetsrätten. Alliansregeringen står bakom den svenska modellen vilket innebär att vi anser att arbetsmarknadens parter vanligtvis löser dessa viktiga frågor, genom att kollektivavtal verkar tillsammans med lagstiftning. Det fungerar bra och grunden för arbetsrätten bör därför bestå också framöver.
Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att sträva efter en god anställningstrygghet för alla anställda. Att ha ett jobb innebär mycket för den enskilde individen och det ger människor en känsla av att känna sig behövd och efterfrågad. Det ger en inkomst men också en livskvalitet på olika sätt.
I dagens läge med finanskris och varselnivåer som når nya höjder varje dag, kryper oro och osäkerhet om framtiden inom många i arbetslivet.
Viktigast att vi har hög efterfrågan på arbetskraft, så att alla behövs.
En fråga som debatterats under en lång tid är Lavaldomen. Den som handlar om Svenska byggnads- och elfackets tvist med det Lettiska företaget Laval gällande kollektivavtalsfrågor i ett byggprojekt i Waxholm för ett antal år sedan. Företaget tvingades på grund av fackets åtgärder i konkurs och företaget tog sedan frågan om fackets åtgärder var rimliga till Arbetsdomstolen som i sin tur ansåg att frågan behövde få ett klargörande i EG domstolen. EG domstolens dom 2007 gick det Lettiska företaget till mötes. EG domstolen ansåg inte att det var rimliga stridsåtgärder från facket under de förhållanden som rådde i detta fall. Det man framförallt såg som ett problem var att det var svårt för det utländska företaget att få klarhet i exakt vilka krav som ställdes på dem, och att man ansåg att företaget följde det som man kallar ”den hårda kärnan”, alltså att man hade villkor som var rimliga vad avser lön, semester, försäkringar etc.
I Sverige finns inte som i många andra EU länder, minimilöner. Och vi vill inte ha det heller, att vi här i riksdagen skulle fastställa dessa. Men företag som vill verka i Sverige får inte lägga sig under lägstlöner, för då har man gjort sig skyldig till social dumping, vilket inte är okej enligt EU. Och därför måste utländska företag kunna se vilka nivåer som finns. Byggnads anses till skillnad från andra fack inte haft så transparenta avtal att de enkelt gått att förstå för utländska företag. Därför uppstod tvisten.
Frågan blev därför en del av den svenska utredaren Claes Stråths uppdrag att titta på. I utredningen som kom i december förra året betonade man att kollektivavtalen måste vara transparenta. Och det var just detta EG domstolen ansåg att Byggnadsfacket inte hade.
Därför var det glädjande att Byggnads i förra veckan skickade ut ett pressmeddelande om att man nu går Stråthutredningen till mötes. Utredaren föreslår nämligen att man ska lämna in kollektivavtalsvillkor till arbetsmiljöverket. Detta för att utländska företag som vill etablera sig i Sverige lättare ska få information om vilka löner och andra villkor som gäller i olika branscher. I pressmeddelandet säger man att man nu börjat rapportera in sina löneuppgifter till Arbetsmiljöverket.
Så de motioner som lagts av oppositionen känns delvis överspelade. Denna fråga kommer naturligtvis att kunna lösas.
Det har också varit mycket diskussion om rätten att vidta stridsåtgärder och många motioner i detta betänkande har tagit upp denna fråga. I Sverige har vi en långtgående möjlighet att ta till stridsåtgärder eftersom vi inte har någon som så att säga har det slutgiltiga avgörandet i sin hand. Vi har ett medlingsinstitut men inte någon instans som fastställer vilket kollektivavtal som slutligen ska gälla om man fortfarande är oense efter medling. I Danmark så har men en medling som kan tvinga fram ett slutligt avtalet, i Norge finns ett tvångskiljeförfarande med ett offentligt organ som har befogenhet att fastställa kollektivavtal mellan parter som är oense. I Sverige finns stridsåtgärder för att framtvinga kollektiv reglering. Men det innebär också att det är viktigt att facket inte rubbar systemet så att det inte finns en balans. Om man inte kommer överens, måste till slut någon annan aktör komma in. Det finns dom som anser att Sverige är stridsåtgärdernas förlovade land. Och visst vi har den möjligheten, men det är en frihet under ansvar som facket måste förvalta på ett klokt sätt.
Sympatiåtgärder är ett mycket starkt påtryckningsmedel. Och man kan ibland ifrågasätta det rimliga, eller proportionaliteten, i åtgärder som vidtas, när det utsträcks för långt. För i princip kan det innebära att företag går omkull. Men detta tjänar ju ingen på. Därför krävs det ett stort ansvarstagande av alla parter.
Och det är viktigt att vi har detta för ögonen när vi talar om den svenska modellen. Den vilar på ett ansvarsfullt agerande från båda parter för att det ska fungera. Låt oss arbeta för mer koncensus och mindre konflikt på svensk arbetsmarknad.
I den allt mer globaliserade värld vi lever, måste vi naturligtvis se till att tillvarata arbetarnas behov av goda arbetsvillkor och ett värdigt arbetsliv samt skydd mot social dumping. Men vi måste också värna arbetstillfällen och flexibilitet på arbetsmarknaden. Vi tjänar på att ha en öppen arbetsmarknad och ett EU där vi kan röra oss fritt.
Efter Lavaldomen började man skjuta vilt mot pianisten, EG domstolen. Men EG-domstolen framhåller att fackliga stridsåtgärder utgör en grundläggande rättighet för dess medborgare. Så fri rörlighet ska kunna kombineras med trygga arbetsvillkor. Det ska vi fortsätta värna.
Så vad jag kan se är de motioner som lagts från oppositionen inte mer än ett slag i luften. Vi har i alliansen inga andra mål än att se till att arbetstagare har schyssta villkor och att vi också har lönsamma företag.
I den kris som nu råder på arbetsmarknaden är det än mer viktigt att fack och arbetsgivare arbetar konstruktivt tillsammans för att minimera skadeverkningarna av lågkonjunkturen.
I den jobbkris vi nu är mitt inne i, är det viktigt att uppsagda får ett bra stöd till att få tillgång till antingen utbildningsinsatser eller stöd till ett nytt jobb. Regeringen har med sitt stödpaket för jobb och omställning på cirka 40 miljarder satt in ett rejält batteri av åtgärder för att motverka krisen. Flera motioner tar upp frågan om omställningsåtgärder. En fråga som socialdemokraterna tar upp är den att offentliganställda inom primär- och landstingskommunala sektorn inte omfattas av omställningsavtal. Det innebär att denna grupp inte får samma stöd som andra i att hitta nya jobb via Trygghetsråd, Trygghetsstiftelse. Och visst vore det bra om man ordnade detta. Men det är inget vi här kan lagstifta om. Det är kollektivavtal som borde genomföras mellan fack och offentliga arbetsgivare. Det är märkligt att just denna sektor står utan. Vad socialdemokraterna gjort åt denna brist tidigare skulle vara intressant att få höra om. Omställningsavtalen är ju en fråga för arbetsmarknadens parter?
Hur som helst har regeringen gett arbetsförmedlingen resurser att göra rejäla insatser för de som mist sitt arbete.