Anförande vid IPU-konferens
2007-03-29
Geneva
Kära åhörare!
Jag vill börja med att tacka för möjligheten att här idag tala om Sveriges arbete för ökad jämställdhet och då särskilt inom arbetslivet.
Sverige har under en lång tid arbetat för att kvinnors andel på arbetsmarknaden ska öka. Varför är detta ett viktigt mål och hur arbetar vi för ökad jämställdhet kopplat till arbetsmarknaden?
Riksdagen har fattat beslut om några övergripande jämställdhetsmål. De innebär :
1. Ekonomisk jämställdhet: Det innebär att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
2. Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Det betyder att kvinnor och män ska ta lika ansvar för hemarbetet och möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
Sverige har kommit långt på vägen mot ökad jämställdhet, men fortfarande är ansvaret för hem och barn till stor del en fråga för kvinnorna. Därför finns sedan två år de ovanstående målen som ska genomsyra politiken. Det är politikmål som också i stort stämmer överens med Europeiska Unionens målsättningar på jämställdhetsområdet knutna till Lissabonsprocessen, som syftar till att öka Europeiska Unionens konkurrenskraft.
Arbetsgivarnas attityder till föräldraskap är viktig för kvinnor och män som kommer ut i arbetslivet. I Sverige har vi därför en lagstiftning som ställer krav på arbetsgivarna att arbeta aktivt med jämställdhetsåtgärder. De ska aktivt verka för och underlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap och diskriminering av gravida kvinnor är förbjuden.
Kvinnors andel på arbetsmarknaden
Politiken har till stora delar lyckats i Sverige så till vida att svenska kvinnor både arbetar och föder barn. Vi har relativt höga födelsetal; 1,8 per kvinna. Födelsetalen går upp i högkonjunktur och ned i lågkonjunktur. Det kan ha en koppling till hur trygg man känner sig på arbetsmarknaden. Arbetskraftstalet för kvinnor i åldern 20-64 år är 80 procent och för män 86 procent. Kvinnor stannar också kvar länge i arbetslivet och ligger i topp i Europa. I ålderskategorin 55-64 år arbetar 69 procent av kvinnorna.
I Sverige är det endast 14 procent av de 40 åriga kvinnorna som inte har barn. Men kvinnor föder barn allt senare i livet. Man väntar tills man har en starkare etablering på arbetsmarknaden. Medelåldern för första barnet är nu över 28 år.
Föräldraförsäkring, tillfällig föräldraförsäkring och havandeskapspenning
En viktig trygghetsfaktor för kvinnor som är i arbetslivet är den i Sverige väl utbyggda föräldraförsäkringen som infördes 1974. När man fått barn så väntar en föräldraförsäkring som idag är 13 månader(eller 450 dagar) och som föräldrarna har gemensamt. Ersättningen kan tas ut vid olika tider och i olika omfattningen men längst tills barnet är 8 år. Alla föräldrar har rätt att under barnets första 18 månader vara helt ledig från sitt arbete och därefter kan man förkorta sin arbetsdag till sex timmar fram tills barnet fyller 8 år.
Föräldraförsäkringen är kopplad till lönen med 80 procent av tidigare lön. Det finns ett tak för hur stort uttaget får vara( ca 3 700 Euro/månad) från staten, men många kollektivavtal erbjuder kompletterande ersättning för löner över taket.
Av de 450 dagarna måste den ena föräldern ta ut 60 dagar. Dessa kan inte överlåtas och eftersom det oftast är pappan så kallas de ofta ”pappadagar”. Kvinnorna tar idag ut 80 procent av den gemensamma tiden, vilket inte är jämställt. Därför har regeringen aviserat att man ska införa en s.k. ”jämställdhetsbonus” istället för att kvotera fler dagar utöver de 60. Den ska ge ekonomisk bonus till familjen om man har ett mer jämt uttag av föräldraförsäkringen. Det har varit en livlig debatt om just kvotering är rätt väg att gå. Men man kan tydligt se att papporna följt de ekonomiska incitament som finns med de s.k. pappadagarna. Det bör naturligtvis vara ett mål att fortsätta följa hur uttaget kommer att se ut framöver. I de familjer där båda föräldrarna har ett mer jämställt uttag kan man se att relationen håller bättre, vilket ju gynnar hela familjen.
Även på mer höga chefsposter börjar män att ta ut föräldraledighet. Riksdagsledamöter har möjlighet att vara föräldralediga och till och med svenska ministrar har varit föräldralediga. Det är viktigt med sådana förebilder.
Andra trygghetssystem som finns kopplade till arbetslivet är den s.k. tillfälliga föräldrapenningen som ges när ett barn är sjukt. Det innebär att en av föräldrarna kan vara hemma. För varje barn finns 120 dagar att ta ut. Efter en veckas ledighet krävs läkarintyg. Här tar män ut cirka 42 procent av det totala antalet uttagna dagar.
Nämnas bör kanske också möjligheten till havandeskapspenning. Den kan utges till gravida kvinnor som på grund av sitt arbete inte kan utföra några arbetsuppgifter på sin arbetsplats under tiden strax före barnets födelse. Men dessförinnan har arbetsgivaren ansvar för att försöka omplacera till annat lämpligt arbete.
Vi har i Sverige ett trygghetssystem som gör att kvinnor vågar föda barn. Och försäkringarna är byggda med arbetslinjen för ögonen, men också med tanken på att kvinnors ekonomiska självständighet ska öka.
Tillgång till barnomsorg
Ett viktigt steg för att andelen kvinnor ska vara hög på arbetsmarknaden är att det finns tillgång till barnomsorg. I Sverige har alla kommuner skyldighet att erbjuda barnomsorg tre månader efter att föräldrar ansöker om det och efter det att barnet är ett år. Taxorna är låga och det gör att tillgängligheten är hög. Cirka 84 procent av alla barn i åldrarna 1-6 år har kommunal barnomsorg jämfört med 12 procent 1972.
Fortsatta utmaningar
Det innebär inte att vi fortfarande har utmaningar. Det är fortfarande som jag nämnde kvinnor som tar ut största delen av föräldraledigheten. Deltidsarbete är till stor del en kvinnofråga. Många kvinnor väljer att gå ner i arbetstid för att hinna med familj och hem, medan männen inte gör detta val. Forskning visar att det är kvinnor som utför större delen av det obetalda hemarbetet och att kvinnors stressnivå ökar när de kommer hem, medan männens minskar.
Självklart påverkar ojämställdheten kvinnors löner i jämförelse med män. Kvinnors löner halkar efter och svenska kvinnor är sällan chefer inom det privata näringslivet.
Men vi ser en tydlig trend där alltfler unga män nu ser det som en självklarhet att vara hemma någon tid med barnen på heltid, vilket ger dem en nära kontakt med sina barn. Förhoppningsvis kan vi i framtiden få allt fler män att se fördelar med att varva arbetsliv och familjeliv och på så sätt vara med och bryta de könsroller som så ofta cementerats i våra samhällen. Förhoppningen är att både kvinnor och män ska få utvecklas i ett yrkesarbete, men det är också en förhoppning att både kvinnor och män ska få möjlighet till en god kontakt med sina barn. Vi tror att ökad jämställdhet är bra för familjen, men det är också en fördel för samhällsekonomin om fler är villiga att kombinera familj och arbetsliv.
Tack för ordet!