Debatt om jämställdhetspolitiken
2007-03-29
Riksdagen
Herr/fru talman
Detta betänkande behandlar alla motioner som handlar om jämställdhet i arbetslivet. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden har stärkts under en lång rad av år och andelen kvinnor på den svenska arbetsmarknaden är hög i internationell kontext. Kvinnor har en självklar roll på arbetsmarknaden och kvinnor har idag tillträde till flertalet sektorer. Det innebär dock inte att kvinnor är anställda i alla sektorer i lika omfattning. Fortfarande är kvinnors andel hög inom offentlig sektor och framförallt inom vårdyrken så har vi en majoritet kvinnor. Detta beror förstås på att kvinnor fortfarande har det stora vård- och omsorgsgivaransvaret i hemmet, i anhörigvården etc. I samband med att kvinnor kom ut på arbetsmarknaden så utökades den offentliga sektorn och många kvinnor fick arbete inom denna sektor. Jag tycker inte det är ett problem i sig, men det är ett problem om det innebär att vi inte tar tillvara på kvinnors fulla potential och möjligheter även inom andra sektorer. Jag tror att det är bra med blandade arbetsgrupper och därför är det bra om vi kan få fler män till vård och omsorssektorn och fler kvinnor till mer tekniska yrken.
Sverige har kommit långt vad gäller jämställdhet och vi har en lagstiftning som till stora delar är mycket bra. Men ibland har till och med EU fått trycka på vad gäller jämställdheten på arbetsplatser. Frågan om lönekartläggning och arbetsvärdering har drivits på från EU och Sverige har tvingats anpassa sig till EU direktiv på området. Detta kan tyckas märkligt att vi behövt EU som påtryckare samtidigt som vi haft en socialdemokratisk regering som ansett sig sätta jämställdheten högt. Faktum är att det under en borgerlig regering som JÄMO kom, som pappamånaden kom osv. Det är även nu med vår alliansregering så att det har aviserats flera satsningar på jämställdhetsområdet.
När det gäller kvinnors löner så är det fortfarande så att kvinnor har lägre löner än män. De är 16 procent lägre generellt, men om man går in på samma bransch, likvärdig ålder, utbildning och arbetstid så kvarstår cirka 5 procent. Det är alltså den del man skulle kunna kalla att kvinnor diskrimineras bara för att de är kvinnor, så har de lägre lön. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Vi måste därför se till att tillsynen vad avser lönekartläggning fortgår framöver. Vi kan inte slå oss till ro.
Arbetsgivarna måste visa att de tar diskrimineringsfrågorna på allvar. Nu pågår ett arbete för att slå samman de olika diskrimineringsombudsmännen vilket kanske kan underlätta för arbetsgivarna att arbeta med generella insatser på området. Ingen ska diskrimineras på arbetsmarknaden vilket är en självklarhet. Men det är viktigt att inte jämställdhetsperspektivet får stryka på foten i denna förändring. Vi avvaktar nu regeringens arbete på detta område.
Sammanfattningsvis så finns det många lagar och regler som ställer krav på arbetsgivarna, men de uppfyller inte alltid lagens krav. Jämos undersökningar har påvisat detta faktum. Vi behöver se därför se till att lagstiftningen inte är så krånglig att arbetsgivarna inte kan uppfylla lagen. Lagen ska ge en klar vägledning för vad som ska åtgärdas. Har man suttit och arbetat med jämställdhetsplaner, mångfaldsplaner på arbetsplatsen så vet man att det inte är gjort i en handvändning. Arbetsgivarna behöver stöd och utbildning vid sidan av ett regelverk som är relativt enkelt att förstå.
Herr/fru talman
De mål vi utgår från på jämställdhetsområdet är de som tidigare fastslagits här i kammaren :
1 En jämn fördelning av makt och inflytande.
2. Ekonomisk jämställdhet
3. En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.
4. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Att öka kvinnors ekonomiska självständighet innebär att kvinnor får arbete och egen försörjning, men vi vill också öka det kvinnliga entreprenörskapet och företagandet. Vi vill att kvinnor inte bara ska ha lön utan också ska kunna ha kapital och därmed ökad makt. Om vi någonsin ska förändra den manliga struktur som råder inom näringslivet kan vi inte ha kvar större delen av den kvinnliga arbetskraften inom offentlig sektor. Om vi bryter upp monopolen inom vård och omsorg kan kvinnor få ökad makt att skapa sig erfarenheter som krävs för att förändra näringslivet.
För att få en mer jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet behöver vi få fler män som tar sitt föräldraskap på allvar. Alliansen har kvar pappamånaderna som en piska. Det är synd att det ska behövas. Men det är bra att dom är kvar. Regeringen har också aviserat en jämställdhetsbonus för att få fler män att ta ut föräldraledighet. Det är bra att vi hittar alla möjligheter att öka mäns uttag av föräldraförsäkringen. Men framförallt behöver vi diskutera könsroller som sätts tidigt.
När det gäller mäns våld mot kvinnor har vi kommit en bra bit på väg vad gäller lagstiftning men mäns våld mot kvinnor har dessvärre ändå inte minskat. Vi behöver skärpa lagstiftningen för att ytterligare markera mot det våld som kränker kvinnor i Sverige varje dag. Våld förekommer även mot män, men det är inte det våld som sker i nära relationer utan oftast på krogen vid enstaka tillfällen. Det kvinnor utsätts för av män som de delar vardag och ofta barn med är kränkande och allt våld måste stoppas. Att inte kunna känna trygghet i en nära relation är inte acceptabelt. De kvinnor som ändå lämnar mannen behöver stöd och hjälp vid sidan av det akuta omhändertagande som hon ska kunna få omedelbart. Regeringen har nu satt ner foten och i en proposition föreslås att man i lagen gällande kvinnojourer säger skall tillhandahållas istället för bör tillhandahållas. Det är bra att det sker en skärpning men att även mer resurser skickas med till kommunerna för att se till att man kan utöka skyddat boende för de kvinnor som så behöver.
De män som slår behöver undergå behandling. Syftet är att de ska förändra sitt beteende. De verksamheter som bland annat finns i Oslo men även i Sverige bör uppmuntras. Regeringen har också ställt sig positiv till att denna vårdform utökas.
Det får dock inte inskränka på de resurser kvinnor behöver för att vi ska få ett mer jämställt samhälle. Under förra året tog riksdagen ett beslut om mer resurser till kvinnors organisering. Från cirka tre till cirka trettio miljoner kronor som finns att fördela. Det är små summor men ändå bättre än tidigare. Nu kommer snart en utredning som behandlar stödet till de politiska kvinnoorganisationerna. Jag hoppas att vi får se en ökning även för kvinnor som vill organisera sig och öka det politiska engagemanget. Kvinnor orkar ofta inte organisera sig då det är manliga strukturer som styr, därför behövs fler kvinnor i politiken så att både kvinnor och män kan delta i det demokratiska arbetet. Då uppfyller vi mål 1 om jämn fördelning av makt och inflytande.
Herr/ fru talman
Avslutningsvis skulle jag vilja påpeka vikten av ökad kunskap på jämställdhetsområdet. Det behövs ofta att man får utbildning på jämställdhetsområdet för att se de strukturer som förhindrar att kvinnor kommer fram. Den nya regeringen har avsatt 400 miljoner kronor på olika jämställdhetssatsningar. Det är bra, för det finns många områden att satsa på trots att vi kallar oss världens mest jämställda land.