2008-02-06
Tydlighet med förnuft och känsla är bäst för barnen
I debatten om betyg och skriftliga omdömen i skolan kritiserar Gunvor Runström (mp) Jan Björklund (fp) för hans ”intentioner när det gäller grundskolans första årskurser”. Låt mig till en början förtydliga att jag i min insändare utgick från allianspartiernas gemensamma inställning när det gäller betyg och skriftliga omdömen. Har Jan Björklund uttryckt någon annan ambitionsnivå så får det stå för honom.
Vi kan konstatera att det nuvarande betygssystemet är för trubbigt. Det har för få enheter, vilket gör att det kan skilja o5erhört mycket i kunskap och färdighet mellan en elev med ett starkt Godkänt och en med ett svagt. Ett annat problem är att betygen kommer för sent. Det finns elever och föräldrar som inte tar lärarens varningssignaler vid utvecklingssamtalen så allvarligt. När betyget omsider kommer i årskurs åtta kan det bli en chock. Det krävs oerhört hårt arbete och självdisciplin att på tre terminer, fram till slutbetyget på våren i årskurs nio, hinna fylla igen kunskapsluckor som man samlat på sig under sju och ett halvt skolår.
Vi måste komma tillrätta med dagens situation, när runt en fjärdedel av eleverna går ut grundskolan utan fullständiga betyg! Därför vill allianspartierna införa betyg i årskurs sex, vidareutveckla de individuella utvecklingssamtalen och komplettera med ett skriftligt omdöme. Ett ansvarskontrakt, där man beskriver skolans, elevens och vårdnadshavarens respektive ansvar, förtydligar hur man ska komma tillrätta med problem.
Såvitt jag förstår skiljer sig inte denna syn allt för mycket från det Miljöpartiet skriver om betyg, utvecklingssamtal och skriftliga omdömen på sin hemsida.
Jag har arbetat tillräckligt mycket med barn för att veta att de flesta barn tar större skada av otydlighet och när problem sopas under mattan, än om man tar tag i ett problem med lyhördhet och stöttning för individen. Det är pedagogerna som har huvudansvaret i detta och jag har fullt förtroende för att de kommer att utföra det väl, om de bara får redskapen.
Dagens skola har på en rad områden visat sig inte hålla måttet för det vi vill ge våra barn. Det går ut över eleverna, som utan fullständiga betyg är utestängda från många utbildningar. Men med skickliga pedagoger, som använder utvecklingssamtalen och skriftliga omdömen med förnuft och känsla, får varje barns unika kombination av förmågor och talanger förutsättningar att utvecklas.
Gudrun Brunegård
Kristdemokrat
Vimmerby
---------------
2008-01-28
Betyg i sexan – omdömen innan dess!
Just hemkommen från Kristdemokraternas kommundagar i Uppsala, där jag bland annat deltagit i ett seminarium om utbildningsfrågor, med medverkande från Riksdagens utbildningsutskott och Regeringens samordningskansli, satte jag mig på lördagskvällen att läsa tidningarna. Jag såg då Gunvor Runströms insändare med rubriken ”Stackars sjuåringar!”, där hon oroar sig för att skolminister Jan Björklund vill införa betyg från första skolåret.
Detta måste vara ett missförstånd. Allianspartierna är överens om att införa betyg från årskurs sex, men inte tidigare. Däremot ska de individuella utvecklingssamtalen mellan lärare, elev och vårdnadshavare utvecklas och även omfatta ett skriftligt omdöme. Syftet är att på ett bättre sätt än idag kunna hjälpa eleven att komma vidare och utvecklas utifrån sin förmåga och sina förutsättningar.
Kristdemokraterna har länge förespråkat ansvarskontrakt i anslutning till de individuella utvecklingsplanerna, där man tydliggör vad som ligger på vars och ens ansvar, för att komma tillrätta med ett problem. Det kan exempelvis innebära att skolan åtar sig att ge eleven specialundervisning, att eleven lovar att gå på lektionerna och ta ansvar för sina läxor, samt att föräldrarna lovar att stötta sitt barn med läxläsning.
Tyvärr ser vi allt för många exempel på hur otydlighet gjort att en elev kunnat flyta fram genom skolsystemet utan att man tagit tag i elevens svårigheter förrän allt för sent. Det är en missriktad omsorg om en ung människa, att inte våga berätta det eleven egentligen innerst inne vet, att man till exempel har problem med matten. Pedagogen hjälper barnet bättre genom att bekräfta att man sett svårigheterna och sätta in lämpliga resurser för att hjälpa.
Allianspartierna vill inte ha en skola där man sopar problemen under mattan! Istället ska barn och ungdomar få de kunskaper och redskap de behöver för att kunna ”utvecklas till trygga och självständiga människor i ett livskraftigt och demokratiskt samhälle”, för att citera visionen i den nyligen antagna barnomsorgs- och skolplanen för Vimmerby kommun.
Gudrun Brunegård
Kristdemokrat
Vimmerby