Gymnasiebygget – att ta ansvar på kort och lång sikt
Det pågår en debatt omkring den förestående gymnasiebyggnationen. Det är möjligt att en del av ifrågasättandena beror på att jag och andra beslutsfattare inte lyckats förklara hur vi ser på helheten. Därför gör jag ett nytt försök.
För drygt femton år sedan startade Vimmerby kommun ett gymnasium som omfattade ett tiotal program. Orsakerna var flera. Dels kostade det oerhört mycket att varje år betala till de kommuner dit våra elever var hänvisade att gå, i avsaknad av gymnasium på hemorten. Dels hade Vimmerby kommun bland landets lägsta utbildningsnivåer, vilket gjorde kommunen mycket sårbar vid strukturförändringar på arbetsmarknaden.
Under de första tio åren var gymnasiet en ren vinstmaskin. Intäkterna för elever från andra kommuner, som studerade i Vimmerby (främst det estetiska programmet), var högre än kostnaderna för Vimmerbyelever på annan ort. Dessutom kan man tydligt se att andelen personer inom de berörda åldersgrupperna med minst gymnasieutbildning nu är väl i paritet med riksgenomsnittet.
Dock har gymnasiet ända från begynnelsen dragits med lokaler som inte varit ändamålsenliga. Att fastighetsunderhållet varit undermåligt har ytterligare bidragit till den trista fysiska miljön. Den goda psykosociala miljön, d v s trivseln hos elever och lärare har lyckligtvis uppvägt detta. Våra elever har uppvisat goda studieresultat och färre avhopp än de som studerat på annan ort.
Det fysiska förfallet på skolan har gjort sig allt mer påmint och jag tror ingen i sak invänder emot att skolan renoveras. Det som ifrågasätts är, som jag uppfattat det, omfattningen, kostnaden, att allt görs i en etapp, jämfört med Hultsfred som delar upp det (trots att redan den första etappen i Hultsfred hamnade på omkring 50 miljoner kronor) och det faktum att skatten i samma veva höjdes för att möjliggöra amortering av kommunala lån.
De delar som är aktuella för ombyggnation är huskropparna med platt tak, nedanför gamla samrealskolan (A-huset), bortsett från den gula baracken, som ska rivas, när bygget är klart. Den nybyggda huskroppen ska inrymma dessa lokaler plus de som nu är i A-huset. Gymnasiet avser att lämna den byggnaden, för att få sin verksamhet samlad när elevkullarna minskar framöver. Den area som det nya komplexet får, beräknas klara av överblickbara variationer i elevantal framöver. Hittills har elevantalet svängt rejält – från runt 200 vid starten till omkring 700 idag.
Det är inte oväntat att många elever söker sig bort från Vimmerby i år. Det har ju varit mycket tal om vilka bedrövliga lokaler man har idag och man kan vänta sig ett tämligen stökigt första år på gymnasiet, med provisoriska lokaler. Detta uppvägs naturligtvis av förmånen att återstående år få studera i hyperfräscha lokaler.
Marknadsföringen blir viktigare än någonsin, både till kommunens egna ungdomar och till grannkommunernas, för att återigen skapa en positiv söktrend. Det blir också viktigt att undersöka i vad mån kommunikationerna behöver förbättras för att resande elever både ska kunna komma till skolan och hem i vettig tid. Under det kommande året är det också viktigt att skolans inre arbete får en tydlig och tilltalande inriktning.
Kostnaden då, är det inte orimligt mycket med över hundra miljoner? Det är verkligen ett belopp som inger respekt. Enligt uppgift gjorde stadens fäder för drygt hundra år sedan en lika stor framtidssatsning som den vi nu står i begrepp att göra. Kostnaden för att uppföra Samrealskolan, omräknat till dagens penningvärde, ska ha legat i samma aktningsvärda storleksordning. Vi kan också jämföra med Lidköping, som håller på att bygga om sitt gymnasium, vilket hade bättre lokaler än vi redan innan, till en beräknad kostnad på tvåhundra miljoner. Det är således inte bara Vimmerbys nuvarande politiska ledning som fattat tunga beslut, med stor betydelse för den framtida utvecklingen.
Skattehöjningen, däremot, är verkligen inte något jag vill bevara till eftervärden. Kristdemokraternas stöd för den ska ses som en markering för att vi redan nu tar ansvar för kommunens ekonomiska situation. Vår bestämda målsättning är att hitta andra sätt att minska låneskulden, exempelvis genom att avyttra fastigheter och därefter kunna återställa skattesatsen till tidigare nivå – eller helst ännu lägre. Detta är något som kräver viss förberedelsetid.
För att ta ansvar för Vimmerby kommun på kort och lång sikt behövs både mod och fantasi. Jag tror att gymnasiesatsningen är riktig, även om det krävs visst mod för att fatta ett sådant stort beslut. För att orka med satsningen måste vi med fantasi se över hela den kommunala organisationen. Det är inte till 100 % säkert att arbetet för närvarande bedrivs på bästa tänkbara sätt. Det kan finnas många sätt att effektivisera både organisation och struktur, vilket måste ses över inom en snar framtid.
Min förhoppning är att vi och andra som fått förtroendet att leda och utveckla Vimmerby kommun ska kunna förvalta förtroendet väl. Ett förvaltarskap av skattemedlen är en betydelsefull del i detta.
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby kommun