Folkbildning viktigt för demokratin!
– Folkbildningen är en viktig pedagogisk resurs som ska utgå från deltagarnas egna kunskaper och erfarenheter. Det är bara studieförbund som kan vara anordnare av statsbidragsberättigad folkbildningsverksamhet. Detta görs dock ofta med fördel i samarbete med föreningslivet.
Det säger Lars-Axel Nordell, kristdemokratisk riksdagsledamot från Örebo län, då han deltog i Riksdagsdebatten om folkbildningspolitik.
– Allt sedan den legendariske nykterhetskämpen och riksdagsmannen Oscar Olsson, även kallad Oscar Olsson med skägget, genomförde den första studiecirkeln år 1902 har folkbildningen varit ett viktigt redskap för svensk folkrörelse och för demokratiutvecklingen i vårt land.
– Folkbildning syftar till att på ett demokratiskt och jämlikt sätt få medborgarna att ta till sig ny kunskap och nya värderingar. Folkbildningens unika roll ligger framförallt i dess pedagogik, dess demokratiska roll och dess kunskapssyn. Folkbildningen ska i grunden vara fri från statlig styrning och frivillig för deltagarna.
– Många kommuner efterfrågar insatser från studieförbundens sida för verksamhet riktade till barn och ungdomar. Men faktum är att grunden för folkbildningen är studiecirkeln som vänder sig till vuxna som i grupp på max 12 personer träffas minst tre gånger med sammanlagt 9 studietimmar eller som träffas maximalt under 40 veckor under ett år.
– Jag kan känna oro för hur vissa kommuner lever upp till det delade ekonomiska ansvaret för folkbildningen. Det är oroande när kommuner inte anser sig ha råd att prioritera folkbildningen. Det finns också exempel på kommuner som visserligen anslår pengar men som avskaffat långsiktiga, förutsägbara bidragssystem till folkbildningen för att istället stödja kortsiktiga enskilda insatser som studieförbunden gör och som ibland inte ens behöver vara folkbildning.
– Självfallet vill jag som Kristdemokrat slå vakt om det kommunala självstyret. Men det håller inte att bortse ifrån att Kulturpolitiken och folkbildningen är viktiga pusselbitar i det kommunala och regionala utvecklingsansvaret och i dess utvecklingsstrategi, avslutar Lars-Axel Nordell.