Kapitel 2. Människan - ängel eller best?
» 2.1. Demokrati
» 2.2. Författning
» 2.3.
Rättssamhälle och kriminalpolitik
» 2.4. Säkerhets-
och försvarspolitik
» 2.5. Europeiska Unionen
(EU)
Människan existerar i spänningsfältet mellan gott och ont. Hennes
inneboende förmåga att skilja på rätt och fel ger henne samtidigt en stor
potential och stora möjligheter att skapa ett gott samhälle. Hon har
möjlighet och förutsättningar att utveckla sina personliga resurser och sin
personlighet. I detta ligger tydliga drivkrafter att förändra människors
villkor i en positiv riktning bort från fattigdom, okunnighet och kränkande
behandling.
Människans ofullkomlighet innebär att för mycket makt inte får läggas i en
enskild människas, grupps eller partis händer. Det krävs alltid någon form
av balansskapande maktdelning. Ofullkomlighetstanken ger också en
realistisk grund för synen på demokratin som arbetsform. Ingen person,
parti eller grupp vet allt om hur ett samhälle ska skötas, men genom
samarbete kan det gemensamma bästa främjas.
Rätt makt på rätt plats, det är den kristdemokratiska
subsidiaritetsprincipens innebörd. Principen är ett arbetsverktyg som
hjälper oss att analysera var makten ska ligga. Subsidiaritetsprincipen är
således ingen renodlad decentraliseringsprincip, utan både en när- och
fjärrprincip. Det beror på vilken uppgift som ska utföras. I synen på
maktfördelning mellan enskilda, familjer, grupper, kommuner, regionala
nivåer, statliga och överstatliga nivåer har principen fundamental
betydelse.
Subsidiaritetsprincipen innebär att det som en liten gemenskap själv klarar
av att hantera ska den också själv ansvara för och besluta om. De större
gemenskaperna ska stödja de små gemenskaperna att bevara denna kompetens.
De uppgifter som de mindre gemenskaperna inte på ett ändamålsenligt sätt
klarar av ska de större gemenskaperna ta ansvar för.
Denna princip innebär att bevisbördan vilar på dem som vill beröva en lägre
nivå dess funktion och därmed dess frihet och ansvar. De måste bevisa att
den lägre nivån är ur stånd att fullgöra sin uppgift på ett
tillfredsställande sätt och att den högre nivån kan göra det mycket bättre.
Kristdemokratin bygger på idén om alla människors lika värde och att deras
värdighet inte får kränkas. Den moderna demokratin är den bästa
styrelseformen eftersom den utgår från denna värdegrund. Denna värdegrund
bör även prägla beteendet medborgare emellan. Den innebär att medborgarna
måste visa tolerans gentemot varandra och respekt för de människor man inte
är överens med. Värderingen ger skäl för empati och solidaritet, för ett
engagemang och ansvar som sträcker sig utöver egenintresse, familjeband,
kön, etnicitet, religion och så vidare. På denna värdegrund byggs den
mellanmänskliga tillit, som i sin tur är en förutsättning för att
konflikter ska kunna lösas på fredlig väg. Om inte denna värdegrund
ständigt poängteras, prövas och vårdas riskerar den att undergrävas och
förtvina. Därmed bereds plats för maktmissbruk, elitism och i förlängningen
någon form av diktatur.
Den moraliska grunden för demokratin bildas och formas i de sociala
sammanhang som formar ett samhälle. Givetvis är hemmet och familjen,
skolan, kyrkor, föreningar, organisationer och folkrörelser av största
betydelse. En demokratisk stat är beroende av att det finns ett värdevitalt
samhälle med levande och medvetandegjorda moraluppfattningar hos enskilda
och grupper, samt att de moraluppfattningar som där finns ger grund och
stöd för demokratin.
Det ideal som kristdemokraterna framhäver är en demokrati där varje
medborgare ges möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet,
inte bara vid valtillfället utan kontinuerligt. För det krävs att
arbetsformerna inom det representativa politiska systemet, den offentliga
förvaltningen och partierna utvecklas så att det aktiva deltagandet
uppmuntras och att verkligt inflytande kan uppnås. En fungerande demokrati
förutsätter jämställdhet mellan kvinnor och män.
Det är också av största vikt att uppmuntra och förstärka medborgarnas egna
demokratiska ansvarstagande. Denna känsla för det gemensamma samhället bör
bygga på vissa medborgerliga karaktärsegenskaper. De dygder som vi vill
lyfta fram som betydelsefulla för medborgarandan går tillbaka till den
klassiska och den kristna kulturen i västerlandet. Det handlar om de
klassiska fyra kardinaldygderna rättvisa, måttfullhet, mod och praktisk
klokskap. Rättvisa rör relationer människor emellan. Var och en försvarar
sina men respekterar också andras rättigheter. Måttfullhet innebär att
förnuftet bör råda över alltför vidlyftiga önskningar. Mod betyder en
moralisk styrka att våga möta faror och stå upp mot oförrätter. Det handlar
om civilkurage och integritet, vilket innebär att uppriktigt både söka och
stå för sanning och rätt, inte minst när det är inopportunt. Den kristna
traditionen har förstärkt och kompletterat innehållet i de klassiska
dygderna med dygden kärlek som berikar samhällsgemenskapen, inte minst med
oegennyttig solidaritet och barmhärtighet.
Den viktigaste av de fyra kardinaldygderna är praktisk klokskap. Med den
avses en kritisk urskiljningsförmåga att avgöra vad som är rätt och fel i
olika valsituationer. Praktisk klokskap är överordnad de andra tre,
eftersom vare sig rättvisa, måttfullhet eller mod kan praktiseras utan klok
urskiljning. Denna kardinaldygd stämmer väl överens med vad som också
kallas för kritisk rationalism, vilket innebär en vilja att sätta sig in i
olika frågor, ifrågasätta, engagera sig, ta ansvar, ta initiativ och
försöka förstå också hur andra resonerar.
Dygder är inget man får sig givet, utan de förvärvas, odlas och tränas upp
under livet. Ett demokratiskt livaktigt samhälle förutsätter att vi odlar
några viktiga dygder. Inte för att vi någonsin till fullo kan leva i
enlighet med dem, utan för att vi som människor behöver idéer och ideal.
En förutsättning för ett fungerande demokratiskt samhälle är att
demokratiskt fattade beslut följs och att lagen efterlevs. Lag och god
moral behöver emellertid inte i alla lägen vara samma sak. En lag kan vara
demokratiskt stiftad, men ändå inte stämma med de grundläggande moraliska
värden, rättigheter och skyldigheter samma demokrati vilar på. Civil
olydnad kan därför vara moraliskt försvarbar om människovärdet eller
grundläggande fri- och rättigheter hotas eller kränks. En sådan handling
måste dock alltid av respekt för den demokratiska ordningen vara utan våld
och skadegörelse och ske i syfte att skapa dialog. Den civilt olydige måste
alltid vara beredd att ta sitt straff.
Ett vitalt civilt samhälle är av största vikt för en levande demokrati och
ett mänskligt samhälle. Därför måste stat och kommun främja det engagemang
som finns i olika medborgarsammanslutningar: i föreningar och folkrörelser,
i kyrkor och samfund, i lokala utvecklingsgrupper och i nya sociala
rörelser. Den tilltagande pluralismen i det svenska samhället bör medföra
att stat och kommun ger olika grupper möjlighet till autonomi, genom
självförvaltning, av verksamheter som är centrala för dem. Det offentliga
måste bejaka den pluralism av fria och från staten oberoende
medborgarsammanslutningar som finns i samhället.
Skolan har ett stort ansvar för att förbereda de uppväxande medborgarna för
ett deltagande i demokratin. För det krävs att elevernas kunskaper om
demokratin utvecklas. Skolan måste vara en demokratisk miljö som tillåter
olika åsikter och visar hur oenighet kan hanteras på ett konstruktivt sätt.
Kommunal demokrati förutsätter kommunal självstyrelse. Den kommunala
självstyrelsen ska vara stark och tydligt reglerad i grundlagen. Genom
engagemang och deltagande i det lokala arbetet har medborgarna möjlighet
att både få kunskap om och tillföra erfarenheter i större sammanhang. De
regionala och kommunala nivåerna ska ha egen beskattningsrätt.
Önskemål om delningar av kommuner för att få ökat medborgarinflytande bör
tillmötesgås om inte starka skäl talar emot. Andra former av
medborgarinflytande kan utvecklas genom exempelvis brukarråd och byalag där
de berörda kan ges inflytande i verksamheten.
För att ge rimliga förutsättningar för en majoritet att bedriva en
långsiktig politik ska mandatperioderna vid allmänna val vara fyraåriga.
Valdagen för kommun, region/landstings och riksdag bör vara gemensam.
Möjlighet till extraval bör finnas även på den kommunala nivån.
Valsystemet ska vara proportionellt och därmed utformat så att varje röst i
princip tillmäts lika värde. Valhemligheten ska skyddas. Ett starkt inslag
av personval bör finnas. Rösträtt ska tillkomma myndig svensk medborgare
samt i kommunala val alla folkbokförda som uppnått svensk myndighetsålder.
Folkomröstningar ska kunna användas både på nationell och lokal nivå.
Rådgivande och beslutande nationella folkomröstningar ska kunna anordnas på
tidpunkt som riksdagen fastställer. Möjlighet ska finnas för en stark
opinion att få gehör för önskemål om folkomröstning på kommunal, regional
och nationell nivå.
Ett starkt skydd för yttrande- och meddelarfriheten samt
anonymitetsskyddet, liksom för mötes- och föreningsfriheten, är av stor
vikt för en levande demokrati. Grundlagsskyddet av yttrandefriheten och den
därmed sammanhängande tryckfriheten innebär att det allmänna inte får
ingripa mot yttrandefriheten, annat än i de fall och den ordning som
föreskrivs i grundlagen. Lagstiftningen på området bör så långt möjligt
vara oberoende av använd teknik.
Offentlighetsprincipen, det vill säga tillgången till allmänna handlingar,
är central för en öppen och vital demokrati. Sekretessmöjligheten ska
nyttjas restriktivt.
Våra grundläggande författningar - regeringsformen, successionsordningen,
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen - som vanligen
kallas grundlagen, utgör den skrivna och rättsligt bindande normen för vår
demokrati. Grundlagen ska vara djupt förankrad i den svenska och
västerländska kulturtraditionen och därmed också grundad på en samhällssyn
som präglas av kristen etik och humanism.
Grundlagen ska uttrycka en värdegrund som bygger på människors lika värde
och personliga värdighet och med detta som en given utgångspunkt skapa en
balans såväl mellan den offentliga maktutövningen och de enskilda
människorna som mellan de olika nivåerna av beslutande organ i samhället.
Grundlagen ska vara den fasta grunden för alla offentliga normer och
beslut.
Grundlagen ska säkerställa de rättigheter som alltid ska finnas för den
enskilda människan och skydda dessa rättigheter från övergrepp. Grundlagen
ska alltså garantera och skydda de mänskliga rättigheterna. Sådana
rättigheter är framför allt rätten till liv, personlig frihet och
integritet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet,
mötesfrihet, föreningsfrihet, demonstrationsfrihet och rätten till egendom.
Fri- och rättighetsskyddet ska vara relaterat till förhållandet mellan det
allmänna och den enskilde såväl som mellan enskilda.
Rätten till egendom är en mänsklig rättighet och därför ska en regel finnas
i grundlagen som garanterar fullgod ersättning vid olika former av
inskränkningar i äganderätten.
Grundlagen ska även säkerställa att ingen diskrimineras på grund av kön,
ålder, funktionshinder, etniskt ursprung, religion, sexuell identitet,
politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung,
ekonomisk eller social ställning. Europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har numera
införlivats i den svenska lagstiftningen och konventionen förtydligar och
ger ytterligare tyngd åt grundlagens regler.
En realistisk människosyn säger att alla människor är ofullkomliga. Därför
kräver en fungerande demokrati en klar maktdelning mellan den lagstiftande,
den verkställande och den dömande makten. Gränserna mellan dessa maktcentra
ska tydliggöras i grundlagen. Domstolarna har under lång tid haft en oklar
funktion i förhållande till riksdag och regering. En hörnsten i den
västerländska rättstraditionen är en rättskipning som är oberoende och står
fri från den politiska makten. Domstolarnas ställning ska därför vara stark
och självständig. Den enskilda människan får därigenom en starkare
ställning i sina mellanhavanden med stat och kommun, och balansen mellan
den enskilda människan och den offentliga maktutövningen säkerställs.
Det måste finnas klara korrektiv mot maktmissbruk och maktkoncentration. En
obunden och kompetent revision på statlig och kommunal nivå måste av detta
skäl finnas.
Det ska finnas en effektiv lagprövningsrätt. En författningsdomstol ska
därför finnas för att stärka demokratin och kontrollera maktutövningen hos
riksdagen, regeringen och kommunerna. Den ska i första hand behandla frågor
som rör grundlagen eller har anknytning till denna. En viktig uppgift för
domstolen blir därför att pröva om lagar och andra författningar står i
överensstämmelse med grundlagen. En annan viktig uppgift för domstolen ska
vara att pröva klagomål angående riktigheten av allmänna val och därmed
sammanhängande frågor.
Regeringsformens portalparagraf pekar ut den kommunala självstyrelsen som
ett medel att förverkliga demokratin. En reell kommunal självstyrelse är
ett centralt demokratiskt instrument och det förutsätter en kraftfull
rättslig kompetens för kommunerna att utöva den.
I grundlagen behövs därför bestämmelser om hur den kommunala
beslutskompetensen ska utövas. För att sådana skrivningar ska ha rättsliga
verkningar för förhållandet mellan stat och kommun krävs en tydlig
lagprövningsrätt, som medger att kommunerna kan hävda utövandet av sitt av
grundlagen fastlagda kompetensområde gentemot regering och riksdag. På
detta sätt blir den kommunala självstyrelsen ett uttryck för
subsidiaritetsprincipen. Denna princip bör skrivas in i svensk grundlag som
riktlinje för den vertikala maktdelningen.
Samtidigt som kommunerna ges en vidsträckt bestämmanderätt inom sitt
kompetensområde måste de enskilda människorna kunna lita på att deras
lagliga rättigheter respekteras av kommunala organ. Finansieringsprincipen
måste respekteras när staten ålägger kommunerna nya uppgifter. Så kallat
lagtrots av kommuner i enskilda fall ska beivras på ett effektivt sätt.
Sverige ska vara indelat i ändamålsenliga kommuner och landsting/regioner.
Den regionala självstyrelsen ska upprätthållas genom direktvalda regionala
fullmäktige och egen beskattningsrätt.
Svensk medborgare bör i princip alla kunna bli som stadigvarande vistats i
landet under minst fem år. Internationaliseringen och flyktingströmmar
innebär att människor i allt högre grad bor och arbetar i fler än ett land
under sin levnadstid. Detta innebär att allt fler människor känner djup
samhörighet och anknytning till mer än ett land. Eftersom medborgarskapet i
grunden är en fråga om säkerhet, trygghet, rättigheter och skyldigheter,
men även om identitet och kulturellt/etniskt ursprung bör möjlighet till
dubbelt medborgarskap finnas.
Monarkin har en stark folklig förankring i Sverige. Monarkin är också en
identitetsskapande tradition som betyder mycket för svensk kultur och
historia samt för Sverigebilden internationellt. Därför ska Sveriges
statsskick även fortsättningsvis vara konstitutionell monarki.
Den kristdemokratiska rättspolitiken bygger på en kristen människosyn och
värdegrund. I denna ligger den realistiska insikten att människan är
ofullkomlig och att brott mot medmänniskor och mot samhället alltid kommer
att finnas. Samtidigt måste strävan från samhällets sida vara att begränsa
brottsligheten så långt som möjligt.
Rättvisa handlar om det rätta handlandet i relation till våra medmänniskor.
Rättvisa är ett grundvärde, som i en samhällsgemenskap förutsätter en
balans mellan alla människors intressen, rättigheter och skyldigheter.
Denna rättvisebalans rubbas när någon begår ett brott och handlar orätt. I
många fall har gärningsmannen med uppsåt låtit sin handlingsfrihet gå ut
över andras rättigheter att förverkliga grundläggande värden. Det är då det
offentligas uppgift att skipa rättvisa och att återställa balansen så långt
det är möjligt.
Alla människor har ett personligt ansvar för sina medvetna handlingar.
Omgivningen har samtidigt en skyldighet att visa civilkurage och stödja
varje person att göra det rätta. Det måste finnas en samsyn mellan
människors uppfattning om vad som är rätt och fel och rättsordningens. Ett
effektivt tillrättaförande av brottsförövare bör dessutom ha inslag av
såväl allmänprevention som individualprevention.
Allmänpreventionen, det vill säga att samhället gör klart att på brott
följer straff, ska innefatta snabba och förutsägbara reaktioner som är
förankrade i en human och tydlig lagstiftning. Samhället ska ställa sig på
brottsoffrets sida, övergrepp och kränkningar av medmänniskors integritet
och egendom kan aldrig tolereras. Respekten för lagarna ska därför
upprätthållas med fasthet och förövare av brott ska skyndsamt lagföras.
Individualpreventionen, det vill säga avsikten att avhålla från nya brott,
ska innefatta en mångfald av insatser från samhällets sida. Brottslingen
ska rehabiliteras så att han eller hon i fortsättningen visar respekt för
sina medmänniskor och omgivningen genom att följa de i demokratisk ordning
beslutade reglerna.
Brottsförebyggande insatser
Det viktigaste sättet att bekämpa brottslighet är genom förebyggande
insatser och det är framför allt vuxnas ansvar gentemot barn och ungdomar
som kommer i blickpunkten. Familjens roll att fostra och leda de unga är av
största vikt. Det offentliga ska prioritera insatser som stärker föräldrars
möjlighet att kärleksfullt och positivt sätta gränser och ge stöd till sina
barn. Det offentliga ska vidare genom olika åtgärder, framför allt via
familjepolitikens utformning, ge föräldrar möjlighet att tillbringa mer tid
tillsammans med barnen. En stark sammanhållning mellan föräldrar och barn
bidrar verksamt till att minska riskerna att unga dras in i brottslighet.
Under tidigare generationer utövade såväl familj som närsamhälle en stark
social kontroll, som avhöll många från brottslighet. Vuxnas deltagande i
barns och ungdomars vardag har under senare decennier tunnats ut betydligt
och behöver stärkas. Frivilliga insatser från enskilda och organisationer
som engagerar sig för att ge barn och ungdomar meningsfulla
fritidsaktiviteter ska uppmuntras och stödjas. Kraft ska också läggas på
informationsinsatser för att påverka vuxna att både genom ord och
handlingar ta ett ökat ansvar för att unga ska växa upp till goda
samhällsmedlemmar.
Samhället måste vidare ge tydliga signaler om vad som är rätt och vad som
är fel. En snabb reaktion på begångna brott och en ökad upptäcktsrisk för
förövarna är viktigt. Socialtjänsten, polisen och skolan har en stor
uppgift i detta avseende och ska ha en nära samverkan med varandra för att
på ett tidigt stadium förhindra kriminalitet hos barn och ungdomar.
Skolans undervisning och relation till eleverna ska vara så utformad att
den väcker respekt för människans egenvärde och människolivets
okränkbarhet. Undervisning i lag och rätt ska förekomma under hela
skoltiden.
Staten måste konsekvent upprätthålla de rättsregler som beslutats. Alla
brott ska effektivt och utan undantag beivras, också sådana som kan
avfärdas som smärre brott och förseelser.
Den övervägande delen av brottsligheten sker under inflytande av alkohol
och andra droger. Insatser ska göras för att motverka ungas
alkoholkonsumtion och drogfria miljöer ska främjas.
Kriminal- och frivården ska ges tillräckliga resurser för att kunna ge
erforderlig vård och i övrigt stödja och hjälpa dömda, både under och efter
verkställighet av påföljder, i syfte att förebygga fortsatt brottslighet.
Påföljder
Påföljder på brott ska tjäna flera ändamål: de ska avhålla förövarna från
nya brott och de ska avhålla andra från liknande handlingar samt skydda
samhället mot övergrepp och andra destruktiva handlingar. De ska också så
långt som möjligt göra att förövaren gottgör brottsoffer ekonomiskt för det
lidande eller den förlust som uppstått och visa brottsoffret respekt genom
att samhället ställer sig på brottsoffrets sida.
Straffet ska vara så utformat att det ger brottslingen insikt om den skada
som han har åstadkommit. Straffet som utdöms för ett brott är därför ett
sätt för brottslingen att sona sin skuld både gentemot staten, som har till
uppgift att värna rättvisan, och gentemot brottsoffret. Genom att avtjäna
ett rättvist straff sonar å andra sidan brottslingen sin skuld, och
förtjänar därefter att behandlas som vilken annan medborgare som helst.
Dödsstraff är ej förenligt med synen på människolivets okränkbarhet. Den
utdömda påföljden ska normalt vara tidsbestämd.
För såväl förövare som brottsoffer kan det vara meningsfullt att
sammanträffa. Brottsoffret kan konfrontera förövarna med sin upplevelse av
brottet och förövarna kan därigenom förstå vilken skada som har
åstadkommits och ges möjlighet att visa ånger och att försöka sona sitt
brott.
Samhällstjänst ska alltid övervägas i första hand som påföljd för ungdomar
som begått brott. Samhällstjänsten har en både pedagogisk och social
funktion som syftar till att bryta ett brottsligt mönster hos den unge och
anpassa denne till ett normalt och meningsfullt liv. Unga bör inte under
strafftiden sammanföras med tungt kriminella personer.
Alla anstalter ska vara drogfria och det ska finnas resurser för kontroll
av drogfriheten. Frivilligorganisationer ska ges goda möjligheter att verka
inom anstalterna till gagn för de intagna och för samhällets insyn i
anstalternas verksamhet. Samhället har ett ansvar att stödja den straffade
med hjälp till drogfrihet, arbete, utbildning och bostad för att denne
efter avtjänat straff ska kunna återinträda i samhället och inte återfalla
i brottslighet. Frivilligorganisationerna ska uppmuntras att vara en aktiv
del i detta arbete.
Polis, åklagare och domstolar
Tilltron till rättssamhället bygger på att människorna kan förlita sig på
att en effektiv brottsbekämpning och en fri och oberoende rättskipning ger
trygghet för personlig integritet och egendom. Staten ska skapa rättsregler
och tillhandahålla sådana resurser att detta garanteras.
Polisens uppgift är att förebygga brott, upprätthålla ordningen samt att
utreda och beivra brott. Nära och förtroendefulla kontakter mellan polisen
och allmänheten ska utgöra grunden för ett bra polisiärt arbete. Det
utåtriktade brottsförebyggande arbetet är viktigt och samarbetet med
socialtjänsten och skolan ska ges en hög prioritet. Polisarbetet ska vidare
organiseras så att tillgången på poliser är störst vid tider då och på
platser där brottsligheten kan förväntas vara som mest omfattande.
Åklagarna ska skyndsamt väcka och utföra åtal. Det är särskilt viktigt att
myndigheterna reagerar snabbt på brott som begås av ungdomar, och arbetet
med sådana brott ska därför organiseras så att de kan tas med förtur.
Ett kraftfullt arbete mot ekonomisk brottslighet är viktigt, då ekobrott
hotar samhällsmoralen i det demokratiska samhället. Sverige bör bland annat
inom ramen för EUsamarbetet verka för samordnade insatser för att förebygga
och motverka ekonomisk brottslighet.
Miljöbrott innebär inte bara att de ansvariga tillskansar sig ekonomisk
fördel på ett otillbörligt sätt utan det görs dessutom på bekostnad av
framtida generationer. Detta gör miljöbrotten särskilt allvarliga. Det är
viktigt att myndigheterna står starkt rustade för att möta dessa brott.
För att möta den internationella brottsutvecklingen krävs ett väl
fungerande samarbete över myndighetsgränser och ett utvecklat
internationellt polissamarbete. Dessutom bör gränspolis och tull ges
erforderliga resurser för att möta internationella brottssyndikat.
Domstolarna ska stå fria och oberoende från statsmakterna och handlägga mål
och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Domstolsväsendet ska
vara organiserat så att domar och beslut kan ges inom rimlig tid. Det är
också viktigt med ett lokalt förankrat rättsväsende.
Krig och konflikter mellan såväl enskilda människor som stater uppstår till
följd av människans ofullkomlighet. Vår rädsla för det okända, girighet,
avund, maktlystnad, prestige och så vidare är ofta orsaken till att
konflikter växer och övergår i krigssituationer. En framgångsrik säkerhets-
och försvarspolitik bygger på tidiga varningssystem och förhindrar och
förebygger att konflikter leder till våldshandlingar, förmår lindra dess
konsekvenser och skyddar människors liv, frihet och egendom.
Rätten till liv är en grundläggande mänsklig rättighet. Respekten för den
är en förutsättning för att den enskilda människan ska kunna åtnjuta sina
övriga rättigheter. Rätten till liv, kroppslig integritet och respekt för
den personliga värdigheten innefattar även rätten att försvara sig mot
angrepp.
Vid konflikter har fredliga metoder, såsom diskussion och förhandling,
företräde framför vapenbruk. Aggression och offensivt krig är inte etiskt
försvarbart.
Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt kan dock vapenmakt brukas under
iakttagande av följande kriterier, och då alla andra ansträngningar att
lösa konflikten med fredliga medel har prövats:
-
För att förebygga att konflikter växer, främja uppbyggnad av freden och
vara till stöd för samt skydda olika humanitära hjälpinsatser.
-
Om det är ett försvarskrig: Det måste det föreligga ett rättfärdigt
ändamål, det vill säga själv försvar, skydda oskyldigas liv eller
säkrande av grundläggande mänskliga rättigheter.
-
Vapeninsatsen måste stå i proportion till det som avses att försvaras,
och den förödelse som därigenom uppstår. Aggression riktad mot civila är
ej försvarbar.
-
Det måste alltid finnas en seriöst grundad utsikt till framgång. Även
försvarskriget upphör att vara legitimt då det enbart leder till fortsatt
lidande och ödeläggelse.
Människosläktet utgör en enhet, vars medlemmar och gemenskaper är etiskt
bundna till varandra genom ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Fred
kan inte byggas utan aktiva och skapande ansträngningar. För att öka samt
effektivisera internationellt samarbete i dessa frågor bör lämpliga
gemensamma institutioner finnas. FN, EU och OSSE är exempel på
internationella organisationer som stundtals varit lyckosamma i att
förebygga konflikter och därmed bidragit till en fredligare värld.
Självständiga stater har ett stort värde, som ansvariga för det gemensammas
bästa inom sina gränser. Men då stater misslyckas med att skydda människors
säkerhet, eller systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter finns det en
förpliktelse att ställa upp för utsatta medmänniskor. Aggression får aldrig
löna sig och ingen har rätt, i en attityd av passiv neutralitet, att överge
människor som utsätts för krigshandlingar. Därför måste det i folkrätten
finnas regler för hur och när internationella organisationer som FN och EU
kan ingripa, även militärt, för att förhindra systematiska övergrepp mot
civilbefolkningen också inom ett land, genom en så kallad humanitär
intervention. Det handlar om att skapa en säkerhetspolitik som i högre grad
bygger på människors säkerhet istället för enbart staters säkerhet.
Svensk säkerhetspolitik ska präglas av samarbete, förutseende och
helhetslösningar inom en internationell säkerhetssamverkan. Målet är att
fördjupa fredsuppbyggnaden i vårt närområde, i Europa samt i övriga
världen. FN bör vara effektivt och starkt som organisation för global
krishantering, och EU samt OSSE som regionala europeiska
säkerhetsorganisationer. Det är positivt att USA genom sitt engagemang i
NATO deltar i den europeiska säkerhetsordningen. Ett öppet och nära
samarbete med NATO bör vara en naturlig del av svensk säkerhetspolitik.
Med den förändrade världsbild som råder efter det kalla krigets slut behövs
en modern säkerhetspolitik för Sverige som fokuserar på internationellt
samarbete och ett gemensamt ansvar för människors säkerhet.
Sverige ingår i EU där ett europeiskt säkerhetspolitiskt samarbete växer
fram. Vi kan inte stå neutrala om våra grannländer anfalls. Vi bör vara
delaktiga i att lösa säkerhetsproblem i Europa och närområdet, och efter
förmåga även i övriga delar av världen. Svenska åtaganden ska främja bland
annat europeisk säkerhet och vara fredsbevarande. Genom ett europeiskt
försvarssamarbete stöds också den svenska försvarspolitiken som syftar till
fred och frihet. Svenska militära insatser ska genomföras först efter
självständiga svenska beslut.
Kriser måste mötas med politikens alla preventiva möjligheter.
Säkerhetspolitiken bildar tillsammans med utrikes- och försvarspolitiken
liksom närings, miljö- och biståndspolitiken en helhet. Den bästa
förutsättningen för att undvika väpnade konflikter är att främja respekten
för de mänskliga rättigheterna och att säkra en demokratisk
samhällstradition. Dessa grundvärden måste ständigt erövras och försvaras.
Nya typer av konflikter och hot leder till ett vidgat säkerhetsbegrepp.
Hoten sträcker sig från den hårda kärnan av traditionella hot till dem som
följer av det moderna samhällets sårbarhet. Sverige måste kunna möta
angrepp från internationell kriminalitet, terrorism, ITkrig, biologiska
vapen, kemiska vapen och kärnvapen. Dessutom krävs förmåga att hantera nya
konflikter av bland annat inomstatlig karaktär och där mänskliga
rättigheter kränks.
Försvarsmaktens huvuduppgift är att värna människors liv och frihet. Det
sker i regel bäst genom att värna territoriell integritet och utöva
gränsskydd samt värna fredstida yttre säkerhet. Därutöver krävs att
totalförsvaret förmår upprätthålla beredskap för att kunna delta i
hanteringen av katastrofer och andra svåra påfrestningar i samhället samt
att delta i förebyggande åtgärder för att begränsa riskerna för sådana.
Dessutom bör Sverige kunna delta, efter beslut i FN:s säkerhetsråd eller
utifrån folkrättsligt godtagbara kriterier, även utanför Europa.
Försvarsmakten ska ha en sådan styrka, sammansättning, beredskap och
gruppering att den kan verka krigsavhållande vid säkerhetspolitiska kriser
i närområdet.
Alla svenska medborgare ska omfattas av en totalförsvarsplikt. Därigenom
förankras det svenska försvaret hos det svenska folket och
personalförsörjningen tryggas på ett kostnadseffektivt sätt. Uttag till
utbildning i fred avgörs utifrån försvarets uppgifter och hotbilder. Den
som fullgör militärtjänst bör se på sig själv som varande i fredens tjänst
och väktare av medmänniskors trygghet och frihet. Samtidigt måste alla de
som av samvetsskäl inte vill göra vapentjänst, bemötas med största respekt
och beredas tjänstgöring med civilplikt.
Det civila försvaret och det psykologiska försvaret måste ha tillräckliga
resurser för att kunna garantera befolkningen ett gott skydd mot effekterna
av såväl civila katastrofer som aktuella militära hotbilder. Det ekonomiska
försvaret är en viktig del av totalförsvaret. Sverige ska i princip kunna
svara för befolkningens livsmedels- och energiförsörjning samt hålla en god
beredskap inför avspärrning av utrikeshandeln.
Civilmotstånd och andra alternativa försvarsformer ska vara ett komplement
till det militära försvaret och vara en möjlighet till aktiva insatser för
medborgare, som utan att bruka vapen vill delta i försvaret av Sverige.
Som en följd av försvarets uppgifter krävs en försvarsmateriell kompetens
inom landet, vilket förutsätter en inhemsk försvarsindustri. Vapenexporten
ska begränsas till demokratiska stater och omgärdas av noggrann kontroll.
Export ska ej gå till offensivt krigförande länder eller till stater där
det förekommer systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter.
Människors gemensamma angelägenheter avgörs på en mängd olika nivåer i
samhället. Det är mänsklighetens gemensamma erfarenhet av det sena
1900talet, att alltfler sådana angelägenheter måste lösas genom
internationellt samarbete. Den enskilde medborgarens problem och
möjligheter är i allt större utsträckning ett resultat av internationella
sammanhang.
Det är denna koppling till den enskilda människans verklighet, som gör den
europeiska unionen nödvändig. EU är en strävan att på över- och
mellanstatlig nivå skapa det medborgarskap - ett demokratiskt
ansvarstagande - som är nödvändigt för att bygga ett gott samhälle. Vi vill
skapa ett medborgarnas Europa, där unionen är öppen för medborgarnas
kontroll, och där medborgarnas trygghet och välstånd skyddas av unionen.
EU får aldrig bli enbart en intressegemenskap. Unionens folk förenas också
av gemensamma värden som grundar sig i vårt gemensamma arv från den
judiskkristna traditionen och humanismen. Här ligger ett starkt och
livskraftigt arv, som EUländerna har att förvalta. Idag grundar sig vår
gemenskap, förutom dessa grundläggande traditioner, också på övertygelsen
om det demokratiska systemet och de mänskliga rättigheterna. Till detta
kommer den sociala marknadsekonomin. Denna värdegemenskap bör EU söka att
stärka, utan att för den skull resa murar mot omvärlden. Tvärtom måste EU:s
relationer till omvärlden präglas av respekt och kulturell dialog.
Det yttersta målet för EU är att vara garant för fred, säkerhet och dialog
mellan de europeiska folken. Principen bör vara att unionen är öppen för
varje europeiskt land som delar grundläggande värden om demokrati och
mänskliga rättigheter samt bygger på den sociala marknadsekonomin.
I kristdemokratin är övertygelsen om alla människors lika värde grunden för
relationerna med andra folk. Europeisk säkerhet skapas genom
gränsöverskridande samarbete och solidaritet. EU måste också ha en
samordnad förmåga att självständigt hantera kriser av militär eller civil
natur inom eller invid unionens gränser. Varje medlemsstat måste
självständigt få ta ställning till deltagande i ett eventuellt gemensamt
territorialförsvar.
Det följer av engagemanget för internationell gemenskap att Europa ska vara
öppet mot omvärlden. EU har ett ansvar att bidra till rättvisa globala
spelregler, som kan ge alla länder möjlighet till en hållbar utveckling.
Det handlar om en förlängning av den kristdemokratiska idén om
samhällsgemenskap. Genom en sammanhållen politik inom utvecklingsbistånd,
handelspolitik och utrikespolitik kan EU bidra till detta. Handels- och
jordbrukspolitiken måste göras förenliga med internationell solidaritet.
Det är också EU:s skyldighet att vara öppen för de människor som söker
skydd från förtryck och våld. En gemensam asylpolitik är önskvärd för att
dela ansvaret mellan EU:s länder.
På det ekonomiska området kan EU bidra till välståndets uppbyggnad genom
att utveckla och förbättra den inre marknaden. Det måste ske genom att
förenkla regler och förbättra konkurrensen, genom att bryta upp slutna
marknader och monopol, och förhindra otillbörligt statligt stöd. På så vis
kan EU skapa bättre möjligheter för enskilt företagande, och därigenom för
människor att genom eget arbete skapa sig ekonomisk trygghet.
EU ska vara en social och ekologisk marknadsekonomi. Kristdemokratiskt
tänkande har inspirerat den europeiska modellen, som förenar individuell
frihet med samhälleligt ansvarstagande i form av ett socialt skyddsnät för
alla. Det är angeläget att motverka de tendenser till ökade klyftor som
kommer med nya strukturförändringar. Bäst görs detta genom att EUländerna
skapar förutsättningar för livslångt lärande och en dynamisk ekonomisk
utveckling i alla regioner.
Full sysselsättning i Europa kan åstadkommas genom en entreprenörsvänlig
och flexibel ekonomi, som gynnar det personliga initiativet. Endast då kan
EU:s inre marknad komma till sin fulla rätt. Varje land har dock rätt att
själv välja utformningen av sin ekonomiska politik. EUländerna måste
gemensamt tillhandahålla goda förutsättningar för kunskapsbaserade
framtidsföretag. Europeisk lagstiftning måste tillgodose stabila och
gynnsamma spelregler för gränsöverskridande informationsteknologi.
EU:s inre marknad bygger på visionen om att en allt mer sammanflätad
europeisk ekonomi säkrar freden. Med en inre marknad förstärks dessutom
konkurrenskraften och den ekonomiska dynamiken. För att den inre marknaden
ska fungera långsiktigt krävs ett nära och solidariskt samarbete inom
penning- och växelkurspolitiken. Därför inleddes det europeiska
valutasamarbetet EMU. För att Sverige fullt ut ska kunna delta i det
ekonomiska samarbetet samt påverka och ha inflytande på hela EUsamarbetet,
men också solidariskt dela ansvaret, bör Sverige vara medlem i EMU.
Det är önskvärt att hela Europa binds samman till en öppen gemenskap. Då
krävs också gemensamt stöd till de regioner som har störst problem att
anpassa sig till utvecklingen. Jordbrukspolitiken inom EU måste
tillhandahålla förutsättningar för ett konkurrenskraftigt europeiskt
jordbruk förenligt med internationell solidaritet och en levande landsbygd,
som dessutom tjänar som garant för biologisk mångfald, god djurhållning och
ekologiskt framställda livsmedel.
Då miljöproblemen är gränsöverskridande till sin natur är EU i många fall
den mest lämpliga nivån för att lösa miljöproblemen i vår världsdel.
Förvaltarskapsprincipen måste vara förankrad och få en tydlig tillämpning i
EU. Det innebär att en långsiktigt hållbar utveckling måste vara målet för
samtliga EU:s politikområden. Försiktighetsprincipen och principen om att
förorenaren betalar, bör vara centrala i miljöarbetet i EU. EU bör verka
för att en grön skatteväxling sker inom samtliga EUländer. Miljöpolitiken
måste vara så flexibel att varje land och region kan anpassa åtgärder efter
sina unika förhållanden. På global nivå måste EU verka för en lösning av
klimatproblemet. Miniminivåer för miljöavgifter ska kunna fastställas genom
majoritetsbeslut inom EU.
Det krävs en ökad samordning av energipolitiken på EUnivå. EUländerna måste
samarbeta för att möta de utmaningar som globala klimatförändringar medför.
Även försörjningstryggheten utgör en gränsöverskridande utmaning.
Gemensamma åtgärder för bättre energihushållning krävs.
En stärkt miljögaranti med omvänd bevisföring bör finnas. Detta innebär att
det är upp till den som är minst miljövänlig att bevisa att den så kallade
miljögarantin inte kan tillämpas.
Det krävs ett nära samarbete på EUnivå för att motverka allvarlig
gränsöverskridande brottslighet och smuggling. Handeln med droger och
människor, så kallad trafficking, bör vara prioriterade områden i
brottsbekämpningen. Åklagare och polismyndigheter inom EU måste samordna
sin verksamhet. Det europeiska polissamarbetet ska vara väl utvecklat,
samtidigt som dess befogenheter ska vara tydligt avgränsade, och skyddet
för den personliga integriteten värnas.
Europeiska unionens funktionssätt måste kunna fungera med ett stort antal
medlemmar. Ändringar i fördragen ska beslutas med enhällighet. Alla
medlemsstater ska även godkänna överföring av ny kompetens till EU.
Majoritetsbeslut ska vara regel inom EU:s kompetensområde.
EU bör ha en konstitution som på ett tydligt sätt visar maktfördelningen
mellan EU och medlemsstaterna samt beslutsordningen i unionen. Demokratisk
kontroll och öppenhet måste vara grundläggande för en sådan konstitution.
Beslutsprocessen måste vara överblickbar för medborgarna och därmed ge
möjlighet att utkräva ansvar. Innebörden i den svenska
offentlighetsprincipen bör gälla i EU. Det bör tydligt vara fastslaget
vilka EU:s kompetensområden är, och vilka de inte är. En avgränsning av
EU:s uppgifter är nödvändig, för att förhindra ovälkommen centralisering.
En mekanism för tillämpning av subsidiaritetsprincipen i beslutsprocessen
måste finnas.
Europaparlamentet ska ha ett enda säte. Inom unionen bör en flexibel
integration tillåtas, för att ge länder möjlighet att fördjupa samarbetet i
sin egen takt och ge grupper av medlemsstater möjlighet att utveckla egna
angelägenheter. Det är också grundläggande att respekten för nationell
kultur och inhemska språk garanteras.