Historia
Det svenska partiet Kristen Demokratisk Samling (KDS) bildades 1964.
Partiets förste partiledare var Birger Ekstedt. Efter Ekstedts död blev Alf
Svensson partiordförande 1973, en post han hade fram till 2004 då Göran
Hägglund valdes till ny partiordförande. År 1996 bytte partiet namn till
Kristdemokraterna (kd).

Valresultat
Partiets valsiffror var relativt blygsamma under en lång rad av val. De
pendlade mellan 1,4 procent och 1,9 procent under åren 1964-1982. I valet
1985 ingick partiet valsamverkan med centerpartiet. Röstutfallet blev 2,6
procent inom valkartellen och partiet fick ett mandat i riksdagen. Alf
Svensson blev invald. Inför valet 1988 upphörde valsamverkan och partiet
fick 2,9 procent och blev utan riksdagsmandat.
-
Vid valet 1991 fick partiet ett genombrott med 7,1 procent. 26
riksdagsledamöter blev valda och partiet fick också regeringsansvar
tillsammans med centerpartiet, folkpartiet och moderaterna.
Kristdemokraterna besatte tre ministerposter i regeringen, partiledaren
Alf Svensson blev biståndsminister och vice utrikesminister, Inger
Davidson blev civilminister och Mats Odell kommunikationsminister.
-
Vid valet 1994 fick partiet 4,1 procent av rösterna med 15 mandat i
riksdagen och partiet blev åter oppositionsparti.
-
I valet 1998 fick partiet 11,8 % av rösterna och 42 kristdemokratiska
ledamöter i riksdagen.
-
I valet 2002, fick Kristdemokraterna 9,1 % av rösterna och 33
ledamöter i riksdagen.
-
I det senaste riksdagsvalet 2006 fick Kristdemokraterna 6,6% av rösterna
och 24 ledamöter i riksdagen. Valet gav även Sverige en ny regering
som Kristdemokraterna är en del av. Göran Hägglund är socialminister med ansvar för bland
annat familjepolitik. Maria
Larsson är äldre- och folkhälsominister och Mats
Odell är kommun- och finansmarknadsminister.
Redan från partiets start erhölls mandat i kommunfullmäktige på olika delar
i landet. Denna representation har stadigt ökat och byggdes successivt ut
över åren, även på landstingssidan. På så sätt skaffade sig partiets
förtroendevalda politisk kompetens och parlamentarisk vana.
Kristdemokraterna är idag dessutom representerat i EU-parlamentet med två
mandat; Anders Wijkman och Lars Wohlin.
1987 - nytt program och nytt namn
1987 totalreviderade partiet sitt program och bytte namn till
Kristdemokratiska Samhällspartiet med förkortningen KdS. 1993 gjordes en ny
revidering av programmet och 1996 skedde ytterligare ett partinamnsbyte.
Det nya namnet är Kristdemokraterna. Partisymbolen är en vitsippa mot
mörkblå bakgrund. Dagens principrogram antogs på rikstinget
i Piteå i juni 2001.
Partiet har sedan 1984 varit medlem av den kristdemokratiska
internationalen CDI. 1995 blev partiet en fullvärdig medlem av EPP, en
sammanslutning av kristdemokratiska partier i Europa.
De viktigaste frågorna
Partiets profil har varit fokuserad på etikens/moralens betydelse för ett
gott samhälle, på familjens och skolans grundläggande betydelse, vård- och
omsorgsfrågor och internationell solidaritet.
Värdeorienterat idéparti
Kristdemokraterna är ett värdeorienterat idéparti. Den värdeorienterade
samhällsvisionen kan beskrivas på följande sätt: en verklighetstrogen och
hållbar människosyn som omfattas av medborgarna skapar de bästa
förutsättningarna för ett gott samhälle. Det kristdemokratiska
samhällsarbetet bygger på en människosyn vars ingredienser är:
-
insikten om ett specifikt människovärde,
-
insikt om människans ofullkomlighet,
-
människans grundläggande behov av små nära gemenskaper, framförallt
familjen,
-
förvaltarskapstanken.
Kristdemokraterna företräder en personalistisk människosyn. Den är vårt
alternativ till individualism och kollektivism, och en människosyn som
stämmer överens med verkligheten. För oss är inte den enskilde sig själv
nog och oberoende av andra, men inte heller bara en anonym kugge i det
stora samhällsmaskineriet. Varje människa är unik, men behöver gemenskap
med andra för att utvecklas. Varje person är född in i ett sammanhang av
andra personer med ett ömsesidigt beroende. Människan har såväl kroppsliga
och själsliga som andliga behov. Det kristdemokratiska samhällsarbetet tar
därför sin utgångspunkt i människans helhet och betonar människans behov av
gemenskap.
2007-01-17