"Slaget" i Malmö år 2006

060915

Se Alf Svensson i Windows Media från Möllevångstorget - Klicka här

När politik och journalistik går i armkrok blir rubrikerna och ordvalen minst sagt drastiska.

I Malmö ska ”slaget” tydligen stå mellan Ilmar Reepalu och Thorbjörn Lindhqvist. I övriga kommuner är det förstås andra som ”duellerar”. Ja, man använder just ordet ”duellera”.

Enligt opinionsundersökningar är det trygghet i de offentliga miljöerna som malmöbor och skåningar sätter främst. Och det är ju i och för sig inte ett dugg egendomligt.

Jag har under de gångna valrörelseveckorna mött människor, varenda dag, som berättat om hur deras barn eller deras kompisar utsatts för våld, blivit rånade, blivit hotade och slagna.

”Slaget om Malmö” upplever många synnerligen brutalt och bokstavligt!

Hur vore det om Reepalu och Lindhqvist tog en match om hur man skulle få bukt med våldet på gator och torg? Och inte fastna i att beskylla varandra för felaktig skattepolitik.

Vi minns säkert alla hur det viftades med naziflaggor på Stortorget i Malmö för några få månader sedan.

Har duellanterna tagit itu med den skandalen eller döljer sig fortfarande nazisympatier under ytan i malmöföreningar?

Ungdomsgäng som saknar respekt för medmänniskors liv och hälsa och egendom drar runt och skapar skräck.

Unga flickor säger att de upplever det som om det fanns utegångsförbud vissa tider och kvällar. Pojkar har vuxit upp med inställningen att man i stort sett kan bete sig hur som helst mot unga flickor.

Vilka dialoger och vilka insatser görs för att få bukt med dessa gangstergrupper?

Vi vet att politiska partier som inte är demokratiskt rumsrena tar för sig runt om i Skåne.

Det kan heller inte vara obekant för de som ”duellerar”, att islamister – jag talar inte om muslimer – infiltrerar . Och den som tror att Malmö och Skåne, till skillnad från Odense och Danmark, kan känna sig säkrat från terrorism är mer än naiv.

Borde inte ”slaget” om Malmö handla om att ta itu med och sätta stopp för föreningar och verksamheter som förnedrar människovärdet och står för allt annat än demokrati?

Borde inte slaget om Malmö, och förstås övriga kommuner, handla om att förverkliga nolltolerans mot våld och kriminalitet?

Finns det någon som tror, av de som nu ”duellerat” att man vinner kampen mot brottslighet genom att smyga undan och inte ta matchen med de ljusskygga krafter som försöker skaffa sig utrymme?

Jag tycker att Reepalu och Lindhqvist, för att nu lyfta fram den största stadens ledande politiker, ska gå ytterligare en omgång och då ge väljare klara och entydiga besked om när Malmö kan komma att räknas som en fredad och trygg stad.

Stortorget i Malmö är faktiskt en ”fredad zon”. Vad är det som ska vara fredat där? Vad är det för intressen som drivit fullmäktigeförsamlingen att fatta ett beslut som låter så tilltalande?

Det saknas som regel inte kommunala beslut som reglerar både framkomlighet för trafik och möjligheter att informera och propagera. Men i vilka protokoll eller via vilket GPS-system kan man finna ut var det finns ”fredade zoner” för människor?

Vore inte det av största angelägenhet att medborgare, inte minst unga flickor, kunde få veta att kommunfullmäktigeledamöter varit så intresserade och engagerade för invånare att man faktiskt kan utlova, pricka in, till en början åtminstone vissa stråk, som man har under så rejäl uppsikt att man kan kalla dessa områden för ”fredade”?

Brottstatistiken i Malmö är förfärande. När står ”slaget” som handlar om att Malmö ska befrias från våld och kriminalitet?

Det är utmärkt att våra ”plåtschabrak” inte kan ockupera vilka miljöer som helst. Det är säkert nödvändigt att vi bilister hålls efter så att bilen inte parkeras hur som helst och var som helst. Böterna är ju heller inte små vid överträdelse, och risken för att ertappas är mer än uppenbar. Det vet varenda en av oss som vistats i en tätort.

Det är kanske också rimligt att husfasader och offentliga miljöer inte blir som affischplank ens under några få valrörelseveckor vart fjärde år.

Men nog borde det vara väl så självklart och viktigt att våra offentliga miljöer blir fredade från våld och gangsterfasoner!  Tryggheten för medborgare borde för oss beslutsfattare vara överordnat alla andra ”regelverk”.

Våldet intar allt större arealer och blir allt grövre. Det är vår uppgift och skyldighet att vältra undan otryggheten från kvarter efter kvarter, börja skaffa fram vissa ”fredade zoner”, och se till att dessa blir fler och fler.

Kan New York satsa på nolltolerans mot våld kan självfallet också Malmö och andra kommuner göra det.

Det är hög tid att ”slaget” om Malmö, och övriga kommuner förstås, leder till fredade zoner och trygghet. Och den som skapar störst förtroende och tillit i den matchen borde ha stora förutsättningar att vinna valet.

Alf Svensson, Kristdemokraterna

( kommentarer 0 )

Inför verkligt fredade zoner i Malmö!

060914

Stortorget i Malmö är en fredad zon. Vad är det som ska vara fredat? Vad är det för intressen som driver fullmäktigeförsamlingar att fatta beslut som låter så tilltalande? För Stortorget i Malmö gäller att husfasaderna inte får belamras eller behängas med partipolitiska banderoller eller propaganda – fredad zon.

I en ordinär telefonkatalog kan man med hjälp av ett kartblad orientera sig ganska väl och lära sig hitta från kommundel till kommundel eller från kvarter till kvarter. Inte så sällan begåvas man numera med en utskrift från datorn, en karta som Eniro hjälper till med.

Det saknas som regel inte kommunala beslut som reglerar både framkomlighet och möjligheter att informera och propagera. Men i vilken katalog eller via vilket Eniro eller GPS-system kan man finna ut var det finns ”fredade zoner” för människor?

Vore inte det av största angelägenhet att människor, inte minst unga flickor, kunde få veta att kommunfullmäktigeledamöter varit så intresserade och engagerade för medborgarna att man faktiskt kan utlova, pricka in, åtminstone vissa stråk, som man har under så rejäl uppsikt att man kan kalla dessa områden för fredade?

Brottstatistiken i Malmö är förfärande. Dagligen möter jag malmöbor som säger sig vara rädda för att vistas ute under i synnerhet vissa tider. Flera unga kvinnor har hävdat att man känner det som om det existerade ett informellt utegångsförbud.

Det är utmärkt att våra plåtschabrak inte kan ockupera vilka miljöer som helst. Det är säkert nödvändigt att vi bilister hålls efter så att bilen inte parkeras hur som helst och var som helst. Böterna är ju heller inte små vid överträdelse, och risken för att ertappas är mer än uppenbar.

Det är kanske också rimligt att husfasader och offentliga miljöer inte blir som affischplank ens under några få valrörelseveckor vart fjärde år. Men det måste vara väl så självklart och viktigt att våra offentliga miljöer blir fredade från våld och gangsterfasoner!  Tryggheten för medborgare borde för oss beslutsfattare vara överordnat alla andra regelverk.

Alla kvarter ska givetvis var ”fredade” från våld. Likväl är det så att våldet intar allt större arealer och blir allt grövre. Låt oss vältra undan otryggheten från kvarter efter kvarter, börja skaffa fram vissa ”fredade zoner”, och se till att dessa blir fler och fler. Kan New York satsa på noll-tolerans mot våld kan självfallet också Malmö.

( kommentarer 0 )

Föräldrar vet bättre än Gudrun Schyman

060912

Att ta en titt på text-tv är en mycket god idé, om man vill snabbt och enkelt informera sig. Men nu och då verkar det som om redaktören som placerar in dessa nyheter tror att vi tittare saknar all egen förmåga att dra slutsatser eller att fatta det enklaste.

Härom dagen kunde man läsa att fi, alltså Schymans parti, var emot borgerlighetens familjepolitik.

Fanns det någon i riket som inbillade sig att fi och Schyman skulle leverera pressmeddelanden i vilka man hyllade kristdemokraterna för att man fått Alliansen att säga ja till vårdnadsbidraget?

Under gångna år har det gjorts massor av gallupundersökningar för att utröna hur svenska folket egentligen vill att stat och kommun ska ordna förutsättningarna för barnomsorg. Tidningar och politiska partier och föreningar har beställt undersökningar, och resultaten har varit entydiga: Vi vill ha valfrihet!

Den senaste sifo-undersökningen som jag läst och sett kom i våras. Resultatet var:

64 procent av svenska folket vill att föräldrar ska kunna vara hemma – med ekonomiskt stöd – tills barnen är fyra år. Bland LO-medlemmar är det 76 procent som tycker detta.

Av småbarnsföräldrarna är det också över 70 procent som tycker att de föräldrar som vill ska ha rätt att ge barnomsorgen själva. Och få ekonomiskt stöd för att kunna klara det.

Om nu en så kompakt majoritet av svenska folket vill att föräldrar själva ska kunna bestämma och ha den ekonomiska möjligheten, ska då inte vi politiker rätta och packa oss efter detta?

Ytterst handlar det om respekt för barn och för föräldrar. Och om att visa förtroende och att ge ansvar!

Varje gång jag använder mobiltelefonen ser jag våra två barnbarn, som bakgrundsbild. Ofta tittar jag så länge på bilden så jag glömmer vem det var som jag skulle ringa.

Men ingen gång får jag för mig, trots att jag är morfar och farfar, att jag skulle bestämma vilken typ av barnomsorg Elise och Vilhelm bör ha. Det betror jag verkligen deras föräldrar att kunna välja. Fattas bara annat!

Men Göran Persson och partiet fi anser sig vara skickade att vara alla barns och alla föräldrars överförmyndare. Det är obegripligt!

( kommentarer 0 )

Ett lyft för pensionärerna!

060911

Vilket förtjusande väder! Lagom bris från Östersjön för att torka de fuktiga gräsmattorna. Luften känns klar nu i september. Och valarbetarna här i Skåne kan absolut inte klaga på torgmötesvädret.

Göran Hägglund och jag har idag haft möte på Gustav Adolfs torg i Malmö i strålande sol. Det var mycket trevligt att träffa Hägglund som verkade, som vanligt, pigg och alert.

Vi passade också på att presentera Kristdemokraternas program för pensionärer. Det är odiskutabelt så att pensionärerna är en av de grupper som fått stå tillbaka under 1990-talet.

Socialdemokraterna riktar in sig på att förbättra bostadsbidraget. Det är bra! Men det räcker inte. Vi kristdemokrater vill satsa större resurser för att hjälpa de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna.

Vi föreslår en förbättring av garantipensionen – den lägsta nivån i det nya pensionssystemet -   med 672 kronor i månaden före skatt. För att inte glappet mellan förvärvsarbete och pension ska bli orimligt stort föreslår vi ett särskilt grundavdrag för pensionärer på 5000 kronor utöver dagens grundavdrag.

Sammantaget stärker våra förslag ekonomin för de pensionärer som har de lägsta pensionerna med i genomsnitt 1000 kronor i månaden brutto. Det motsvarar cirka 730 kronor netto.

I Malmö får man klart för sig att rädslan för våld och kriminalitet bitit sig fast i mångas sinnen. Pensionärers trygghet handlar inte enbart om ekonomi. Det duger inte att tala om välfärd, när medborgare inte vågar sig ut, när föräldrar känner ängslan för att barnen ska utsättas för våld. Och unga flickor upplever sig hotade!

Malmö är en i många, många avseenden attraktiv stad, men våldet måste trängas tillbaka. Kan man i New York tala om nolltolerans mot våldet och lyckas med att minska det, så kan man naturligtvis också göra det i Malmö.

Ilmar Reepalu och alla övriga som har kommunalt ansvar för Sveriges tredje största kommun måtte väl i all rimlighets namn se det som en av sina viktigaste uppgifter att se till så att Malmö blir en fredad stad.

( kommentarer 0 )

Moralister faller hårdare

060909

Solen skiner över det skånska landskapet, som så sakteliga drar sig mot höst. Under augusti har vi här nere i Skåne vissa dagar formligen dränkts av vatten. Det har känts som om det regn som inte föll tidigare i somras hade samlats i bassänger, som i augusti tömdes över oss. Nu lovas det sommar och sol över kommande vecka. Alldeles utmärkt för oss som står och propagerar på gator och torg. Och självklart för alla andra!  

I går den åttonde var vi i Kristianstad. På ett av kommunens servicehus debatterade statsrådet Ylva Johansson och jag äldrefrågor. Ylva Johansson är en duktig debattör. Men hon har onekligen en svår verklighet att försvara.

När man lyssnar på debatter och tar del av artiklar och läser broschyrer får man ju en bestämd känsla av att socialdemokraterna opponerar mot sin egen verklighet, mot resultatet av sitt eget regerande. Och stödpartierna v och mp opponerar mot det parti man stöttat och på sitt sätt regerat ihop med. Och oppositionen, kd, m, fp och c ställer självfallet de tre partierna som bär ansvar till svars, utövar ett slags politikens riksrevision. Ja, det räcker egentligen för Alliansen att uppmana väljare att iaktta verkligheten och sedan koncentrera sig på att redovisa hur man vill förbättra för människor

Efter debatten med Ylva Johansson i Kristianstad möttes Ian Wachtmeister och jag på gågatan framför Domus. Ian och jag hade tuffa, mycket tuffa, debatter under åren i riksdagen 1991 – 1994. Men vi blev verkligen också vänner. Ian är ingen dussinmänniska. Han spelar clown men har massor av allvar och insikt bakom ”masken”. Och humor är inte precis något som flödar över alla breddar i svensk valrörelse. Tillsammans med Ian får man skratta! Han ställer frågor som ingen annan brukar ställa. Han lyckas få folk att lyssna eller lystra bättre än många, många andra någonsin lyckas med.

Arrangörerna försökte räkna och kom fram till att 500, bortemot 600 personer fanns på plats. Tidningen Norra Skåne skrev: Ian och Alf lockade storpublik.

Men Kristianstad Bladet bevärdigare inte, såvitt jag kunde se, detta intervjumöte ett enda ord.

Ian och jag har uppträtt tillsammans en gång tidigare i sommar. Det var i Båstad den  åttonde juli. Alltså två månader tidigare. Efter det mötet framträdde Fredrik Malm, folkpartiets ungdomsförbundsordförande, chefen för 24:åringen som gjorde ”dataintrång”. Malm var den store moralisten. I radion skulle jag tilldelas några rejäla verbala rapp för att jag ställde mig på samma scen som Ian. Sådant får man förstås tåla. Och det är glömt nu. Politiken är full av moralister. Men man ska nog akta sig för att ställa sig själv för högt på moraliserandets piedestal. Man kan falla! Det är inte detsamma som att politiken har för mycket av resonemang om moraliska och etiska värden. Tvärtom!

Under förmiddagen idag den nionde har vi besökt torget i Trelleborg. Det måste påpekas att kristdemokraterna i Trelleborg är mycket framåt och mycket duktiga.

Mitt i centrum, på Algatan, har man en alldeles utmärkt valbyrå, och när torghandeln är som mest intensiv finns det kristdemokrater så gott som överallt.

Efter att ytterligare en vecka ha kuskat runt, runt mellan skånska städer och byar och mött hyggliga och sympatiska väljare och representanter från alla övriga riksdagspartier är det förstås vissa intryck som fastnat speciellt.

Det ÄR en skam att garantipensionen är så låg som den är. Säkert har jag fått det påtalat för mig hundra gånger, och då är det verkligen positivt att kunna berätta att just kristdemokraterna ser det som sin uppgift att skapa värdighet för alla som behöver och har rätt till omsorg och att dessutom se till så att garantipensionen höjs.

Det är ju märkligt att socialdemokraterna är så måna om att A-kasseförsäkra inkomsttagare som tjänar över 25.000 i månaden, när man samtidigt vänder ryggen åt de många pensionärer som enbart har garantipension, det vill säga enbart en tredjedel av den inkomsten.

Och så tar man upp skolfrågor med mig. Överallt! Det verkar som om det äntligen börjar gå upp för allmänheten att Sveriges viktigaste arbetsplatser, våra klassrum, skolkorridorer och skolgårdar på förfärande många håll drabbats av rent flum, av ren fräckhet och grov förstörelse.

Tänk att det i det närmaste betraktats som orimligt att tala om att det ska råda ordning och reda i skolan.

Om inte skolan fungerar, om inte den arbetsmiljön är trivsam och trygg, skapar förutsättningar för livet, både när det gäller kunskaper och etisk vägledning, då ter sig framtiden dyster.

Jag läste en översättning av vad påven Benedictus XVI sa i tysk tv, (Signum nr 6). Han uttalade sig om katolska skolor. Debatten om religiösa friskolor hålls ju vid liv i vårt land av Göran Persson och en del andra. Så här sa påven: - Jag tror att det verkliga problemet i vår historiska situation består i en obalans mellan vår tekniska förmåga som växer snabbt och vår moraliska förmåga som inte har vuxit lika mycket. Utbildningen har två dimensioner. Först måste vi naturligtvis lära oss, förvärva kunskaper, färdigheter och know-how. I denna riktning har Europa och Amerika under de senaste decennierna gjort stora framsteg, och det är värdefullt. Men samtidigt måste man också fostra hjärtat, med vilket människan tar till sig livets grundläggande principer, så att hon lär sig att använda sina tekniska kunskaper på ett korrekt sätt……fostra människor att leva i försoning med varandra, till att bygga upp och inte förstöra, utifrån principer som hjälper människor att kunna leva tillsammans.”

Kloka ord. Målsättningen för de skolor som slarvigt kallas religiösa friskolor. Och en målsättning som vi, tycker jag, bör ta till oss vare sig vi är elever eller passerat skolstadierna.

Det är sen lördagseftermiddag vädret lockar oss likväl utomhus. För alla finns inte orken eller ens rätten att få komma ut en vacker dag som denna. Att tala om utevistelser, det kan verka perifert och mindre viktigt i en valdebatt som förstås nu kommer att handla mer och mer om makten. Om vem som tar eller, så borde det väl heta, får makten.

Men för den enskilda, för den ensamma, för den som själv inte orkar, kan en eftermiddag i solsken och gemenskap te sig som något ofantligt centralt.

( kommentarer 0 )

Jag kräver en riktig Öresundsminister!

060908

Se Alf Svensson i Windows Media från Öresundsbron - Klicka här



Öresundsbron är imponerande. Ja, jag tycker verkligen det. Som byggnadsverk och som symbol för att gränser suddas ut.

Att bygga broar, att skapa samhörighet människor emellan, är väl något av det mest angelägna och något av det finaste vi kan syssla med, eller hur?

Öresundsbron är en mycket vacker siluett över vattnet, när man färdas utmed Skånes västkust, och naturligtvis stärker bron integrationen mellan Skåne och Själland – mellan Sverige och Danmark, ja, faktiskt mellan Sverige och kontinenten.

Men det räcker givetvis inte med en bro. Bron skapar förutsättningar, är en nödvändig satsning på infrastrukturen. Men för att tillväxt och välfärd ska förbättras måste både näringsliv och politik vara med och satsa och dra åt rätt håll.

Bron har medfört att resandet över sundet har ökat markant de senaste åren. Och egendomligt vore det väl annars. Fler och fler ser det som helt naturligt att bo på ena sidan av sundet och arbeta på den andra.

Men många hinder, som försvårar integrationen, finns kvar och måste rivas. De tydligaste och mest besvärande exemplen är problemen inom socialförsäkrings- och skattesystemen – problem som förstås måste hanteras på nationell nivå.

Så den nödvändiga frågan är förstås: Vad kan vi politiker göra för att Öresundsregionen ska bli så expansiv, så kraftfull, som regionen verkligen har förutsättningar att bli?

Jag är faktiskt av den uppfattningen att Sverige behöver en riktig, en fungerande Öresundsminister. Ansvaret för Öresundsintegrationen ligger inom den nuvarande socialdemokratiska regeringen hos socialminister Berit Andnor.

Jag är inte så säker på att många känner till det, och det ska man i så fall ha all förståelse för.

De frågor som rör relationerna med våra nordiska grannländer behandlas emellertid av Utrikesdepartementet. Samtidigt är det Näringsdepartementet som ansvara för regional utveckling och näringslivsutveckling. Och det är förstås inte minst detta Öresundsintegrationen verkligen handlar om. Och SKA handla om!

Denna sönderstyckade pastej, styckad i olika ansvarsområden och befogenheter, tyder ju egentligen enbart på, vad då, jo ointresse för regionen!

Den nuvarande regeringen saknar helt uppenbart organisatorisk förmåga och rimlig kompetens för att bedriva en sund och framtidsinriktad  politik för Öresundsregionen.

Ansvaret för en region med 3,5 miljoner invånare kan inte slussas runt och splittras upp mellan olika departement på det sätt som sker idag.

I Danmark ligger alla frågor som har med Öresundsregionen att göra under Økonomi- og Erhvervsministeriet, Danmarks motsvarighet till Näringsdepartementet. Sverige bör skaffa sig samma ordning.

Vi vill att en särskild Öresundsminister tillsätts för att påskynda integrationen, tillväxten och välfärden i regionen. En ministerpost på Näringsdepartementet.

Jag vill inte tro att Öresundsregionen medvetet negligeras i regeringens politik. Men nog finns det anledning att fundera.

Öresundsregionen  har alla förutsättningar för att bli ett nav i en utveckling, i en framtid full av arbetstillfällen, full av forskning på alla de områden och med kultur av yppersta klass.

För detta fordras samordning!   

( kommentarer 0 )

Ett regnigt Malmö

060906

Nu räcker det med regnandet. Sedan jag skrev senaste bloggen har jag hunnit vara i Lycksele, tala på två torg i Stockholm och idag den 6 september tillsammans med Ebba Lindsö presentera politik på Gustav Adolfs Torg i Malmö.

Trots att regnet föll stod publiken kvar och lyssnade. Det var imponerande.

Jo, igår deltog jag dessutom i en tv-inspelning, om politik och religion. Ett kärt svenskt tema! Och inte sällan framställs religion som allt eländes moder i sammanhang där religion och politik ska avhandlas samtidigt.

USA:s president ska i regel framställas som en politiker som fastnat i något slags fundamentalism. Det borde väl te sig rimligt att exempelvis Angela Merkels syn på religionens och kristendomens roll också fick komma till uttryck någon gång.

Häromdagen berättade den ledande tyska politikern, Angela Merkel att när hon tar över ordförandeskapet för EU, den 1 januari nästa år, så ska hon aktualisera resonemangen om och behovet av en konstitution. Och att kristendomen ska vara in- och omskriven i konstitutionen! Det ni!

Förmodligen blir professor Hans-Gert Poettering EU-president och han kommer självfallet som det heter, backa upp Angela Merkel.

Man kommer att få många länders företrädare med sig. Men Sverige?

Hittills har Sverige satt sig på tvären och hur Fredrik Reinfeldt skulle agera vet jag inte. Han träffade ju Angela Merkel för en kort tid sedan. Efter 1 januari kan deras träffar komma att bli många.

Den som inte vill tillstå kristendomens roll för västvärlden kan inte få godkänt i vare sig historia eller samhällskunskap.

Regnet har avtagit och ersatts av dimma. Sikten är usel på vägen utmed havet. Men det utbredda dunklet och töcknet när det gäller att inse behovet av etik har förstås inget med vädret att göra. Och etik har sina rötter i religion och filosofi. För vårt vidkommande åtskilligt i kristendomen.

( kommentarer 0 )

Anförande av Alf Svensson på Smygedagen

060902

Smygehuk den 2 september 2006
 
Anförande av Alf Svensson (det talade ordet gäller.)
 

Valrörelsen går nu nästan in på sista varvet. Om 15 dagar vet vi resultatet. Det resultatet får vi sannolikt leva med under fyra år ute i kommuner, i region och riksdag.
 
Det har ju gått mycket bra för oss kristdemokrater. Nu gäller det förstås att hålla i ända in i kaklet eller för att använda en lämpligare bild här i Smygehuk, ända in i hamnen och ända fram till kajen eller bryggan.
 
Som sagt, det har gått bra för kristdemokraterna. Min efterträdare Göran Hägglund har som vanligt varit ljuset i klassen. Jag känner honom sedan han var i 18-års åldern och jag vet att han är en person med brett och gediget kunnande och värd det största förtroende.
 
Nu är vårdnadsbidraget i hamn. Tänk att det i ett samhälle där vi har rätt att välja både det ena och det andra inte skulle ha rätt att välja den barnomsorg som vi som föräldrar anser vara bäst för det egna eller de egna barnen.  Obegripligt!
 
Det är kvinnor som har lägst löner och därför blir det kvinnor som stannar hemma, utropar vårdnadsbidragets kritiker.
 
Och så har man fått det till att den sämsta av alla arbetsuppgifter är att ge vård och omsorg om eget barn. Det är i det närmaste ett straff. Barn är det finaste och värdefullaste vi har. Ingen protesterar! Men att ge egna barn vård och omsorg det är förkastligt. Då hamnar man i en fälla. Att byta barn eller att ge omsorg åt andras barn, det är däremot att arbeta och bli respekterad och då är det inte tal om fällor.
 
Alla barn behöver vård och omsorg. Och det kan väl inte behöva vara betraktat som något som måste förbjudas eller diskrimineras att ge vård åt egna barn?
 
Det finns inte i kristdemokraternas föreställningsvärld att vi inte skulle låta föräldrar välja omsorg för sina barn. Alla barn är olika. Och föräldrar känner bäst sina barn.
 
Här finns en massa riksdagsledamöter och kommunpolitiker och ledarskribenter och allt vad det är som uttalar sig på ett sätt som första klassens överförmyndare. Man odugligförklarar föräldrar och man vet vad som är bäst för barn som man aldrig sett eller mött eller ens hört talas om.
 
Låt oss då se till så att vi får jämställda löner. Det borde vara en absolut självklarhet att höja lönerna i de så kallade kvinnodominerade yrkena.
 
Men använd inte bristen på jämställdhet i lönehänseende som argument mot valfrihet i barnomsorgen. Det är ju ett synnerligen inkonsekvent sätt att argumentera!
 
Jag var på en debatt mellan partiföreträdare i Malmö nu i veckan. Som alltid kom det där argumentet upp, att det blir kvinnan som stannar hemma, eftersom kvinnan har lägst lön. Därför måste vårdnadsbidraget förbjudas.
 
Jag undrade då hur det skulle te sig om småbarnsföräldrarna hade exakt lika hög eller låg lön, om de båda var riksdagsledamöter eller lärare eller sjuksköterskor och hade samma lön.
 
Skulle de då kunna tänkas betros med rätten att välja barnomsorg? Då kunde de ju inte bli tal om att någon med lägst lön stannade hemma. Inte fick jag något svar.
 
Det är självklart att ekonomin är med och styr vid val av omsorg och idag finns ingen valmöjlighet. Men var också övertygad om att det finns flera skäl än kronor och ören som styr föräldrar när man ska ge sina barn omsorg.
 
Det handlar långt ifrån alltid om att vara hemma eller om att inte vara hemma. Det handlar oftast om att få mer tid. Och det handlar om att respekteras för det val man gör.
 
Vill svenska folket, vill Du som väljare ha tryck i den här frågan fortsättningsvis i Alliansen, i svenska riksdagsdebatter och i kommuners ställningstaganden. Då säger enkel logik att Du ska rösta på kristdemokraterna.
 
Jag läste på text-tv vad samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin sa, när kristdemokraterna fick igenom vårdnadsbidraget nu häromdagen: - Att släppa in kd i familjepolitiken är som att släppa in en räv i hönshuset, de glufsar i sig allt de kan.
 
Så talar ett socialdemokratiskt statsråd, när det skapas större möjligheter för föräldrar att bestämma över sin barnomsorg.
 
Hönshuset – det är väl småbarnsföräldrarna då. Det är väl majoriteten inom LO och inom socialdemokratin som vill ha valfrihet inom barnomsorgen
 
Arma socialdemokrati, som ska behöva dras med sådana förmyndares fasoner
 
Kristdemokraterna har, som ni vet också drivit kravet på att fastighetsskatten ska bort, för villor och för hyresrätter.
 
Alliansen har snubblat lite i den frågan, tycker jag. Och det är jag nog inte ensam om att tycka.
 
- Fråga Göran Persson och alla direktörer som sitter med sina jordbruksfastigheter
 runtom i riket om de vill ha fastighetsskatt.
 
Jag behöver inte stå här och förklara för någon enda att fastighetsskatten är en omoralisk skatt, eftersom den tas ut på vad som brukar kallas ett fiktivt värde.
 
Skatten på fastigheten stiger, men jag får inte en krona att betala skatten med. Och myndigheter accepterar inte att man kommer dragande med en bit av panelen eller några tegelpannor för att erlägga sin skatt.
 
Fastighetsskatten ska avskaffas och ersättas med en låg kommunal avgift. Den som följt den här debatten sedan 2001, då vi kristdemokrater började driva det här kravet, fattar naturligtvis att ska trycket hållas uppe i den här frågan fortsättningsvis, då ska man ge kristdemokraterna sitt stöd i valet den 17 september.
 
Alla mina 67 somrar har jag haft förmånen att tillbringa här i Skåne. Sedan 1968 har vi haft vårt sommarviste i Smygehamn. Och ingenstans i Sverige är våra barn så fästade vid som Smygehamn.
 
Under de gångna veckorna har jag rest runt i hela Skåne och förstås mött många, många människor.
 
Det finns, tycker jag en stämning, som inte fanns förr, låt oss säga för 10 år sedan. I varje fall inte alls så påtaglig.
 
Människor är rädda för våld och kriminalitet. Jag vet inte hur måna exempel jag hört på en och samma dag om hur hus rensats av tjuvar, att alla fyra hjulen skruvats loss och stulits från bilar, att unga flickor och pojkar på väg hem har ”muddrats”, trakasserats och bestulits. Dråpen är många. Det är ingen ovanlig nyhet att skott avlossats runt om här i Skåne.
 
Jag har mött skolelever som vid kristdemokraternas valstuga på Gustav Adolfs torg i Malmö berättat om förhållanden, våld terror och droger i deras stadsdelar. Jag har fått höra att det finns skolor i vilka klottrandet är så omfattande och förstörelsen så stor att man måste måla om elevernas uppehållsrum varje vecka.
 
Dra in föräldrarna! Låt föräldrar få veta! Jag menar till och med att föräldrar får finna sig i att ställa upp och måla om!
 
När en pojke använder nedsättande ord, könsord eller vad det nu kan vara, när ett gäng ynglingar slår itu inredning eller stjäl mobiltelefoner, när vandaler och kriminella drar runt, dra in både familj och till och med släkt om det behövs. Gör det till en familjeangelägenhet att komma till rätta med buset.
 
Tror ni att Sveriges arbetsplatser skulle fungera väl om vi vuxna fick gå och komma som vi ville? I riksdagen har vi så kallade kvittningsmän. Ska man vara frånvarande måste man ansöka om ledighet och få den beviljad.
 
Är det då rimligt att ha en skola där flummet nästan satts i system.
 
Skolan ska självfallet registrera ogiltig frånvaro. Skolan ska ge betyg i Ordning och Uppförande. Och dessa betyg ska vara av en ”sportslig” karaktär. Gör man en ”plattmatch” så ska man få det klart för sig men man ska också ha möjligheten att komma igen. Alltså en kamp med sig själv.
 
Skolan är ju ingen uppehållsanstalt där tid ska fördrivas.
 
Skolan är i mångt och mycket förutsättningen för att barn ska lyckas i livet.
Skolan ska både förmedla kunskaper och ge eleven karta och kompass, etisk fostran och värdegrund.
 
 
Vi måste få en folklig resning mot att ungtuppar ser ner på flickor. Det handlar om att se till så att varenda pojke får sig indoktrinerat den absoluta demokratiska inställningen, att flickor och pojkar har absolut samma värde. Så fort tendenser till något annat dyker upp måste samhället reagera omutligt.
 
Jag minns sommaren 1968. Fiskaren Sven i Smygehamn drog not. En mycket trevlig sysselsättning. Gång på gång på gång rodde man ut med fångstarmarna och alltid hade några fiskar hamnat i noten.
 
Själv satte jag nät första gången 1969 här ute i Östersjön. Då kunde man gå ut och vittja näten och sedan låta dem ligga kvar.
 
Idag ska helst havet ligga blick stilla för att man ska våga eller vilja lägga ut nät eller sätta garn, som det också uttrycks. Risken är mycket stor att man får så mycket sjögräs och allt vad det är så näten liknar bruna fula ryamattor.
 
Vi kan inte vara tillfreds med att lämna över Östersjön och Västerhavet i nuvarande skick till våra barn och barnbarn.
 
En idé vore väl att inrätta ett internationellt Baltic-utskott, i vilket representanter från alla östersjöländer skulle ingå. Och så fick man med hjälp av experter enas om hur bland annat kväve- och fosforutsläpp skulle kunna stoppas och trängas tillbaka. Sedan skulle förstås respektive östersjölands parlament ratificera alltså godkänna. Och så fick man se vilket eller om något land ville ställa sig vid skampålen.
 
Vi kan inte hålla på och orda om Östersjöns dåliga hälsa utan att komma med konkreta idéer om hur vårt hav ska kunna rehabiliteras.
 
Det är självklart för oss alla att ska vi få resurser till allt det vi önskar, så måste vi se till så att småföretagsamheten blomstrar.
 
Sänk arbetsgivaravgifter. Minska det byråkratiska krånglet. Ta bort medfinansieringen av sjuklöneersättningen…
 
Gör våra småföretagare till dagens ansedda och respekterade adel!
 
I maj i år gav nationalekonomiprofessorn och den kände socialdemokraten Bo Södersten ut en bok med titeln, Den problematiska tryggheten. Flera namnkunniga och duktiga ekonomer och samhällsvetare medverkar i boken.
 
- Sänkt skatt ger fler jobb skriver Bo Södersten.
- Skatterna är sannolikt den bästa regulator av sysselsättningen som vi har, påstår han
- Skall vi ha högre sysselsättning behövs lägre skatter, påpekar Södersten
 
Regeringens socialdemokrater förfäktar precis det motsatt. Så fort det blir tal om skattesänkningar så urholkas allt vad välfärd heter.
 
Jag är personligen mycket glad över att Alliansen tagit över det politiska initiativet när det gäller att skaffa fram förutsättningar för jobb. Vi människor behöver arbete och vi har rätt till arbete!
 
Man har som politiker många områden man vill spänna över. Men ofta är det ändå så att det är något område som man känner speciellt för. Kanske har det med erfarenhet att göra? Kanske är det medier eller ens omgivning som gjort en uppmärksam.
 
För mitt vidkommande vill jag slå fast att äldreomsorg och situationen för våra äldre måste anses vara det område som i allra högsta grad kräver vår uppmärksamhet och konkreta insatser.
 
Vi har i vårt land en ålderdiskriminering. Det är absolut klart att de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna måste få förbättrad ekonomi. Garantipensionen måste höjas och Grundavdraget måste också höjas. Ingen pension ska vara lägre än 7.900.
 
Men när jag talar om äldre så handlar det också och i allra högsta grad om att skapa värdighet i vården. Ingen människa är en ö. Ingen människa vill hamna i ensamhet bara för att man fyllt ett antal år. VÄRDIGHET!  Det är det det ska handla om.
 
Det är inte enbart kossorna på Söderslätt och på andra betesområden förstås som ska ha laglig rätt att komma ut i friska luften. Det är inte enbart fångarna på våra fängelser som ska ha laglig rätt att komma ut i friska luften. Vi måste väl i all rimlighets namn se till att också våra äldre får den rättigheten.
 
Ensamheten är nog vårt största sociala problem. Ingen människa är en ö. Likväl är så många, i synnerhet många äldre, isolerade och ensamma. Naturligtvis måste arbetslösheten bort för att skapa ekonomiskt utrymme. Men sysslolösheten måste också minska, så att vi människor får känna oss delaktiga och uppleva att vi lever med.
 
Man vill inte hamna vid sidan om för att man passerat 55 eller 65, och skaffat sig lång erfarenhet men kanske inte orkar som förr.
 
Över varje människas liv borde det kunna skrivas ordet ”värdighet”. Vi behöver alla ändra vår inställning till åldrandet. Ålder är ingen sjukdom!
 
Ett mjukare samhällsklimat hjälper oss att höja blicken och engagera oss över kultur- och religionsgränser, över nations- och kontinentgränser och vi är gränslöst beroende av varandra – världen över. Tänk om vi kunde komma därhän så vi upplever att när andra har det bra, har också vi det bra.

( kommentarer 0 )

Mona Sahlin

060831

På vägen mellan Malmö och Trelleborg passerar man avfarter till Vellinge. Där vajar den skånska flaggan och där påstås det på en stor skylt: Här är friheten större. Alltså i Vellinge”. Kanske är det den låga kommunalskatten som motiverar skylttexten? Nåja, i Kävlinge, där kommunstyrelsens ordförande är socialdemokrat är skatten visserligen högre, men bara ett öre.

Om nu Vellinge har en skylt om större frihet, så skulle man faktiskt, när man fortsätter förbi avfarterna, kunna tänka sig att Trelleborgs starke man, socialdemokraten Egil Ahl, hade satt upp en skylt med texten: Här är vägen smalare. Bitvis är det 70 kilometer i timman som gäller. Skillnaden på E:22:ans kvalitet mellan Malmö och Trelleborg är mer än påfallande

I Trelleborg ligger det tidvis tre jättefärjor vid kaj. Långtradare väller ur färjornas ”innanmäten”. Trafiken bara ökar och ökar. Jo, nu har det lovats ytterligare ett varv att E:22:an ska byggas ut till motorväg. Jag tror att det gäller att ligga på!

I går enades Alliansen om vårdnadsbidrag. Det känns verkligen minst sagt rimligt att borgerligheten vågar stå upp för valfrihet. Borde inte det vara ett honnörsord om något för Alliansen?

Under alldeles för kort tid, under år 1994, hade Sverige ett vårdnadsbidrag. Över 70 procent av de småbarnsföräldrar som kunde tillgodogöra sig det vårdnadsbidraget gjorde det.

Det är förbluffande att politiker misstror moderna svenska föräldrar och anser sig vara kompetenta att agera överförmyndare.

I måndags debatterade jag med representanter för övriga partier på biblioteket i Malmö. Och den gamla vanliga visan kom upp om ”kvinnofälla”. Nog är det märkligt att så många politiker tycks umgås med kvinnor som låter sig fösas, fjättras och förpassas in i fällor. Om det varit så att vi kristdemokrater hade velat förbjuda förskolor/daghem och dagbarnvårdare, då kunde man givetvis förstått argumenten.  Men så är det ju verkligen inte! Alltså föreställer sig en massa politiker att moderna småbarnsföräldrar är viljelösa. Och att penningen styr allt och alla.

Om man byter barn – alla barn måste ju få omsorg – då arbetar man och då protesterar ingen!

Folkpartisterna i Malmö ska tydligen obstruera mot Alliansens beslut. Då, väljare, vet ni det! I Trelleborgs Allehanda ser jag rubriken. Vi lovar vårdnadsbidrag. Och det är folkpartiet, bland andra, som skrivit under.

Ack ja!

Att i sammanhanget inte citera samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin vore väl att undandra läsare ett citat av absolut tokigaste slag. Så här refererar TV4: - Att släppa in kd i familjepolitiken är som att släppa in en räv i hönshuset, de glufsar i sig allt de kan. Det är livsfarligt, men det har folkpartiet nu gjort, säger hon.

Sifoundersökning, på sifoundersökning, år efter år, visar att en rejäl majoritet av socialdemokrater och LO-medlemmar vill ha valfrihet inom barnomsorgen. I fle

ra kommuner har man haft kommunala folkomröstningar. Överallt har kraven på alternativ vunnit. Alltså: samhällsbyggnadsministern betraktar människor som höns och vet förstås själv vad som är bäst för alla.

Snacka om argument för att byta regering!   

( kommentarer 0 )

Surströmming och hembakta bullar

060830

- Regeringen tar strid för hembakat. Det slogs fast på  SVT:s textsidor i går. Säkert hade många hunnit att ytterligare ett varav reta sig på EU innan det blev klargjort att den svenska bullfesten kan fortsätta.

Jag erinrade mig dessa dagar, då bullbaket stått i fokus, hur det var för en del år sedan med surströmmingsjäsandet.

Vi kristdemokrater hade riksting i Göteborg. EU-debatten var intensiv. Det var år 1998.

Aftonbladet publicerade ett helt uppslag i vilket det gjordes gällande att ett litet företag uppe vid Höga kusten inte längre skulle få tillverka eller jäsa surströmming. Och den verksamheten hade där ägt rum under flera generationer. Men nu skulle det sättas stopp. Jäsningen fick inte ske i träkärl

Än idag kan jag se den kristdemokrat från Örnsköldsvik som stod i talarstolen med Aftonbladet utvecklat och fick publiken med sig i häftig irritation mot EU, mot att EU lägger sig i ”utan att ha med och göra” och ”utan att begripa”.

Det blev inte en alldeles enkel debatt!

Jag lovade de församlade att ta kontakt med dåvarande kommissionären och EU-chefen Jacque Santer och EPP:s generalsekreterare Klaus Welle. Jag kände ju båda förhållandevis väl.

I ett ampert brev påpekade jag för dem hur vanvettigt detta förbud var. Och att det nere på europeiska kontinenten absolut inte borde vara tillåtet att förvara vin i trätunnor och att ha whisky i kärl av ekträ, om inte en norrlänning fick ha surströmming i sina tunnor.

Det tog inte många dagar förrän både Santer och Welle hade svarat på mitt inte helt vänliga brev. De förstod inte vad jag åsyftade. EU hade enbart uttalat att tillredning av surströmming skulle ske under tillfredsställande hygieniska förhållanden.

Det kravet kunde vi ju knappast reagera negativt på.

Det var således svenska myndigheter som krånglat till det eller feluppfattat.

Nere på skånska slätten skvalar regnet ner idag. Skurarna skapar både översvämningar och ödeläggelse.

Jag har hittills inte mött någon som bryr sig om bulldebatten. Och surströmmingsdebatten är glömd sedan länge.

Ska det ta eld här nere måste nog spettkakebakandet attackeras. Det ska ju som bekant helst ske över öppen eld. Och inte ens svenska livsmedelsverk och myndigheter kan väl förbjuda ”öppen eld”? 

Nej, vi behöver verkligen inte enbart stirra på EU, när det blir tal om byråkrati och detaljstyrning.

En ny regering, en alliansregering, måste se som en av sina viktiga uppgifter att snabbt minska byråkratin med ett rejält antal procent. Så att småföretagare vågar nyanställa och kan ägna sin kreativitet åt produktiv verksamhet och inte som nu behöva gräva ner sig i byråkratiluntor. Ofta till ingens nytta!

( kommentarer 0 )

Den 29 augusti

060829

På motorvägen från Landskrona mot Malmö ser man siluetterna av de två stängda Barsebäck-reaktorerna och längre i fjärran skymtas Öresundsbron.

Ombudsmannen i M-distriktet Karin Magnusson och jag hade i Landskrona mött en rad alternativa verksamheter inom vård och omsorg.

Omkring en tredjedel av kommunerna från Ystad till Haparanda har valt entreprenadformen för del av omsorgen. Men blott och bart 10 procent av den samlade omsorgen utförs av andra aktörer än kommunerna själva.

Den siffran kommer säkert att bli högre. Om kostnader för verksamheter sänks samtidigt som kvaliteten höjs – varför skulle man då inte tacka ja till alternativen?

I alla de sammanhang är det positivt att kunna jämföra. Jämförelsemöjligheter både förbättrar och förbilligar.

Men i Landskrona får tydligen inga jämförelser äga rum. Där får inte alternativen och jämförelsemöjligheterna någon chans. Hittills! Förr eller senare kommer den röda ledningen i Landskrona att få ge sig.

Det inte enbart ösregnar på tillbakavägen. Det formligen skvalar ner. Men, som sagt, siluetterna syns. Och nog funderar man över varför vi i Sverige skulle stänga ett par av världens säkraste kärnkraftverk. Danskarna klagade på det geografiska läget, trots att man ivrat för att Barsebäck-verken skulle byggas.

Nu ska Sverige tydligen skaffa sig kärnkraftsel från Ryssland och så ska Finland från sina nya kärnkraftsreaktorer via kabel förse oss. Nog är det märkligt!

Göran Persson satt i tv-utfrågningen och skröt med låga svenska el-priser. Hur var det med det? Experter påpekar att vi för närvarande har Europas högsta el-priser. Och det skulle vi självfallet inte behöva ha!

Malmö har, som en av utställarna i Landskrona yttrade, verkligen lyfts. Turning Torso, Västra hamnen och förstås bron har vitaliserat – till dels förstås också symboliskt – hela regionen. Öresundsbro-siluetten är vacker.

I början av år 1994 for jag ganska fullastad med pappersbuntar och overhead material till Malmö och S.t Gertrud – lokalen i centrum - för att presentera budgeten. Ann Wibble hade utrustat oss. Jag minns än mycket väl hur häpen jag blev när jag kom in i lokalen Den var absolut fullsatt. Enfaldigt nog frågade jag mig själv hur malmöbor kunde vara så intresserade av budgetsiffror.

Jag fick två frågor om budgeten efter min presentation Därefter brast alla fördämningar och bromotståndet formligen brakade loss.

Sveriges radio fanns på plats och spelade in och sände. Alla tänkbara motvallsgrupper fanns på plats. Och min gamle gode vän, Mats Odell (kd), som då var en utomordentlig och skicklig kommunikationsminister fick finna sig i att ständigt kallas ”brohöken”.

Jag vann nog inga proselyter för broprojektet den där kvällen i S: t Gertrud men ganska ofta erinrar jag mig debattkvällen när vi åker över bron eller ser den som siluett på avstånd.

Det finns förmodligen hos varje generation en benägenhet att föreställa sig och tro att nu har vi slagit i taket eller nu har vi nått vägs ände när det gäller utveckling och framåtskridande. Det är allt för väl att motsträvigheten och nej-sägandet och stopp-skyltandet inte alltid firar triumfer.

Nu är det E 22:an som ska breddas och åtgärdas. Och självfallet ska vi ha en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör. Framtiden är spännande inte avskräckande - eller hur?  

( kommentarer 0 )

060828

Om ni inte har windows media player finns det en länk här.

http://www.microsoft.com/downloads/details.aspx?FamilyID=b446ae53-3759-40cf-80d5-cde4bbe07999&display

( kommentarer 0 )

DNA-register och kemisk kastrering

060828

Se Alf Svensson i Windows Media från centralstationen - Klicka här

Opinionsundersökningar visar att ”den viktigaste valfrågan i Malmö är tryggheten”. Och det är ju på intet sätt egendomligt! Där otrygghet och rädsla ruvar och råder känner ingen människa sig hemma, trivs ingen. Om inte välfärdssamhället kan garantera trygghet gör inte samhället, enligt min mening, skäl för beteckningen välfärdssamhälle.

Brottsstatistiken för Malmö är allmänt känd. Drygt 100 personrån i månaden. Kriminaliteten är rå. Våldet tränger sig på. De fredade zonerna blir allt färre. Om de överhuvud existerar. Finns det en risk för att våldet blir så omfattande och så vanligt att vi nära nog blir immuna?  Lyfter vi mer än på ett ögonbryn när vi får höra eller läsa att ett skott avlossats i vår förtjusande och allt mer expansiva stad.

För ett par veckor sedan berättade nyhetsförmedlare om hur en 18-årig flicka fångats in och våldtagits av ett gäng ungdomar i Arlöv. Hon hade också tvingats till oralsex, enligt medierna.

Att bli bestulen på en mobiltelefon kan självfallet upplevas som kränkande och få en att känna vrede. Att råka ut för biltjuvar eller husklottrare kan givetvis också få en, som det brukar heta, att gå upp i limningen. Men ingenting av detta, absolut ingenting, kan jämföras med illdådet att våldta. Det är den djupaste tänkbara kränkning.

En av gangstrarna i Arlöv skulle, enligt medier, kunna identifieras eftersom polisen säkrat spår av spermier.

Jag har vid upprepade tillfällen förespråkat ett allomfattande DNA-register. Det har då från en del håll hävdats att detta skulle vara integritetskränkande. Ställ den så kallade integritetskränkningen mot den gränslösa förnedring och livslånga kränkning som en våldtagen flicka utsatts för.

Våldtäkter börjar ju nästa bli en medial följetong, att flickor runt om i landet skändas och kränks.

Övervakningskamerorna blir fler och fler. Rätten att avlyssna och kontrollera elektronisk kommunikation utökas dramatiskt.

Men bakom planket i Arlöv fanns ingen övervakningskamera. Och drumlar som drar fram i flock och hetsar varandra är i regel inte så förnuftsmässigt vilsna att de inte håller reda på var polisbilarna cirkulerar.

Det är för mig obegripligt att det inte kan inrättas ett allomfattande DNA-register. Jag påstår med bestämdhet att ett sådant register många gånger synnerligen effektivt skulle kunna medverka till att våldsverkare kunde fångas in och hejdas i sina kriminella ”karriärer”.

Det ordas åtskilligt om straffens längd och karaktär. Vet att i en del kriminella kretsar räknas inte fängelsestraff längre som något avskräckande utan snarare som en merit i den kriminella hierarkin.

Dessa unga våldsverkare, en del av dem förmodligen fostrade i något slags patriarkal inställning – kultur kan det inte kallas – lär sig eller får i sig vuxnas beteende och jargong, att se ner på flickor, att betrakta flickor som objekt. Jag tror att dessa ungtuppar skulle behöva dömas till kemisk kastrering under viss tid. De borde gå ett antal månader utan potens.

Jodå, jag känner till Europakonventionen, att kroppsliga straff inte får utdelas eller ådömas. Men någon gång någonstans måste samhället sätta upp en ytterligt markerad gräns, ge en supertydlig signal.

Vi måste genom konkreta åtgärder få slut på det outtalade men faktiska utegångsförbud som råder för i synnerhet flickor men också för våra äldre. Parker och allmänna platser tillhör precis lika mycket oss alla.

Det finns psykiskt sjuka med en förvriden sexualuppfattning som självmant ber om så kallad kemisk kastrering. De här gruppvåldtäktsmännen, som jag åsyftar, tror jag är en helt annan kategori. De lär inte välja eller be om en tidsbegränsad kemisk kastrering. Men vill vi få stopp på den ökande terrorn mot flickor i våra svenska samhällen krävs det mer än verbala åtgärder.

( kommentarer 0 )

Fredagen den 25 augusti

060825

Vi har en underbar strandpromenad från Smygehamn mot Beddinge. Bullret från vägen tystas av vågorna och i augusti känns det alltid som om lugnet lägrar sig.

Ålafiskarna har inte alls samma aktiviteter som förr om åren. Det har sin förklaring förstås Fångsterna har minskat dramatiskt. En del ”minnesmärken” från de stora fångståren finns kvarlämnade i närheten av vattenbrynet.

Fortfarande kan vi som är intresserade sätta nät och fånga en hel del skrubbor. Det råder knappast delade meningar om att skrubban smakar bättre än spättan. Jo, det finns torsk, men man får i regel pilka en rejäl stund för att få något på kroken.

Utmed strandkanten mot Beddinge erinrar jag ofta både mig själv och promenadsällskap om hur rent vattnet var i slutet av 60-talet. Nu ligger drivor av dött sjögräs mer eller mindre högt upp från strandlinjen, beroende av hur stark vinden varit och varifrån den har kommit. Jag minns fiskaren Sven som drog not. Det var 1968. En charmfull sysselsättning. Gång på gång rodde vi ut med fångstarmarna och alltid fanns det något i noten när den dragits i land. Ingen människa skulle få för sig att dra not idag. Förmodligen skulle man inte orka dra den i land, nedtyngd eller fullproppad av mer eller mindre ruttet sjögräs och en och annan blåstångruska. Och pappa och jag kunde gå ut och vittja näten och sedan låta dem ligga kvar. Dygn efter dygn. I dag drar sig alla för att fiska med nät. Då ska havet ligga blick stilla nästan. Annars får man upp nät som liknar ryamattor. Och vem vill stå och rensa nät hela dagar?

Vad är detta att skriva om? Jo, vi som år efter år följt utvecklingen, eller kanske rättare avvecklingen, av Östersjöns kvalitet är ganska dystra till mods. Hur kommer våra barn och barnbarn få uppleva detta fascinerande bräckta hav?

Det debatteras om det är kväve eller fosfor som dödar och fördärvar. Det dyker varje år upp en och annan dramatisk artikel och under Almedalsveckan ofta några förskräckande bilder från algblomningen. Sedan då?

Går det verkligen inte att reda ut, med hjälp av pilotfall eller avgränsade projekt, hur Östersjön ska kunna börja tillfriskna? Det är klart att det gör!

Det måste till, tror jag, ett östersjöutskott, eller vad det nu ska kallas, ett organ med representanter från samtliga länder som ligger runt Östersjön. Detta ”utskott” måste komma fram till åtgärder, till krav, som underställs ländernas riksdagar. Så får man se vilka parlament och regeringar som tar sitt ansvar.

Vi borde få ett slut på debatten om vem som är ”störst bäst och vackrast” politiskt när det gäller att rädda Östersjön. Och nu när EU fört oss samman och kommunikationerna över havet förbättrats och möjliggjorts finns det inget att vänta på.

( kommentarer 0 )

24 augusti

060824

Idag är förstås tidningarna fulla med ledarkommentarer, nyhetsrapportering et cetera om alliansens manifest.  

Innan man öppnar en tidning vet man på ett ungefär hur visorna ska gå. Borgerlig press, oberoende eller ej, hittar en del positivt i manifestet. A-pressen sablar ner allt och alla.  

Det blir ju faktiskt komiskt många gånger att få del av alla dessa betygsättningar. Som när tv frågar Per Nuder och han spottar ur sig förakt och till och med hävdar att alliansens valmanifest ”lägger en död hand över ekonomin”.  

Hur kan en ansvarig politiker få för sig att leverera en så både oförskämd och totalt osaklig kommentar?  

Det kan självfallet inte döda ekonomin att göra satsningar på att få många i arbete. Det kan väl heller inte döda ekonomin att satsa på drägligare förhållanden för äldre medborgare eller verka för att elever får lära sig läsa, skriva och räkna.  

Alliansen spenderar ju ungefär lika många miljarder som socialdemokraterna. Och i ett totalt budgetsammanhang, budgeten omfattar 915 miljarder, är inte 30 miljarder något som dödar ekonomin. Dessutom finns det ju faktiskt flera satsningar som alliansen och (s) har gemensamt.  

Skulle det inte kunna te sig möjligt att någon enstaka gång hitta något som duger i motståndarens förslag. Jag undrar om inte en gnutta generositet och ödmjukhet från alla håll skulle främja respekten för politiker.  

Dagar som dessa kan man fundera över hur verkligheten hade tett sig om Jan Nygren blivit socialdemokratins ledare och inte Göran Persson. Vi minns ju att Nygren lanserades som Ingvar Carlssons efterträdare men tackade nej.  

Nygren anser att (s) måste bryta samarbetet med (v) och (mp). Båda dessa partier motarbetar ekonomisk tillväxt påpekar han.  

Nygren är emot stopplagen inom vården och vill ge företagare bättre villkor. Han anser att förmögenhetsskatten ska tas bort och att sjuklöneperioden för arbetsgivare ska väck.  

Så låter det från en person, Jan Nygren, som mycket väl kunde ha varit statsminister.  

Det är alldeles uppenbart ur alla tänkbara synpunkter att Sverige behöver få ett regimskifte. Maktfullkomlighetens apostlar i Rosenbad behöver en rejäl paus. För politisk tillnyktring.

( kommentarer 0 )

Mitt anförande vid valupptakten i Lund i lördags (19/8)

060823

Tal av Alf Svensson vid Kristdemokraternas Valupptakt på Stortorget i Lund den 19 augusti 2006

Det har varit en underbar sommar…

Minns de solvarma dagarna i juli…

Vi trodde knappt det var sant, dag efter dag efter dag, oförglömliga temperaturer och långa utekvällar.

Det var så vi hoppades det skulle bli, när vi planerade…

Som väl är kan ingen politiker, inte ens Göran Persson, bestämma väderleken eller ta åt sig äran för juli månad 2006.

Men kan vi göra något för att få ett mjukare och varmare samhällsklimat? Är det inte det vi hoppas på? Är det inte det vi vill planera för? Jovisst är det det!

Läs hela talet

( kommentarer 0 )

Därför bloggar jag

060823

( kommentarer 0 )

hej skåne

060823

( kommentarer 0 )

 Utskriftsvänlig version     Dela med andra