Äktenskapsfrågan

Kristdemokraterna och Göran Hägglunds försök att få alliansen att hitta en väg framåt i äktenskapsfrågan har fått många och ibland oväntade anhängare. Förslaget om en civilrättslig lösning för både hetero- och homosexuella par stöttas av många - bland andra religiösa samfund, RFSU, Humanisterna och flera ledarskribenter.

Sedan förhandlingarna inom alliansen nådde vägs ände har diskussionen fortsatt. Göran Hägglund medverkade bland annat i TV8:s Adaktusson. Adakutsson kan ni se här (klicka på Adaktusson till höger i spalten och sedan programmet från  06/11).

Kristdemokraterna förespråkar en civilrättslig äktenskapslagstiftning enligt fransk modell. Det skulle innebära att alla par, heterosexuella och homosexuella, som vill formalisera sin kärlek rättsligt ska göra det genom att registrera sin samlevnad hos en myndighet. De par som vill och önskar kan sedan gå till kyrkan, moskén eller synagogan för en särskild ceremoni.

Förslaget innebär att de trossamfund som nu har vigselrätt förlorar den. Det ger också kyrkan möjlighet att reservera begreppet "äktenskap" för relationen man-kvinna.

Göran Hägglund tror att förslaget skulle kunna få bred acceptans i samhället, även bland dem som förespråkar könsneutrala äktenskap.

Förslaget stöds bland annat av RFSU, pingströrelsen, förbundet Humanisterna och företrädare för katolska kyrkan.

Kristdemokraterna anser att det inte finns någon anledning att ändra definitionen av något som funnits i tusentals år och omfattar alla kulturer. Vi ska förändra det som är dåligt, inte det som fungerar.

För kristdemokraterna har alla människor lika värde. Därför är det viktigt att betona att homosexuella i Sverige sedan 1995 får registrera partnerskap med samma rättsliga skydd som gifta. För den som lever i ett homosexuellt förhållande och vill ha ett varaktigt juridiskt skydd finns partnerskapslagen som ger samma skydd som äktenskapet. Något juridiskt skäl till att ändra äktenskapsbalken finns inte. Att olika juridiska samlevnadsformer heter olika och regleras med olika lagar är inte diskriminerande eftersom ingen missgynnas av den ordningen. Man kan inte heller anse det diskriminerande att heterosexuella inte får registreras som partners. Diskrimineringsargumentet håller därför inte. Detta konstaterar också den statlige utredaren Hans Regnér i SOU 2007:17.

Äktenskapsbalken sätter upp fyra krav för att få ingå äktenskap. De som ingår äktenskap ska vara över 18 år, inte vara nära släkt till varandra, vara två till antalet och vara av olika kön. Den statlige utredaren föreslår nu, utan ingående analys och diskussion, att ändra på ett av dessa fyra kriterier. Kravet på olika kön ska slopas. Men de andra begränsningarna ska vara kvar. Varför? Inga svar ges. En komponent rycks ut utan djupare analys.

Den filosofi som äktenskapet vilar på kommer också till uttryck i den så kallade faderskapspresumtionen. Den stipulerar att mannen i ett äktenskap är fader till det barn som föds. Hur ska man förhålla sig till den frågan om ett barn föds inom ett äktenskap bestående av två kvinnor? Det är en viktig fråga som lämnats därhän och som den nuvarande äktenskapsdebatten helt förbigår. Kommer barnet att ha två eller tre juridiska föräldrar?

Tradition och kultur
Äktenskapet är ett internationellt och historiskt välorienterat begrepp. Registrerat partnerskap är en juridisk samlevnadsform som har i princip har samma rättsliga konsekvenser som äktenskapet parterna emellan. Skillnaderna ligger på det rättsliga planet nästan uteslutande i själva benämningarna. Det finns ingen anledning att ändra innebörden av ett invant begrepp bara för förändringens egen skull.