Herr talman,
Utanförskap. Ett ofta använt ord. Men vad betyder det? Jo, det handlar om människor som inte får chansen att försörja sig själv, uppleva gemenskapen kring fikabordet på jobbet eller känna sig efterfrågad av arbetskamrater och arbetsgivare. Detta utanförskap sa vi kristdemokrater, tillsammans med våra kollegor i Allians för Sverige, att vi måste bryta. Det är denna regerings viktigaste uppgift.
Vi kan beräkna detta utanförskap på lite olika sätt. Ett sätt är som statliga Konjunkturinstitutet gör, det vill säga räkna alla som lever på sociala ersättningar i form av a-kassa, sjukpenning, förtidspension, socialbidrag och så vidare. Räknar man om alla dessa till helårstal så har vi haft en bra bit över en miljon människor i utanförskap ända sedan den ekonomiska krisen i början av 1990-talet.
När socialdemokraterna lyckades sänka den öppna arbetslösheten ökade istället antalet i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller antalet förtidspensionärer. Utanförskapet minskade inte!
Men nu 2007, inträffar något viktigt. Utanförskapet minskar till under en miljon. Detta är jag som kristdemokrat mycket stolt över. Vi tar viktiga steg för att bryta den onda cirkel som många människor tvingats leva i. Och prognoserna visar att denna utveckling fortsätter kommande år.
Visst har vi en god konjunktur. Därför blir det fler jobb. Men ska vi knäcka utanförskapet måste vi få ekonomin att fungera bättre och få fler ut i arbete. Konjunkturinstitutet räknar med att de åtgärder den här regeringen hittills genomfört kommer att göra att 70 000 fler personer får ett arbete. Så många fler kommer i arbete jämfört med om vi bara förlitat oss på konjunkturen. Totalt beräknas det skapas 185 000 nya jobb de kommande åren. Och fler åtgärder kommer att genomföras.
Detta är en politik som ökar rättvisan i ett samhälle. Fler kan försörja sig själva, blir mindre beroende av bidrag och får ökade inkomster.
Vi har hört här att Per Nuder och socialdemokraterna tillsammans med vänsterpartiet gör ett stort nummer av rättvisa. Regeringen för en orättvis politik, hävdar de. Själva förde de en politik som inte förmådde ta itu med utanförskapet. Principen, mina vänner på vänsterkanten verkar hylla, är att om alla har det lika dåligt så är det rättvist.
Herr talman,
Låt oss ta en diskussion om rättvisa med fastighetsskatten som åskådningsexempel!
Socialdemokraternas ekonomiska talesman Pär Nuder har vid flera tillfällen i media och i denna kammare beskrivit slopandet av fastighetsskatten som orättvis. Men vad menar han egentligen med ”orättvisa”? Har han någon definition? Eller är det bara ett värdeladdat ord som han tar till så fort regeringen föreslår något han själv inte gillar?
Om nu slopandet av fastighetsskatten är ”orättvis”, så måste ju rimligtvis den nuvarande fastighetsskatten vara ”rättvis”? Och hur länge har den varit rättvis? Var den rättvis även före alla korrigeringar som gjorts - dämpningsregeln och begränsningsregeln, olika former av frysningar?
Och hur är då denna ”rättvisa” fastighetsskatt konstruerad?
Ja, för det första är det en skatt som följer marknadsvärdet. Det betyder att grannarnas husaffärer avgör taxeringsvärdet (75% av marknadsvärdet) och därmed också skattens storlek. Är det rättvist?
I definitioner av ”rättvisa” brukar likhet inför lagen var en del. Men här har hus beskattats helt olika även om de varit likvärdiga. Varför beskattar vi inte en Volvo V70 olika beroende på om den står parkerad framför ett hus i Danderyd eller utanför en hyreslägenhet i Lycksele? Är därmed fordonsskatten orättvis, Pär Nuder?
Storleken på inkomst har heller inte spelat någon roll. Rika norska sommarstugeägare med noll inkomst i Sverige har fått den lägsta skatten och vanliga svenskar med låg inkomst, som bara bott på fel ställe, har tvingats sälja sina hus och sommarstugor på grund av skenande fastighetsskatt.
Är detta Rättvisa à la Nuder?
För den egna retorikens skull är det ju bra att kunna ställa Stockholms norra förorter mot landsbygden. Men att normala inkomsttagare drivits iväg från villaområden i stora delar av Stockholm på grund av fastighetsskatten, det glömmer Pär Nuder i ivern att vara moraliskt indignerad. Nuvarande fastighetsskatt har ökat de ekonomiska klyftorna mellan olika bostadsområden. Det är inte rättvisa!
Det är som om vänstersidan vill ha klasskillnader, vill ha segregation, vill ha rikemansområden. För annars försvinner hela grunden för den politiska agitationen.
Fastighetsskatten är en skatt på löpande inkomster, som inte finns. Det brukar på ekonomspråk kallas för ”fiktiva intäkter”. De motiveras av att varje husägare skulle kunna hyra ut sitt hus till marknadsmässiga priser. Men även om folk köper hus för att bo där slipper man inte undan. Istället får man betala skatt på förmånen av att få bo i huset man redan köpt med beskattade pengar. Att betala skatt på fiktiva intäkter är alltså rättvisa för Nuder.
Och det är självklart, om man avskaffar en skatt som stigit kraftigt under senare år så blir det större skattesänkningar för dem än för dem som inte drabbats så mycket av dagens fastighetsskatt.
Så rättvisa, likhet inför lagen och ett respekterande av äganderätten, är motiven till att vi kristdemokrater så envetet krävt ett slopande av den nuvarande fastighetsskatten (och även förmögenhetsskatten, som den är konstruerad som en frivillig skatt på vissa tillgångar).
Pär Nuder försöker skapa motsättningar mellan landsbygd och storstad. Han säger (SvD 7 april) att den löpande fastighetsskatt som nu slopas för storstädernas villabefolkning ska betalas genom landsbygdens försäljningar med höjd reavinstskatt.
Men sanningen är ju den att en principlös och orättfärdig årlig beskattning på intäkter, som inte finns, slopas, och reavinstbeskattningen, dvs. beskattningen på den vinst ägaren gör vid försäljning, den höjs till samma nivå som övrig kapitalvinster. Vinst på hus får nu samma skatt som vinst på aktier. Denna princip är klockren. Du beskattas när du får pengarna i handen. Det kallas för likviditetsprincipen och är en rättvis proportionell beskattningsprincip. Ju större vinst, desto mer pengar går till skatt. Skatt efter bärkraft. En liten vinst på landsbygden, beskattas med en liten summa. Och en stor vinst i Danderyd, beskattas med en stor summa.
Det kallar jag rättvisa!