• Hem

• Detta är jag

• Det här brinner jag för

• Artiklar

• CV

• Debatter

• Interpellationer och frågor

• Motioner

• Länkar

• Pressmeddelanden

• Till Ingers pressbilder

• Kontakta mig

2010-09-28 

Detta är jag

Jag heter Inger Davidson och bor i Nacka kommun, mellan storstad och skärgård, som den brukar beskrivas. Där har jag bott sedan min man Hasse och jag gifte oss 1968. Det var Nacka musikskola som lockade oss dit. Den var en föregångare på sitt område. Då var jag nyutexaminerad mellanstadielärare och Hasse musiklärare. Jag fortsatte som lärare i sjutton år förutom tre avbrott när våra pojkar föddes och ett för att läsa pedagogik och samhällskunskap vid universitetet ett par år. Jag arbetade också politiskt vid sidan av, mest på lokalavdelnings- och distriktsnivå.

Civilminister i full storm

Jag var inte inriktad på att bli heltidspolitiker men så blev det i alla fall så småningom, närmare bestämt 1987. Först jobbade jag som politisk sekreterare i riksdagen ett år åt vår dåvarande partiledare Alf Svensson. Sedan blev jag, faktiskt som första kvinna i Sverige, utsedd till partisekreterare och innehade den posten fram till kristdemokraternas genombrottsval 1991. Vi hamnade i riksdagen för första gången och samtidigt i regeringen. Jag blev civilminister och fick ansvar för landstings- och kommunfrågor, konsument-, ungdoms- och folkrörelsefrågor. Svenska kyrkan, som då fortfarande var en statlig myndighet låg också under mitt ansvarsområde. Det var en tuff regeringsperiod på många sätt. Sverige genomgick sin värsta ekonomiska kris sedan trettiotalet och oppositionen låtsades som om det var den borgerliga politiken som var orsaken. Men framförallt var det roligt att äntligen få vara med och förändra den politiska dagordningen inom flera viktiga områden.

Vårdnadsbidraget - en populär reform

Trots det kärva läget genomfördes många reformer som jag är stolt för. På mitt område förstärktes den kommunala demokratin genom att möjligheten till folkomröstningar och öppna nämndsammanträden infördes. Viktiga steg togs också mot en fri svensk kyrka. Utvecklingen av den ideella sektorn stod också på dagordningen och jag tog en hel del initiativ på det området. Under regeringens sista skälvande minuter infördes också ett vårdnadsbidrag till småbarnsföräldrar. Det blev mycket populärt och utnyttjades i någon form av drygt sjuttio procent av föräldrarna. Socialdemokraterna började sin nya regeringsperiod med att avskaffa vårdnadsbidraget. Det bidrog starkt till vår stora framgång i 1998 års val. Det är jag säker på.  

Kulturen - en frigörande kraft

Även om utbildningsutskottet varit min hemvist under längst tid så har jag också haft förmånen att vara ordförande i riksdagens kulturutskott några år. Det innebar att jag fick ägna en stor del av min tid åt en företeelse som borde få genomsyra hela samhället. Vi människor behöver kulturen därför att den ger oss rötter till vår historia, mening åt nuet och visioner inför framtiden. Människan har inte bara materiella behov. Jag är övertygad om att andliga och kulturella värden är nödvändiga för att vi ska bli hela som människor och kulturen hjälper oss att växa. Lyhördheten för de kulturella värdenas betydelse behöver öka i hela samhället - inte minst inom skolan, vården och arbetslivet i övrigt.  

Brott och straff

Mandatperioden 2006-2010 var jag vice ordförande i justitieutskottet. En för mig ny och spännande uppgift. Frågor om hur brott ska förebyggas på bästa sätt och hur brottsoffer och brottslingar ska behandlas för att vi ska få ett så tryggt samhälle som möjligt känns både viktigt och ansvarsfullt att arbeta med. Att föräldrarna är samhällets viktigaste brottsförebyggande resurs är en bra utgångspunkt för det arbetet och det stämmer bra med kristdemokraternas familjepolitik. En utmaning i den här rollen var också att som gruppledare för allianspartierna i justitieutskottet vara med och påverka utformningen av rättspolitiken och att sedan lotsa regeringens förslag genom riksdagen.