Du är inte en belastning!
Tesen om människan som jordens parasit går som ett spöke genom miljödebatten. I E-kuriren 19/1 häver Åke Larsson ur sig sin oro över befolkningstillväxten i världen. Det är en oro som gjort sig hörd ett antal år utan att stillas av den demografiska utveckling som talar för motsatsen.
Ofta nämns oro för en alltför stor befolkning i världen i samma andetag som man kritiserar den fria marknadsekonomin och människors fria val att skaffa barn. Åke Larsson vänder sig mot Kinas kränkanden av de mänskliga rättigheterna vilket är förtjänstfullt. Samtidigt kan vi konstatera att alla former befolkningdämpning som stater ägnat sig åt, inklusive tvångssteriliseringar a la Myrdal i Sverige, innebär allvarliga kränkningar av människors integritet och människovärde.
Jag oroas av de strömningar i samhället som återkommer till dessa tankar. Bland miljörörelsens förgrundsgestalter är inte tanken på att minska jordens befolkning ovanlig. Arne Naess, den norska grundaren av den så kallade ”djupekologin” och inspiratör för den gröna ideologin Miljöpartiet bekänner sig till, stack aldrig under stol med att vilja minska jordens befolkning. Säljargumentet i dessa sammanhang är sällan kinesiska barnkontrollprogram, istället är det mer stjärnögda beskrivningar av en livsstil i nära förbindelse med naturen.
Idealiseringen av ett naturfolksleverne där vi likt våra forna generationer dör i barnssäng och av sjukdomar vittnar om ett kort minne. Vi behöver själva inte tänka oss bort så många generationer i Sverige innan vi kan börja föreställa oss vad fattigdom och utelämnande till elementen innebär. För den med föreställningsförmåga som vill avslöja idealiseringen, räcker det att se sig om i världen och den vardags umbäranden som präglar många naturfolks liv. Hans Rosling, Sveriges kanske främste forskare och debattör om internationell hälsa, har angett det absoluta välfärdsmåttet som att ”slippa begrava sina barn”.
Det är klart att vi bör vara bekymrade över att vi inte kunde komma överens på klimatmötet i Köpenhamn. Över att despoter som Hugo Chavez och Mahmoud Ahmadinejad fick en plattform att vräka ur sig sina svador. Över att världens ledare inte kunde lösa problemen med antropogena koldioxidutsläpp.
Världens befolkningstillväxt bör däremot inte få oss att ligga sömnlösa. Den så omtalade fria marknadsekonomin möjliggör för människor att öka sitt välstånd. Med det ökade välståndet kommer andra prioriteringar än förökning då bla ökad jämställdhet och minskad barnadödlighet ger befolkningskurvor liknande den europeiska.
Det bör sägas till alla människor på jorden, du är inte en belastning! För varje människa som föds finns i denne en potential till att upptäcka den nya fordonsbränsleformen eller energikällan. Men främst finns i denne ett unikt existensberättigande som i sig är fullt tillräckligt värdefull.
Kjell Eldensjö, riksdagsledamot (KD)