Kommunerna borde satsa mer på folkbildningen!
Efter sommarens uppehåll har ett stort antal studiecirklar och kulturprogram kommit igång genom de olika studieförbunden. Hundratusentals människor samlas i hela landet i mindre och större grupper.
Folkbildningen har en unik betydelse för att främja och möta människors kunskapstörst. I över hundra år har människor i Sverige frivilligt samlats inom folkbildningens ram för att studera tillsammans, utbilda eller bilda sig, ta del av föreläsningar eller delta i kulturprojekt. Kulturaktiviteterna växer och dominerar numera i bildningsförbundens cirkelverksamheter.
Folkbildningsarbetet sker i studieförbund, främst i små studiecirklar och olika kulturverksamheter, och inom folkhögskolor, med både långa och korta kurser och kulturaktiviteter.
Regeringen beslutade 2007 att höja folkbildningsanslaget med 490 miljoner kronor. Folkbildningen finansieras till stor del genom stöd från stat, regioner och kommuner. I dag får 148 folkhögskolor och nio studieförbund del av statsbidraget.
Bakgrunden till regeringens höjning av anslaget är att Kristdemokraterna och de andra partierna i Allians för Sverige vill stödja det ideella engagemang som ofta kanaliseras genom folkbildning och folkrörelser. Genom folkbildningen får människor möjlighet att möta andra och tillsammans skapa en verksamhet som är utvecklande både för individen och samhället.
Det har på senare tid kommit uppgifter om att studieförbund tvingats lägga ner sin verksamhet på vissa orter. I en del kommuner är reglerna så utformande idag att studieförbunden får ekonomiskt stöd enbart om de har kontor i kommunen, inte beroende på vilken verksamhet de bedriver. Det är en märklig ordning. Det borde vara verksamheten som är det viktiga, inte om studieförbundet har ett kontor och administrativ personal i kommunen.
Mellan 1991 och 2006 har kommunernas stöd till studieförbunden minskat från 663 miljoner kronor till knappt 405 miljoner, det vill säga med närmare 39 procent. Kommunbidragens storlek relaterat till statens bidrag har också blivit allt lägre. År 1991 motsvarade kommunbidraget cirka 55 procent av statens bidrag till studieförbunden. År 2006 var motsvarande relation 30 procent.
När staten satsar extra resurser på folkbildning så borde kommunerna ta sitt ansvar och göra detsamma. Folkbildningens styrka är att se de grupper som är mest utsatta i samhället och arbeta för att lyfta dessa människor, socialt, ekonomiskt och kulturellt. Folkbildningen bidrar till att bryta utanförskapet. Det borde ligga i kommunernas egenintresse att stödja denna process.
Folkbildningen är även en viktig aktör i arbetet med integration. Genom den kan människor från olika kulturer mötas och lära av varandra, därigenom främjas integration och tolerans mellan människor. Grunden för ett givande möte mellan människor med olika kulturell bakgrund är att deltagarna är trygga i sin egen kulturella och religiösa identitet.
Folkbildningen är idag den viktigaste länken i kulturpolitikens samband med det civila samhället. Därför är det viktigt att staten och kommunerna lägger större vikt vid kulturområdet än idag.
Dan Kihlström, Karlstad
Riksdagsledamot (KD) och ledamot i kulturutskottet
Lars-Axel Nordell, Örebro
Riksdagsledamot (KD) och ersättare i kulturutskottet