Kristendomen förlorar sin särställning
I en essä om den moderna människan skrev den brittiske författaren C.S. Lewis, ”Man kan knappast bläddra i en tidskrift utan att läsa om att det vår civilisation behöver är mer kraft eller dynamik. Eller självuppoffring. Eller kreativitet. I en slags kuslig naivitet lyfter vi bort organet men kräver att det ska fungera. Vi skapar människor utan bröstkorgar och väntar oss att de ska visa karaktär och ambitioner. Vi skrattar åt heder och blir indignerade när vi finner förrädare ibland oss. Vi kastrerar folk och begär att kastraterna ska vara fruktsamma.”
Grundläggande uppfattningar om hur folk i allmänhet ska bete sig är något som vi alla bär på. Till exempel tron på alla människors lika värde. Utgångspunkten att det är fel att kränka. Att det är rätt att ta hand om sjuka, äldre och handikappade. Det är samhälleliga normer som vi alla tar för givet.
Den borgerlige samhällsdebattören och bloggaren Dick Erixon konstaterade nyligen att v i i väst, är så djupt präglade av kristna värderingar att många inte förstår det. Man kan kalla sig ateist, humanist, vänster eller höger, men vid en jämförelse av vår civilisations tänkande med andras, framgår det att skillnaderna är sprungna ur den religion som mer än någon annan har format vårt land.
Vårt kristna kulturarv med dess värderingar och tradition har präglat vårt lands historia och utveckling i över tusen år. Alla i Sverige är dock inte kristna och att kunna fira sina traditioner och högtider är något som alla ska ha möjlighet till. Trots denna mångfald är det ur den kristna traditionen som de värden som vårt samhälle bygger på kommer, liksom i större delen av övriga Europa.
På regeringens uppdrag arbetar Skolverket just nu med att omarbeta samtliga kursplaner för grundskolan, däribland religionskunskap. I religionsämnets nu gällande målsättning fastslås att eleverna bland annat ska ”ha kunskaper om kristendomens påverkan på det svenska samhället, dess grundläggande värderingar, traditioner, konst och litteratur”.
Skolverket verkar dock tycka att detta inte är en nödvändig kunskap längre. I det nya förslaget förlorar kristendomen sin särställning. Det förekommer endast någon allmän formulering om att eleven ska ”ge något exempel på hur kristendomens roll i svenskt samhällsliv har förändrats i ett tidsperspektiv”. Upplägget är motsägelsefullt då det nya förslaget förutsätter en kunskap som skolan inte längre har som målsättning att ge.
För oss kristdemokrater, liksom den breda folkopinionen, är det en självklarhet att utbildningen inte ska vara värdeneutral. Utgå från vetenskapliga fakta, ja, men inte i ett värdemässigt vakuum. Den kommunala skolan är och ska vara icke-konfessionell. Oavsett religion ska varje individ känna sig respekterad.
I dag kan vi glädjas åt att Sverige är ett mångkulturellt land. Det betyder dock inte att vi ska förminska den religion som präglat vår egen tradition och människosyn.
Enligt läroplanen hämtar skolan sina värderingar i ”kristen etik och västerländsk humanism”. God kunskap och förtrogenhet med den egna traditionen skapar en trygghet i mötet med det främmande.
Att förvägra skolungdomarna denna kunskap tyder på en anmärkningsvärd historielöshet och riskerar skapa en ännu mer rotlös generation. I mötet med framtiden kan vi inte förvänta oss de goda värderingarna hos våra barn när vi samtidigt förnekar dem värderingarnas ursprung!
Lars-Axel Nordell
Riksdagsledamot (KD) för Örebro län
Sven Nilsson
Pastor