Jakten på ett boende hämmar studietiden
Vårterminen är i full gång på Örebro universitet. Sedan årsskiftet studerar där cirka 3500 nya studenter. Tack vare bostadsgarantin ska alla de som kommer utifrån landet ha kunnat flytta in i en egen studentlya. Så långt allt gott – om det inte vore för det faktum att många studenter
tvingas till kårens akuta studentboende. Trots bostadsgarantin, som erbjuds nya studenter vid universitetet, väntar mellan 200 och 300 studenter fortfarande på bostad. Sedan i höstas letar dessutom ytterligare 100 personer efter någonstans att bo. Studentkåren som brukar ordna med akutboenden klarar heller inte av att möta det stora behovet.
Jakten på ett boende är inte sällan något som hämmar studietiden. Stressen och oron över att försöka hitta en lägenhet, alternativt inneboende, gör inte en intensiv kursperiod lättare. En högre utbildning, som leder till skapandet av nya jobb, företagande, tillväxt och välfärd, kräver i sin tur bra studentbostäder. Här behöver vi bli bättre. För att få fram bostäder för de nya studenterna måste vi snabbt genomföra ett antal åtgärder.
Vi behöver bygga fler bostäder. Vi behöver också bättre utnyttja de bostäder som redan finns. Flexibiliteten måste öka eftersom antalet ungdomar över hela landet i åldern 19–24 år efter 2013 sakta kommer att minska. På uppdrag av regeringen har Boverket tagit fram rapporten Student söker bostad där man framför vissa av dessa förslag.
• Universitet och högskolor måste få rätt att tillhandahålla bostäder för studenter och forskare, vilket de enligt lag inte får göra i dag. Akademiska Hus som äger en stor del av fastigheterna på högskoleområdena bör också få tillhandahålla bostäder och inte bara utbildningslokaler.
• Kommunerna på högskoleorter måste ta sitt ansvar och tillhandahålla mark till rimliga priser för studentbostäder. Mark som är planerad för ett visst ändamål på längre sikt bör på kort sikt upplåtas för tillfälliga studentbostäder genom tillfälliga bygglov. Likaså bör kommunerna ha lägre krav vad gäller till exempel bilparkering i anslutning till fastigheterna eftersom studenter i mindre utsträckning kör bil.
• Byggreglerna för studentbostäder bör förenklas. Kravet på avskiljbarhet kan minska för studentbostäder om de boende kan få samma funktioner i gemensamma utrymmen.
• Avskaffa fastighetsavgiften för studentbostäder. Det är inte rimligt att till exempel ett korridorrum kostar 1 272 kronor per år i fastighetsavgift när en femrummare kostar lika mycket.
• I Norge är det skattefritt att hyra ut upp till halva privatbostaden. Det gör att villor ofta byggs med en mindre uthyrningsbar bostad i fastigheten. Enligt Stockholms Handelskammare skulle bättre villkor för andrahandsuthyrning kunna skapa inte mindre än 55 000 bostadstillfällen bara i Stockholmsområdet. Därför måste vi, på samma sätt som i Norge, låta alla privatpersoners hyresintäkter för upp till halva privatbostaden vara helt skattefria.
Arbetet med att få till stånd en fungerande bostadsmarknad för studenter och övriga hushåll måste fortsätta. För det krävs en politik som vågar se problemen och som vågar tänka i nya banor.