Hur vet vi att genusforskningen är bra för jämställdheten?
Debatten om barnboksförfattares konstnärliga frihet – utan att tvingas att följa en politisk dikterad agenda i gestaltningen av karaktärerna har, efter Birgitta Johanssons (V) inlägg (Karlskoga-kuriren 7/4), utvecklats till en debatt om genusforskningen. Tyvärr så är Johanssons replik ett osedvanligt tydligt exempel på okritisk och osaklig argumentation där krav på objektiv granskning verkar lysa helt med sin frånvaro.
I vår artikel (Karlskoga-kuriren 22/3) ifrågasatte vi om genuspedagogiken verkligen har utgjort någon reell skillnad och fört jämställdheten framåt. Frågan är befogad och grundad på frånvaron av konkreta uppföljningar och utvärderingar av genusforskningen. Nu senast konstaterar Delegationen för jämställdhet i högskolan att frånvaron av objektiva utvärderingar av genusforskarnas resultat är problematisk.
Om man vill bilda sig en uppfattning om pågående forskningsprojekt inom genusområdet så har Statliga Vetenskapsrådets projektdatabas en god sammanställning. Några exempel på pågående forskningsprojekt: Över en halv miljon skattekronor har beviljats för det treåriga musikvetenskapliga projektet med titeln ”Trumpeten som genussymbol”. 2,9 miljoner har beviljats till att studera ”konstruktionen av kön och synen på kroppen i skolans idrottsundervisning”? 150 000 har också beviljats till ”genusanalyser av svenska historiska landskap”. Listan kan naturligtvis göras mycket längre.
Även om både forskningsprojektens rubriker och storleken på anslagen kan upplevas som provocerande så vänder vi oss framförallt mot bristen på uppföljning och utvärdering. För oss handlar det inte om att nedvärdera utan, tvärt om, uppvärdera arbetet kring jämställdheten. Även om inte Johansson tycker att det är så noga med VAD vi gör bara ATT vi gör någonting så har vi en annan inställning.
För oss är resultatet viktigt. Att inte vara säker på att vi gör rätt saker som verkligen driver jämställdheten framåt är ett svek både mot skattebetalarna, som betalar notan, och alla de (framförallt) kvinnor som inte får samma möjligheter som sina manliga kollegor.
Till skillnad från Johansson, som verkar vara nöjd med utvecklingen inom jämställdhetsområdet, känner vi stor otålighet över att jämställdhetsarbetet går så långsamt. Hur kommer det sig att vi inte har kommit längre beträffande löneutvecklingen, tillsättning av strategiska tjänster eller representationen i bolagsstyrelser? Kan det möjligen vara så att vi inte vet om vi gör rätt saker? Bara för att ett projekt har benämningar som inkluderar ”genus” eller ”jämställdhet” så tillför de inte automatiskt någonting gott till samhällsutvecklingen.
Forskning är viktig och bidrar (förhoppningsvis) till att utveckla det goda samhället. Seriösa forskare brukar också understryka vikten av utvärdering och uppföljning som en viktig del av sitt arbete. Birgitta Johansson får gärna fortsätta att vidhålla att allt som görs inom det här området är det bästa. Vi förbehåller oss emellertid rätten att kräva att ”genusforskningen” skall utvärderas – på samma villkor som all annan forskning – för att säkerställa att skattebetalarnas pengar används till rätt saker som för jämställdheten framåt.
Eva Johnsson, Kronobergs län
Lars-Axel Nordell, Örebro län
Riksdagsledamöter för Kristdemokraterna