Underskatta inte alkohol- och narkotikapolitiken
Om EU seriöst skulle fokusera på att minska alkoholdrickandet och narkotikamissbruket i Europa skulle folkhälsan förbättras, det sociala lidandet i familjer, kriminaliteten, trafikolyckorna och våldet minska. Vore inte det en önskvärd utveckling?
Svaret på frågan är för många ett självklart ja. Vi vill inte att barn ska växa upp med missbrukande föräldrar, vi vill inte att släktens tonåringar ska hamna i narkotikamissbruk och vi vill inte själva bli påkörda av en rattfyllerist eller nedslagna på stan.
Jag menar att alkohol- och narkotikapolitiken i Europa är underskattad. Att alltför många människor, även politiker, tror att alkohol- och narkotikapolitiken inte är så viktig. Att det är ett isolerat politikområde som man får ägna sig åt om man hinner.
Jag vill med detta skrivet inte förringa andra politikområden. Jag vill bara lyfta fram alkohol- och narkotikapolitiken och lyfta fram att ett helhetsperspektiv är nödvändigt.
Jag menar vidare att den alkohol- och narkotikapolitik som bedrivs inte bara påverkar enskilda människors livsvillkor och livskvalitet utan också miljö, jordbruk, ekonomi, rättsväsende och arbetsmarknad. Det blir möjligen än mer tydligt ur ett internationellt perspektiv. Låt mig ge några exempel på hur alkohol- och narkotikafrågorna berör andra politikområden.
Knark odlas på mark där grödor borde odlas. Den illegala knarktillverkningen spyr ut kemikalier i såväl Sydamerikas djungler som i avlopp i Sverige. En alkoholist på en arbetsplats sänker produktiviteten såväl hos sig själv som hos sina kollegor. En alkoholist på en arbetsplats är oftare sjukskriven än andra. Svarta pengar från organiserade brottslighet med narkotika, illegala vapen, illegal alkohol och tobak, tvättas vita och korrumperar både företag och stater.
Min slutsats är att en restriktiv alkohol- och narkotikapolitik som grund i Europa skulle gynna utvecklingen inom andra politikområden.
Konkret skulle t ex rejält minskade införselkvoter inom EU minska vidareförsäljningen av illegal alkohol och därmed även försvåra för annan kriminell verksamhet. Beslut på EU-nivå vore också önskvärt för att ge utvecklingsländernas möjlighet att betacka sig från alkoholindustrins sökande efter nya marknader på bekostnad av folkhälsa och miljö.
Jag har personligen länge arbetat inom nykterhetsrörelsen med alkohol- och narkotikapolitiska frågor. När jag som representant för nykterhetsrörelsen besökte Bryssel och diskuterade alkoholpolitik för tio år sedan förstod ingen där vad det var. Då handlade alkoholpolitik i Europa bara om jordbrukssubventioner. Nu tio år senare finns en helt annan insikt. EU har antagit sin första alkoholstrategi och folkhälsoperspektivet har vunnit mark.
De positiva resultaten beror på flera faktorer - ny forskning, engagerade folkrörelser och det faktum att regeringar, partier och politiker drivit frågorna. Det motiverar mig att nu själv bli partipolitiskt aktiv. Positiva steg har tagits på EU-nivå men fler steg behöver tas. För att bland annat bidra i det arbetet har jag beslutat mig för att kandidera för Kristdemokraterna i EU-valet.
Sofia Modigh och Lars-Axell Nordell, Kandidater i EU-valet för Kristdemokraterna