En presentation
Namn: Lars-Axel Nordell
Ålder: 58 år
Bostadsort: Örebro
Utbildning: Socionom
Arbete: Riksdagsledamot, bänk 305
Politisk erfarenhet: 20 år som oppositionsråd i landstinget.
Min bakgrund
Jag heter Lars-Axel Nordell och bor med min familj i centrala Örebro. Jag föddes i Sundsvall 1952 och växte upp i Lillhärdal i Härjedalen, OS-medaljören Anna-Karin Olovsson hemby där det i socknen bor drygt 700 invånare på en yta lika stor som Gotland.
Mina föräldrar separerade när jag var i 3 års åldern och jag växte upp med min mor som var lärarinna. Min far var utbildad slöjdlärare men verkade sedan mitten av 60-talet som skulptör. Han bodde i Stockholm men även utomlands vissa tider. Du hittar en länk till en hemsida med hans konst. Trots mina föräldrars separation hade jag god kontakt med min far och flera somrar arbetade jag med hans skulpturer, först i Handen och därefter i Upplands Väsby, där han hade sin ateljé sedan slutet av 60-talet.
Efter gymnasieutbildning i Sveg och några år i Stockholm för att först "göra lumpen" som fritidsledare vid Täby Skoldaghem och därefter arbeta som speciallärare vid Hagalundsskolan i Solna, flyttade jag 1976 till Örebro för att skaffa mej en socionomutbildning. Sedan jag blev klar med utbildningen har jag arbetat som assistent inom frivården, partiombudsman för Kristdemokraterna, oppositionsråd och gruppledare för Kristdemokraterna i Örebro läna landsting, regionpolitisk utvecklingssekreterare för Kristdemokraternas riksorganisation och Verksamhetschef för NBV i Örebro län, ett av Örebros största studieförbund med mycket intressant verksamhet bland annat bland invandrare och ungdomar.
Jag är gift med Inga-Lill som arbetar som skolassistent vid Sveaskolan i Örebro. Vi har tre utflugna barn, Martin 31 år, Sandra 29 år och Kristin 24 år.
Mina intressen
När man är politiskt engagerad tar det upp mycket av ens tid. Det gör det ännu viktigare med andra intresseområden vid sidan om politiken. Jag trivs med att umgås med människor. Min familj är naturligtvis mycket viktig för mej och med tiden har jag fått många goda vänner i Örebro med omnejd och även runt landet.
Att vara son till en konstnär har naturligtvis satt sina kulturella spår hos mej. Lägg däritll att vi, när jag växte upp, var en musicerande familj med sången och musiken i centrum. Flera av mina syskonbarn är idag professionella musiker. Själv älskar jag att sjunga både i kör och solo till eget pianoackompangemang. Under min tid i Stockholm sjöng jag med i IBRA-kören och var även med om att spela in några gramofonskivor.
Under mina uppväxtår ägnade jag mig åt en mängd olika idrotter. Jag var mycket aktiv längdskidlöpare, orienterare och bordtennisspelare. Dessutom brukade jag spela tennis, volleyboll och badminton. Idag blir det inte så mycket av den varan. När äldsta grabben växte upp fick man som förälder ställa upp och hjälpa till när han spelade ishockey, handboll och innebandy. Inresset för sport finns kvar och jag brukar sällan missa sportspegeln på söndagskvällarna.
Under några år var jag engagerad i hem och skola. Jag är aktiv i Elimkyrkan i Örebro och i Nykterhetsrörelsen. Jag är ordförande för Riksdagens Nykterhetsgrupp och är vice förbundsordförande för Sveriges Blåbandsförbund.
Politiskt engagemang
När jag läste Alf Svenssons bok "Här kommer Alf Svensson" insåg jag plötsligt att mitt första politiska engagemang var när jag som 11-åring samlade in namn för kristendomsämnets bevarande i skolan. Såvitt jag kommer ihåg skrev alla i byn under uppropet. Utom en familj som inte fick mitt besök eftersom gatlyktorna upphörde innan jag kom fram till deras gård. Nio år senare, 1972, dök två östersundsgrabbar upp, John Sundell och Dan Sånglöv, för att bilda en KDU-avdelning i Sveg. Jag valdes till ordförande.
När jag 1975 träffade Inga-Lill var hon redan aktiv i Kristdemokraternas ungdomsförbund och när sedan olika vänstergrupper på socialhögskolan i Örebro utmanade med sitt engagemang och sin propaganda kände jag behov av att engagera mej politiskt i KDU. Min far var som ung sekreterare i arbetarkommunen i sin hembygd uppe i Hälsingland och han uppmuntrade mitt politiska intresse. Jag blev ordförande för KDU i Örebro och fick arbete som partiombudsman inför valet 1979. Lönen var låg, 4.000 kr per månad men entusiasmen var på topp.
Kristdemokraterna, som saknade representation i såval riksdagen, landstinget och i länets två största kommuner, hade bara partistöd från några mindra kommuner, ofta med något mandat per kommun så vi fick vända på slantarna i partiet. Jag kandiderade i landstingsvalet -79 men partiet fick ingen represention. Jag jobbade som valledare för linje 3 i folkomröstningskampanjen om kärnkraft och därefter halvtid som assistent på skyddskonsulentexpeditionen i Örebro. Sen satsade jag på valet -82 då vi tog säte och stämma i Örebro läns landstings och i Örebro kommun. Det var valet när miljökämpen Björn Gillberg och artisten Eva Rydberg m fl engagerade sig i Kristdemokraterna. Trubaduren, läraren och luffarchackmästaren Thomas Hagenfors, blev 1982 vår ende ledamot i Örebro kommun, medan de båda läkarna Kay Skogström och Ulla Bäckström kom in tillsammans med mej i Landstinget.
I slutet av 80-talet ville Alf Svensson att jag skulle efterträda Per-Egon Johansson som partisekreterare, men jag avböjde. Vi skulle ha behövt flytta till Stockholm och det var vi tveksamma till. Dessutom ville jag inte svika uppdraget för partiet i Örebro. Jag blev utsedd till sekreterare i partiets centrala programkommitté och även orförande i Strategikommittén som lade grunden till vårt nuvarande partinamn Kristdemokraterna. Det nya partiprogrammet och det nya partinamnet var ett viktigt steg mot att utveckla partiet för en riksdagsetablering.
Partiet gjorde ett mycket starkt val 1991. Vi kom in i riksdagen och även i regeringen och tog en massa kommun- och landstingsmandat över hela landet. Det blev maktskifte i Örebro kommun och flera Örebroare fick uppdrag i Stockholm. Själv blev jag heltids landstingsråd i opposition. (Sossarna har suttit i orubbat bo med obruten majoritet i landstinget sedan 1935)
Jag fick lära känna professor Jerzy Einhorn som kom att betyda mycket för vårdens ställning i vårt land. Bl a ledde han den statliga prioriteringsutredningen och jag blev vid ett tillfälle uppbjuden till Karolinska Sjukhuset för att på tu man hand diskutera vårdens resurser med professor Einhorn. Det var en upplevelse!
Jag hamnade i två statliga utredningar, Fängelseutredningen och Regionberedningen. Den senare lade bl a fram förslag om länssammanslagningar och försöksverksamhet med Regionalt självstyre i Skåne och Västra Götaland. I och med det uppdraget började jag på allvar att ägna mig åt, inte enbart hälso- och sjukvårdsfrågor, utan även frågor om tillväxt och regionutveckling.
De tre regeringsåren var slitsamma för partiet och vi klarade med nöd och näppe 4%-spärren 1994 men gjorde fyra år senare ett rekordval med ett valresultat på 11,8% i riket. Jag blev utseddd till 2:e vice ordf i landstingets regionpolitiska beredning och ledamot i landstingsförbundets beredning för tillväxt och regionutveckling.
I och med valet 2001 lämnade jag uppdraget som Oppositionsråd i Örebro läns landstig. Sedan dess har jag på hemmaplan varit andre vice ordförande för landstingets beredning för Funktionshinder och hjälpmedel, samtidigt som jag funnits med i en beredning för Tillväxt och Regionutveckling hos Sveriges kommuner och landsting.
Trots att Socialdemokraterna regerat Örebro läns landstinget oavbrutet sedan 1935, har vi jobbat oförtrutet för att få genomslag för vår politik och en titt i backspegeln ger besked om att vi faktiskt som oppositionsparti lyckats ganska väl. även som det hade det sett annorlunda ut om vi haft majoritet.
Jag har också varit arvoderad som Regionpolitisk Utvecklingssekreterare för Kristdemokraternas Landstingspolitiska råd och därigenom arbetat ett par dag var annan vecka i Stockholm samt besökt landstingsgrupperna i landet för utbildningsdagar. Våren 2006 tillträdde jag tjänsten som Verksamhetschef för studieförbundet NBV i Örebro län.
Riksdagsledamot
Efter 2 och ett halvt år på NBV fick jag beskedet att länets riksdagsledamot Sven-Gunnar Persson, som jag varit ersättare för i riksdagen, bestämt sig för att lämna riksdagen för att börja som rektor vid Oskarshamns folkhögskola. Uppmuntrad av familj, vänner och väljare tog jag tjänstledigt från mitt "civila" jobb för att från januari 2009 vara länets företrädare i riksdagen. Visserligen har jag viktig erfarenhet och kunskap från mina 20 år som landstingspolitiker men det är mycket nytt och annorlunda i riksdagen.
Förutom frågor som rör vården, handikapp och etiska frågor vill jag naturligtvis vara med och lyfta fram familjen som en viktig grundsten i samhällsbygget. Vi säger "stöd åt familjen", till skillnad från Vänsterns "död åt familjen".
För att kunna ha råd med välfärden och kunna satsa på en jobbskapande politik, på vården och på en "mer tid för barnen reform" krävs att vi får en ökad tillväxt i landet. Det finns inga genvägar, vi behöver ett annat näringsklimat så att företagen utvecklas och ger arbetstillfällen, skatteinkomster och tillväxt. För utan tillväxt finns det bara nedskärningar att fördela.
Valrörelsen 2010 var intensiv och spännande. Partiet valde att gå ut med två riksdagslistor där jag toppade den ena. Jag genomförde en framgångsrik personvalskampanj och fick 10,5 procent av partiets riksdagsröster i länet. Ett tydligt och starkt stöd från våra väljare som jag gläds över.
Nu är jag partiets ledamot i Arbetsmarknadsutskottet och dessutom ersättare i Socialutskottet och i Konstitutionsutskottet.
Lars-Axel Nordell