Jag blir glad när jag slår upp HP den 28 mars och läser Munkagårdseleven Emilias välskrivna artikel om biogasen och Kurt Fido Johanssons initierade artikel om dieselns möjligheter. De båda skribenterna talar om olika drivmedel men delar båda en önskan om en renare bilpark. Framtidens bilpark kommer inte att domineras av ett dominerande drivmedelsslag, men om morgondagens bilpark ska kunna bli ren måste vi politiker avhålla oss från snabba domslut om vilket drivmedelslag vi för stunden tycker är bäst.
När riksdagen genom Miljöpartiet och Socialdemokraternas försorg 2005 klubbade igenom den beryktade Pumplagen var Kristdemokraterna bland de starkaste kritikerna. Vi påvisade bristen på teknikneutralitet som gjorde att etanolen favoriserades på bekostnad av biogasen. Kort därefter tillkännagav Volvo sitt beslut att fasa ut sitt biogasprogram. Sen dess har situationen för biogasen återigen börjat se hoppfull ut. Alliansregeringen förlängde det stöd som upprättats för aktörer som vill bygga biogasmackar, Volvo har återupptagit sitt biogasprogram, och stora delar av Västsverige har börjat få täckning för biogas.
Syntetisk diesel har många fördelar som framtida drivmedelslag. Idag kan vi genom svartlutsförgasning redan producera syntetiskt diesel för iblandning i vanlig diesel. De landvinningar för reducerat utsläpp som här öppnar sig är mycket lovande.
Kurt Fido Johansson efterfrågar ett domslut om vilka bilar som i framtiden kan räknas som miljöbilar. Jag tänker inte upprepa det misstag som Miljöpartiet gjorde 2005 då man ansåg sig ha facit för den tekniska utvecklingen. Politiker bör i större grad än idag inse att vi inte vet allt och att dumheter som Pumplagen gjort mer skada än det varit till gagn för miljön.
Lars Gustafsson, riksdagsledamot och bilmekaniker (KD)