Vatten, och i synnerhet rent vatten, är inte något vi kan ta för självklart. Därför är det angeläget att vi reducerar vår förbrukning och håller en hög återvinningsgrad av vårt vatten.
Jag har intresserat mig för riksdagens vattenförbrukning och ställt mig frågan om den är rimlig i en motion. Det är speciellt viktigt eftersom vi från riksdagen har rollen att lagstiftande ställa krav på övriga landet.
De beräkningar jag initialt kom att luta mig mot, visade sig vara felaktiga på en inkorrekt grunduppgift. När jag började efterforska ytterligare och tog hänsyn till att ledamöter mest jobbar utanför huset, personalens faktiska arbetsdagar och plenifria veckor med mycket lite aktivitet framträder dock en mer nyanserad bild. Det som Unicef beräknar som en arbetsrelaterad vattenförbrukning per dag är 130 liter. Vidare beräknar man att en person har en genomsnittlig förbrukning på 180 liter i sitt hushåll per dygn. Totalt ska samme person alltså ha en dagsförbrukning på 310 liter per dag.
På riksdagen arbetar ca 980 människor heltid. Som utgångspunkt innebär arbete 220 arbetsdagar minus ytterligare 5 för den extra semestervecka statligt anställda har. För att hålla felmarginalen räknar vi inte med de många äldre arbetare som besitter rätt till extra semesterveckor.
Ledamöterna uppgår till 349 st. De har 126 plenifria dagar under året då de inte befinner sig i riksdagen. Även under arbetsveckor befinner sig ledamöterna huvudsakligen ”ute på fältet” bland väljare fyra av veckans dagar. Detta innebär att ledamöterna genomsnittligt har 98 årsarbetsdagar i riksdagen. Under 2008 var riksdagens vattenförbrukning 46 375 m3. Om årsförbrukningen delas på antalet faktiska arbetsdagar per person framkommer en vattenförbrukning på 188 liter per arbetande person i riksdagen. Detta innebär att det finns en överkonsumtion med 58 liter person gentemot genomsnittet för övriga svenskar. Förbättringspotentialen motsvarar alltså nästan en tredjedel av vattenförbrukningen förutsatt att förvaltningen kunde modernisera sin vattenförbrukning.
Det finns några osäkerhetsfaktorer som kan gå åt båda hållen vad gäller den faktiska vattenförbrukningen. Utfallet är dock så stort att detta bekräftar behovet av konsumtionsbegränsande åtgärder så snart som möjligt. Trots osäkerhetsfaktorerna ges ändock ett utrymme för en besparing på minst mellan 15 – 20 procent av vattenförbrukningen.
Riksdagen har idag ett omfattande miljökvalitetledningsarbete och har certifierats för ISO 14001. Normalt får man i en organisation prioritera vilka områden man vill satsa på för att reducera sitt ekologiska avtryck. Riksdagens position är emellertid unik i Sverige och arbetet på det här området måste därför vara mycket hårdare. Jag har motionerat om saken därför att jag dagligen ser möjligheterna till en reducerad vattenförbrukning på riksdagen och hoppas att förvaltningen tar hänsyn till detta i sin behandling av motionen.