Detta jobbar jag för som civil- och bostadsminister:
Boende och byggande
Politikområdet omfattar de frågor som rör boende och byggande, till exempel bostadsmarknad, byggande, planläggning, markanvändning, bebyggelse, lantmäteriverksamhet, byggprodukter och byggnadsverk.
Det byggs för få bostäder i Sverige och bostadsbristen driver upp boendekostnaderna. Sedan millennieskiftet har prisökningstakten för byggpriser varit ungefär fyra gånger så hög som konsumentprisindex (KPI).
Regeringen arbetar för att förbättra bostadsmarknaden så att så många som möjligt ska kunna ordna en bra bostad till en rimlig kostnad. För det krävs att utbudet av bostäder ökar.
För att fler ska vilja investera i samt äga och förvalta hyresfastigheter krävs långsiktigt goda och förutsägbara villkor. Regeringen vill därför fortsätta arbeta för att stärka hyresrättens ställning. Den 1 januari 2011 införs ett nytt system där varje enskild lägenhets standard, kvalitet och läge i högre grad kan avgöra hyran och de kommunala bostadsbolagen åläggs att vara långsiktigt affärsmässsiga.
Regeringen arbetar också för ökad variation i bostadsbeståndet och avser att införa lagstiftning som underlättar till- och frånval i hyreskontrakt. Under mandatperioden kommer också lagstiftning som tillåter ägarlägenheter i det befintliga beståndet att införas. Den 2 maj träder ny plan- och bygglagstiftning i kraft som underlättar byggandet. En viktig åtgärd på kort sikt är att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet med förbättrade möjligheter till andrahandsuthyrning. Därför har regeringen i två steg höjt schablonavdraget för privatpersoners hyresintäkter till 18 000 kr per år.
Statlig förvaltning
Fokus för det förvaltningspolitiska arbetet är att sätta medborgare och företag i centrum. Det handlar om att klargöra statens roll och uppgifter, tydliggöra ansvarsfördelningen, effektivisera förvaltningen och förenkla för medborgare och företag. I den Förvaltningspolitiska propositionen föreslår regeringen ett trettiotal åtgärder. Med utgångspunkt från propositionen tar regeringen fram ett förvaltningspolitiskt handlingsprogram. Bland annat sker en satsning på grundläggande värden i statsförvaltningen och rollen som statstjänsteman. En satsning på effektivisering av myndigheternas administration sker genom skapande av ett gemensamt servicecenter.
Länsstyrelser
Länsstyrelsen är statens företrädare i länen och en viktig länk mellan staten och kommunerna. Länsstyrelsernas viktigaste uppgift är att se till att de mål riksdagen och regeringen slagit fast inom en rad olika områden uppnås samtidigt som man tar hänsyn till länets förutsättningar.
Socialdepartementet har det övergripande myndighetsansvaret för länsstyrelserna. Departementet ansvarar också för den regionala statliga förvaltningens effektivitet och frågeställningar om regionbildning och ändrad landstingsindelning.
En utredning har fått regeringens uppdrag att se över hur den statliga regionala förvaltningen kan bli tydligare och mer samordnad och ha särskild fokus på länsstyrelsernas roll, i synnerhet kring tillsynsfrågor.
Statlig arbetsgivarpolitik
Statlig arbetsgivarpolitik säkerställer att den kompetens finns som krävs för att statliga verksamheter ska nå sina mål. Kompetensförsörjningen fungerar i huvudsak väl. Statliga arbetsgivare bör dock fortsätta utveckla formerna för att marknadsföra staten som en attraktiv arbetsgivare.
Under förra mandatperioden genomfördes reformer inom utnämningspolitiken. Formerna för regeringens rekrytering av myndighetschefer, som tidigare var en sluten process, präglas nu av en helt annan öppenhet och professionalism. Jämställdheten inom staten har ökat. Löneskillnader mellan män och kvinnor har minskat och antalet kvinnliga myndighetschefer har ökat. Den positiva utvecklingen fortsätter nu med fokus på chefsutvecklingsfrågor.
Offentlig upphandling
Den offentliga upphandlingen ska vara effektiv och rättssäker. Den har till syfte att ta tillvara konkurrensen på marknaden, så att skattemedlen används på bästa sätt till nytta för medborgarna, den offentliga sektorn och näringslivet.
I juli 2010 trädde nya regler i kraft i svensk lagstiftning som innebär kännbara påföljder när regelverket inte följs. Den nya lagstiftningen innebär också förenklingar.
En ny utredning pågår som prövar om upphandlingsreglerna i tillräcklig utsträckning gör det möjligt för upphandlande myndigheter att göra goda ekonomiska affärer och samtidigt använda sin köpkraft till att förbättra miljön, ta sociala och etiska hänsyn samt verka för ökade affärsmöjligheter.
Trossamfund
Det civila samhället, där trossamfunden spelar en central roll, är en viktig del i ett väl fungerande samhälle. Trossamfunden har en viktig roll i att bidra till att skapa sammanhang och mening för många människor, men också för den sociala insats och demokratiska fostran som de bidrar till.
Statens stöd till trossamfunden bidrar till att öka likställigheten mellan de olika trossamfunden. Stödet ska bidra till att skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet. Statligt stöd till trossamfunden lämnas i form av statsbidrag och avgiftshjälp.
Den rika invandringen innebär att Sverige har fått ett mångreligiöst och mångkulturellt samhälle. Trossamfunden är här en kraft som kan komplettera staten inom många områden, bland annat inom integrationsarbetet.
En dialog sker med de trossamfund som i dag får statligt stöd. Den ska ligga till grund för arbetet med att utveckla regeringens politik inom detta område. Viktiga frågor att diskutera tillsammans är bland annat trossamfundens möjlighet att bidra till en bra integrationsprocess och religionens plats i det svenska samhället.
Begravningsverksamhet
Begravningsverksamheten i Sverige är ett offentligt åtagande och omfattar alla som är bokförda i landet. Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter är huvudmän för den största delen av begravningsverksamheten. Begravningsverksamheten regleras genom lagstiftning, i första hand genom begravningslagen (1990:1144)
2009 lämnades en utredning till regeringen som behandlade frågor om begravningsavgiften, tiden mellan dödsfall och gravsättning/kremering och andra metoder för omhändertagande av stoft efter avlidna. Regeringen kommer att återkomma med en proposition som tar sin utgångspunkt i utredningen.