Debatten om verklighetens folk har rasat de senaste veckorna. Den startades av Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund när han talade om att det finns en åsiktselit som väljer att klanka ner på vanliga människors livsval och livsstil.
Vänstern, välrepresenterad bland kulturpersonligheter, skribenter och debattörer har länge abonnerat på frågan, och förbehållit sig rätten att diktera villkoren för hur människor ska leva sina liv. Nu är det dags att faktiskt visa att det finns en annan verklighet, utanför kultur- och ledarsidor.
Låt oss göra en sak klar. "Verklighetens folk" är människor som lever sina liv som folk gör mest, du och jag. Vi som kanske har familj, arbetar, tar semester, har fredagsmys och tittar på ”Idol” eller "Så ska det låta" på TV. Vi vill inte att politiker lägger sig i våra liv och vår vardag för mycket. Vi vill att politiker tar sitt ansvar för jobb, vård, omsorg och skola, och låter vår vardag vara upp till oss själva. Men oss hittar vänstern av någon anledning alltid något fel på.
Som kristdemokrat vill jag ge människor mer frihet att göra sina egna val. Det som är viktigt för oss är vad som diskuteras vid köksborden. Där talar vi om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när vi ska få tid för varandra och om hur vi ska pussla ihop nästa helg. Oftast har vi över huvud taget varken tid eller intresse att förhålla oss till ideologiska teorier, konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer som pådyvlats oss från vänster. Den ena idén mer akademiskt skruvad än den andra och allt med udden riktad mot vanligt folks sätt att vara. Runt om i Sverige, i organisationer, medieredaktioner, politiska partier, talas det om för oss hur vi ska leva våra liv.
Som riksdagsledamot menar jag att politiken istället ska ägna sig åt de stora penseldragen. Exempelvis att skapa en politik för jobb och sänkta skatter för låginkomsttagare, så att människor kan sluta oroa sig för 100-lappen till skolutflykten. Politiker, kultur- och ledarskribenter kan mycket väl uttrycka åsikter om allt mellan himmel och jord, också det som hör privatlivet till. Men, de har ingen rätt att därmed kräva politiska regleringar av privatlivet.
Som kristdemokrat vill jag sätta stopp för synsättet att bara ett livsval är riktigt, där alla måste välja på samma sätt för att passa in i mallen. Vi tycker till exempel att olika former av barnomsorg ska stödjas och att föräldraförsäkringen inte ska kvoteras. Det är bara två exempel på den principiellt viktiga frågan att politiken ska stödja - inte styra - människors livsval.
Jag vet att det finns många människor som känner igen sig i våra tankegångar och håller med oss. Vi kristdemokrater vill skapa en debatt för respekt för människors val och ta fajten med dem som tror sig veta bäst.
Yvonne Andersson
Riksdagsledamot (KD)