Återerövra de goda värderingarna

Många med mig känner en genuin oro för utvecklingen i vårt land. Det pågår nu en värderingskris där de värden som byggt vårt land utmanas, skriver Ebba Busch Thor.

Läs artikeln här

Jag älskar Sverige. Inte för att det är perfekt eller för att vi är bättre än andra, utan för att det är mitt hem. Jag känner en stolthet och tacksamhet över det vi gemensamt har fått, över våra värderingar och över allt det vårt land har åstadkommit. För Kristdemokraterna har det alltid varit viktigt att värna de värden som bygger ett gott samhälle – friheten, medmänskligheten, jämställdheten och tron på alla människors lika värde.

Många med mig känner en genuin oro för utvecklingen i vårt land. Min oro handlar inte främst om den ekonomiska utvecklingen utan om den etiska – om värderingar och om idéer. Det pågår en värderingskris där de värden som byggt vårt land utmanas.

Men Stefan Löfven och hans regering tar inte problemen på allvar och förstår inte krisens orsaker. Deras kompass verkar snurra runt, runt och peka än hit och än dit. Det beror på att den arbetsmoral, pliktkänsla och de ideal om pålitlighet som präglade arbetarrörelsen under tidigt 1900-tal har inom socialdemokratin sedan länge ersatts av en relativism som i dag går under namn som mångkulturalism, identitetspolitik och normkritik.

 

Vårt lands framgång byggde på en arbetsetik som var mänsklig, hade rakryggad och ibland också var krävande. Det handlade inte enbart om att kräva sin rätt utan också om att ta sitt ansvar, att göra sin plikt. Nu trängs arbetsetiken ofta undan av en offermentalitet där allt alltid är någon annans fel. Ska vi lyckas bygga Sverige starkare måste vi utgå från våra goda traditioner om tillit och hög arbetsmoral. Då kan vi inte ha trygghetssystem och skatter som missgynnar den som sliter för brödfödan.

Sveriges framgång byggde också på ansvarstagande familjer och på levande folkrörelser och föreningar – ett levande civilsamhälle. Stefan Löfvens socialdemokrati inser inte detta utan omyndigförklarar föräldrarna och reglerar familjernas liv som så fort de får chansen.

 Frihet att välja barnomsorg och föräldraledighet efter eget huvud är i deras värld ett hot. I mitt Sverige är starka och självständiga familjer en ovärderlig tillgång som inte kan ersättas av någonting annat.

En bank av tillit, sammanhållning och gemensamma värden har varit vårt lands stora dolda tillgångar. Det är tillgångar som inte kan dikteras fram genom politiska beslut, de växer fram och förvaltas i familjer, i möten mellan människor, i kyrkor och samfund, i idrottsföreningar, på arbetsplatser – ja, där människor möts och tillsammans arbetar för gemensamma mål.

 

Nu utmanas detta. Kilar sprängs in i samhällsgemenskapen. Värdegemenskapen hotas och polariseringen ökar. Parallellsamhällen växer fram och tränger undan de värderingar vi vill att vårt land ska bygga på.

Om man med mångkultur menar att människor med olika kulturell bakgrund lever tillsammans i Sverige så är det något Kristdemokraterna helhjärtat står bakom. Men vi kan aldrig acceptera att barnäktenskap, hederskultur, könsstympning och jihadism slår rot i vårt samhälle i mångkulturens namn. Olikheter ska komma till uttryck i Sverige, men det som bryter mot våra värderingar om frihet, demokrati och alla människors lika värde ska vi tacka bestämt nej till.

Sverige är en gemenskap och vi ska bjuda in fler i denna gemenskap, här finns utrymme för det som är nytt. Men det är en gemenskap med gränser. Det finns sådant som vi inte kan acceptera.

Det måste vi inte bara kunna diskutera, utan även ge tydligt besked om till människor som söker sig hit.

Vänsterns relativistiska identitetspolitik ställer grupper mot varandra. Det ger ingen etisk grund att bygga en samhällsgemenskap på. Vi behöver i stället återerövra de goda värderingarna och normerna – som flit, ansvarstagande och strävsamhet. Bara genom en ständig kamp för de goda värdena kan vi säkra friheten, tilliten, jämställdheten och ett samhälle som hålls ihop i en känsla av gemenskap.