KD: LO vägrar vara en del av lösningen

Tudelningen på svensk arbetsmarknad är monumental. Allt fler arbetslösa befinner sig allt längre från arbetsmarknaden, ofta handlar det om utrikes födda med bristande utbildningsbakgrund. Dagens besked om att samtalen mellan LO och Svenskt Näringsliv, om enklare vägar in på arbetsmarknaden, har brutit samman är därför allvarligt. Att LO tycks välja att hålla fast vid traditionen från 90-talet, som dåvarande ordförande Bertil Jonsson slog fast, att ”stå i vägen för allt tal om flexibilitet” får med dagens tudelade arbetsmarknad än större konsekvenser. Det skriver Jakob Forssmed i Aftonbladet.

Läs artikeln i Aftonbladet.

LO-ledningen skrev i veckan en debattartikel som tydligt indikerade att LO vare sig har solidaritet med flyende som ledstjärna eller förmår se värdet i arbetskraftsinvandring för stärkt svensk konkurrenskraft. Istället är det insiders på arbetsmarknaden som ska värnas, även om priset för samhället blir högt. Och idag fullföljdes tyvärr den linjen när LO vägrar vara en del av lösningen kring integrationsproblemen på svensk arbetsmarknad.

Det är uppenbart för de flesta att det behövs lägre trösklar in, men LO väljer att blunda. Det är ett svek mot alla som år efter år står utanför arbetsmarknaden. Som inte får en chans till en arbetsgemenskap. Som inte får bidra och som inte blir efterfrågade. Det är också ett misslyckade för regeringen som satt sin tilltro till parterna i sin egen vägran att genomföra de jobbreformer som krävs.

Men när partssamtalen brutit samman måste politiken kliva fram. Vad behöver då göras? Nyligen gav Internationella valutafonden (IMF) rekommendationer till Sverige. IMF konstaterade att integrationen på arbetsmarknaden måste förbättras och pekade i grova drag ut tre åtgärder: mer och bättre utbildning, kraftigt minskat krångel kring subventionerade anställningar och en sänkning av ingångslöner till cirka 75 % av nuvarande nivåer, så att fler jobb som inte kräver höga kvalifikationer kan växa fram.

Kristdemokraternas jobbförslag svarar mot dessa tre punkter. Vi föreslår en omfattande satsning på gymnasiala yrkesutbildningar genom Yrkesvux. Här gör regeringen en del, men vi förslår väsentligt fler platser, bland annat för att vi lägger ned ineffektiv utbildning i Arbetsförmedlingens regi.

Vi förslår därtill en rejäl rensning i djungeln av stödformer för att förenkla för arbetsgivarna och öka effektiviteten. Vi slår ihop praktikprogram, tar bort de anställningsstöd som har låg effektivitet och fokuserar på det stöd som är mest effektivt och enklast för arbetsgivaren: nystartsjobb. 

Och framför allt: för att möta de höga trösklarna för personer med bristande utbildning eller språkkunskaper förslår vi en ny anställningsform – introduktionsanställning – som fungerar utan krångel och utan parts- eller myndighetsinblandning.  I en introduktionsanställning är ingångslönen lägre: 75 % av kollektivavtalad lön. Det bygger på att 25 % är utbildning och lära-sig-jobbet-på-jobbet-tid. Anställningen ger samma anställningsskydd som andra anställningar och senast efter 5 år ska full lön ges. Den kan kombineras med nystartsjobb.
Vi vill samtidigt införa ett dubbelt jobbskatteavdrag för unga, nyanlända och personer som varit borta länge från arbetsmarknaden, på inkomster upp till 22.000. På så sätt ökar vi både efterfrågan och drivkrafterna till arbete. Det ska löna sig bättre att arbeta också till något lägre ingångslöner. Vi vill dessutom bygga ut RUT-reformen så att fler vardagsjobb kan växa fram i hushållsservicesektorn.

Politiken måste ta ansvar när vissa av parterna tycks ovilliga att bidra. Tudelningen på arbetsmarknaden måste brytas. Nu är det upp till bevis för en regering som hittills mest levererat en havererad arbetsmarknadspolitik. Då krävs rejäla jobbreformer. Vi bjuder gärna regeringen på våra förslag för att ge fler chansen till arbete och egen försörjning.