Ta bort skillnad i beskattning mellan pensionärer och löntagare

Skatteskillnaden mellan pensionärer och löntagare riskerar att minska tilliten och ställa grupper mot varandra. Nu att det är dags att slopa den så kallade pensionärsskatten. Det skriver Ebba Busch Thor och Jakob Forssmed.

Läs artikeln i SvD.

Sammanhållning och tillit är grundläggande för samhället. Tilliten byggs stark i gemenskaper. Men tilliten stärks också av förtroende för gemensamma institutioner och genom att det offentliga klarar sitt uppdrag på ett sätt som skapar legitimitet.

Skatter är nödvändigt för att finansiera den gemensamma välfärden och ska utformas så att de främjar ansvarstagande och arbete och samtidigt stödja sammanhållning och medmänsklighet. Skatteförändringar kan vara instrument för att möta samhällsproblem. Samtidigt behöver skatter vara legitima för att inte tära på tilliten.

Det har funnits – och finns – tillfällen då skatter fått orimliga effekter eller på annat sätt utmanat känslan av rättvisa: före 2006 lönade det sig ofta inte att arbeta jämfört med att leva på ersättningar och fastighetsskattens oförutsägbarhet skapade stor otrygghet i boendet.

Vi menar att skillnaden i beskattning mellan pensionärer och löntagare bär liknande drag: den uppfattas som orättvis, minskar legitimiteten för skattesystemet och bidrar till att förstärka skillnaden mellan grupper. 

När Alliansregeringen tillträdde 2006 var utanförskapet betydande. Stora grupper stod, trots högkonjunktur, mer eller mindre permanent utanför arbetsmarknaden. Alliansen genomförde stora jobbreformer där jobbskatteavdraget – som gjorde det väsentligt mer lönsamt att arbeta – var bärande. För att reformen skulle bli tillräckligt stor för att bidra substantiellt till att bryta utanförskapet lade vi fokus på drivkrafter att gå från utanförskap till arbete eller öka sin arbetstid. Pensionärer fick därför inte del av den stora skattelättnaden.

Reformerna var också angelägna för att säkra framtidens pensioner som över tid avgörs av sysselsättningen.

För oss kristdemokrater var det dock viktigt att när jobbreformer etablerats steg för steg sluta skattegapet mellan pension och arbetsinkomst. Alliansregeringen sänkte också på vårt initiativ skatten för pensionärer fem gånger med över 16 miljarder – med tonvikt på de lägsta pensionerna. 

Därtill deklarerade Alliansen att det inte finns ett egenvärde i att pension och förvärvsinkomst beskattas olika och att skillnaden i beskattning skulle minska över tid. Men Alliansregeringen gjorde för lite och skillnaden består. Och trots sortslagna vallöften från Socialdemokraterna har nuvarande regering bara genomfört en blygsam skattelättnad för pensionärer. I höstens regeringsbudget uteblev lättnader helt.

Vi kristdemokrater föreslog i vårt budgetalternativ ekonomiska förstärkningar för pensionärer om 5,7 miljarder – borttagen särskild löneskatt, fördubblat jobbskatteavdrag från 64 år, höjt bostadstillägg (BTP) och skattesänkning. 

Men vi menar nu att det är dags att fullt ut ta bort skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer och därmed slopa den så kallade pensionärsskatten. Pensionärerna fick stå tillbaka när jobbskatteavdraget infördes, men det är inte rimligt att upprätthålla denna diskrepans år efter år. Skatteskillnaden bidrar till att dra isär samhället.

Pension är uppskjuten lön – inte ett bidrag eller en ersättning som man uppbär när man i arbetsför ålder inte arbetar. Det bör därför beskattas som arbetsinkomst. En pensionär med en pension på 18 000 kronor får med vårt förslag 463 kronor mer i plånboken varje månad och en pensionär med en pension på 22 000 får 726 kronor mer.

Denna reform, som belastar offentliga finanser med ca 14 miljarder, bör genomföras snarast och finansieras ansvarsfullt. Vi föreslår därför att momsen samtidigt höjs med 1 procentenhet så att momssatserna blir 7, 13 respektive 26 procent. Förslaget förstärker offentliga finanser med knappt 15 miljarder kronor varaktigt.

Få finansieringar saknar negativa konsekvenser. Även en liten momshöjning kan påverka aktiviteten i ekonomin negativt, men effekterna torde blir relativt små, inte minst då en ökad disponibelinkomst för pensionärer bidrar i andra riktningen. Därtill tror vi det är relativt gynnsamt att göra detta när det är låg inflation och hög tillväxt.

En fördel är att en momshöjning inte riktar sig specifikt mot arbete, utan träffar bredare. Höginkomsttagarhushåll bidrar klart mest till finansieringen i kronor. Som andel av utgifter är det relativt lika – låginkomsttagare använder något större andel av sina utgifter än övriga grupper till livsmedel, men väsentligt lägre andel än övriga grupper till annan konsumtion.

Ingen ska drabbas på ett orimligt sätt av en momshöjning. Kristdemokraterna föreslog i vårt budgetalternativ ett särskilt jobbskatteavdrag för föräldrar, höjt bostadsbidrag för ekonomiskt utsatta barnfamiljer samt höjt bostadstillägg för pensionärer. Vi kommer återkomma med ytterligare förslag om förstärkningar för ekonomiskt utsatta hushåll Viss kompensation för en prishöjning sker också med automatik genom att exempelvis garantipensioner och försörjningsstöd justeras med konsumentprisindex. 

Detta är en viktig reform för pensionärer, som under lång tid har fått stå tillbaka. Men vi menar också att det är en angelägenhet för hela samhället: reformen bidrar till mer av legitimitet för det offentliga och mer av sammanhållning över grupp- och generationsgränser. Det är därför en reform som Sverige behöver.